Författararkiv: Kamraterna

Kamraternas panel tar farväl

Det är dags för den 25:e och sista panelen med Jörgen Löwenfeldt, Rebecca Stenfeldt och Hasse Eriksson. Efter två säsonger med tyckande och tänkande avslutar vi med en Superpanel med några fler frågor än normalt. Om allt från säsongen som gick, käpphästar, julklappsönskningar och vad man saknar i IFK-bevakningen.

Allsvenskan 2017 avslutades för ett par veckor sedan. Vad är känslan nu när du fått landa lite?

Rebecca: Känslan av totalt mörker har inte infunnit sig men visst saknar jag att gå på match. När en säsong inte riktigt landar där jag önskat blir jag dock väldigt sugen på att se var nästa tar vägen, jag längtar därför lite efter att stå och frysa under försäsongsmatcherna. Det ska bli intresserad av att se vad silly season har att erbjuda.

Hasse: Det blev ett mellanår. Men med tanke på alla spelarförluster är det ändå godkänt. Vi skulle till och med kunnat varit ett par placeringar bättre.

Jörgen: Känslan är att de tär skönt att det är över. Säsongen var obegripligt rörig, med en vår där laget spelade guldfotboll på resultattavlan, men där spelsättet var svårare att bena ut. Vidare till en sommar där allt föll ihop, och så avslutet med lite framtidshopp genom 3-4-3. Om vi jämför Jensas status bland supportrar nu med i somras får man dock säga att det blivit klart ljusare. Alla tror väl att det blir bättre 2018?

Vilket minne från året tar du med dig som en varm filt att värma dig på under en lång kall vinter?

Rebecca: Vinsten över Malmö på bortaplan är en fjäder i hatten detta år. I övrigt spelade vi grym fotboll i våras, vårt anfallsspel var stundtals gudomligt. Avtackningarna av både Langer och Tkalcic var väldigt fina och känslosamma.

Hasse: Jag har svårt att ta fram något speciellt minne, det är mest besvikelser. Men vi slog MFF och vi hade halvlekar när vi var fantastiska.

Jörgen: IFK hade ju en tendens att vara sämst när det gällde under 2017, så jag får säga premiären mot Hammarby, när Dagerstål klev fram som en stark seniorspelare. Segern borta mot Malmö var förstås också fin. Resten har jag glömt.

Snart börjar försäsongen inför 2018. Vad hoppas du IFK gör bättre nästa år?

Rebecca: Nästa år vill jag se flera alternativ på anfallssidan, det har jag tjatat mig hes över i år. Kalle Holmberg och co hamnar i olika svackor och då är det orättvist att inte ha någon annan att plocka in. Jag vill även se ett bättre spel över 90 minuter. Vi kan inte börja hänga med huvudet i andra halvlek utan måste spela matchen till slutet, kämpa som om det vore 2015 igen. Jag hoppas också att Marcus Falk Olander får en roll i IFK:s organisation, han verkar vara en tillgång vid sidan om planen.

Hasse: Framför allt vill jag att vi behåller våra bästa spelare över hela säsongen. Och att det nya spelsystemet fungerar fullt ut.

Jörgen: Jag hoppas att man har en plan för hur man hanterar spelarförsäljningar. För det kommer att komma nya oväntade bud som man måste reagera på. Det är inte rimligt att man ger upp säsongen mitt i bara för att man väljer att inte ersätta spelare som lämnat. Sedan hoppas jag att man tar in några spelare som kan fungera som bärande namn i framtidens IFK, utan Sjölund och Ante.

Här i panelen har ni fått tycka till om allt möjligt. Har du någon käpphäst du kommer fortsätta tjata om även framöver?

Rebecca: Det har varit väldigt roligt att få besvara frågor om den klubb som är en sådan naturlig del av mitt liv. Något vi inte diskuterat men jag upprörs över varje gång det sker är att vi börjat slå korta hörnor. Det är för mig ett helt horribelt tilltag och en bortslösad chans till mål. En hörna slås in mot straffområdet, punkt slut. Jag är beredd att skriva ett öppet brev till Peter Hunt för att göra min röst hörd i frågan om #hörngate. Basta!

Hasse: Jag har nog inte haft någon käpphäst i panelsammanhang. Men om det är något som jag irriterat mig över i stort sett under hela säsongen, är att vi inte kunnat göra bättre och snabbare omställningar.

