Författararkiv: Kamraterna

De fattiga och de rika? Kristof Vogel om Allsvenskan och pengarna

Sju-åtta klubbar som har förutsättningar att slåss om medaljer. Och sen ett stort glapp till klubbarna där bakom. Är det Allsvenskans framtid?

I tabellen illustreras utvecklingen tydligt just nu. Mellan Djurgården som ligger etta och IFK Norrköping på sjunde plats skiljer det tio poäng. Lika många poäng skiljer IFK och Örebro åt, fast de sistnämnda bara ligger en plats efter i tabellen.

Stockholmsklubbarna, Malmö FF, Blåvitt, Häcken och IFK Norrköping – de sju klubbarna som ligger på plats 1-7 just nu är också de som de flesta bedömare tror kommer utmana om guldet de kommande åren.

Mycket handlar förstås om pengar. För att förstå detta bättre ringde vi upp Kristof Vogel, mannen bakom bloggen Osynliga handen som handlar om fotbollsekonomi.

Hur mår Allsvenskan ekonomiskt?
– Det är ju högkonjunktur kan man säga, och det har drivit en inflation på transfersummor i Europa som utgår framför allt från Storbritannien. Priserna på framförallt unga spelare har skjutit i höjden. Summorna har ökat i hela Europa och många köper unga spelare på ren spekulation. Man vill göra klipp. Men äldre spelare, som förut gick för lite större pengar, de summorna har inte skjutit i höjden.

Även många supportrar tittar nog på spelare på ett annat sätt än tidigare och funderar vilka som man kan tjäna pengar på?
– Jo, och på grund av detta mår allsvenskan bra ekonomiskt. Eller rättare sagt: klubbarna på övre halvan. Det är oftast därifrån de stora spelarförsäljningarna sker. Klubbarna på nedre halvan har det svårt. Helsingborg till exempel. Östersund har också börjat få problem nu.

Det är väl också så att de större klubbarna är bättre på att ta betalt?
– Jo, men det handlar också om vilken liga du säljer till. Är det Holland så finns det inte lika mycket pengar där, om du jämför med Tyskland eller Premier League.

– Men det är klart att är du en etablerad klubb är det en förhandlingsstyrka. Samtidigt får du inte sluta att göra bra affärer bara för att du kortsiktigt har råd.

Kristof Vogel beskriver inflationen på transfermarknaden som en starkt bidragande orsak till att IFK Norrköping lyckas behålla sin position som ett topplag efter SM-guldet 2015.

– Hade inte transfermarknaden exploderat tror jag att Norrköping hade haft svårt att vara med i toppen.

Kan du säga något som de allsvenska klubbarna behöver bli bättre på från ett ekonomiskt perspektiv?
– Ja, att sälja biljetter och företagspaket. Det har man behövt bli bättre på länge. Jag brukar säga att Allsvenskan ligger 20 år efter de länder som ligger i framkant. Det är först på senare år som arenaparken har moderniserats. Nu har de flesta lag en modern arena att spela på, men jag tycker inte man har varit så bra på att kommersialisera det.

– Reklamintäkter och publikintäkter tycker jag inte har utvecklats tillräckligt, med tanke på utvecklingen på arenorna.

Tycker du att lagen rear ut sin produkt?
– Ja, man ska inte sätta för låga priser tycker jag. Då tappar det sin exklusivitet. Jag tror också mycket på differentiering, att man har olika priser till olika målgrupper. Att ha lägre priser på familjeläktaren till exempel, på platser där man har svårt att sälja biljetter. Har inte Peter Hunt varit inne på att minska kapaciteten?

Jo, men alla är inte glada i idén och signalerna det sänder. Hur ser du på det?
– Ja, det är tudelat. Dels supporterperspektivet som du nämner men å andra sidan kan man sälja ut fler gånger. Det skapar en större efterfrågan, vilket gör att man kan höja priserna lite. Framförallt de attraktiva matcherna.

Just nu är det en tydlig klyfta i tabellen mellan plats 7 och 8, där de på övre halvan är eller har förutsättningar att vara topplag de kommande åren, och de på nedre inte har det. Eller hur ser du på det?
– Årets Allsvenska är ju extrem på det sättet att det har skiktat sig. Jag tror att det är ett extremår och att det inte kommer vara lika tydligt i framtiden. Men det är fortfarande så att det är i första hand åtta klubbar som har resurser i dagsläget.

