månadsarkiv: oktober 2018

”Att sälja Isak för mycket pengar är inte busenkelt”

Isak Pettersson imponerar stort i IFK Norrköping. Men hur het kan han tänkas vara för europeiska klubbar? Vi pratade med Per Jonsson som var inblandad i försäljningen av Pontus Dahlberg till Watford för en rekordsumma tidigare i år.

Per Jonsson är spelaragent på Nordic Sky och låg bakom transfern av IFK Göteborgs målvaktstalang Pontus Dahlberg. Han såldes till Watford för uppskattningsvis 35 miljoner kronor, den största övergångssumman nånsin för en målvakt från Allsvenskan.

IFK Norrköpings Isak Pettersson har varit en av lagets bästa spelare i år. Målvaktens spel med fötterna, explosiviteten och reaktionssnabbheten är egenskaper som ofta lyfts fram hos hallänningen. Däremot höjs ibland tveksamma röster kring hur långt han kan nå, då han för att vara målvakt ”bara” är 181 centimeter lång.

Vi ringde upp Per Jonsson för att höra vilka kvaliteter han tror utländska klubbar söker när de tittar på allsvenska målvakter.

Först och främst: På vilket sätt skiljer det sig att göra transfers med målvakter jämfört med utespelare?
– Generellt sett, och statistiskt och historiskt är det den svåraste positionen att sälja. Det är en utsatt position att vara den sista utposten. Ska man köpa en målvakt för pengar ska det vara ett prospekt och en fantastisk talang som Pontus, som ju var den dyraste målvaktstransfern från Sverige.

– Eller så ska det vara ”gratis är gott”: En målvakt som är billig, som ett alternativ som nummer två eller tre mellan stolparna. Man köper knappast en etablerad målvakt från Sverige, menar Per Jonsson och fortsätter:

– Ofta tittar man efter en lång målvakt, säger han och lyfter också ålder, mod och auktoritet som viktiga saker.

– Alla klubbar säger att dom gillar mer auktoritära spelare som kan skälla ut spelare om de inte gör sitt jobb. Det gillar dom som fasen.

Varför är det svårare att sälja en målvakt som inte lång?
– Det är ganska klart. Man vill ha en som dominerar i straffområdet om man möter forwards på 195 centimeter. Då vill man inte bara ha en som är reaktionssnabb och bra på linjen, utan någon med pondus och power i straffområdet.

– Tittar man statistiskt sett: Hur många korta målvakter finns det i England och Tyskland? Det är inte många under 190 centimeter. Så är det nog om man ser krasst på det.

– Däremot är det inte omöjligt att sälja en kortare. Jag hade Pär Hansson på 184 centimeter, en jävligt bra målvakt som gick till Feyenoord som andrekeeper. De (Helsingborg) hade ett samarbete med Feyenoord som  hade sett honom och kunde honom. Men det var inga pengar inblandade där då det var Bosman.

Det pratas mycket om att dagens målvakter ska vara bra i spelet med fötterna, som ju Isak Pettersson är. Är det viktigt?
– Det är klart att man inte kan vara helt off. Men prospekt kan man utveckla, längden kan man inte göra något åt.

Hur ser du på Isaks möjligheter att komma utomlands?
– Han har gjort det jättebra. Men chansen att gå utomlands får hans agent svara på. Jag kan se det i ett större perspektiv, klart det kan bli svårare med tanke på hans längd om man tänker sig klubbar utanför Skandinavien. Jag har ju själv jobbat med William Eskelinen i Gif Sundsvall. Han gör också en fantastiskt bra säsong apropå målvakter som gjort det bra. Han är bara 22 år, och 191 centimeter tror jag.

– Det är generellt sett inte så många målvakter som lämnar. Att sälja honom (Isak) för mycket pengar är inte så busenkelt. Det tror jag inte.

KAMRATERNA

Läs också:

Ettan-experten om vad som väntar ifall Sylvia går upp: ”Fler lag vill vara spelförande”

IF Sylvia spelar med största sannolikhet i division ett nästa säsong. Vad väntar de svartvitrandiga där? Vi ringde upp en person som följer serien nära.

Nej, det är inte klart än. Sylvia har tre poäng och sju plusmål upp till IFK Haninge som ligger på andra plats i tabellen. Sylvia möter Motala AIF (3:a) på bortaplan och Haninge möter Värmbol (6:a) hemma. Det ska alltså, som ett exempel, till att Sylvia förlorar med 3-0 samtidigt som Haninge vinner med 5-0 för att Sylvia ska tappa förstaplatsen.