Jörgen: Hm … långa kontrakt kanske? Jag tycker att vi har råd att lägga på ett-två år på de flesta kontrakt för att köpa oss lite tid. Med tanke på att IFK har en tendens att maximera försäljningsvärdet på alla spelare så dröjer det bara en och en halv säsong innan en spelare med 3-årskontrakt ”måste” säljas. Det är för kort.

Snart är det december. Vad önskar du dig i julklapp av IFK?

Rebecca: Det går väldigt många rykten på sociala medier om både Fransson och Trasten. Jag skulle inte tacka nej till någon av dem, särskilt inte som jag i första panelen utnämnde Alexander Fransson till min favoritspelare genom tiderna.

Hasse: Vi behöver flera julklappar, en anfallare står högt på önskelistan och att Andreas Blomqvist får vara hel så att får visa vad han kan. Fjoluson och Linus är viktiga förlängningar. Sen gillar jag både Hadenius och Niko, jag tror att en förlängning skulle betala sig.

Jörgen: Om jag ska vara tråkig så tänker jag att förlängningar med Linus och Fjoluson skulle räcka långt. På in-sidan så kanske Johan Blomberg och Erik Israelsson? Då är vi långsiktigt säkrade som ett topplag, tror jag.

Det skrivs ju mycket om IFK ur lite olika synvinklar. Men fattas det något i rapporteringen fortfarande?

Rebecca: Alltså, det är ju Kamraterna som skriver om IFK ur alla dessa vinklar! Jag kan nog mest säga att ni ska hålla fanan högt. Något värt att belysa mera tycker jag dock är IFK dam.

Hasse: Jag blir ofta glatt överraskad när jag läser panelen. Ni har bra mycket bättre koll än vad jag har. Men det vore intressant att få fler artiklar om vårt spelsystem, hur tänker Jensa och Stefan om hur vi ska spela och varför. Mer teori, fotbollen är den gröna planens schack.

Jörgen: Kamraterna är solklart det bästa som hänt bevakningen av IFK Norrköping, jag gillar hur ni agerar även på nisch-frågor. Keep up the good work! Vad som saknas är väl kanske riktiga scoop kring nyförvärv och annat? Det är ju bara Daniel Kristoffersson som tycks kunna bidra med sådana nuförtiden, fastän det finns många ”källor” där ute som faktiskt vet saker. Sedan vore det spännande att mer ingående följa våra största yngre talanger, kanske lite som proffskollen?

KAMRATERNA

Kristoffersson om Silly Season: ”Känns lite som win-win för IFK”

Kalle Holmberg, Jon Gudni Fjoluson och Linus Wahlqvist – hett villebråd för utländska klubbar?

Säsongen är slut och Silly Season har börjat. Om några månader öppnar vinterfönstret. Vilka försvinner och vilka blir kvar? Vi ringde upp en transferexpert för kvalificerade gissningar.

Daniel Kristoffersson är fotbollsjournalist på Expressen och har gjort sig känd som sverigeledande på nyheter om övergångar med svenska spelare inblandade.

Vad säger du om Jon Gudni Fjoluson?
– Ska Norrköping ha pengar så är det ju nu. Hans kontrakt går väl ut nästa år. I sommar kan han ju gå gratis. Han har ju gjort det väldigt bra. Jag tycker han är en av de bästa mittbackarna i Allsvenskan. Att han är vänsterfotad är stor fördel.
– Det har väl varit bud tidigare på runt fem miljoner tror jag som IFK har nobbat.

Hur tror du VM-slutspelet till sommaren, där Island är med, spelar in?
– Ja, är han kvar då cashar Norrköping in. Jag tror han blir kvar till sommaren. Han har ju inte riktigt åldern med sig om han ska ut.

Linus Wahlqvist då, har han nån anledning att stanna ett fönster till?
– Jag tycker inte han kommit upp i den standard vi är vana vid. Jag tycker både Eric Larsson och Anton Tinnerholm har varit bättre än honom i år.
– Linus är ju en grym fotbollsspelare, men jag tror Norrköping har velat haft för mycket pengar tidigare.

Om Sverige tar sig till VM, tror du det finns någon liten chans att han kommer med i truppen?
– Då måste han nog gå utomlands och göra det väldigt bra. Lustig är ju jättegiven. Emil Kraft spelar i Serie A och är en spelare som Janne Andersson gillar. Sen har du Johan Larsson i Bröndby och Mattias Johansson i Panathinaikos. Visst kan det komma skador, men det är en väldigt liten chans.

Men hans chanser ökar inte av att stanna i IFK?
– Nej.

