månadsarkiv: november 2018

Sylvias ordförande: ”Vi vill att så många som möjligt ser möjligheterna i samarbetet med IFK”

Sportsligt har Sylvia gjort ett kanonår. Men hur har det sett ut vid sidan om? Vi pratade ekonomi, publik och målsättningen på längre sikt med klubbens ordförande Mats Andersson.

IF Sylvia nådde sin sportsliga målsättning genom avancemanget till division ett. Vid sidan av planen ser man också ut att göra ett okej resultat.

– Vi gör månadsbokslut, och ligger väl ungefär på ett nollresultat som det ser ut just nu, säger Mats Andersson som i våras valdes till ordförande efter Pelle Holm som inte ställde upp till omval.

Till skillnad från tidigare år har Sylvia haft lite mer kostnader för spelare i och med den uttalade satsningen mot division ett.

– Det har ju varit en lite större utmaning ekonomiskt sett denna säsong i och med att vi gjorde satsningen att höja oss ett snäpp sportsligt. Vi kontrakterade spelare på ett annat sätt än tidigare. Förut var det mer spelare som kom från IFK:s U17. Det var unga spelare som kom direkt till seniorfotbollen, säger han och fortsätter:

– Nu värvade vi lite mer erfarna spelare som kunde bära laget, kombinerat med unga talanger från IFK, säger Sylvias ordförande och nämner bland andra Marwan Baze, Jakob Lindahl, Carl Björk, Felix Bengtsson, Manasse Kuso och Tarik Hamza som är kontrakterade av IFK.

– Och så hade vi ett specialavtal med Hampus Lönn. Han började ju i Sylvia, sen skulle vi utvärdera under säsongen och han blev ju kvar hela året, säger Mats Andersson som gärna ser att spelare som Lönn och Baze blir kvar hos Sylvia.

Ni betalar lönen för vissa spelare och IFK betalar för andra?
– Ja, det är lite blandat. Det är lite mer egna spelare i truppen i år än vi haft tidigare som vi har kontrakt med. Vi rekryterade spelare som Hampus Näsström, Daniel Anderson, Philip Özer och Rasmus Bengtsson som hade erfarenhet av division ett. Det var den mixen vi sökte för att bli stabila och bygga från grunden. Vi trodde inte det skulle lyckas hela vägen första säsongen vi gjorde satsningen gemensamt med IFK.

Du är överraskad att det gick vägen?
– Ja, verkligen. Det är jag faktiskt, säger Mats och utvecklar:

– Det tar ju ett tag att komma igång, att trimma igång ett helt nytt lag. Kim (Hellberg), och hela teamet, har gjort det jättebra med att formera truppen.

I division ett blir det längre resor och spelare vill kanske ha högre löner. Hur ser du på det?
– Vi har haft ett första budgetmöte nyligen och tittat dels på resekostnaderna. Vi vet ju inte vilken serie vi ska spela i ännu, men troligen blir det den norra. Då är det åtminstone tre resor långt norrut; två till Umeå och en till Boden som vi vet nu. Det är långa resor som drar med sig kostnader och kanske logi och mer matkostnader.

Den här säsongen hade Sylvia resekostnader på omkring 75 000 kronor. Till nästa år kan det bli nästan det dubbla, tror Sylvia-ordföranden.

Kostnaderna ökar. Men hur kan ni öka intäkterna?
– Vi driver det själva med en marknadskille, vi är rätt duktiga där. Vi borde vara lite mer intressanta nu, även om marknaden inte är lätt. Vi har hållit ungefär samma nivå i tre, fyra år.

– Vi har ju många gamla lojala sponsorer som kommer tillbaka varje år. Sen gäller det att utveckla det därifrån. Det måste vi försöka göra nu. Dels att sälja in samarbetet med IFK, dels att sälja in biten med att vi utvecklar spelare som förhoppningsvis utvecklas till A-lagspelare i IFK i framtiden. Då är det en bra affär för båda föreningarna, vilket allt bygger på.

Kan det här samarbetet med IFK nånsin sticka i ögonen på gamla lojala sponsorer och supportrar?
– Nej, jag har inte märkt något negativt. Om man kan förklara att det ger resultat för den lokala fotbollen så är det okej. Det kanske är nån som har synpunkter på att vi ”får” talanger från IFK och utvecklar dem, men då spekulerar jag bara.

