Författararkiv: Kamraterna

Castegren går starkt i Degerfors – på ”fel” position

Allsvenskan har uppehåll, men på Stora Valla gnuggar två Norrköpingskillar på för att – förr eller senare – komma tillbaka och slå sig in i IFK:s A-lag. Sportchefen i Degerfors verkar ge dem goda odds att lyckas.

Det började med Erik Lindell. Den högerfotade ytterbacken/yttermittfältaren lånades ut till Degerfors IF redan i början av 2017, och fick direkt förtroendet från start. I samma veva lånade man även Mohanad Jeahze som inte riktigt övertygade och bara stannade i Degerfors under vårsäsongen.

För bara några veckor sedan fick Lindell sällskap av en annan Norrköpingskille – Henrik Castegren – som gick till Rödvitt på ett korttidslån. Och ”Henka” tog liksom Lindell plats i startelvan direkt.

– Allt kom så tätt inpå med att det kanske var aktuellt att jag skulle åka till Dif och spela några matcher. Då sa jag tidigt att jag inte vill åka dit om de inte behöver mig,  jag åker dit om jag kan bidra. Det ska bli win-win, säger Castegren, om det lånet som gäller juni månad.

– Det är känsligt att komma nånstans för en kort tid, ta nån annans plats i laget och sen försvinna. Det ska bli bra för båda parter och det blev det. Än så länge har det gått bra.

Är du förvånad att du gick in i startelvan direkt? 
– Jag är inte direkt förvånad, men så klart att det är skönt att spela.

Du har spelat mittfältare nu. Kan du beskriva din roll?
– Degerfors har tidigare spelat 3-4-3 i startuppställning. Men det har blivit mer 3-5-2 med tre centrala fältare. I matcherna har jag haft en mer central och bollhämtande roll framför backlinjen när vi haft bollen. I defensiven har jag varit ett ankare framför backlinjen. Mot Helsignborg senast fick jag jobba hårt mot deras starka forwards.

Att gå in på det centrala mittfältet direkt i en ny klubb känns som ett styrkebesked? Det är väl en roll med mycket ansvar?
– Ja, framförallt när jag är mittback i grunden. Man ska inte underskatta ett miljöbyte, det tar tid att anpassa sig till spelare och tränare. Det är en jätteomställning med tanke på att jag inte har så många minuter efter min skada. Det kändes lite som försäsong i tempo och skalle först men har blivit bättre nu.

Men är det annars mittback som är din roll? Varför den rollen?
– Ja, det är svårt att peka på varför. Men jag känner att jag kommer mer till min rätt där. Jag gillar att styra spelet bakifrån, ha allt framför sig i offensiven, vara en start i anfallsspelet. Jag ska inte hymla om att man som mittfältare har mindre och trängre ytor, måste ha koll bakom dig och runtomkring. Det är det som är svårast med att vara i mitten även om jag klarar av det.

Har ni konstgräs eller naturgräs i Degerfors?
– Alla matcher här är naturgräs. Det är också en omställning för mig.

Är det annars jobbigt att byta mellan underlag?
– Nej, många klagar på att man bytt underlag. Jag tycker det är bullshit. Fotboll är fotboll. Sån stor skillnad tycker jag inte det är. Men visst är det annorlunda. Planerna här i Superettan har väldligt bra kvalitet. Jag tycker inte det är så stor skillnad.

Vad händer sen i höst?
– Målet med den här sejouren i Dif är att komma i så bra form som möjligt. Få upp tempo och komma upp i IFK igen och kämpa om platserna. Det är absolut målet, sen ta det därifrån. Men att göra det så bra som möjligt för att slåss om platserna. Och det känner jag att jag har all chans att göra.

Vissa framhåller dig som ett alternativ bredvid Thern nu när Smith är skadad.
– Okej. alltså…jag gör allt för att spela och visa vad jag kan. Sen är det upp till tränaren och ledarteamet. Jag gör allt för att visa Jens att jag ska spela. Men på vilken position får vi se.

Känner du att du har en allsvensk nivå i dig?
– Innan jag skadade mig kände jag att jag var på väg till en bra nivå. Nu känner jag att jag börjar få upp flås och tempo, och på träningar i IFK så är jag inte sämre än nån annan. Men något jag behöver få är erfarenhet och då är matcherna i Superettan jättebra. Det är det enda jag saknar, matchminuter och erfarenhet på den nivån.

”Viktigt med fotbollen här”

Patrik Werner är sportchef i Degerfors. Trots att Castegren spelat mittfältare i Rödvitt ser Werner honom främst som mittback.