Kalle Holmberg?
– En skytteligavinnare går alltid, så är det rent statistiskt. Sen har man ju i IFK sparkapital i Skrabb, han fick inte till det i år. David Moberg Karlsson vill man kanske också se mer av.

En del menar att Kalle ändå är lite begränsad som fotbollsspelare?
– Jag tror han kanske passar i Zweite Bundesliga, som Nyman. Han har inte den här speeden, men gör mål och är på rätt plats.
– Det känns lite som win-win för IFK i vinter, antingen får man in pengar eller så får man behålla en bra spelare.

Det finns några ex-IFK:are där ute som en del supportrar önskar tillbaka – till exempel Fransson, Traustason och Tekie. Är det realistiskt?
– Nej, jag tror inte att de kommer tillbaka. Spelare som har lämnat en klubb vill inte komma tillbaka för nära inpå. Det tar lite för mycket på egot.
– Det skulle vara Tekie då, men jag tror inte det heller.

KAMRATERNA

”SM-guldet inte det största” – Falk Olander om tiden i IFK

Marcus Falk Olander lämnar troligtvis IFK efter den här säsongen. Vi ringde upp trotjänaren för att prata hans bästa IFK-minne, skyttekungar och ett omdiskuterat byte.

Det har kanske inte varit den roligaste säsongen för ”Falken”. Men i den allra sista minuten i den allra sista matchen gjorde han i alla fall en spelminut för IFK Norrköping i årets allsvenska. Ett byte som blev lite omdiskuterat.

Hur kändes att bytas in i söndags?
– Efteråt kändes det speciellt. Det var förmodligen sista matchen för IFK, mot min gamla klubb Elfsborg.

Pratade du och Jens nånting om det innan?
– Nej, det var bara ”du ska in”.

På kommentarer i sociala medier var vissa upprörda och tyckte det kändes som ett hån.
– Jag ser det bara som en fin gest. Jag förstår att man kan tolka det annorlunda, men det var absolut inte syftet. Jag tog det inte så heller.

Hur ser du på framtiden och vart det bär av?
– Det är en superbra fråga, jag frågar mig själv samma sak. Men jag har ingen stress. Det kan bli lite vad som.

Tror du att det kan bli fortsatt spel i IFK?
– Nej, det kommer det inte bli, det är jag ganska övertygad om.

Att avrunda spelarkarriären, finns det på kartan?
– Ja, men jag kan inte sätta några procent på hur sannolikt det är. Nu har vi semester om två veckor. Vi får se vad känslan säger. Jag har inte bestämt nånting.

Du, Nikola och Hadenius är i lite samma sits. Pratar ni internt?
– Ja. Men vad vill jag inte gå ut med.

Sylvia siktar ju på division 1. Hur skulle det vara att bli lagpappa där?
– Spontant är det inte nåt som jag vill göra. Men jag har inget erbjudande därifrån att ta ställning till.

Du kom till klubben 2010. Vad är den största skillnaden mellan då och idag?
– Strukturen kring laget – både laget och föreningen. Laget i sig, spelarna och kvaliteten. Stämningen.

Hur var stämningen 2010?
– När jag kom var den mer än bra, men sen hade vi några år då…jag ska inte säga att det var dålig stämning men nu är den helt fantastisk.  Nu är den bättre än jag har varit med om någonstans. Vi har haft så här bra sen 2014 ungefär tycker jag. Även om det gick skit då hade vi en bra grupp.

Vad är det som gör stämningen så bra?
– Att det är magiska människor, som respekterar och är nyfikna på varandra. Olikheterna är en styrka istället för ett problem. Då måste man vara stark i sig själv. Folk är trygga i sig själva, även de yngre.

Ibland kommer kritik att IFK är lite välkammat. Att man kunde vara kaxigare.
– Man vinner inget på att vara kaxig. Väldigt många säger att det inte får bli för snällt. Men en miljö där man får göra misstag är utvecklande. Om du gör samma misstag flera gånger blir du tillrättavisad men på ett schysst och konstruktivt sätt. Alla gör misstag överallt, men vi reder ut de dåliga sakerna vi gör.

Vad är ditt bästa minne från din tid i klubben?
– Min bästa minnen kommer att vara från omklädningsrummet med grabbarna varje dag. Utan nån konkurrens. Det slår högre än SM-guldet. Att träna hårt, kämpa och diskutera. Man är med varann mer än man är med några andra. Stöttar varandra, skrattar.