En del i att stärka klubbens ekonomi är ju självklart att få fler folk till matcherna. I år ligger snittet på omkring 150-200 åskådare per match.

Mats Andersson säger att man försöker nå fler, men att det är svårt.

– Samtidigt går ju alla med IFK-årskort in gratis. Vi vill att så många som möjligt ser möjligheterna i samarbetet och kommer och tittar på när unga talanger börjar spela seniorfotboll och får möjlighet att följa deras utveckling. Kan vi nå IFK-fans med årskort så blir det ju också lite mer ekonomi i kiosker och allt runt omkring.

Som souvenirer till exempel? Det finns väl inte att köpa på hemsidan ens en gång?
– Vi är rätt dåliga på det. Men vi gjorde just ett avtal med Stadium. Det kommer en länk på hemsidan där man ska kunna handla Sylvia-souvenirer.

Har ni hunnit sätta upp något sportsligt mål för 2019?
– Att hänga kvar låter ju sådär, vi vill bli ett stabilt division ett-lag. Det som egentligen har startat nu är ett kontraktera spelare för nästa säsong. Och diskussioner om lånespelare från IFK, även om jag inte kan uttala mig så mycket om det nu. Helt krasst kan jag inte tänka mig att alla får A-lagskontrakt med IFK, även om alla siktar ditåt.

Är det klart att Kim Hellberg fortsätter som tränare?
– Inte hundra, men till 99,9 procent är det så. Det är inte riktigt klart men vi vill göra klart det så snart som möjligt. Vi vill ha honom kvar till hundra procent.

Sylvia har fått igång en liten ungdomsverksamhet tack vare engagerade föräldrar. Är det något ni vill utveckla?
– Ja, vi vill kunna utveckla ungdomssidan. Med föreningen Norrköping Tillsammans driver vi Nattfotbollen i Marielund, där kan det ju komma en del ungdomar ifrån. Historiskt sett har ju Sylvia haft ett upptagningsområde i Lagerlunda och Marielund.

Vilka är de stora utmaningarna för er som förening framöver?
– Som en liten förening är det alltid en utmaning med det ekonomiska. Att vara i division ett kräver mycket av föreningen, förbundet säger att den är den dyraste serien att spela i.

– Man måste ha en budget som håller för varje säsong. Det är viktigt att ha den klar så tidigt som möjligt så att man får en överblick över intäkter och kostnader.

KAMRATERNA

Läs också:

Giffarna-försvarare aktuell för IFK?

Enligt uppgifter är Gif Sundsvalls mittback Eric Björkander på IFK:s radar.
– Det känns rimligt och logiskt, säger Andreas Lidén på Sundsvalls Tidning.

22-åringen från Blekinge gjorde allsvensk debut 2014 med Mjällby AIF innan han värvades av Gif Sundsvall 2015. Treårskontraktet går mot sitt slut och Sundsvall vill förlänga samtidigt som andra klubbar är intresserade, menar spelarens agent Tobias Grahn.

Enligt Andreas Lidén på Sundsvalls Tidning är IFK Norrköping intresserade av Eric Björkander.

– Att spelarna i lag som har gått överraskande bra lockar till sig andra klubbars intresse är inte alls ovanligt. Jag har hört, från lite olika håll, att IFK Norrköping ska vara sugna på Eric Björkander. Och det känns rimligt och logiskt, även om Giffarna förstås prioriterar och hoppas på att kunna skriva nytt kontrakt med honom.

Han har omskolats från ytterback till mittback. Hur ser du på det?
– Han kom, som okänd och oprövad, för tre år sedan och har successivt jobbat sig till en given startplats, vanligtvis som den centrala, stabila pjäsen i Giffarnas tremittbackslinje. Han kom som back up till Eric Larsson, men är mer naturlig som mittback än som högerbreddare. Även om han funkar där också.

Hur går snacket om honom i Sundsvall? Hur viktig har han varit för lagets framgångsrika säsong?
– Han är rejält uppskattad här, även om han förstås fortfarande är lite anonym och inte alls lika spektakulär som Batanero och Ciércoles och ingen är lika populär som Hallenius. Men Björkander tar för sig mer och mer och under hösten har han drivit på mycket mer offensivt. Med löpningar uppåt i banan.

