Författararkiv: Kamraterna

Rydström recenserar Gudis låt: ”Djupt imponerad”

I fredags blev det känt att IFK:s Gudmundur Thorarinsson deltar i isländska Melodifestivalen. Vi bad Henrik Rydström, musikrecensent och assisterande tränare i Kalmar FF, om en recension.

– Det hade varit intressant att se Gudi jobba ihop med Eldkvarn, säger Rydström på frågan om vilken artist han skulle vilja se islänningen med.

Colours – Gudmundur Thorarinsson

Det är möjligt att man — efter ett helt liv i fotbollsvärlden — blivit luttrad och saknar förväntningar. Att man blir förvånad om en fotbollsspelare kan föra sig i ett möblerat rum. Och om en fotbollsspelare klarar av att göra något annat än att spela fotboll får man knappt ekvationen att gå ihop.
Jag utnyttjade det där väldigt många gånger för egen del. Jag lärde mig några svåra ord, ”ambivalent”, ”ekivok” och ”emotionell” och slängde in de allt som oftast och alla tog mig för att vara intellektuell.
När nu Gudmundur Thorarinsson har två låtar med i den isländska melodifestivalen och själv framför en av dem är man ju redan INNAN man har lyssnat på låtarna djupt, djupt imponerad.
Och kanske är det de lågt ställda förväntningarna på en fotbollsspelare som gör att jag inte direkt avfärdar Colours, som den ena låten heter.
Lugn, melankolisk och med en text som faktiskt inte dryper av klyschor vill jag lyssna på den igen. Och även efter fjärde och femte lyssningen finns det något där som gör att jag nog kan lyssna en sjätte gång på den.

HENRIK RYDSTRÖM

Frempong om livet efter fotbollskarriären och spelet bakom kulisserna

Han var en lovande vänsterytter som skadade knät och blev akademiker istället. Nu är James Frempong tillbaka i Norrköping – fast med andra mål i sikte.

James Frempong kom från Gefle IF till IFK Norrköping inför hösten 2011. Det var IFK:s debutsäsong i Allsvenskan efter två år i Superettan. Efter en stark säsongsinledning sjönk man i tabellen. I näst sista omgången säkrade Snoka dock kontraktet i kavaj efter att Syrianska – som till slut hamnade på kvalplats – förlorat mot Malmö FF.

Säsongen 2012 blev James Frempongs bästa i IFK. Då gjorde han två mål på sju starter och tolv inhopp. Säsongerna 2013 och 2014 blev till stor del spolierade av skador. I slutet av 2014 var kontraktstiden slut. Då hade redan James förstått att fotbollskarriären var över, och börjat plugga.

– Jag genomförde en undersökning inför en knäoperation och fick veta att om det var
tillräckligt illa så kunde jag förmodligen inte fortsätta. Det visades sig att det var så pass allvarligt, säger han.

Hur var det att få det beskedet?
– Såklart så var det en chock den första tiden att hantera det. Man kan väl säga att direkt efteråt förstod jag kanske inte att jag inte skulle kunna fortsätta spela. Jag kunde inte gå på två månader, då var det att landa i att inte ens kunna röra sig. Successivt växte det fram. Det var nånting nytt att försöka förhålla sig.

Men du hade pluggat innan skadan?
– Det hade jag gjort, jag var i slutskedet av studierna. Det var en orsak att övergången från att inte kunna spela fotboll till att fokusera på skolan gick lättare.

– Först läste jag kandidatprogram i Samhälls- och kulturanalys (SKA) vid Linköpings universitet. Sen läste jag till en master i statsvetenskap.

Hur tänkte du där?
– Först och främst ville jag hitta en utbildning som gick att kombinera med fotbollen, relativt flexibelt med mycket egenansvar. Såklart har jag alltid varit intresserad av samhällsfrågor och ville förstå samhällsfenomen på djupet. Då blev det SKA, utan att egentligen veta vad man kunde göra med en sån utbildning. Statsvetenskap såg jag som en naturlig påbyggnad.