Hur ser du på en tränarroll eller ledarroll i framtiden?
– Jag kommer vara tränare i framtiden. Jag är ju personlig tränare, jag kommer vilja jobba med fysisk och mental prestation. Men inte som huvudtränare i något lag. Jag vill utveckla spelare. Eller människor över huvud taget.

Du har spelat med många bra forwards genom åren – Thorvaldsson, Khalili, Nyman, Kujovic och Sebbe för att nämna några. Hur står sig årets skyttekung i konkurrensen?
– Kalle är otroligt smart. Han har en superbra touch och har klart och tydligt för sig hur han vill spela. Han har bra kemi med medspelare, tar hjälp av andra för att bli bra själv. En av de smartare. Alla du nämner är ju ”wow vilka spelare”. Kalle är genialisk på ett lugnt sätt. Riktigt skön att spela med.

Vem har varit jobbigast att möta?
– Totte har varit jobbigast. Han löper mycket, han är väldigt stark. Han är också smart, snabb och målfarlig. Det är inte så kul att möta. Men väldigt utvecklande.

Du har blivit känd som lagets proffsfotograf på ditt Instagramkonto. Vem är lagets värsta linslus?
– Det är ingen som har problem med att vara med på bild. Men det är ingen som är värst tycker jag.

Vem är svårast att fota?
– Ante är inte supersugen på att vara med på bild. Han är ingen som vill synas på det sättet. Men när jag fotar är det inga problem. Jag frågar alltid innan om jag får lägga ut.

KAMRATERNA

Pelle Holm: ”Sylvia ska ha seriens bästa trupp 2018”

IF Sylvia ska nå division 1 – för att kunna leverera bättre spelare till IFK Norrköping. Men Sylvias ordförande Pelle Holm har en vision om hur hela Norrköpingsfotbollen ska kunna ta kliv framåt.
– När vi höjer nivån hos oss så hjälper vi de andra föreningarna som får färdiga spelare, säger Pelle Holm i en stor intervju med Kamraterna.

I början på oktober förkunnade IF Sylvia på sin hemsida att man höjer den sportsliga målsättningen. I dialog med IFK Norrköping har man kommit fram till att samarbetsklubben bör spela i division 1. Detta för att klivet mellan Sylvia och IFK inte ska bli för stort.

Samtidigt är Sylvia en ganska liten klubb, även med division 2-mått mätt.

– Vi omsatte 1,3 miljoner 2016. Sleipner tror jag omsätter det dubbla, eller till och med tredubbla, säger Pelle Holm.

– Vi ha en god ekonomi, det kan jag säga. Vi får in lite pengar i utbildningsbidrag när våra före detta spelare går vidare till andra klubbar. Det har ökat lite. Men bokslutet för 2017 är ju inte klart.

Hur mycket i rena pengar måste IFK peta in i satsningen att nå division 1?
– Vi har inte pratat färdigt än. IFK har åtagit sig ett ganska tydligt ansvar för att Sylvia ska gå upp. Det skulle innebära att Sylvia spelar bättre matcher och i ett högre tempo. Det innebär att IFK får bättre spelare in i sin A-trupp.

– En del av värvningarna vi gör i vinter kanske man vill ska spela i Sylvia under våren och träna lite extra med IFK. De kan spela både i Sylvia och i IFK:s U21-lag.

Vad budgeterar ni med att omsätta 2018?
– Det kommer inte vara någon stor skillnad jämfört med tidigare år. Den ena biten är ju att vi sparar mycket med samarbetet med IFK. Det är lönekostnader som IFK står för fast spelarna representerar Sylvia.

– Den stora skillnaden om vi går upp i division 1 är att resekostnaderna ökar. Oavsett om vi skulle hamna i den södra eller norra serien så är det långa resor. Lite synd om de unga spelarna som går i skolan och ska sitta en hel lördag i en buss upp till Norrland. Men det är samma i U19- eller U21-serien.

– Men i division 1 finns det ett litet resebidrag från förbundet för de som har mest ogynnsamma resor.

Linköping City spelar i division 1 nästa år. Sleipner har mer pengar. Är du orolig att unga spelare ska välja de klubbarna istället för Sylvia?
– Nej. Låt säga att du är 18 år och får välja mellan Sylvia och Sleipner. I Sylvia får du träna med IFK en gång i veckan under Jens Gustafssons uppsikt. Du har tillgång till alla faciliteter och till den medicinska staben. Vad väljer du? säger Pelle Holm och fortsätter:

– Linköping City satsar på äldre spelare. Unga Linköpingskillar går hellre till Sylvia eller IFK. Jag tror inte en kille som går kvar i skolan bryr sig om han tjänar några tusenlappar mer i Linköping City jämfört med Sylvia. Då väger det mycket mer att han ska bli proffs i Genoa, som en av våra killar (Nermin Karic) blev förra året.