Du räknar in Elfsborg där?
– Ja, fast de har ju lite gamla spelarkontrakt som de måste rensa ut för att ta fart igen.

Är inte de i en negativ spiral både sportsligt och publikt?
– Ja, dåliga resultat på planen ger mindre publik och sponsorintäkterna har också minskat. Deras trupp är hela tiden för dyr för deras intäktsbas. Även om de skär ner på truppen så blir den fortfarande för dyr eftersom de tappar publik- och sponsorintäkter. Och när truppen blir mindre dyr försämras kvaliteten, i alla fall delvis. Men nånstans måste de bottna och sen ta fart uppåt igen tänker jag.

IFK Norrköping har utvecklat spelare, sålt för stora belopp, och kunnat växa som klubb genom detta. Hur ser du på den modellen?
– Det är ju en del av verksamheten att utveckla spelare, framförallt i en liga som Allsvenskan där många andra klubbar hämtar spelare ifrån. Norrköping har skördat pengar på den sportsliga framgång man hade 2015, och som jag sa tidigare är det tack vare de ökade transfersummorna generellt som man lyckats hålla sig kvar i toppen. Publik- och sponsorintäkter är ju förhållandevis låga.

Men håller det i längden att leva på spelarförsäljningar?
– Ja, om likviditeten i transfermarknaden ligger kvar så kan man det. Om man fortsätter att göra bra affärer. Det är ju flera portugisiska klubbar, som Porto och Benfica, som har finansierat sin sportsliga framgång så. De har ungefär samma affärsmodell som Norrköping.

Just nu är transfersummorna som sagt rekordhöga. Vad talar för att utvecklingen kommer att avta?
– Det som talar för att det kommer att avta är att Premier Leagues tv-avtal inte växer lika lavinartat som det har gjort tidigare. Priset på de inhemska rättigheterna har blivit mindre, men fortfarande ökar de internationella sändningsrättigheterna i pris. Det har planat ut. Och då försvinner det pengar längs vägen i det som kallas en trickle down-effekt.

– Men det jag oroar mig mest för är Brexit. Många pratar om England påverkas negativt, att de inte kommer kunna värva lika många utländska spelare. Det är en av riskerna, och att mycket av PL-klubbarnas pengar stannar på de brittiska öarna. Det skulle bli mindre pengar som når klubbarna i Europa.

Det kan inte vara så att klubbar på fastlandseuropa kommer värva mer istället?
– Jo, men de kommer ha mindre pengar att värva för. Det blir mer pengar som stannar kvar på de brittiska öarna.

Om man har följt Allsvenskan länge kan man notera att unga spelare köps upp allt tidigare, man köper unga spelare på spekulation?
– Så är det. Man kan jämföra det med IT-bubblan. Marknaden hade ju rätt, IT-företagen finns ju idag och det var många som överlevde, många företag var bra. Men det fanns alldeles för många IT-företag. Mycket pengar försvann när bubblan sprack.

– Det är likadant med spekulationerna på unga spelare. Om likviditeten på transfermarknaden skulle försvinna är det mycket pengar som går upp i rök.

– Spekulation bygger ju inte på att det du köper ska generera kassaflöde med en gång, till skillnad från när du gör en investering, som förväntas ge kassaflöde från första dan. Gör du en affär på spekulation ger det inga kassaflöden här och nu utan du hoppas att det ska falla väl ut i framtiden. Precis så är det med unga spelare.

Du skriver ju sakligt och analytiskt om ekonomi och fotboll, men vilken är din klubb egentligen?
– Jag är hammarbyare, det är ingen hemlighet.

Vad säger du om ert år så här långt?
– Vi  kommer nog tappa en del spelare. Om inte redan i sommar så i vinter eller nästa sommar. Jag tänker främst på Tankovic och Kacaniklic, bägge är lite för bra för Allsvenskan just nu.

– Men utvecklingen har gått framåt de senaste två åren och jag tror det kan fortsätta ett litet tag till.