– Han behärskar båda positionerna. men är nog bäst i backlinjen kan jag tänka mig. Han har ju spelat central mittfältare tidigare. Tränaren har bedömt att vi vill använda honom där.

Lånet av Castegren är bara juni ut. Vad ger ett så kortsiktigt lån för er del?
– Helst vill man ha en bred trupp från början. Men får man skador och avstängningar så blir det tunt. Jonas Olsson hos oss är borta hela året. Vi fick några fler skador och då är det bra för oss att få in kompetens. Han (Castegren) har spelat från start från alla matcher.

Hur ser samarbetet ut mellan Degerfors IF och IFK?
– Det började väl förra året med att Lindell kom hit och gjorde det bra. Sen blev det en förlängning av hans kontrakt, både vi och IFK tyckte det var bra han spelade ett år till, säger Werner.

– Vi har diskuterat med IFK under våren med tanke på att man kan ha samarbetsavtal med spelare under 23 år. Framförallt har vi pratat med Jens och han tyckte väl nu under VM-uppehållet att det är en bra chans för Castegren att få matcher. Den uppgörelsen är juni ut.

– Sen kan man sätta upp spelare på listan, det är en trygghet för oss om det blir skador och avstängningar så kanske man kan få hjälp. IFK kan få hjälp med dem som inte platsar i Allsvenskan som kan få speltid i Superettan istället. Båda vinner på detta.

Man pratar ofta om att det är en så bra miljö i Degerfors för yngre fotbollsspelare. Kan du utveckla?
– Den frågan får jag ofta. Jag är född och uppvuxen här och van vid det. Jag tror det är viktigt med fotbollen här, man får både ris och ros av folk. Jag tror man växer av att se hur viktigt det är för orten. Sen är det en lite klubb, men påpassade med tidningar och intervjuer och mycket folk på träningar och rätt mycket på matcher. Jag tror man märker att det är viktigt med fotbollen här.

En annan IFK-spelare, Erik Lindell, verkar det gå riktigt bra för. Hur ser du på honom?
– Det lånet är året ut. Han har fått en extremt bra utvecklingskurva sen han kom, jättekul att se. Jättebra för oss och också Norrköping att de yngre får en bra matchmiljö i Superettan. Det är tufft att spela där.

Är Lindell redo för Allsvenskan tror du?
– Det får Jens och co bedöma, men han är en av de bästa ytterbackarna i Superettan tycker jag.

Har ni några diskussioner om vad som händer för honom efter hösten?
– Nej, vi kör på så får vi se sen. Men vi behåller honom gärna.

Håller du koll på andra spelare i IFK att låna? Det finns ju andra som kanske får svårt att konkurrera i IFK i höst?
– Med tanke på samarbetet så kollar man mycket på IFK. Jag följde dem på försäsongen lite och tittar även på dem i Allsvenskan. Det är klart att vi eventuellt vill låna in spelare, men det är inte bara att ta in. Vi har ju en trupp här också att ta hänsyn till. Man kan inte bara ta bort nån vi har. Men blir det skador och avstängningar samtidigt som nån från Norrköping behöver matchning så kan man se om det finns något läge. Man får se vid varje specifikt fall.

KAMRATERNA

Häcken-basen om IFK, långsiktighet och medieskugga

Varför har IFK Norrköping knappt några spelare i åldern 27-30? Hur bör man resonera kring långtidsskadade Andreas Blomquist? Och hur kan man se på mediaskugga som något positivt? Vi ringde upp en erfaren sportchef som ofta säger vad han tycker.

Sonny Karlsson har varit i BK Häcken i mer än 30 år och gör sin tionde säsong som sportchef. Som spelare var han med om at föra upp Häcken i Allsvenskan för första gången 1982. Han har också hunnit med att varit assisterande tränare och huvudtränare i olika omgångar för Hisingslaget.

Vad säger du om Allsvenskan och vårsäsongen?
– Den är väl lite överraskande med några etablerade lag längre ner i tabellen än vad man hade trott. Lite överraskande att Hammarby gått så in i helsike bra.

– Vi i Häcken är lite missnöjda med några poäng för lite, vi har gjort tillräckligt med mål för att ha mer poäng. Eller rättare sagt: vi har haft en jäkla massa målchanser, kanske inte gjort tillräckligt med mål sett till det. Vi har pendlat i prestationer, ibland fågel, ibland fisk.