Vad krävs på sikt för att ta klivet upp och etablera er i division 1?
– Vi kommer sätta en trupp i slutet på året, målsättningen är att det ska vara seriens bästa trupp.

Hur ska ni nå dit?
– Dels behåller vi våra spelare, tidigare har vi sagt att vid 21 års ålder får du lämna klubben. Nu får de vara kvar. Sen får vi väl se, det finns ytterligare några spelare runtomkring IFK, spelare som har varit utlånade och är på väg tillbaka. Där vågar jag inte säga mer.

Just nu är det Christoffer Tapper Holter som är er enda lagpappa. Hur många blir det 2018?
– Vi vill ha in två, tre killar i åldern 25-30 år. Sylvias Ante och Daja om du förstår vad jag menar. Det handlar inte bara om fotbollskunnande. Det ska vara ledargestalter, som kan hjälpa till både under match och i träning.

Det låter lite som Marcus Falk Olander och Andreas Hadenius?
– Det är två bra killar, men båda känner väl att de vill spela i Allsvenskan eller Superettan. Får de inte spela i IFK, vilket de båda hoppas på, tror jag du kan räkna med att de får erbjudanden från Allsvenskan, bägge två.

Linköping inget alternativ

För några år sedan stod IF Sylvia på randen till en konkurs. Föreningens ledning hade tre alternativ att ta ställning till. Ett var att lägga ner verksamheten helt. Det andra var att flytta klubben till Linköping där Linköping City var berett att ta över föreningens skulder för att få ett lag på sin nya arena. Det tredje var att inleda ett samarbete med IFK Norrköping som sökte en seniormiljö för sina unga talanger att utvecklas i.

– Linköpingsalternativet var det väl ingen som ville. Annars var det konkurs, eller något som var bra för IFK och samtidigt gjorde att vi kunde fortsätta med Sylvia, säger Pelle Holm.

Han berättar att IFK tvekade först eftersom att Sylvia hade så stora skulder. Men man kom överens om ett samarbete som bland annat innebär att klubbarna lätt kan flytta spelare mellan varandra. Det ska dock sägas att Sylvia inte är någon farmarklubb till IFK, vilket är ett upplägg som är förbjudet i Sverige. Det handlar istället om två ekonomiskt oberoende föreningar, men med ett samarbete som kan gynna Sylvias ekonomi.

Pelle Holm säger att man har satt upp tre målsättningar med IF Sylvia:

  • Att ha en bra ekonomi. Ekonomi i det här sammanhanget handlar om att gå med vinst för att amortera av skulderna.
  • Nå sportsliga resultat. Senaste åren har man haft det kämpigt att hålla sig kvar i division 2. Nyligen deklarerade man som bekant en satsning mot division 1.
  • Det många kanske tycker är viktigast: Att utveckla talanger för allsvenskt spel i IFK Norrköping.

Samarbetet mellan föreningarna har sportsligt gett en del resultat. David Mitov Nilsson och Christoffer Nyman är två spelare som utvecklats genom utlån till Sylvia. Men detta var innan något formellt samarbete hade inletts. Efter det har flera namn från Sylvia nått IFK.

– Vi kan konstatera att Tesfaldet Tekie, Mohanad Jeahze, Henrik Castegren och Erik Lindell har kommit Sylviavägen, säger Pelle Holm.

De senaste åren har Sylvia haft ett talangfullt lag, men man har saknat tyngd.

– Vi har nästan haft ett för ungt lag. Man kan inte bara ha 18-åringar i division 2, det håller inte fysiskt, säger Pelle Holm.

Genom samarbetet kan spelare snabbt och smidigt flyta emellan IFK och Sylvia, även om en del måste spikas att tillhöra en av föreningarna. Några som spelat med båda lagen i år är Pontus Almqvist, Alfons Sampsted, Adin Bukva och Julius Lindgren.

– Det finns något som heter korttidshyra vilket innebär att till exempel Arnor Sigurdsson kan spela för Sylvia på lördag och för IFK på söndag. Spelarna på listan kan bytas ut med en veckas varsel. Man får ha som mest fyra spelare plus en målvakt på listan för korttidshyror. Men när transferfönstret stänger den 31 augusti får man inte röra listan längre.