Hammarby har ju alltid varit ett publiklag, oavsett tabelläget. Hur har ni lyckats bygga den kulturen?
– Jag har tänkt mycket på det men vet faktiskt inte riktigt. Jag kan inte tro att det är klubben som har varit extremt duktiga på att locka publiken utan att det har skett spontant.

– Men jag kommer ihåg 2013, första året på nya arenan. På hösten när det gick lite sisådär sportsligt och det kom kanske 12 000. Det kändes öde och jag minns att jag tänkte att ”det här kommer nog inte lyfta”. Sen kom 2014, och då var det fullsatt helt plötsligt.

KAMRATERNA

Nikola tillbaka och mer speltid för Hadenius – Kamraterna-kollen 20 augusti

Nikola Tkalcic har gjort comeback i kroatiska ligan. Och i Sachsen fick Wahlqvist segerjubla för första gången den här säsongen.

I Kamraterna-kollen håller vi koll på hur det går för före detta – och utlånade – IFK:are både i Sverige och utomlands. Våra källor är bland annat Transfermarkt, Svenskfotboll.se, Forza-appen och klubbarnas egna hemsidor.

Sverige

Andreas Hadenius har fått mer speltid i HBK sen han kom tillbaka från utlåningen till Dundee. Han spelade hela matchen, och blev varnad, när HBK slog Västerås med 3-2. Och Andreas Johansson är självskriven i backlinjen.

Erik Lindell är också gjuten i startelvan för Degerfors. Han spelade hela matchen som höger wingback när Rödvitt kryssade, 2-2, mot Trelleborg.

Kroatien

Den gamle IFK-favoriten Nikola Tkalcic är tillbaka i Kroatien och i staden där han slog igenom som seniorspelare. Hans gamla klubb NK Varazdin (grundad 1931) blev 2012 nedflyttad av kroatiska fotbollsförbundet till tredjedivisionen. I samma veva grundade supportrar, missnöjda med klubbledningen, föreningen NK Varteks, som använde sig av samma färger och symboler som ursprungsklubben, men som aldrig lyckades etablera sig i toppfotbollen.

2012 grundades också klubben Varazdin SN. När ursprungsklubben NK Varazdin till slut gick i konkurs 2015 tog Varazdin SN över det gamla klubbnamnet (liksom klubbfärgerna). 2017/2018 var laget nykomlingar i andradivisionen men lyckades ändå ta en andraplats i tabellen. I fjol vann man serien och säkrade direktuppflyttning till högsta ligan.

Inledning på serien har varit sisådär för NK Varadzin. Man inledde med tre raka förluster, sen blev det kryss mot bottenkonkurrenten Zapresic. Men i lördags var det så dags för Nikola Tkalcic att göra comeback (?) i klubben. Nikola spelade 80 minuter i mötet med NK Lokomotiva, en match som slutade 1-1.

Tyskland

En annan klubb som har haft en tung inledning på serien är Dynamo Dresden i tyska andraligan. Efter två inledande förluster vann man med 2-1 mot Hedenheim. Linus Wahlqvist spelade hela matchen till höger i en trebackslinje och nya svenskkompisen Alexander Jeremejeff gjorde Dresdens andra mål.

Ett par timmar norr om Dresden gjorde Sebastian Andersson debut i Bundesliga. Hans Union Berlin kom ju på tredjeplats i andradivisionen året innan och kvalade sig upp mot VfB Stuttgart. Debuten i högstadivisionen blev dock inte rolig för varken svensken eller laget. Andersson blev utbytt i matchminut 69, precis efter att RB Leipzig gjort 0-4, som också blev slutresultatet.

Michael Langer satt på bänken för sitt Schalke 04 som spelade 0-0 borta mot Borussia Mönchengladbach.

Ryssland

Jordan Larsson spelade drygt 70 minuter när Spartak Moskva vann lokalderbyt mot CSKA med 2-1. Larsson har nu spelat två matcher för nya klubben och är ännu mållös. I CSKA Moskva saknades Arnor Sigurdsson som är skadad.

Jon Gudni Fjoluson spelade hela matchen för Krasnodar som bortabesegrade FC Tambov med 2-0. Även Kristoffer Olsson spelade, men blev utbytt mot Marcus Berg efter 65 minuter.