Vad tänker du om IFK Norrköping?
– Ja, de fortsätter att göra det bra. Startade lite knackigt men höjde sig undan för undan. De vann dom matcherna som krävdes för att hänga på i toppen, lite som vi hade hoppats göra.

Vilka tror du det kommer att handla om till slut?
– Svårt. Det är nog ändå så, när man tittar på tabellen och på vad AIK värvar och vad de får tillbaka, så lär de bli det starkaste laget. Sen är Hammarbys prestation den starkaste under vårsäsongen. Kan Hammarby fortsätta spela som de gjort spelar det nog ingen roll vad AIK gör.

– Djurgården ligger på och försöker värva Erik Johansson. DIF, Norrköping och Hammarby är de som utmanar AIK. Jag har svårt att se att de som ligger efter kan komma ikapp. Då måste man vinna fem matcher i rad. Visst, det kan hända. Men jag har svårt att se att Malmö vinner resten av sina matcher.

IFK har ju ett läge nu med Andreas Blomqvist som har ett utgående kontrakt. Två korsbandsskador, och bara spelat kort däremellan. Hur tänker man som sportchef då?
– Den är svår. Det beror på hur det gått för de andra under tiden. Om det är en egen spelare som man haft i många år har man en större känsla för den spelaren. Är det nån utifrån är man nog mera krass eller cynisk, säger Sonny och fortsätter:

– Å ena sidan ska man ta hand om spelaren men samtidigt ska man bedriva professionell verksamhet. Att förlänga nåns kontrakt utan att veta om han kan spela, det är inte särskilt professionellt.

– Men som sagt, det är ju lite skillnad om nån spelat i klubben sen den var tio år.

Att förlänga är ju en chansning, men att inte förlänga är ju också det. Hur ska man tänka?
–  Jag vet inte. Det är så små marginaler. Har man behövt skaffa in en ny under tiden, eller har nån annan slagit igenom? Kanske har man inte behov av nån med den kompetensen längre.

Finns det en gentlemens agreement om att inte spelaren inte bara ska lämna som bosman när klubben har stått för rehab och betalat lön?
– Nej, det är samma sak åt båda håll. Jag resonerar som så att i slutet av varje månad är spelaren och klubben kvitt. Lönen är betald, spelaren har gjort det han har kunnat, oavsett om det är rehab eller tränat. Man kan inte både ha kakan och äta den, oavsett vad supportrarna tycker, säger Sonny och tar ett exempel från sin egen förening:

– Vi har ju Jasmin Sudic som är i samma läge som Blomqvist. Han drog sitt fjärde korsband hos oss. Hur gör vi med honom? Jag har ingen aning just nu.

Du har varit lite arg på Göteborgs-media, att de skriver mycket om Blåvitt och lite om Häcken? Lite som Peking-supportrar ser på Aftonbladet eller Expressen som skriver mer om de större klubbarna.
– 70 procent av stan håller på Blåvitt, det är inte så konstigt att det skrivs mer om dem. Men nånstans borde det finnas en respekt mot vad vi håller på med. En av tjugo artiklar handlar om oss, fast vi ligger högre i tabellen. Det måste finnas en rimlig nivå, men jag har inte sagt att de ska skriva lika mycket om oss som om Blåvitt.

Både IFK Norrköping och Häcken hamnar ju lätt lite i skuggan mot till exempel Blåvitt och Stockholmsklubbarna. Hur kan man vända det till nåt positivt?
– Det är väl det vi har gjort i alla år. Det ger energi, nåt att fajtas för. Det vi har bevisat under de här tio åren i Allsvenskan. Vi har byggt med försiktighet och tålamod, publik och sponsorer, inte varit så kortsiktiga. Inte vara förbannad på verkligheten utan använda den.

IFK har just nu en ung trupp, med några få lagpappor men annars nästan bara spelare i åldern 19-26. Vilken ålderssammansättning tycker du en allsvensk trupp ska ha?
– De enda som blir köpta är unga spelare. Du kan aldrig ha en riktigt ung trupp. I snitt hamnar man på 25-27 år. Jag vet inte vad vi har för snittålder längre. Plötsligt säljer du två unga spelare, då går snittet upp. Sen plockar du upp några underifrån, då går det ner.

I IFK har det fått effekten att det bara finns en fåtal spelare (Gerson, Mitov Nilsson och Fjoluson) i åldern 27-31. Den ålder då spelare ofta ska vara som bäst.
– Nej, i den åldern är de utomlands. Det är svårt att värva prime-ålder-spelare, det är det. Det har med ekonomi att göra. Har du pengar kan du få en viss sorts spelare, annars inte.