Men de spelare som sätts på listan för korttidshyror kan inte användas i Europaspel. Därför har IFK inte velat släppa över några av sina talanger tidigare i år då man kvalade till Europa League.

– Så länge IFK var kvar i Europaspelet ville inte Jens ta för många från A-truppen till Sylvia.

I höst har Carl Björk och Filip Johansson Bahar, båda med kontrakt hos IFK Norrköping, lånats ut permanent till Sylvia.

– Sylvia kommer nästan alltid ha ett bättre lag på hösten, säger Pelle Holm och syftar på att de unga spelarna har blivit lite bättre och att man vet hur det ser ut med IFK:s deltagande i Europa.

Mycket bra ekonomiskt resultat

Vid det senaste årsskiftet var Sylvias skulder, en till IFK och en till Norrköpings kommun, sammanlagt 1,4 miljoner kronor. Skulderna har dock amorterats ner de senaste åren.

– I år kommer vi få ett mycket bra resultat.

Varför?
– Delvis på grund av ett utbildningsbidrag för ”Tess”. En del av det kommer till Sylvia, en del till IFK.

Vilken är annars Sylvias viktigaste intäktspost?
– Sponsorer är kanske allra viktigaste. Och så lite publikintäkter och lottförsäljning.

Hur mycket pengar får Sylvia från IFK?
– Det är svårt att säga. Den större delen är att vi får spelare. Vi utbildar spelare åt IFK. Med den ekonomi som vi har haft hade vi inte kunnat ha samma trupp utan samarbetet med IFK.

Hur många spelare i Sylvia har en lön att leva på?
– Ingen.

IF Sylvia hade 2016 personalkostnader på drygt en halv miljon kronor. En minskning med 200 000 från året innan. Pelle Holm förklarar minskningen.

– Det berodde på att vi föryngrade laget helt enkelt. Vi har ju en väldigt ung trupp. Sleipners trupp kostar säkert fyra gånger så mycket.

De IFK:are som kommer och spelar med Sylvia har i regel en helt annan lönenivå än lagkamraterna. Förutsättningarna för spelarna är helt klart olika. Men det är inte det ekonomiska som är utmaningen, tror Sylvias ordförande.

– Ett problem med de som är i Sylvias trupp är väl mer det här med olika åldrar, att få det att smälta samman. En del kanske känner sig mer som stjärnor, de spelar i landslag. Men det är tränarens jobb att svetsa ihop det.

– Problemet för dem från IFK:s A-trupp, som Sigurdsson och Samsted, är att de inte spelar några matcher med IFK. De får ingen speltid. Sex stycken U21-matcher på en höst, det är inte mycket att få speltempo på. Därför ser de det som en fördel att spela i Sylvia. Skulle de inte spela i Sylvia skulle de sannolikt gå ner sig som spelare.

Ni är mindre självständigt från IFK än vad gamla Sylvia var, har få medlemmar och ingen riktig hemvist som på ”Bollis”-tiden. Hur kan man bygga en Sylvia-identitet?
– Identitetsmässigt är det inte så lätt att hålla detta separat. Men skulle vi inte göra detta så kan vi inte bygga upp någon ungdomsverksamhet. Speciellt i innerstan och i Marielund finns ett stort intresse, och i IFK är det fullt i kön till ungdomslagen.

Pelle Holm tar upp några fler svårigheter med att bygga en identitet och skapa ett intresse kring en så liten förening som Sylvia.

– Gentemot sponsorer och publik är det inte lätt. Publiken är idag bortskämd. På TV pratar de om hur det går för Liverpool och Real Madrid. Fotboll i division 1 och Superettan är inte intressant, svenska lag är inte intressanta på den här nivån. Vi har ju liten publik. Och arenan är ju egentligen fel för både oss och IFK:s U21-lag att spela på.

Men är det viktigt att Sylvia och IFK:s U21-lag spelar på konstgräs?
– Jag tror att det är stor fördel.

Är det därför Bollspelaren inte är aktuellt?
– Vi tycker fördelarna med att vi har våra grejor här på Östgötaporten är en styrka. Ledarna och det medicinska teamet finns ju här, det är en jättefin fördel. Det är bättre att de utvecklas i Sylvia i Norrköping, tränar med A-laget. Det är inte alls säkert att det ger lika mycket att gå till en Superettanklubb på lån.