Vad har du gjort sedan dess?
–  Jag har arbetat på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som utredare och utvecklare, skrivit rapporter som ligger till underlag för ungdomspolitik men också drivit utvecklingsprojekt. Bland annat har jag arbetat med att integrera ett ungdomsperspektiv i statliga myndigheter. Jag har också jobbat med ungdomar som varken arbetar eller studerar och lider av psykisk ohälsa, och har arbetat tillsammans med dem för att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden, säger James som genom sitt arbete även varit inne lite i fotbollens värld:

– Jag har också varit med i ett pilotprojekt genom SvFF. Vi var 14 personer som under ett år träffades och diskuterade olika utvecklingsområden inom svensk fotboll. Då valde jag att titta på hur allsvenska klubbar jobbar för att förebygga psykisk ohälsa bland sina tipselitspelare. Utifrån vad jag såg där så ligger IFK i framkant där.

– Jag har också jobbat lite som forskningsassistent i ett projekt om vad ungdomar upplever på sin fritid. Det är kopplat till Linköpings universitet men fokus har varit på nattfotbollsverksamhet.

Nu flyttar du tillbaka till Norrköping igen – varför?
– Dels så trivdes jag väldigt bra i Norrköping, både socialt och i IFK. Stockholm kändes aldrig som hemma. Jag och min sambo har bott i Malmö, men nu har hon fått jobb i Norrköping.

Du bodde kvar i stan först och följde laget från läktaren även efter att du slutat?
– Jo, det stämmer. Jag var med på bortaresan när de tog SM-guld. Vi var några vänner som åkte bil ner.

Kändes det helt naturligt?
– Både och. De i laget är ju mina vänner och jag önskar dem allt gott. Samtidigt som det så klart var tufft att inte få vara en del av den resan. Det är klart att det var jobbigt på det sättet. Men i slutändan var det jättehäftigt att man lyckades.

Guldet 2015, såg du det komma?
– Inom laget så visste vi att vi hade en väldigt hög högstanivå. Det visade vi 2012 när vi kom femma. Sista säsongen som jag var med då kände vi att vi hade så mycket mer i oss. Det var ett lite halvstukat självförtroende. Sen kom guldåret när man fick in Daniel Sjölund som hittade helt rätt i det IFK-laget kan man väl säga. Både Emir, Daniel Sjölund och Ante var tre centrala figurer. Samtidigt som Linus, Fransson och Traustason tog jättestora steg. Jag hade nog aldrig kunnat gissa på guld, men att det fanns potential om höga placeringar.

Har du kontakt med många i laget idag?
– Nja, inte så många. Men nu är ju Lars (Krogh Gerson) tillbaka. Han och jag har haft kontakt.

Genom din karriär, är det många lagkamrater som har studerat vid sidan om?
– Nej. I de klubbar som jag har varit i, ÖSK, Gefle och Norrköping, har det kanske varit en eller två i varje lag som har pluggat parallellt.

Men finns det inte egentligen en del ledig tid som fotbollsspelare?
– Jag brukar säga att det finns mycket tid under vissa bestämda perioder. Efter träningarna finns absolut tid att göra annat. Det var väl en anledning att jag gjorde det. Jag ville utvecklas på lite andra plan än bara det fotbollsmässiga. Jag mår nog bäst av mixen i mitt liv.

Du som har lämnat fotbollslivet för ett ”vanligt liv”: är inte tillvaron som ung allsvensk spelare rätt märklig? En del 19-åringar får direkt en månadslön som kanske ens föräldrar inte kommer upp i under ett helt arbetsliv?
– Nja, mitt första kontrakt i ÖSK när jag slutat gymnasiet gav kanske 15 000–16 000 kronor. En lagkompis i samma situation hade bättre lön på sitt lagerjobb.

– Men när du skriver på ditt andra kontrakt kanske du kommer upp i summorna som du nämnde, säger James.

– Många tar för givet att det är såhär lönenivåerna ser ut. Är man i en sån bubbla allt för lång tid blir det svårare att anpassa sig till ett normalt löneläge efteråt. Många förutsätter att det bara kommer att rulla på. Det har man ju sett i andra länder hur många får problem efter karriären för man fortsätter spendera.

Nidbilden av allsvenska spelare är att de bara spelar FIFA, fikar och shoppar märkeskläder?
– Till viss del stämmer den fördomen, man har det väldigt bekvämt som fotbollsspelare. Du lever för att prestera. Sköter du det så gör du vad du vill annars i princip. Många tycker det är bekvämt. Andra är ju föräldrar och då har man mycket tid för sina barn. Sen finns den sista grenen, de som vill plugga eller arbeta parallellt.