– Det är ingen som köper en 27-30-åring från oss. Varför ska utländska spelare köpa nån som man inte har nån chans att sälja vidare? Visst, vinner du skytteligan kan du bli såld. Men är de äldre får de ofta spela ut sina kontrakt, ingen vill betala. Men skyttekungar blir alltid köpta. Emir Kujovic gjorde en jäkla säsong. Vad har han gjort nu? En enda match från start och några inhopp i Düsseldorf? Men det är en jävla bra fotbollsspelare.

Har du nån favoritspelare i IFK, nån som du skulle vilja ha plockat till Häcken?
– Andreas Johansson, det han har varit med och bidragit till hade vi gärna sett hos oss. Sen finns det många bra unga spelare. Men det Andreas och Daniel Sjölund byggde i Norrköping, tillsammans med Janne, var fantastiskt bra.

För några veckor sedan intervjuade vi Andreas Brännström som menar att man måste anpassa sig till en ny fotbollsvärld med mer kortsiktighet. Hur ser du på det?
– Så kan det väl vara, men man försöker i de flesta fallen vara långsiktig. Jag i alla fall. Om man som klubb tvingas välja kortsiktighet, då ligger man ofta illa till.

– Vi hade en situation där vi blev kortsiktiga med Micke Stahre, men det var inget vi ville. Innan dess hade vi Gerhardssson i nio år. Ibland kan det bli stunder av kortsiktighet, det hjälper inte vad man gör, det blir så ändå. Då får man lösa det. Idén är ändå alltid långsiktighet.

KAMRATERNA

”Tror att spelarna är intresserade av att vara kvar” – Jens om IFK:s utveckling under våren

Vi ringde upp Jens Gustafsson för att summera vårsäsongen. Det är en manager som med tillförsikt ser fram emot hösten och fortsättningen av Allsvenskan.

IFK började ju inte Allsvenskan helt övertygande och efter hemmaförlusten mot Trelleborg var nog många fans skeptiska till att Snoka skulle lyfta. Men efter två starka bortasegrar mot ÖFK och Blåvitt har självförtroende växt och i takt med att poängen trillat in har även spelet blivit bättre. Vi fick en pratstund med IFK:s manager om säsongen så här långt.

Hur summerar du vårsäsongen?
– Det har varit en vårsäsong som innehållit väldigt mycket. Som det gör i fotboll, besvikelse och glada känslor. Upp och ner. Vi har växt genom hela vårsäsongen som ett lag. Sista matcherna har vi blivit bättre och bättre som helhet.

– Vi har blivit mindre beroende av individuella prestationer, det har varit den stora utmaningen. Man kan inte driva A-laget genom att ha bra spelare som avgör, vi behöver växa för att agera ännu mer som lag.

Kan du se någon eller några enskilda faktorer som bidragit extra till uppryckningen?
– Man kan jämföra det med kärleken. Det är när tilliten och samarbetet slår till. Det är en växande sak.

Hur ser du på det här ”handbollsspelet” som det ofta blev tidigare under säsongen, att ni spelade runt bollen utanför motståndarnas straffområdet?
– Många lag kom ner så djupt så det fanns inga ytor. Det i sin tur gör att våra spelare börjar vänja sig vid att ytan är väldigt liten, säger Jens och fortsätter:

– Men det där är ingen IFK-företeelse, det är en allsvensk företeelse. Ju mer du har bollen, desto mer får du möta lag som försvarar sig väldigt lågt.

Gudis vår, vad säger du om den?
– Ja, det finns många superlativ att beskriva honom med. Han är nog inte bara en av de bästa i IFK, utan i hela Allsvenskan. Jag tror att han kommer att få sitt erkännande snart. Han har varit alldeles fantastisk, både nu på slutet men även när det gick tyngre. Springer enormt mycket, skicklig med bollen och med sista passen. Hanterar försvarsspelet bra och sätter alltid laget i första rummet.

Just nu har du sex forwards – Jordan, Kalle, DMK, Arnor, Skrabb och Jacobsen – i truppen som slåss om tre platser. Hur ser du på det?
– Ja, det är en situation som vi visste om från början. Vi vet också att de positionerna har det förändrats jättemycket på. Vi inser att vi behöver vara väldigt starka där. Sen ska man komma ihåg att man som forward kanske går lite mer upp och ned i prestationen än vad en mittback gör.