Vad kan ni göra för att stärka ekonomin om ni går upp?
– Om vi ska ha detta så ger vi IFK en talangutvecklingsmiljö som är bättre. Det innebär att IFK måste stå för en del. Sen finns det lite här och där med sponsorer och publik. Jag vet inte hur mycket det skulle kosta, men kanske 500 000 kronor mer per år.

Något Sylvia kan hoppas på är att få utbildningsbidrag och lojalitetsersättningar för spelare som passerat Sylvia. Som i fallet med Tesfaldet Tekie.

– Om IFK-spelare lånas till Sylvia så är Sylvia beviljade ett utbildningsbidrag.

Lindell, Castegren med flera skulle kunna ge lite?
– Ja. Men så fort man går till en annan klubb dör bidraget, man kan bara få bidraget en gång.

Finns det klubbar ni ser som förebilder, som har ett liknande upplägg som ni har med IFK?
– När vi började hade Helsingborg ett liknande upplägg. Men sen gick ju HIF ner i Superettan och då orkade de inte med det ekonomiskt, så de la ner det förra året. Vad vi ser det så finns ingen annan.

”Vill få tillbaka fotbollsstaden Norrköping”

Pelle Holm understryker vikten av att IFK:s tränare ser betydelsen av samarbetet med Sylvia.

– Det är oerhört viktigt att tränarteamet i A-laget utnyttjar den här möjligheten. Första året förstod inte Janne Andersson och Stefan Hellberg fördelarna med det här. Men andra året förstod de, då började det. Man fick fram ”Tess” och en del andra som kunde utvecklas på ett bättre sätt. Idag är IFK helt klara på att det här är väldigt bra. PR-mässigt är det värt mycket att det är Norrköpingskillar. Det förbättrar också IFK:s träningar, framförallt när IFK har färre spelare tillgängliga.

Kan inte det göra att fler sponsorer kan tänkas ge en slant?
– Det har du helt rätt i. Problemet är att när de som är ute och säljer för IFK, så går pengarna till IFK. Jag kan tycka IFK kan hjälpa att sälja Sylvia. Men IFK har en marknadsavdelning, de har fått möjlighet att använda detta som argument; att de har ett samarbetsavtal. Det kan vara så att del av deras sponsorintäkter beror på samarbetet.

Nåväl. Samarbetet mellan IFK och Sylvia gynnar båda föreningarna. Men Pelle Holm menar att det är större än så och viktigt för hela Norrköpingsfotbollen.

– Vad IFK och Sylvia gör är att vi utbildar spelare så att Sleipner, Eneby, Hagahöjden etcetera får bättre lag. Man kan se att två tredjedelar av spelarna har ursprung i IFK/Sylvia. När vi höjer nivån hos oss, så hjälper det de andra lagen när de får färdiga spelare.

– Vi lägger himla massa pengar på att utbilda spelare. Då vill vi kanske ha några kronor när de får färdigutbildade spelare. Men det är inte så populärt i Norrköping, de vill ha dem gratis.

– Ser man tre, fyra år framåt: Om vi lyckas med Sylvia, jag tycker vi är på god väg, så har man kanske ett allsvenskt lag, ett i Superettan, ett talanglag i division 1 och kanske ett antal lag i division 2 och 3. Då får du tillbaka den fotbollsstad som Norrköping var en gång i tiden.

– Det kan leda till att de andra lagen skaffar sig bredare ungdomsverksamheter och att fler börjar spela fotboll. Det är modellen, tanken, om man pratar om det större. Sylvia-steget är inte bara bra för IFK, utan även för de andra klubbarna.

KAMRATERNA

”Supportrar vet väldigt lite om vad som händer på sportchefens kontor”

Hur är det att vara sportchef i slutet av säsongen när spekulationerna om nästa års trupp tar fart och frågorna är många från fans och media? Vi ringde upp en rutinerad sportchef för att förstå spelet bakom kulisserna.

Jens T Andersson är före detta sportchef i AIK, Hajduk Split och AGF Århus, och med tränarmeriter från Väsby och Sirius. Idag är han klubblös.

– Jag har haft erbjudanden, men inget som varit tillräckligt intressant, säger han.

Hur är det att vara sportchef på den här tiden på året när säsongen snart är slut, några kontrakt är på väg ut och man tittar mycket på nästa år?
– I Sverige har nog de flesta klubbar redan fattat sina beslut men därmed inte sagt att man kommunicerar. Sen finns det säkert fall där man vill förlänga men inte kommer överens.