Division 2 Södra Svealand med en omgång kvar.

Sannolikheten är alltså väldigt hög att Sylvia tar klivet upp, men till vilken division 1-serie är i så fall lite oklart. I år går gränsen mellan den södra och norra serien mellan Åtvidaberg och Linköping, där ÅFF spelar i Söderettan och Linköping City i Norrettan.

Magnus Österberg har tidigare jobbat som tränare för Hammarby och AIK:s ungdomslag, och varit assisterande tränare i Hammarby 2012. Idag skriver han för FotbollDirekt men också på sajten Ettanfotboll.se, där han följt Norrettan mer eller mindre under en längre period. Han kommenterar även matcher på Ettanplay.se.

Vad är charmen med division ett?
– Charmen är samma sak som med skräcken, Ettan är ju gränslandet mellan elitfotboll och den övriga fotbollen. Det kräver väldigt mycket träning, mycket resor. Det är ofrånkomligt. Har man spelat i division två åker man buss då och då. Men i norra serien reser man till Umeå och Sandviken. Nu åker Skellefteå ur men det ser ut som att Boden går upp. Resorna blir en del i det här, ofta reser man samma dag som man spelar.

Vad väntar IF Sylvia i division ett om de går upp?
– Generellt sett så har kvaliteten på division ett blivit lite bättre för varje år. I år blev det ett strykgäng i form av Skellefteå, men generellt är det en ganska jämn serie. Det lag som vinner Division 1 Norra klarar sig ofta väldigt bra i Superettan. Det är tuffa matcher varje vecka. Många lag har varit i serien i många år som Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – en kärngrupp av lag som håller hög division 1-nivå. Sen kommer det alltid ner ett lag från Superettan där spelarna varit heltidsproffs, och klubben försöker hålla fast vid det, i alla fall en säsong, säger Magnus Österberg som förutom resorna lyfter fram lite till som skiljer divison ett och division två.

– Man kan nog inte träna så mycket mer än man gjort i division två, men kanske behöver man kartlägga motståndarna bättre, vilket går lättare eftersom alla matcherna sänds.

– Jag kan inte säga exakt om Söderettan men i Norrettan går trenden mot att fler lag vill vara spelförande, man har en passningsorienterad spelidé. I år har nykomlingarna varit lite mer defensivt inriktade och skapat chanser genom omställningar. Men det har nog handlat lite mer om spelarmaterialet i just de klubbarna.

Om Sylvia nu går upp, spelar det någon roll om de hamnar i Söderettan eller Norrettan?
– Jag vågar inte säga att den ena är bättre eller sämre men om man tittar lite bakåt på lagen som vunnit Norrettan de senaste åren – BP, Dalkurd, Östersund, Sirius, Brage – så har alla klarat Superettan bra direkt. De lagen som vunnit Söderettan har inte haft lika stor framgång.

Topplagen i framförallt Norrettan har uppenbarligen varit väldigt bra de senaste åren. Men hur bra är mitten-/topplagen?
– De lagen jag räknade upp – Sollentuna, Akropolis, Sandviken och Nyköping – håller hög nivå. Man kan kolla på Västerås som ser ut att gå upp i år, de har satsat ganska rejält under flera år. Det är en tajt serie med små marginaler.

Sylvia har spelat det här året med nästan bara spelare födda 1997 eller senare. Kan det hålla i ettan?
– Där kan jag säga att det kommer bli stor skillnad. 2007 när jag punktmarkerade serien var det väldigt mycket 18-19-åringar. Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad, Panos Dimitriadis, Yusuf Saleh med flera. Det var en hel hög tydligt framträdande unga spelare. Det ser jag inte idag, de bästa spelarna nu är 23 till 25 år gamla.

– Men det handlar ju inte om hur gammal du är, utan hur bra du är. Men när du ska in i en serie som är väldigt tajt gör det inte ont med erfarenhet. Att enbart förlita sig på juniorer går bra så länge man vinner, men om du behöver vända en trend eller när det är mycket matcher som står och väger – då vill du gärna ha nån i laget som har spelat på nivån eller nivån över.

Är det en fysisk serie?
– Nej, det tycker jag inte, det smäller lite grann. Men fotboll är en fysisk sport. Det man får vara förberedd på är att allt går snabbare, du får mindre tid med bollen.  Jag tror också att man måste ha lite längd i laget för fasta situationer.