– Han har varit viktigt för Giffarna, inget snack om det. Men är inte poängspelare som Hallenius och Batanero. Och till viss mån Sema, och även Gall som drog till Malmö, säger Andreas Lidén och fortsätter:

– Många tycker att Giffarna borde ha förlängt med Björkander redan i fjol, och självklart skulle de ha gjort det om inte ekonomin var kaos.

IFK har ju värvat backar från Sundsvall förut. För några år sen kom ju Jón Gudni Fjóluson från Giffarna. Andreas Lidén tror att även Eric Björkander skulle passa bra i Norrköping.

– Det är en spelare som skulle funka bra i en förening som IFK och i en stad som Norrköping. Men för Giffarnas del hoppas jag att de lyckas övertyga honom att stanna ett tag till.

IFK Norrköping vill inte uttala sig om Sundsvalls försvarare.

– Ingen kommentar, säger ordförande Peter Hunt.

KAMRATERNA

Östgötaporten uppköpt men klubbdirektören lugn: ”Ingen ko på isen”

Nej, IFK Norrköpings hemmaarena är fortfarande i klubbens ägo. Men fastighetsbolaget Östgötaporten finns inte längre. Vilket lär innebära ett namnbyte – förr eller senare.

Nyheten den 13 september gick nog IFK Norrköpings supportrar relativt obemärkt förbi. Fastighetsbolagets Östgötaporten och dess moderbolag D. Carnegie & Co – som äger och förvaltar över 21 000 lägenheter – bytte namn till Hembla.

Östgötaporten och IFK Norrköping tecknade ett sponsoravtal om arenanamnet 2016, ett avtal som sträcker sig över 2020. Avtalet gäller nu mellan IFK Norrköping och Hembla group och påverkas inte, berättar IFK:s klubbdirektör Jens Magnusson.

– Vi kommer inte byta namn nu, utan har en jättebra dialog med Hembla. Arenaavtalet är som många säkert förstår ett av IFK:s viktigaste avtal.
– Det är ingen panik, men vi kommer troligen inte att förlänga det som Östgötaporten.

Magnusson är annars väldigt nöjd med namnet Östgötaporten
– Jag tycker att det är det bästa arenanamnet i Sverige samtidigt är det såklart ett stort och centralt avtal för oss.

Finns möjligheten att Hembla blir ny arenasponsor?
– Det är ett alternativ, men jag tror att de vill satsa på annat, som CSR och insatser i boendemiljö för sina hyresgäster. Där vill vi såklart vara en viktig partner till dem. Men man ska aldrig säga aldrig.

Om det kliver in någon annan aktör nu och vill köpa arenanamnet, tror du att det är tänkbart med namnbyte det närmaste halvåret eller året?
– Jag vet att det tog lång tid förra gången när arenaavtalet skulle förhandlas. Så det är nog inte rimligt i närtid men vi är såklart öppna för diskussioner. Vi vill hitta en så bra lösning som möjligt för alla parter.

Ni har haft en del personalomsättning, och du har flera olika roller i organisationen. Orkar ni med att driva en sån här fråga framåt nu?
– Vi håller på att rekrytera en marknadschef och tillsvidare hanterar jag våra större avtal. Sedan har jag flera andra duktiga personer på vår marknadsavdelningen och i övriga organisationen som hjälper mig. Vi har full koll på läget!

KAMRATERNA

Supporterguide med Häcken-vän – för dig som reser till Hisingen på söndag

Vy mot sydvästra Göteborg från Ramberget. Foto: Qlas, Wikipedia

I helgen åker ett par tusen guldtörstande Snoka-fans till Göteborg för att se årets sista match mot BK Häcken. Men vart kan man ladda upp inför matchen och vilka smultronställen på Hisingen får man inte missa? Vi frågade en inbiten ”Geting”.

Anton Jansson är inflyttad Hisingsbo och Häcken-supporter sedan omkring tio år tillbaka. Han sköter kontot Häcken-vän på Twitter.

– Det är helt enkelt ett sätt att följa Allsvenskan och diskutera framför allt BK Häcken med likasinnade. Twitter är ett bra forum för fotbollssnack och det finns relativt många Häcken-supportrar där. Konto-namnet kommer nog från Häcken-låten från 1977 där de sjunger om supportrarna som ”Häckens vänner”, säger han.