Är det inte så att ni nästan är övertaliga där framme?
– Nja, det där svänger ju. För ett tag sen sa man att vi hade för få forwards, nu har vi för många. Vi har kunnat vara slagkraftiga på grund av detta, det är en del i att kunna hantera matcher över 90 minuter.

Jakobsen var ju aktuell som central mittfältare ett tag, men har sen mest varit forward?
– Han kan spela på bägge platserna. Vi har förändrat balansen lite under de här elva omgångarna. Nu har Simon Thern och Eric Smith ett bra samarbete, kompletterar varandra väldigt bra.

– Men det finns inget tvivel om att Alexander kan spela på bägge positionerna.

Hur håller man alla forwards nöjda?
– Det gör man inte. Fotboll är ju speciellt såtillvida att det är uteslutande. Men man kan arbeta för att besvikelsen blir till en energi som gör oss bättre. Vi vet också att det förändras väldigt snabbt. Tålamodet behöver vara bra hos alla parter.

En del supportrar blev förgrymmade över att Eric Smith inte kom med i U21-landslaget nu. Håller du med supportrarna?
– Ja, jag har noterat att Eric inte kom med. Svensk fotboll ska vara väldigt nöjda att det finns bättre spelare än Eric Smith på ett svenskt U21-mittfält. Men jag har ingen insikt om alla som konkurrerar i alla landslag.

– Det var samma sak med Arnor, när han inte togs inte ut i Islands U21-landslag i mars. Jag blev plötsligt väldigt intresserad av andra spelare på Island, har de så bra spelare där?

I början av säsongen var Mitov Nilsson uttalad förstemålvakt och Isak tvåa. Hur ser du på det nu?
– Isak har ju fått kastats in lite tidigare i hetluften än vi planerade för. Det har också synts att det varit stegrande prestationer, de var kanske inte hundraprocentiga från början. Han behövde tid för att ta sig in i det, men det har väl varit tydligt för oss alla att hans prestationer blivit bättre och bättre. Ibland matchavgörande. Det är ingen tvekan om att Isak växt enormt.

– Mitov är tillbaka i kollektiv träning 11 juni om allt går som vi hoppas. Det som skulle bli en månads frånvaro blev tre. Vi ska ge honom tålamod.

Thern och Jordan har på olika sätt uttryckt att man vill bli sedda som en guldkandidat. Hur ser du på det?
– Ja, vi har en väldigt stark tro på vad vi håller på med. Vi är också väl medvetna om att vi hanterar det vi själva kan påverka. Jag ser det som att tron internt på vårt lag är stark.

Apropå det, pratar ni internt om förväntningar och vad man kommunicerar utåt?
– Nej, vi styr inte över det.

Hur ser du på hösten?
– Den kollektiva träningen startar 11 juni. Spelarna har ledigt från Östgötaporten fram till dess men tränar jättetufft på egen hand. Vi förväntar oss väldigt vältränade spelare när de kommer tillbaka. Sen ser jag fram emot att vi har några bra träningsveckor och nytt konstgräs.

Påverkar det nya konstgräset spelet?
– Nej, det kan jag inte säga. Men vi som arbetar där varje dag har märkt att det gamla har tappat lite. Det nya kommer bli ett lyft.

Sen väntar en spelmässigt tuff julimånad?
– Jo, men den tuffaste matchen under våren var TFF hemma. Matcherna är tuffa på olika sätt, det ska man ha med sig. Men det är bra kvalitativa lag som vi möter.

Och vad tänker du kring transferfönstret?
– Vi är en situation där vi dels har en ekonomi som utkräver en del spelarförsäljningar för att få ihop helheten. Men vi har också en position, både om man ser till den utvecklingsmiljö vi erbjuder och om man ser till resultaten vi gör, där jag tror att spelarna är intresserade av att vara kvar.

– Vi har ju växt in i den här världen, vi är bättre förberedda än vi har varit tidigare fönster. Som du var inne på tidigare så har vi många spelare på forwardspositionerna, vi behöver planera ett halvår tidigare.

KAMRATERNA

Endast fyra lag kan ta guld 2018 – om man ska tro statistiken

Oavsett hur det går i kvällens match mot Gif Sundsvall kan IFK Norrköping ta SM-guld 2018. Men redan på torsdagskvällen kan antalet lag som utmanar om guldet vara nere på fyra stycken. I alla fall om man ska tro statistiken.