Tjeckien

David Moberg Karlsson har inte fått någon jätterolig start på säsongen. I fjol blev det ganska bra med speltid för Mariestadssonen med många starter och i princip alltid åtminstone ett inhopp. Den här säsongen har det blivit två framträdanden i ligan och ett kort inhopp i EL-kvalet. De senaste två matcherna, i EL-returen mot Trazbonspor (som turkarna vann) och i ligan mot Banik Ostrava blev det ingen speltid för ”DMK”.

KAMRATERNA

Gädda Hansson inför IFK:s resa till Israel: ”Vill få en känsla för värmen”

Tisdag morgon reser IFK Norrköping till Israel för sin viktigaste match på länge. Vi ringde upp Players Manager Mikael ”Gädda” Hansson för att kolla hur laget förbereder sig.

På torsdag kväll klockan 19.30 svensk tid blåser domaren igång returmötet mellan Hapoel Beer Sheva och IFK Norrköping. Men redan på tisdag morgon påbörjar IFK resan mot det förlovade landet.

– Vi flyger reguljärt via Istanbul till Tel Aviv. Att chartra ett plan hade blivit för dyrt, säger ”Gädda”.

– Sen är det någon timme drygt med buss till Beer Sheva där vi ska bo.

Värmen och ökenklimatet är en anledning att man reser såpass tidigt.

– Så att vi vaknar i Israel dagen innan match, att inte dagen innan är själva resdagen. I Riga blev det inte bra, en timmes flygresa tog…jag vet inte hur länge.

– Vi ville ha en heldag i Israel för att få en känsla för värmen. Acklimatisera sig tror jag inte att man kan, men få en känsla i alla fall. Sen tränar vi på kvällen innan matchen.

Alla i A-truppen som kan representera IFK i Europa League kommer att åka med. Det innebär att endast de som även spelar för Sylvia – Pontus Almqvist, Manasse KusuCarl Björk, och Julius Lindgren – stannar hemma.

Hur gör ni med maten, tar ni med kock från Stjärnkrogen?
– Nej, ingen egen kock, men vi har skickat menyer fram och tillbaka och haft kontakt med hotellet. Det har varit jätterörigt, vi har ju en grund med lite önskemål, inga konstiga grejer.

– Men här får vi inte ha skaldjur, inte mjölk, inte fläsk. Det är kosherregler.

Det låter inte som ett jätteflexibelt hotell?
– Nej, jag tror att de kör sina regler. När Beer Sheva bodde här på Scandic var de inne i köket och sa ”inga skaldjur” och vilka livsmedel som inte fick blandas.

Har ni haft nån israelkännare som har hjälpt er inför resan?
– Nej, men vi har varit i kontakt med folk som har spelat fotboll i Israel, men det är ingen som har varit i Beer Sheva.

– Vi tror inte att det ska bli några problem men det kan strula i tullen, på flygplatsen. Det är bra att vara mentalt förberedd på att det kan ta tid.

KAMRATERNA

Håkan Mild om Europasatsningar, transferfönstret och komplicerade IFK

Om en vecka stänger det svenska transferfönstret, samtidigt som IFK – förhoppningsvis – kommer att spela säsongens fyra viktigaste matcher på lika många veckor. Hur hanterar man det? Vi ringde upp en blåvit IFK:are med koll.

Håkan Mild slog igenom i IFK Göteborg för snart 30 år sedan och är en klubbens stora spelare i modern tid. Mellan 2005 och 2014 var han klubbens sportchef och var med och vann SM-guld, vilket han gjort ett flertal gånger som spelare.

Som sportchef var han dessutom med och kvalade till UEFA-cupen/Europa League vid ett antal tillfällen och Champions League en gång.

Idag hörs Håkan Mild ibland som expert i Radiosporten, vid sidan om sitt arbete i några olika företag.

Svenska transferfönstret stänger om en vecka, internationella om ytterligare ett par veckor. IFK kvalar både till EL och spelar i Allsvenskan. Hur är den här perioden som sportchef?
– Det kan vara väldigt hektiskt. Man tappar spelare eller får spelare skadade eller det är något som man måste förbättra. Man brukar försöka se till att det inte blir så hektiskt, men det blir det alltid ändå.