Är fotbollsspelare curlade?
– Det skulle jag absolut säga. Men allt är ju relativt. Sätter du det i relation till hur det är i Europa där man kan ringa klubben om man behöver byta en glödlampa. Men när det kommer till resor och sånt är det mycket man aldrig behöver tänka på.

Just nu är det silly season med mycket rykten och spel från både agenter och klubbar. Har du några minnen från dina egna övergångar?
– Nej, jag har väl egentligen bara gjort en riktig övergång. Det var när jag  gick från Gefle till Norrköping.

I samband med övergången fick James Frempong en hel del kritik från olika håll. Så här skrev Stisse Åberg i Arbetarbladet:

”Det är bra att den lätt sjaskiga affären James Frempong får ett slut. Det är bra att en spelare som i mina ögon inte är värd nånting alls, säljs för åtminstone en spottstyver. Det är dock en massa saker som stör så det skriker.”

Du blev ganska hårt åtgången då. Såhär i efterhand, agerade du schysst?
– Ja, alltså, det beror på hur man ser det. Man är ju en bricka i ett större spel. Om jag hade fått välja hade saker sett lite annorlunda ut. IFK visade intresse, jag hade ett utgående kontrakt och ville till IFK. Men det var inte klart om det skulle bli under eller efter säsongen.

– När jag skulle skriva på kontraktet, på tåget dit, får jag veta att det kommer vara en presskonferens i Norrköping också. Som jag inte var förberedd på. Man gjorde det för att öka trycket på Gefle att släppa mig. Det i sin tur ledde ju till att jag framställdes på ett visst sätt i media.

I rapporteringen framställs det ibland som att spelare gör sig omöjliga i en klubb.
– Jag har inte varit med om det själv, däremot har jag har varit med om motsatsen. Spelare som blivit utfrysta av tränaren för att man vill att de ska lämna. Framförallt i Örebro.

– En viktig aspekt är det handlar om unga spelare som inte vet hur det fungerar riktigt. Man vet inte hur det ser ut på klubbledningsnivå. Man har nån rådgivare eller vän som för ens talan. Det är Inte alltid lätt att navigera.

Så, vad ska du göra nu i Norrköping?
– Jag kommer vara lite på universitetet den första tiden, som forskningsassistent på Campus Norrköping. Sen får vi se.

Har du köpt ditt årskort på Curvan än?
– Nej, har inte hunnit med det. Men det kommer.

Så vi kan räkna med dig på ståplats?
– Det är inte omöjligt. Jag ska snacka med Lars sen och se vad han kan göra.

KAMRATERNA

”Finns skäl till försiktig optimism” – Aftonbladet-Bohman och NT-CG om Jordan och IFK:s truppbygge

Hur ser IFK Norrköping ut jämfört med övriga toppkonkurrenter? Hur bra är egentligen Jordan Larsson? Och behöver Snoka förstärka ytterligare innan Allsvenskan startar?

Vi tog kontakt med Per Bohman på Aftonbladet och Christer Gustafson på Norrköpings Tidningar för att höra vad de har att säga om läget i IFK Norrköping just nu.

Nu har IFK Norrköping presenterat fyra värvningar till A-truppen. Ser det ut som en trupp för en topp tre-strid?

Per Bohman: Av lagen som hamnade på övre halvan förra säsongen så tycker jag – just nu, i början av januari – att det bara är IFK Norrköping och AIK som inte uppenbart försvagats. Det betyder inte att jag känner mig säker på att Peking blir ett topp tre-gäng 2018, men att det finns skäl till försiktig optimism.

Christer Gustafson: Lite tråkigt svar, men innan alla lagens trupper är satta och innan man vet vad som händer under sommaren är det svårt att göra en bedömning av det. Men om man utgår från IFK:s trupp som avslutade 2017 jämfört med den som finns nu tycker jag att man stärkt den lite både sett till bredd och spets. Därmed har man i alla fall skapat sig alla möjligheter att bryta den lite negativa trenden man haft efter guldet, etta-trea-sexa, om man ser till tabellplaceringarna. Och jag tycker inte att så många av de andra lagen blivit markant bättre hittills under silly season heller. Men, som sagt, det är tidigt än och det lär värvas ett och annat namn till i Allsvenskan innan avspark i april.