Varför kommunicerar man inte?
– Det kan vara av hänsyn till spelaren eller att klubben inte vill att det ska komma ut av någon anledning.

Det här med att vänta ut spelare, vara lite otydlig från klubbens sida, är det vanligt upplever du?
– Det tolkar jag mer som att det inte blir någon förlängning. Det kan finnas skäl till att det blir ett rävspel. Det är ju också en risk i det med att vem som helst kan erbjuda spelaren kontrakt.

– Att det är förhandlingstaktiskt tror jag inte, man är snarare långt från att komma överens.

För några år sedan hade ju IFK Norrköping ett fall med David Boo Wiklander där man inte uttryckligen sa ”sök dig någon annanstans” men erbjöd inte heller något kontrakt. Är det en vanlig hantering?
– Nu vet inte jag nåt om det specifika fallet. Det man ska komma ihåg är att man som supporter vet väldigt lite om vad som händer på sportchefens kontor.

Hur är det att hitta balansen mellan att å ena sidan se till klubbens bästa och å andra sidan vara en bra arbetsgivare och uppträda schysst mot spelaren? Man måste väl köra lite fulspel ibland?
– Fulspel vet jag inte om jag skulle kalla det, Rävspel kanske snarare. Men det där går ju åt båda håll. Det spelas poker från bägge parter.

– Det där är nog väldigt personligt hur man hanterar det. Jag har alltid försökt vara ärlig och rak mot spelarna. Det vinner man på i längden tror jag, både mot spelarna och agenterna.

Ibland när spelare slutar på det här sättet innebär det att man inte får en ordentlig avtackning. Hur ser du på det?
– Det är såklart olyckligt både för klubben och spelaren. Men ibland blir det så. Man tror kanske att man kommer att komma överens och sen sker det nåt i slutändan. Det är inget som varken spelaren eller klubben vill.

Bilden är annars att man är mycket bättre på avtackningar av spelare ute i Europa?
– Min bild är att du har helt rätt. Europa är bättre på att ta hand om sina legender. Det handlar inte bara om avtackningen utan även om tiden efter.

– I Hajduk Split har du en läktarsektion där du bara kan sitta om du är legend. Det är för tränare, ledare och gamla spelare som gjort ett visst antal matcher i klubben. I Sverige vet jag exempel på gamla spelare som inte ens får fribiljetter till matcherna. Det är nog en kulturfråga. Jag gillar hur man hanterar det i Europa

Bland IFK Norrköping-supportrarna klagas det ibland på att klubben skriver för korta kontrakt med spelare i 18- eller 19-årsåldern. Man vill se femårskontrakt. Varför är det så svårt att få till?
– Det är ju två sidor av det. Det ena är att spelaren och agenten inte vill skriva så långa avtal. Delvis för att de inte är säkra på att klubben kommer satsa på spelaren. Det andra är att man som klubb binder upp sig som arbetsgivare till en spelare som kanske inte har den utvecklingen man hoppas på. Man har frysta tillgångar, spelare på långa avtal som inte spelar, som sitter på läktaren.

– Vi har unga supertalanger som har spelat kanske åtta allsvenska matcher som kräver samma lön som en etablerad allsvensk spelare har. Personligen tycker jag att man ska förtjäna sin lön. Jag tycker att man kan ha ett kontrakt där lönen tickar upp om du spelar. Du ska inte sitta på läktaren med 100 000 i månadslön. Spelaren kommer inte vara så benägen att röra på sig då. Jag har varit med om situationer med spelare internationellt som varken spelar eller går på utlån. De vill inte gå ner i lön, och de klubbar som vill låna kan inte betala en så hög lön.

Men Elfsborg skriver ju långa kontrakt med 18-åringar?
– Jag utgår ifrån att de har ekonomi har det. Malmö skrev ju ett långt avtal med Anders Christiansen. Fast han är ju ingen ung spelare.

Du har ju varit sportchef i Hajduk Split. Om du var sportchef i en liknande klubb, vilken eller vilka IFK Norrköping-spelare skulle du plocka till klubben?
– Jag väljer att passa på den frågan. Just nu så har jag ingen uppdragsgivare och behöver inte ta ställning. Det finns flera bra spelare i IFK Norrköping och med respekt för dem så vill jag inte uttala mig.

Du vill inte hajpa nån särskild?
– Det handlar inte om att hajpa. Det kan vara en kontraktsförlängning på gång och då vill inte jag bidra till att det blir hack i skivan.

KAMRATERNA