Och i IFK Norrköpings fall där Jens Gustafsson är både sportchef och tränare i ett?
– Ja, jag skulle vilja påstå att han måste ha väldigt god hjälp vid sidan om för att det ska fungera på ett bra sätt.

I det här läget är det alltid en avvägning mellan europaspel och Allsvenskan, och om hur man ska disponera spelartruppen. Hur resonerade ni i Blåvitt?
– Visst har man lite rotation men man försöker alltid spela med bästa laget. Jag är lite frågande till den här attityden att det blir mycket matcher. Hur många matcher spelar vi i Sverige jämfört med de stora ligorna? Och under den här perioden borde man klara av både och tycker jag. Visst kan man vila spelare, men inte så att man satsar på någon tävling mer än den andra.

Skulle vi behöva spela fler matcher i Sverige för att få upp nivån på fotbollen här?
– Ja, jag har ju haft en idé att man skulle minska lagen så att det blir tolv lag i Allsvenskan och tolv i Superettan och att man skulle mötas fler gånger. Det skulle ge fler matcher som betyder nånting. Men det känns inte som att de andra klubbarna är så intresserade av det (skratt), säger Mild och fortsätter:

– Jag tycker ju om att svenska lag kommer ut i Europa. Det föder ekonomi och intresse. Är lag inte ute i Europa regelbundet blir det normaltillståndet, vilket leder till att europaspel inte anses viktigt.

– Ibland hör man svenska lag säga att man har klarat av både Europa och Allsvenskan och oja sig över att det är jobbigt…men det är ju dit vi vill! Det kan ju inte vara en belastning utan en enorm positiv bit för både spelare och ledare att tävla med de bästa. I alla fall i min värld.

– Då skulle vi behöva fler allsvenska matcher och lite mer matcher som betyder något. Om vi hade tolv lag så skulle vi också ha en mästerskapsserie för de åtta bäst placerade lagen. Då blir det matcher som gäller nånting hela tiden.

När det gäller spelare som kan lämna klubben, har man bra koll redan i början på fönstret vilka som lär bli aktuella?
– Det beror på. Det man kan veta är att alla spelare vill ut. Och när det internationella fönstret stänger så händer det mycket. Det kan vara en klubb som inte lyckas få sitt första-, andra-, eller ens tredjeval, men där en svensk spelare är fjärdevalet. Och då blir det en svårighet eftersom man inte kan ta in en ersättare.

– Visst, har man bra ekonomi kan man alltid säga nej. Men då har men en grupp som man ska hantera. Eller så kan man bli känd som en klubb som inte släpper spelare och det är inte heller bra.

Man pratar ibland om rutin av europaspel, både för spelaren men också för hela organisationen. Hur viktigt är det och vad betyder det?
– Jag tror att det är en mental inställning och då är det bra att veta vad som händer. Erfarenhet är alltid bra. Det är en stor grej att spela de här matcherna och då ska man ha en positiv attityd. Och har du en organisation som aldrig varit med om det här tidigare så är det lätt att man glömmer bort själva syftet och det är att vinna matchen. Det behöver hela organisationen ha med sig. Jag tycker det en fråga svenska fotbollsklubbar måste ställa sig, varför man finns till. Och hela syftet är att vinna fotbollsmatcher.

Blir en allsvensk klubb blir mer attraktiv för spelare om man kvalar till Europa?
– Ja, absolut. Alla vill vara med i en vinnande klubb. För en yngre spelare är det viktigt att klubben ger unga spelare chansen, och är du ute i Europa så syns du mer.

Samtidigt är risken ganska stor att du åker ut redan efter en eller två matcher?
– Jo, men det är det jag menar, vinnarmentaliteten måste bli starkare. Det måste den vara oavsett motstånd. Visst är det roligare att möta Ajax än att möta Ljubljana eller nåt annat lag, där inte ens publiken tycker att det är spännande. Men det får man ju jobba med.

I Norrköping har man ju inte satt några stolar på ståplatsläktaren utan nöjt sig med befintliga sittplatser.
– Alltså, jag blir ju… utifrån mitt perspektiv och erfarenheten jag kommer ifrån tycker jag att det är ruskigt tråkigt. Att man inte försöker göra mer. Det är ju en ledningsfråga, då säger man ungefär att ”det här är inte så viktigt”.