Jordan Larsson är förstås en prestigevärvning. Men hur bra är han?

Per: Det var vettigt att IFK Norrköping öppnade på plånboken för Jordan Larsson i stället för till exempel Muamer Tankovic, då den förres lynne och spelstil nog passar bättre in i Jens Gustafssons lagbygge. Däremot tycker jag inte att Larsson är en färdig allsvensk toppspelare. Han är heller inte särskilt lik Kalle Holmberg (om denne lämnar), utan snarare en dynamiskt rörlig och droppande falsk nia än en center med målgaranti. Givetvis lär han också vara fin som en slags inverterad ytter när wingbackarna överlappar runt knuten. Jordan har mycket att bevisa, men Norrköping är nog den toppklubb som ger honom bäst förutsättningar att växa som spelare.

Christer: När man pratar om Jordan Larsson som prestigevärvning handlar det om flera saker. Att det är ett namn som, av allt att döma, varit intressant för flera klubbar än IFK, är en profil långt utanför Östgötaportens väggar och dessutom har en potential att bli bra även på planen – på en position där IFK verkligen behövde stärka upp. Hur bra han är och kan bli? Det är svårt att svara på, men givetvis har han mer att bevisa i Allsvenskan än han gjort hittills. Han gjorde sju mål i ett inte så fungerande Helsingborg 2016, vilket är ett helt okej resultat, och det är något han borde kunna öka på om han får spela i ett topplag nu. En given succé finns det inga spelare som är på förhand, men potentialen och det faktum att han är väl scoutad gör att möjligheterna att det blir bra borde vara ganska goda i alla fall. Någon självklar speltid finns det heller ingen spelare som får, även om han naturligtvis inte är värvad för att sitta på bänken. Men Kalle Holmberg, David Moberg Karlsson och Alexander Jakobsen är spelare han kommer få konkurrera med fullt ut för att förtjäna sin speltid. Den konkurrensen har saknats på de offensiva positionerna.

I en Twitter-enkät fick Kamraternas följare tycka till om fler värvningar? Är fansen rätt på det? Ser du nåt som IFK kan tänkas sakna?

Per: De är rätt på det i så måtto att Daniel Sjölund (bless him) inte borde behöva vara en bärande spelare under 2018. Jag uppskattar att ålänningen har 10-15 startmatcher i sig snarare än 26. Här ser jag gärna en Robert Gojani eller liknande spelfördelare. I övrigt då? Jag har hört mycket gott om Ian Smiths potential från tiden i Hammarby, men jag skulle bli (positivt) överraskad om 19-åringen var redo att starta i Allsvenskan redan nu. Försvinner Linus Wahlqvist, vilket han väl måste göra om inte karriären ska stagnera, så anser jag att det kan behövas ytterligare en wingback. Ett kamikaze-uppdrag för Jensa sett till att spelartypen sedan två år tillbaka är högsta mode i Allsvenskan – och därmed en bristvara.

Christer: Jag tycker nog inget är superakut just nu om man ser över truppen. Men det finns ändå positioner där IFK kan behöva agera, om inte annat proaktivt, med tanke på vad som kan uppstå under säsongens gång. Det handlar dels om en innermittfältare med tanke på att Daniel Sjölund troligen gör sin sista säsong nu och/eller en anfallare till som åtminstone kan vara redo att kliva in och ta en viktig roll om och när Kalle Holmberg skulle försvinna. En skyttekung drar alltid blickarna till sig och det skulle förvåna mig om det inte kommer bud på Holmberg – om inte nu i vinter så i alla fall i sommar (om han fortsätter göra mål i den här takten).

KAMRATERNA

Bajen-tränaren om Ian Smith: ”Har stark tro på honom”

Den 19-årige costaricanske högerbacken Ian Smith uppges vara klar för IFK Norrköping. Det blir i så fall hans andra sejour i Sverige. Vi ringde upp hans gamle tränare.