Finns det något allmänt tips till en nykomling?
– Man ska fortsätta göra det som tog dem dit, det ska man ha som grund. Behåll stommen och gärna krydda den. Var beredd på att man kanske måste förändra saker under seriens gång, säger Magnus och tar flexibilitet som ett exempel:

– Jag upplever också att många ettanlag är väldigt duktiga på att kartlägga motståndarna. Att förändra sitt sätt att spela från en omgång till en annan, det har man kanske inte behövt tidigare.

En del allsvenska lag fyndar eller hoppas fynda spelare i division ett. Har du några favoritspelare i serien?
– Vi gjorde faktiskt en podd om detta i förra veckan, då lyfte vi fram ganska många. Allsvenska fynd blir det lite färre av, vi pratar som sagt ofta om 24-25 åringar.

– En spelare som gjort det jättebra är Sean Sabetkar, mittback och lagkapten i Sollentuna. Han spelade i Karlberg tidigare. Nikola Vasic (Akropolis) har gjort en väldig massa mål. Du har Marcus Haglind Sagré, en centralgestalt i Akropolis.

– Ett jättebra exempel är Christian Kouakou, som gjorde tolv mål på 15 matcher för Nyköping, sen gick han till Brage och gjorde fem mål på åtta matcher. Ett litet kvitto på att de som gör det bra i division ett har en möjlighet att komma vidare.

– Det är ett lysande skyltfönster, det lär bli en hel del transfers från division ett efter säsongen. Man behöver inte ha så bråttom att dra iväg från Sylvia, det kan man använda som ett argument.

KAMRATERNA

IFK:s klubbchef: ”Alla har ett ansvar i att vända trenden”

På planen har IFK blivit ett topplag de senaste åren. Men på kontoret har utvecklingen inte varit densamma. Personal har kommit och gått och marknadsintäkterna ligger efter många konkurrenter. Vi pratade med IFK:s nya klubbchef om hur man ska vända på steken.

Jens Magnusson från småländska Ljungby rekryterades till IFK Norrköping som koncernekonomichef förra året. Han kom från ett jobb i näringslivet men har tidigare en bakgrund som sportchef i Ljungby IF och som ekonomichef och klubbchef i klassiska Östers IF.

När IFK gjorde en organisationsförändring i somras utsågs Jens Magnusson till tillförordnad klubbchef. Det innebär att han är föreningens högsta tjänsteman och har det övergripande verksamhetsansvaret och rapporterar direkt till styrelsen.

– Det handlar om att tillsammans med respektive chef inom marknad, sport och kansli driva arbetet och föreningen framåt. För tillfället är vi en något begränsad organisation och jag sitter på många stolar själv, även om det inte är en långsiktig tanke, säger Jens Magnusson.

Förutom klubbchef är han även VD för bolagen Parken Event & Arena AB och IFK Performance Center AB. Han har även kvar sin tidigare roll som ekonomichef samtidigt som han just nu även ansvarar för marknadsavdelningen. Ekonomichef kommer han troligen vara även i framtiden, men i övrigt söker man förstärkningar till kansliet där man idag är sju personer.

IFK söker en försäljnings- och marknadschef som kommer ha det totala marknads- och försäljningsansvaret, inte bara i IFK utan även i dotterbolagen (Parken Event & Arena AB, IFK Performance Center AB och AB Norrköpings Idrottspark). Man söker också en kommunikations- och medieansvarig med ansvar för mediafrågor, press och varumärke. Och så en verksamhetschef för gymmet, IFK Performance Center.

– Det är de tre tjänsterna vi söker nu. På sikt behöver vi stärka marknadsavdelningen ytterligare, säger Jens och berättar att den avdelningen tidigare varit fem personer men idag bara är två.

Vilka är de stora utmaningarna i din roll som klubbchef?
– Det är en ganska komplex men härligt utmanande roll. Vi har haft en ganska stor personalomsättning och det har varit svårt att få kontinuitet i organisationen utanför sporten. Det beror på flera saker och är inte inte helt ovanligt i den här branschen. Det är utmanande och krävande att arbeta i en elitklubb och verksamheter kopplat till den.

– Det handlar om att skapa kontinuitet och arbetsro. Det har varit en del negativt kring IFK i media den senaste tiden. Men som jag ser det har det här förutsättningar att vara världens bästa arbetsplats och vi ska vara en bra arbetsgivare. Jag känner ibland att man kan glömma bort allt som är positivt när man läser och följer viss rapportering. Trots allt är vi ett topplag i Allsvenskan, vi har en spännande satsning på damsidan. En akademi som är femstjärnig. God ekonomi. Det finns många positiva bitar, säger Jens och fortsätter:

– Vi är stadens finaste varumärke, jobbar i en härlig miljö på Östgötaporten och har många fantastiska medarbetare. Det handlar om att knyta ihop det här till en stark enhet som precis som det sportsliga ska bli stabilare över tid.