Vi får se, om man slår ut israelerna så kan det bli Feyenoord i nästa omgång.
– Jamen, då vete sjutton om man ska göra det då. Man måste ju se till att alla känner att de här matcherna är något stort. För annars känner man inte det.

Hur förberedde ni er inför bortamatcherna i europaspel?
– Vi var där innan och rekade så att när spelarna kom är det fixat och klart. Man har inte så mycket tid på sig när laget väl kommer. Vi har haft kock och grejer med oss för att det ska fungera på bästa sätt. När jag hade Roger Gustafsson som tränare lämnade han inget åt slumpen, det var ju redan på 1990-talet.

Var det han som förbjöd peppar i köttfärssåsen?
– Nja, det finns olika myter om det där men det stämmer att han inte ville att man skulle krydda för mycket. Vi hade med oss pasta till Italien (skratt). Det är ju lite töntigt, men jag kan verkligen gilla det här att man gör allt vad man kan för att förbereda sig på bästa sätt för att vinna matcherna.

– Det är kul att mäta sig med AIK men det är mycket roligare att mäta sig med Feyenoord. Och kan du mäta dig med Feyenoord, varför skulle du inte kunna mäta dig med Everton? Det ena leder till det andra och sen får du en mentalitet i klubben vilken nivå man ska hålla. Annars står man där och stampar. Det är det som svensk fotboll kanske gör ibland.

Hur får man till den här vinnarmentaliteten?
– Man måste inte gå ut på stora trumman och säga att man kommer att gå till gruppspel men internt tror jag att man måste tävla. Min erfarenhet från Blåvitt är att vi tävlade jämt. Det spelade ingen roll om det var inlägg på träningen eller något annat, vi tävlade jämt. Det har man tappat lite grann tycker jag. Jag kan köpa att man tränar på ett annat sätt idag, men jag tycker att man har tappat det här med att vinna och vinna till varje pris.

– En sak som jag saknar i Allsvenskan i år är den här desperationen. Det är inte i så många matcher jag har sett den här desperationen att vinna.

Det här med att tävla, går det kanske emot en lite modernare, mjukare ledarstil?

– Nej, det tror jag inte. Man kan vara hur go’ mot varandra som helst, men på planen tävlar man.

Vad tror du om Allsvenskan i år?
– Jag tror att det är Malmö och Stockholmslagen som krigar om guldet. Häcken kommer lite bakom. De har alla förutsättningar egentligen men känns lite nöjda att vara där man är. Man säger att man inte är nöjd men ändå tar man inte det sista steget fullt ut. Man säger inte ”vi ska slåss om SM-guldet” utan är lite nöjda med att glida i bakvattnet. Man kanske kör ut bröstet internt, men inte externt.

Och Blåvitt, som väl fortfarande är ”din” klubb?
– Ja, jag har ju varit i klubben i 27 år, även om jag jobbar för radion nu och måste vara professionell. Blåvitt har ju överraskat verkligen i år och är ett av de bästa lagen på att ställa om och spela snabbt i djupled. Det tycker jag många saknar, däribland Norrköping.

– När Totte Nyman är med får Norrköping ett djupledsspel av bra klass, när han inte är med står man och stampar och det tar för lång tid innan man tar sig framåt. Jämfört med vad man gjorde förr. Jag tycker att man har komplicerat sitt spel. Man kommer för sällan in i straffområdet och tar sig förbi motståndarnas mittfält och backlinje alltför sällan.

– Jag har sett Norrköping ganska mycket i år och det tar alldeles för lång tid. Och man har tillräckligt bra spelare för att det ska gå mycket fortare. Det blir bekvämlighetsfotboll. Jag såg matchen mot Blåvitt och det är sällan jag sett så mycket felvända spelare som Norrköping hade i den matchen. Sen kommer Nyman in och det blir ett djupledsspel.

– Om försvaret får samla sig då kan till och med Sverige spela jämnt med Spanien. Och är du i Europa måste det gå snabbare, du får inte lika många chanser.

Idag lämnar unga spelare Sverige allt snabbare. Vissa hinner knappt visa upp sig för den allsvenska publiken innan de lämnar för stora summor. Hur ser du som gammal sportchef på det?
– Det är klart att de andra lagen har mer pengar så att de kan köpa på spekulation på ett annat sätt. När det gäller de offensiva spelarna så kan du säkert få tillbaka nån del av summan du satsat oavsett hur spelaren lyckas.

– Det är en kombination av att det är svårt att stoppa spelaren, det blir inte bra för gruppdynamiken, och att försäljningen är viktig för klubbens ekonomi.

– Men jag som har jobbat med det här, det hände ju att även jag tänkte ”hur gick det här till?” efter en försäljning. Men det är en del av att jobba i en klubb, att göra det för klubbens bästa.

KAMRATERNA

IFK:s anfallstalanger tillbaka – men A-lagsspel lär få vänta

Carl Björk kan åter spela matcher för IFK Norrköping och Pontus Almqvist är tillbaka i full träning. Men det lär dröja innan vi ser någon av dem i den vita tröjan.

Carl Björk kom till IFK Norrköping från Umeå FC 2016. Den 19-årige anfallaren var med att spela upp Sylvia i fjol och belönades med att flyttas upp till IFK:s A-trupp inför den här säsongen.

Under försäsongen skadade han sig och blev därefter utlånad till Sylvia för att hitta tillbaka till formen. Då handlade det om ett regelrätt lån, det vill säga att han bara kunde spela matcher för Sylvia. Men från och med nu så är han en av de spelarna som står på listan för kortidshyra, vilket innebär att han kan spela både för Sylvia och IFK, dock inte i Europa League.

– Carl är ju en stark och snabb spelare, en målskytt. Bra i djupled och bra med bägge fötterna, säger IFK:s assisterande tränare Stefan Hellberg.

– I våras hade vi tillräckligt mycket spelare på forwardssidan även utan Carl. Då var det bra att han fick hitta tillbaka till formen i Sylvia efter sin skada, fortsätter IFK:s assisterande tränare.

Om det nu blir några framträdanden för Björk i IFK i år är dock oklart. Men nu finns i alla fall möjligheten.

Förutom Björk står i dagsläget Pontus Almqvist, Manasse Kusu och Julius Lindgren på listan över korttidshyror. Det får vara max fyra utespelare samt en målvakt. Spelarna måste dock ha kontrakt med IFK och kan därifrån lånas ut till Sylvia, vice versa fungerar inte. Man kan byta vilka spelare som står på listan, dock är listan ”låst” efter den 31 augusti.

Hur är läget med Pontus Almqvist?
– Han kör för fullt nu. Vi får se om han är med på U21-matchen i morgon mot BP (läs: idag).

Ser du honom närmast i IFK eller Sylvia?
– Han måste visa att det går bra i Sylvia först. Han har ju inte spelat nästan nånting i år. Han har unika egenskaper med fart och styrka, även om man jämför med etablerade spelare. Pontus var så bra i våras, hade han fått fortsätta så hade han absolut kunna spela i Allsvenskan i år.

– Men vid en skada brukar man falla tillbaka lite längre när man är ung som han är. Man kan inte räkna med att han går in och dominerar på division ett-nivå utan vi måste ha tålamod. Men vi har längtat efter att få se honom på planen igen.

En annan spelare som visat framfötterna i Sylvia är Antonios Badhke?
– Ja, Tony har tagit stora steg. Han tränar hårt och är noggrann i sin träning, berömmer Stefan.

– En anledning att Sylvia finns är ju att unga spelare som ska till IFK är på en högre nivå än tidigare. Vi är mycket bättre nu än för några år sedan och då krävs det mer för att ta plats.

– Den andra delen, som är lika viktig, är att många spelare har tränat och kämpat i tio år i IFK och sen får möjlighet att fortsätta något eller några år i Sylvia. Träna mer än man gjort i en annan division ett-klubb. Förra året gick Tarik Hamza och Hampus Lönn till Mariehamn och Marwan Baze gick till Norrby. Den delen är lika viktig. Ken Sema, Adnan Kojic och Lukas Jonsson har också gått den vägen.

KAMRATERNA