Patrik Hansson var assisterande tränare under Nanne Bergstrand i Hammarby IF tills ifjol. Ian Smith var en av hans adepter under knappt tio månader. Idag tränar Hansson Fana IL i Bergen.

Hur skulle du beskriva Ian Smith?
– En modern högerback, väldigt bra offensivt, bra passningsspelare.  Det han behövde jobba med hos oss var defensiven, men det tyckte jag han tog bra. En lärovillig spelare. Han har säkert tagit stora steg nu. Han var lite fysiskt vek men det har han säkert byggt på sig. En spelare med stor potential tycker jag.

Så varför släppte ni honom?
– Ja, det får du fråga de som var kvar (skratt). Nä, jag vet inte riktigt. Det var utlänningskvoten, man fick bara ha nio utlänningar, vi hade elva i truppen tror jag.

Jaha?
– I en matchtrupp på 18 man får det vara max nio utländska spelare. Alltså minst nio svenska.

IFK spelar ju 3-4-3, då är Ian Smith tänkt som ”vinge” i så fall?
– Ja, jag tror det skulle passa väldigt bra för honom. Han har som sagt sitt andra styrkor i offensiven, otroligt löpstark spelare. Bra inläggsfot,  smart fotbollsspelare. Bra med bollen.

I Norrköping har vi vissa negativa erfarenheter av costaricanska ytterbackar.
– Ja, de har ju en lite annan syn i Latinamerika på det defensiva spelet. Lite mer man-man.  De blir lite mer jagande i början, vi har mer positionsspel. Det är nåt som man måste jobba med, det gjorde vi med Ian i Hammarby. Jag tycker det kom mer och mer. Nu har han varit borta en stund från skandinavisk fotboll, så det är väl just den biten man behöver jobba med.

Att IFK spelar 3-4-3 och att man som ytter har tre spelare bakom sig om man går bort sig, vad betyder det?
– Det är stor skillnad. Det är inte alls lika farligt. Det är mycket värre när du spelar 4-4-2.

Hur är det med språket, med svenskan?
– Den funkar inte. Det är nåt han måste lära sig. Men jag tror han är villig att göra det.
– Jag hade ganska mycket att göra med honom eftersom jag hade hand om  spelarnas individuella utveckling. Han är en otroligt lärovillig spelare som vill utvecklas hela tiden. En spelare som jag har stark tro på.

KAMRATERNA

Hellberg om nya U21-upplägget och lärlingarna

U21-serien får ett nytt upplägg nästa år. Bland annat slopas åldersbegränsningen, vilken innebär att serien rent formellt blir en ren B-lagsserie. Vi ringde upp IFK:s U21-ansvarige Stefan Hellberg.

Formatet på U21-serien har diskuterats en längre tid vilket vi tidigare har skrivit om. Nu har Svensk Elitfotboll landat i ett beslut som bland annat innebär slopad åldersbegränsning och att det blir två olika seriespel, ett på våren och ett på hösten.

Stefan Hellberg är återigen huvudansvarig för IFK:s U21-lag efter att Mathias Florén fått ansvaret för det nya U19-laget.

–  I huvudsak är det ett bra upplägg, säger Stefan om nyheterna i U21-spelet nästa år.

– Det har varit en väldigt stor skillnad mellan hur de olika föreningarna har prioriterat U21. Vi har hört till de som har tagit på mest allvar. Vissa lag har inte gjort det alls.

– Förra året fick lagen spela 20 matcher, nästa år blir det 14 om man inte går till final. Alla hoppas att kvaliteten blir jämnare eftersom det inte är match lika ofta. VM blir ett problem 2018 såtillvida att det allsvenska programmet tajtas till.

En nyhet är att åldersbegränsningen tas bort. Finns det en risk att unga spelare inte får chansen på samma sätt?
– Nej, det finns inga risker med det. De som är bra unga spelare kommer att få spela. Däremot var det väldigt tråkigt 2015 när vi hade väldigt många unga i truppen som tog plats i A -laget och när äldre inte fick spela i U21. Jag tycker att det blir bättre kvalitet så här.

Efter vårsäsongen flyttas de sämsta i norra respektive södra serien ned och två flyttas upp från U21-superettan. Sen börjar alla lag på noll poäng inför hösten.