Vad menar du med att ni jobbar i en krävande verksamhet?
– Jag tror rent generellt att det är en lite högre personalomsättning i elitklubbar gentemot många andra verksamheter. Sen tror jag att om man går omkring och är rädd att få sparken så gör man ett sämre jobb. Jobbar man i verksamheter kopplat till elitidrott så vet man om förutsättningarna. De flesta som är här brinner för sitt jobb och IFK. Sen påverkas man av andra saker, som hur det går på på planen. Det skiljer sig från många andra jobb.

– Nu går det ju bra för IFK, men jag har har varit med om att åka ur en serie och se när omsättningen halveras över en natt. Det påverkar såklart en organisation kraftigt. Det finns en annan press och tryck i elitverksamheter än i många andra verksamheter. Samtidigt är det också det som motiverar och driver mig. Precis som laget vill vinna på plan vill jag att vi ska vinna utanför plan.

IFK:s förre medieansvariga, Jack Nordholm, sa i podden Snokasnack att IFK i princip slängde jobbansökningar från personer som har IFK-hjärta, att man istället är ute efter andra typer av sökande.

Hur ser du på att rekrytera personer med IFK-hjärta? Finns det någon policy eller linje där?
– Jag kan väl bara redogöra för min linje. De personer som jag vill anställa ska se ett värde i att jobba för IFK Norrköping. En del pratar om att vi ska vara som vilken annan arbetsgivare som helst. Så ser jag det inte. Jag tror det är viktigt att brinna för sitt jobb och för klubben. Sen måste du inte vara en fotbollsnörd i fingerspetsarna. Men du ska se ett värde i, och tycka det är fint, att jobba för IFK.

Tror du det blir svårare att rekrytera efter den personalgranskning som NT nyligen gjorde?
– Det är klart att det på kort sikt inte är positivt när man rekryterar personal. Samtidigt så blir det en nystart för föreningen och en chans för oss att bygga upp något nytt och starkare. Man ska ta lärdom av historien, men det ska inte bli en börda för framtiden.

– Vi ska ha ett positivt och framåtriktat synsätt för att göra saker och ting bättre. Personligen tycker jag det är spännande att tänka vi ligger trea i Allsvenskan trots att föreningens övriga delar utanför sporten inte nått upp till sin fulla potential. Det är spännande att tänka: Vart kan vi ligga när allting jackar i? När vi får snurr på marknadssidan så kommer vi att bli starkare som förening. Jag väljer att se positivt på situationen även om det är utmanande just nu.

IFK har ganska låga marknadsintäkter jämfört med likvärdiga klubbar. Jobbar du för att öka dessa intäkter?
– Det är givetvis en av mina viktigaste frågor som klubbchef, Första delen handlar om att få kontinuitet i organisationen. Detta är ganska relationstät försäljning. Vi måste få en långsiktighet och kontinuitet i organisation för att vi ska lyckas. Det tror jag alla förstår.

– Det vi jobbar med nu, som jag är övertygad om är framtiden, är att knyta ihop hela koncernens verksamhet som ett erbjudande. Där kommer fotbollsklubben, restaurangen och gymmet att ingå som en helhet. Östgötaporten ska vara en upplevelsearena. Där man ska kunna äta frukost och träna på morgonen, ha en konferens på förmiddagen, ett företagsevent på eftermiddagen och se på allsvensk fotboll på kvällen. Där ska vi hamna och där har vi en jättestor möjlighet att lyfta hela vår marknadssida till en annan nivå än idag. Vi har unika förutsättningar i vår arena. Det måste vi ta vara på och göra bättre. Genom att knyta ihop det så tror jag att vi kan lyfta det ordentlig.

Hur nära är ett sånt här erbjudande? Redan till nästa år?
– Absolut, det kommer vi att komma ut med redan inför 2019 i vårt erbjudande. Vi kommer vara en bit på vägen då men detta är ett arbete som kommer att pågå och utvecklas löpande. Vi är övertygade att det kommer bli bra på sikt.