Har Bravida Arena blivit ett lyft för den sportsliga inramningen runt Häckens matcher?
– Jo, men det får jag nog säga att det har. Det är en lagom stor arena som passar oss, och den är tajtare än gamla Rambergsvallen. Klacken står bättre och hörs bättre vilket bidrar till stämningen. Den är väl lite bekvämare generellt också och har bra faciliteter med kiosker och så. Sedan finns det ju förstås en del av mig som saknar gamla Rambergsvallen. Den andades tradition och föreningsliv med sina trasiga kiosker, gamla träbänkar och orangea plåt.

Det väntas ett par tusen IFK-fans på söndag. Finns det någon pärla eller något smultronställe man inte får missa?
– Stans bästa utsikt finns på mysiga Ramberget ovanför matcharenan. Det är verkligen värt ett besök. Vill man ha ännu mer natur är Hisingsparken och Slätta Damm, precis där Häcken har sin ungdomsverksamhet, också fina. Annars finns det en hel del bra enklare restauranger, inte minst grill- och mezeställen, som Orient Café, Jenin Grill och Sultan Grill. Och veganhaket MiM! Köpcentrat Backaplan är förstås också ett smultronställe. Allting finns där.

Har du tips på någon pub eller restaurang som IFK-fansen kan ladda upp på?
– Ölstugan Tullen vid Backaplan och Kville Biljard vid Kvilletorget är två fina och rätt stora krogar som serverar gott och uppfriskande öl. Där har jag förstått att bortasupportrar samlas ibland. I det området, en-två hållplatser från arenan, finns också flera mindre restauranger och pubar.

– Allra närmaste utskänkningstillståndet från Rambergsvallen är annars Masala Zone, en kombinerad pizzeria och indisk restaurang i ett höghus vid den nedbrunna räk- och laxfabriken. Rekommenderas också.

Hur brukar Häcken-fansen ladda upp?
– Vi har vår supporterpub på Whoopsie Daisy på Wieselgrensplatsen, ”ett stenkast” som man säger, från arenan. Den fungerar mycket fint som samlingsplats för gulsvarta supportrar. De visar alltid våra bortamatcher för dem som inte åker själva och då är det också alltid ett gott gäng där. Och inför hemmamatcherna är det alltid ett gäng där och tar en lokalbrygd ”Getinglager” före avspark, vilket är väldigt trevligt.

Häcken spelar fin fotboll men det är ju rätt få som ser matcherna. Är det frustrerande att fler inte hittar till Bravida Arena?
– Jag vet inte. Klart det vore kul om vi blev fler, om det var fullsatt varje match. Inte minst för att folk kanske skulle slippa haka upp sig på våra publiksiffror då. Men som supporter kan man inte stå och tänka på det hela tiden. Jag tycker det är grymt att gå på matcherna även när vi är tvåtusen på plats och trivs bra med de Häcken-supportrarna som finns.

Hur upplever du att supporterkulturen runt Häcken utvecklas?
– Jag har absolut en känsla av att det är fler fans än för bara fem-tio år sen. Och det är definitivt fler än för tjugo år sedan – då fanns väl knappt en klack. Man måste komma ihåg att vi är fjärdeklubben i Göteborg historiskt sett så det tar tid att bygga. Men idag ser man ofta folk med Häcken-merch på stan, särskilt på Hisingen, och särskilt barn och ungdomar. Så det bådar gott inför framtiden.

– Det är väl en övervikt män i publiken, som på all herrfotboll, men även på ståplats är det ändå relativt blandat i publiken: unga, gamla och medelålders, kvinnor och män, folk med olika bakgrunder och stilar. Det är fint och avspeglar Hisingen.

Det är många Norrköpingsbor som kommer resa till Hisingen med bil. Även om vi har spårvagnar i Norrköping så är det ju mer av den varan i Göteborg. Hur ska vi undvika att krocka med nån vagn?
– Inne i stan är det livsfarligt att köra bil, men på välplanerade moderna Hisingen är spårvagnarna och biltrafiken separerade så det är ingen fara! Men ta tåget till Göteborg och sexan ut till Hisingen annars, så får ni testa våra vagnar också.