Med statistik kan man som bekant bevisa det mesta. Men om man kollar på allsvenskan under 2010-talet kan man ändå konstatera att inget lag har vunnit serien som inte haft minst 17 poäng efter tio omgångar. Normalt krävs att man har kommit upp i 20 poäng efter en tredjedel av serien för att få lägga vantarna på Lennart Johanssons pokal i slutet av året.

För att kunna ta en Europaplats har det inte krävts lika mycket. AIK hade en svag vår 2013 med bara 13 inspelade poäng efter tio omgångar, men tog ändå stora silvret. Två år tidigare var läget ungefär detsamma för Gnaget, och då kom man trea till slut.

IFK Norrköping har just nu 19 poäng, vid vinst mot Gif Sundsvall ikväll har man alltså 22 poäng efter 10 omgångar. Örebro SK klev genom vinsten mot Kalmar FF igår upp på 18 poäng efter tio omgångar. Det är en poäng bättre än 2013 års svenska mästare Malmö FF hade efter tio omgångar det året.

På torsdagskvällen möts BK Häcken och AIK i Göteborg. Hisingslaget måste vinna där för att statistiskt sett utmana om guldet.

Stefan Thylin är journalist, och de senaste åren krönikör på svenskfotboll.se. Han började skriva om Allsvenskan för drygt 50 år sedan.

Vad säger du om årets upplaga av serien så här långt?
– Jag säger som alla andra, den stora överraskningen är att Malmö FF ligger där de ligger. Nästan alla trodde ju MFF skulle vinna i år igen. Man har förlorat bärande spelare, men rekryterat i alla fall på pappret lika bra spelare. Man har saknat Anders Christiansen och inte lyckats ersätta honom. Men det ska inte behöva gå så dåligt ändå.
– Den stora positiva överraskningen är ju Hammarby, som har varit väldigt bra, framförallt offensiven. Det har varit roligt att se?

Tror du man kan säga nu att serien har satt sig?
– Jag tror så här – Norrköping möter Sundsvall ikväll. Vinner man är man uppe på samma poäng som AIK. Ska man vara med i guldstriden är det den typ av matcher man ska vinna.
Jag tror det kommer att handla om Hammarby, AIK och Norrköping. Sen tror jag MFF kommer att klättra. Men jag tror de är för långt efter. De kan säkert avancera, men inte till guldstrid.
– Jag såg Norrköping i Göteborg mot Blåvitt, då var de inte bra. Men det är starkt att vinna ändå. Sen är jag lika imponerad av Andreas Johansson fortfarande. En ledare i försvarsspelet, har rätt positioner, styr de andra. Och sen har du ju djupledsspelare som Moberg Karlsson och spelare som Kalle Holmberg. Det är ovärderligt med sådana spelare. Det såg man mot Blåvitt, man kan vinna även om man inte spelar bra.,
– AIK är ju väldigt starka, frågan är om inte de är guldfavoriter. De har bara släppt in fem mål, väldigt tajta. Just nu framstår AIK som favoriter. Och Hammarby har överraskat, Jiloan Hamad har varit lysande. De har en bra trupp.

Statistiken säger (se nedan) att under 2010-talet har man normalt behövt ta runt 20 poäng, som minst 17, på tio omgångar för att kunna vinna guld.
– Ja, det talar ju också emot Malmö.

Om nåt annat lag än Hammarby, AIK eller Norrköping ska vinna måste det laget göra en extremt stark upphämtning. Har du något minne av någon sådan historiskt ?
– Nu är jag på Mallorca, annars hade jag kunnat gå och slå i böcker. Men på rak arm kan jag inte komma på någon.

KAMRATERNA

FAKTA: Alla SM-guldvinnare under 2010-talet och deras poängställning efter tio omgångar

2010 Malmö FF 23 poäng
2011 Helsingborg 20 poäng
2012 Elfsborg 24 poäng
2013 Malmö FF 17 poäng
2014 Malmö FF 25 poäng
2015 IFK Norrköping 20 poäng
2016 Malmö FF 21 poäng
2017 Malmö FF 21 poäng

FAKTA: så många poäng har som minst krävts under de första tio omgångarna för Europaplats

DIF 2017- 15 poäng, slutade trea
AIK 2016 – 18 poäng, slutade tvåa
AIK 2015 – 16 poäng, slutade trea
IFK Göteborg 2014 – 17 poäng, slutade tvåa
AIK 2013 – 13 poäng, slutade tvåa
Häcken 2012 – 19 poäng, slutade tvåa
AIK 2011 – 14 poäng, slutade trea
ÖSK 2010 – 18 poäng, slutade trea

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA