IF Sylvia spelar med största sannolikhet i division ett nästa säsong. Vad väntar de svartvitrandiga där? Vi ringde upp en person som följer serien nära.
Nej, det är inte klart än. Sylvia har tre poäng och sju plusmål upp till IFK Haninge som ligger på andra plats i tabellen. Sylvia möter Motala AIF (3:a) på bortaplan och Haninge möter Värmbol (6:a) hemma. Det ska alltså, som ett exempel, till att Sylvia förlorar med 3-0 samtidigt som Haninge vinner med 5-0 för att Sylvia ska tappa förstaplatsen.
Sannolikheten är alltså väldigt hög att Sylvia tar klivet upp, men till vilken division 1-serie är i så fall lite oklart. I år går gränsen mellan den södra och norra serien mellan Åtvidaberg och Linköping, där ÅFF spelar i Söderettan och Linköping City i Norrettan.
Magnus Österberg har tidigare jobbat som tränare för Hammarby och AIK:s ungdomslag, och varit assisterande tränare i Hammarby 2012. Idag skriver han för FotbollDirekt men också på sajten Ettanfotboll.se, där han följt Norrettan mer eller mindre under en längre period. Han kommenterar även matcher på Ettanplay.se.
Vad är charmen med division ett?
– Charmen är samma sak som med skräcken, Ettan är ju gränslandet mellan elitfotboll och den övriga fotbollen. Det kräver väldigt mycket träning, mycket resor. Det är ofrånkomligt. Har man spelat i division två åker man buss då och då. Men i norra serien reser man till Umeå och Sandviken. Nu åker Skellefteå ur men det ser ut som att Boden går upp. Resorna blir en del i det här, ofta reser man samma dag som man spelar.
Vad väntar IF Sylvia i division ett om de går upp?
– Generellt sett så har kvaliteten på division ett blivit lite bättre för varje år. I år blev det ett strykgäng i form av Skellefteå, men generellt är det en ganska jämn serie. Det lag som vinner Division 1 Norra klarar sig ofta väldigt bra i Superettan. Det är tuffa matcher varje vecka. Många lag har varit i serien i många år som Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – en kärngrupp av lag som håller hög division 1-nivå. Sen kommer det alltid ner ett lag från Superettan där spelarna varit heltidsproffs, och klubben försöker hålla fast vid det, i alla fall en säsong, säger Magnus Österberg som förutom resorna lyfter fram lite till som skiljer divison ett och division två.
– Man kan nog inte träna så mycket mer än man gjort i division två, men kanske behöver man kartlägga motståndarna bättre, vilket går lättare eftersom alla matcherna sänds.
– Jag kan inte säga exakt om Söderettan men i Norrettan går trenden mot att fler lag vill vara spelförande, man har en passningsorienterad spelidé. I år har nykomlingarna varit lite mer defensivt inriktade och skapat chanser genom omställningar. Men det har nog handlat lite mer om spelarmaterialet i just de klubbarna.
Om Sylvia nu går upp, spelar det någon roll om de hamnar i Söderettan eller Norrettan?
– Jag vågar inte säga att den ena är bättre eller sämre men om man tittar lite bakåt på lagen som vunnit Norrettan de senaste åren – BP, Dalkurd, Östersund, Sirius, Brage – så har alla klarat Superettan bra direkt. De lagen som vunnit Söderettan har inte haft lika stor framgång.
Topplagen i framförallt Norrettan har uppenbarligen varit väldigt bra de senaste åren. Men hur bra är mitten-/topplagen?
– De lagen jag räknade upp – Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – håller hög nivå. Man kan kolla på Västerås som ser ut att gå upp i år, de har satsat ganska rejält under flera år. Det är en tajt serie med små marginaler.
Sylvia har spelat det här året med nästan bara spelare födda 1997 eller senare. Kan det hålla i ettan?
– Där kan jag säga att det kommer bli stor skillnad. 2007 när jag punktmarkerade serien var det väldigt mycket 18-19-åringar. Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad, Panos Dimitriadis, Yusuf Saleh med flera. Det var en hel hög tydligt framträdande unga spelare. Det ser jag inte idag, de bästa spelarna nu är 23 till 25 år gamla.
– Men det handlar ju inte om hur gammal du är, utan hur bra du är. Men när du ska in i en serie som är väldigt tajt gör det inte ont med erfarenhet. Att enbart förlita sig på juniorer går bra så länge man vinner, men om du behöver vända en trend eller när det är mycket matcher som står och väger – då vill du gärna ha nån i laget som har spelat på nivån eller nivån över.
Är det en fysisk serie?
– Nej, det tycker jag inte, det smäller lite grann. Men fotboll är en fysisk sport. Det man får vara förberedd på är att allt går snabbare, du får mindre tid med bollen. Jag tror också att man måste ha lite längd i laget för fasta situationer.
Finns det något allmänt tips till en nykomling?
– Man ska fortsätta göra det som tog dem dit, det ska man ha som grund. Behåll stommen och gärna krydda den. Var beredd på att man kanske måste förändra saker under seriens gång, säger Magnus och tar flexibilitet som ett exempel:
– Jag upplever också att många ettanlag är väldigt duktiga på att kartlägga motståndarna. Att förändra sitt sätt att spela från en omgång till en annan, det har man kanske inte behövt tidigare.
En del allsvenska lag fyndar eller hoppas fynda spelare i division ett. Har du några favoritspelare i serien?
– Vi gjorde faktiskt en podd om detta i förra veckan, då lyfte vi fram ganska många. Allsvenska fynd blir det lite färre av, vi pratar som sagt ofta om 24-25 åringar.
– En spelare som gjort det jättebra är Sean Sabetkar, mittback och lagkapten i Sollentuna. Han spelade i Karlberg tidigare. Nikola Vasic (Akropolis) har gjort en väldig massa mål. Du har Marcus Haglind Sagré, en centralgestalt i Akropolis.
– Ett jättebra exempel är Christian Kouakou, som gjorde tolv mål på 15 matcher för Nyköping, sen gick han till Brage och gjorde fem mål på åtta matcher. Ett litet kvitto på att de som gör det bra i division ett har en möjlighet att komma vidare.
– Det är ett lysande skyltfönster, det lär bli en hel del transfers från division ett efter säsongen. Man behöver inte ha så bråttom att dra iväg från Sylvia, det kan man använda som ett argument.
KAMRATERNA