KAMRATERNA

Offside-Orrenius om årets IFK: ”Nya namn men ändå samma klubb”

På söndag har IFK Norrköping chansen att bli svenska mästare igen, precis som 2015. Men det finns en del som skiljer de olika IFK-upplagorna åt, både spel- och personlighetsmässigt. Vi pratade med Offsides Johan Orrenius om vad som kännetecknar årets IFK-lag.

Johan Orrenius från Motala är chefredaktör på fotbollsmagasinet Offside. Han är nog en av de journalister som har bäst koll på IFK Norrköping, vilket man bland annat kan höra i  Offsides podcast varje vecka.

IFK har chansen till guld på söndag. Är du förvånad?
– Jag är inte förvånad att man är med i toppen när man kollade trupperna inför säsongen. Men jag är lite imponerad och lite förvånad att IFK hållit i under hösten. Bland annat med tanke på spelarna som försvann i somras. Och så har många matcher varit jämna, det är slående hur skickliga de är på att vinna matcher som varit så jämna. Man har både klarat av att vända matcher och kommit iväg med tre poäng när prestationerna inte har varit toppen, som mot Kalmar och BP.

Känslan hos många IFK-fans är att man – så klart – gör en väldigt bra säsong resultatmässigt. Men att det är något som saknas i prestationerna. Det sprudlar inte om spelet och matcherna vinns ofta ”bara” med uddamålet. Det här är något Johan Orrenius också ger uttryck för.

– Det är lite märkligt, poängmässigt är det en grymt bra säsong, även spelmässigt. Men jag och många känner att det finns mer. Det är nästan girigt att tänka så med tanke på Norrköpings moderna historia. Men det finns en känsla av att vissa spelare har en växel till. Men det kan man ju se som en styrka att man ändå fått ut så många poäng, säger han och lyfter fram en spelare som betytt väldigt mycket under året:

– Nu får väl Isak Pettersson ett rättmätigt beröm, men ibland är vi dåliga på att lyfta fram målvaktens betydelse. Han är ju garanten för många inspelade under säsongen. Det är annars lätt att man ser till målskyttar, som att Häcken inte skulle vara ett topplag utan Paulinho. Men det är mer sällan man pratar så om målvakten. Han (Isak) måste vara en av de viktigaste spelarna i år tillsammans med ”Ante”.

Årets IFK-trupp känns lite spretigare och har en otydligare identitet än den som tog guld 2015. Då var IFK en klar underdog som bestod av många unga Norrköpingskillar. Dessutom hade Janne Andersson och Andreas Johansson en chans att ta revansch på en tidigare gemensam guldmiss i Halmstad 2004.

I år känns berättelsen kring IFK inte lika tydlig. Vad tycker du kännetecknar den här upplagan av IFK – oavsett hur det går på söndag?
– Jag håller ju med om att det är nåt annat än vad det var 2015. Det var en saga, där ett lag som ingen kunde begära skulle göra så mycket bara red på nån våg som inte gick att stoppa. Det känns som det är det laget som under 2000-talet fått mest sympatier från neutrala åskådare. Det har hänt att lag har skrällt, men IFK gjorde det med en så bra fotboll 2015.

Sedan guldet har IFK tappat nästan hela laget och spelaromsättningen har som i så många andra allsvenska klubbar varit stor. Offsides chefredaktör tycker att IFK har hanterat det här på ett bra sätt.

– Det är ett jättebra betyg till IFK:s organisation och verksamhet att man har kvar sin kultur när det handlar om hur man uppträder, att man har roligt tillsammans, som Ante och Janne pratat om. Man verkar ha kunnat behålla det, trots att spelare har bytts ut.

I takt med en starkare ekonomi, till stor del på grund av många spelarförsäljningar, har IFK klättrat i näringskedjan. Man har på senare tid kunna handla spelare från en högre hylla, såsom Simon Thern, Jordan Larsson och Alexander Fransson.

– Nu är det andra spelartyper och större namn, men det känns som att spelarna inkorporerar sig i kulturen oavsett var de kommer ifrån. Det är nya namn, men ändå samma klubb. Det finns en viss IFK-stil de senaste åren som jag uppskattar.

– Sen hoppas man inte att det ska stå i vägen för unga lokala förmågor, som ju var så framgångsrika 2015. Det är alltid lag som har det kämpigt som släpper fram unga, när man har pengar så sätts det här på prov lite mer, säger Johan Orrenius och konstaterar att IFK gjort en ordentlig resa på bara några år:

– Det har gått snabbt för IFK. Det var inte länge sen det var Superettan och man var rädd att de skulle bli kvar i träsket. Det gick snabbt, guldet kom oväntat. Det ställer stora krav på en förening. Det långsiktiga svaret på hur det ska gå har vi inte ännu, men hittills har det gått bra. Men man kan se hur det kan gå om man tittar på Helsingborg. IFK har nu tagit Elfsborgs roll som utmanaren till storstadslagen som kan hugga om ett guld.

”Janne var ju vrålseriös”

Spelare har kommit och gått, men IFK har fortsatt gå bra. Är det alltså en stor del på grund av den sportsliga ledningen?
– Det verkar så generellt sett, att man kan trivas. Inte bara i takt med att jag gör mål och vinner. Det är en miljö man gillar. Simon Thern är ett bra exempel. Det är ett bra betyg till Jens Gustafsson, menar Johan Orrenius som jämför IFK:s manager lite med den förra, Janne Andersson:

– Det ska ju en del till att vi ska göra en intervju med Jens, det blir inte den roligaste läsningen. Han aktar sig för att skapa rubriker. Det hedrar honom, att han är sig själv. Att han får spelare att trivas i den miljö han verkar. Det är viktigare än att säga något skoj framför en mikrofon.

– Janne var ju vrålseriös, men hade lite av tokiga gubben-bilden som kunde bjuda på ett garv. Han kan gå mellan det seriösa och dra ett dåligt skämt. Den bredden har inte Jens.

– Det Janne hade som spelade väl för honom – och jag upplever att han har det fortfarande – är att han kan se på sitt jobb utifrån. Nästan så att han kan garva åt tränarmiljön. Jens och den nya tränargenerationen känns hundra procent seriös. De kanske inte har distansen som många fans har. En stor del att i att följa ett lag är ju att det finns humor, att man ser komiska saker som man skämtar om. Den nya armén med välutbildade tränare har inte riktigt har den distansen än. Det kan vara lite svårare att identifiera sig med kan jag tycka. Dessa tränare är inga som hamnar i Offsides kultnummer.

Vi är ganska vana vid att IFK-spelare inte brukar stå för starka eller kaxiga rubriker i media. Men med Simon Thern, David Moberg Karlsson och Jordan Larsson har det till viss del ändrats. Hur passar den här lite kaxigare attityden IFK?
– Det är fortfarande lättare i Norrköping, trots att man är ett topplag de senaste åren. Men det är fortfarande inte lika mycket riksintresse. Det som händer utanför 011-området glöms bort ganska snabbt om det är Jordan som är besviken eller vad det kan vara.

– Men när det gäller Thern och Moberg Karlsson upplever jag att de är trygga i att uttrycka sig själva. Det är befriande. Det skapar intresse, man blir nyfiken på dem och de är inte bara några i mängden. Men man ska ju inte bara sticka ut för sakens skull.

Johan Orrenius tycker att den här lite mer utåtriktade stilen passar IFK:

– Ja, det tycker jag. Det är lätt att gilla som ett lag, som en helhet. Men går man över gränsen så får man markera. Men jag bara upplever att spelare är trygga och uttrycker sig själva, det är inte så ängsligt. Det är också svårt att jämför generationer. ”DMK” är inte som Janne Hellström var. Kanske beror det inte på Norrköping utan på att det är 2018 och man är uppväxt på ett annat sätt med sociala medier till exempel. När tränaren inte är så citatvänlig så tycker jag det är ganska bra med spelare som kan väcka intresse hos fans och allmänt intresserade.

Är det lite talande att det just är spelare utifrån som står för rubrikerna? I Norrköping är väl mentaliteten att man inte ska sticka ut?
– Kanske. Men man kan åka till vilken svensk stad som helst och dom säger att det är den här mentaliteten. Alla gillar att säga så om sin egen stad. Jag tror mer att det har att göra med att IFK Norrköping är ett annat lag än tio år tillbaka. Man vet att man kan spela om medaljer, man drar till sig spelare som är profiler. Flera värvningar nu är värvningar som IFK inte hade kunnat göra 2010. Men Felix Magro var väl inte så blyg han heller, även om jag föredrar en sån som Moberg Karlsson.