– Jag tycker det är bra också, att man får kämpa för att vara kvar i Allsvenskan. Men året därpå är man tillbaka i sin ”ordinarie” serie som jag förstår det.

Finns det några nackdelar med det nya upplägget?
– Den enda risken jag ser är att det blir för få matcher för unga som ska utvecklas.

Får det här någon påverkan på spelarna som både spelar i U21 och i Sylvia och ibland sitter på bänken i A-laget?
– Nej, det blir inga problem på det sättet. Det är en tillgång att Sylvia finns. Det gäller för oss att se till att våra bästa unga spelare får spela matcher. Det är det absolut viktigaste. Så att de kan utvecklas och ta den här A-lagsplatsen.

– Förhoppningen är att med färre matcher känner varje förening att det blir viktigare, att matcherna blir kvalitativt bättre och jämnare.

Hur blir din egen roll nästa år, förutom att du och Maths Elfendal är assisterande bakom Jens?
– Jag har samma roll som det gångna året, förutom att jag får ta ett ansvar för U21. Maths kanske tar nån match också, men i huvudsak får jag ansvar för det.

Tarik Hamza, Felix Bengtsson och Carl Björk har fått lärlingskontrakt. Enligt uppgift kommer även Jakob Lindahl få detsamma. Vad kan du säga om dem?
– Ja, när vi börjar träna i januari kommer vi köra fyra fotbollspass i veckan. De fyra kommer vara med på två av dessa och köra två med Sylvia. Sen kommer vi följa deras utveckling. Framme i mars måste vi bestämma var spelarna ska vara. Ska de stå på listan så de kan gå mellan Sylvia och IFK? Ska de lånas ut till Sylvia eller hur gör vi? Vi vill inte låsa oss för tidigt.

Vad kan du säga om deras respektive kvaliteter?
–  Allmänt för de fyra är de har levt upp till de mål som vi har haft, några saker som är viktiga för oss. En är att du ska göra din lagkamrat bättre, ett annat är att när du har bollen ska du skapa ett förtroende från dina lagkamrater för det val du gör. Du får dribbla, men ska inte dribbla i fel lägen. Det tredje är att när du tappar bollen ska du ställa om direkt. Det är grundläggande, det vill vi inte behöva jobba med när de kommit upp i A-truppen.

– De här fyra har kämpat ett tag och visat att de vill något med sin fotboll. Det kan ta ett tag innan man slår igenom, det handlar mycket om att vilja de här åren. Man lär sig att tåla motgångar. Det har de gjort i Sylvia.

Stefan Hellberg berättar lite kort om lärlingarna:

– Tarik Hamza är mittback. I 3-4-3 är han en av tre mittbackar. Felix Bengtsson är huvudsakligen central mittfältare, men kan också vara forward. Är ganska allround.

– Jakob Lindahl har varit mest allround. Han har både spelat på ”wingen” som Linus eller Skrabb men också som central mittfältare eller forward. Han har en jäkla arbetskapacitet. Carl Björk var mittfältare från början. Han är en av de tre där framme. Stor och stark.

Många föreställer sig att den som spelar centralt som forward i 3-4-3 ska vara en lite större spelare. Hur tänker ni?
– Det där har ju förändrats väldigt mycket. Om du tar en som kille som Johan Elmander som både klarade att springa i djupled och ta emot bollen. Sådana killar blir inte kvar i Allsvenskan så länge.

– Det som har hänt är att fler lag har börjat spela med tre mittbackar. Det är mycket svårare att skapa något med två forwards då. Mittbacken kan alltid följa en forward i ryggen för det är två kvar bakom.

Stefan Hellberg exemplifierar:

– Det visade sig när vi mötte Östersund och AIK att vi inte skapade ett jävla skit mot tre mittbackar. Även om du lyckas komma runt på kanterna med spelare som Eliasson och Bärkroth har du tre mittbackar som kan nicka bort bollen.

– Det krävs klassforwards för att spela med två forwards mot en trebackslinje. Men i ett tremanna-anfall har du många fler spelare som inte skulle fungera i ett tvåmanna-anfall. Samarbete mellan dem blir jäkligt avgörande.

KAMRATERNA

Fotnot: U21-seriens nya upplägg i sin helhet