Och Astrit Ajdarevic är ju ett annat exempel.
– Sant, ett bra exempel. Han stod ut i dåtidens IFK. Han var en klass bättre, det fanns ingen annan där som tyckte att man hade fog att gå ut med en tuppkam då.

”Säger mer än en skriven PR-formulering”

Det finns ändå många som menar att dagens IFK glöms bort i rapporteringen. Tycker du också att IFK hamnat lite i medieskugga?
– Lite grann tycker jag nog det. Men inte på nåt extremt sätt. Det muttrades lite i Sportbladet eller Expressen när Jordan var besviken nångång, istället för att det skrevs om topplaget IFK:s fina fotboll.

Medieskugga eller inte. Johan Orrenius tror inte att en lite lugnare bevakning är något som stör spelare eller ledare särskilt mycket.

– Jag tror att många spelare och Jens är bekväma med att de inte har det största trycket. Att de inte har det allra största trycket från stora redaktioner kanske kan vara lite skönt. Men spelar man i Norrköping finns alltid en stor press eftersom det är en fotbollsintresserad stad.

– Men jag tror inte att många spelare i vardagen gråter för att det inte är fler som bevakar. Kanske är det mer trist att inte bli omskrivna när de spelar bra. Att det skrivs mindre stärker utmanaridentiteten och köper man snacket om att man är lite bortglömd så kan det bidra till den den här utmanaridentiteten.

Hur upplever du att IFK positionerar sig ur ett kommunikativt perspektiv? Många fans saknar en berättelse, en röd tråd om vad föreningen vill och står för.
– Jag har inte tänkt på vilken typ av förening man är utifrån ett kommunikationsperspektv. Jag får intrycket genom att se laget spela, höra spelare uttrycka sig. Genom stämningen på läktaren. Det är utifrån de bilderna som jag skapar min bild, och de flesta andra med. Ärligt talat tycker jag den säger mer än vad en skriven PR-formulering gör.

– Det är populärt nu att prata om värdegrunder och vad man står för. Men de tydligaste bilderna får man genom att se någon agera eller prata. För mig är det inte så viktigt att klä det i ord. Risken är att det bara blir ord och att man får äta upp dem, säger Johan Orrenius och nämner ett exempel där en tydligare kommunikation kanske behövs.

– IFK Göteborg är mer i behov att kliva ut att säga att hit ska vi och så här är vi. När det går dåligt kanske man behöver svar på vad som är identiteten och hur man ska bli bättre. Jag har också sett exempel på att man målar upp någon vision om att till exempel vinna SM-guld 2021, men man har väldigt svårt att berätta hur.

– Jag är ganska fine med att ledare är försiktiga och inte kommunicerar för långsiktigt eftersom svensk fotboll är så föränderlig. Det räcker att en nyckelspelare blir skadad och sen kan man vara i en negativ spiral. Visst ska man kommunicera, men behovet ökar om det finns en frustration i klubben.

Nästa år är inte Andreas Johansson och Daniel Sjölund kvar i IFK. Hur tror du det kommer påverka föreningen, både sportsligt och vid sidan av?
– Alla kan förstå att Ante inte är lätt att ersätta som spelare med den stadgan han gett laget. Och det kan vara lätt att tänka att Sjölund inte har spelat en så stor roll i år. Men de kan vara jätteviktiga som personer i grupp. För att skapa ett klimat. De var Jannes förlängda armar på planen, det dom skapade 2015 lever vidare.

– Jag vet att de fört vidare det här med ett bra uppträdande. Det har varit skönt för tränare och fans att Ante funnits kvar, han har alltid känts som 40 år för att han varit så mogen och vuxen. Det kan minst vara lika viktigt att man saknar honom som människa och ledare i gruppen som vägvisaren framåt. Pengar finns för att hitta en bra mittback, men man hittar ju inte en likadan person som Ante. Det går inte att sätta en prislapp på det.

Nyman väntar man på ska komma tillbaka. Det är lätt att peka ut honom som Norrköpingskille, men det behöver inte betyda att man ser honom som en Ante-person ändå.

– Det blir en jätteutmaning för IFK. Ante och Daja har varit som tillsynslärare, skojar Johan.

– När de funnits där så har man kunna ge andra spelare frihet för att man vet att de håller ordning på ett moget sätt. Det ska bli intressant att se hur IFK det löser det.

KAMRATERNA