Handlar det främst om att nå fler partners, eller sälja mer till de befintliga för att öka marknadsintäkterna?
– Det är både och, att hantera Norrköping och även komma ut mer regionalt. Sen ska vi på sikt kunna locka till oss nationella partners. Det är nog en kombination. Det har tyvärr varit ganska mycket negativt fokus på marknadsavdelningen både i media men också internt. Där har vi alla ett ansvar i att vända den trenden. Vi är inte nöjda där vi är idag och vill bli bättre. Samtidigt vill jag framhålla den personal som vi redan har idag som dagligen gör ett fantastiskt jobb för IFK varje dag. Men kontinuitet och långsiktighet är ett måste för att lyckas. Vi har en väg att gå, men har hittat en plan och ett koncept som vi tror.

Tror du redan nästa säsong att ni kommer öka intäkterna?
– Den målsättningen måste vi ha. Realistiskt är att vi ska kunna gå framåt en del redan till nästa år men det större lyftet tror jag kommer 2020. Då har vi fått ett koncept och en organisation på plats och kan lyfta tillsammans.

KAMRATERNA

Haris Radetinac om korsbandsskador, Andreas Blomqvist och ÅFF

Spelar allsvensk fotboll igen efter dubbla korsbandsskador.

Båda har fått sina allsvenska genombrott i Mjällby, och båda har drabbats av två korsbandsskador på kort tid. Men det finns också saker som skiljer dem åt.
– Han var ganska blyg då i alla fall, det har jag aldrig varit, säger Djurgårdens Haris Radetinac om IFK:s Andreas Blomqvist.

Haris Radetinac kom från Serbien till Linköping som 15-åring vid millenieskiftet. Efter några års spel i Linköpings FF värvades han inför säsongen 2007 till Åtvidabergs FF som då låg i Superettan. I ÅFF var han med och sköt laget till Allsvenskan två år senare.

Efter några säsonger i ”Bruket” gick han 2012 till Mjällby där han blev lagkamrat med Andreas Blomqvist, som sedan 2016 tillhör IFK efter en sejour i danska Ålborg.

Haris Radetinac – som bara stannade en och en halv säsong i Mjällby innan han värvades av Djurgården sommaren 2013 – säger så här om ”Blomman”:

– Han var en riktigt stor talang. Bra med bollen, bra passningsfot. Han vågade spela framåt. Och så var det en bra kille också. Han var ganska blyg då i alla fall, men kanske inte är det nu, säger Djurgårdens mittfältare när vi når honom på telefon några dagar inför IFK Norrköpings hemmamatch mot Blåränderna.

Andreas Blomqvist gjorde nyligen allsvensk comeback mot Dalkurd efter att ha rehabiliterat sig från sin andra korsbandsskada på två år. Haris Radetinac har gjort samma resa – både 2015 och 2016 drabbades han av korsbandsskador. Vi frågar honom hur man mentalt hanterar att åka på ytterligare en smäll så nära inpå den första.

– Oftast är det upp till och var och en, alla fungerar olika. Vissa råkar ut för fler än ”bara” två korsbandsskador. Jag kan bara prata för mig själv, men den första skadan tog hårt på mig. Vi låg tvåa i tabellen och det gick bra för min egen del. Det var svårt att smälta.

– Andra gången var jag mer besviken och arg. Man hade ändå rehabtränat i åtta månader, men det räckte inte, eller om det var mitt eget fel eller vad det handlade om. Det vet man aldrig. Man har offrat mycket under de här åtta månaderna. Bara de som varit skadade vet vad man går igenom mentalt.

Vad är det man tappar fotbollsmässigt när man är borta så länge?
– Oftast är det nog lite mer av självförtroendet man tappar. Man blir inte lika säker på det man gör. Man behöver matcher och tid för att komma tillbaka, för varje match och bra grej man gör blir man starkare som person.

– Men själva spelet sitter i huvudet, allt sitter i huvudet, det gäller bara att ta fram det. Därför handlar det om att träna hårt för att kunna komma tillbaka.

Haris båda skador kom på konstgräs, precis som för Andreas Blomqvist. Den senaste för drygt ett år sedan, var just mot Djurgården hemma på Östgötaporten.

Är din uppfattning att underlaget – vanligt gräs eller konstgräs – spelar någon roll när det gäller de här skadorna?
– Man är mer sliten av konstgräs, samtidigt tror jag mer på det som är menat från gud, gud testar oss alla, vad vi klarar av. Fotboll ska spelas på gräs, men vi bor där vi bor och gräset klarar inte av klimatet.

– Men man blir ju van, man tränar på konstgräs och blir van på konstgräs. Det är svårt att säga, men statistiken visar på mer skador på konstgräs än gräs, säger Haris som också tror att skador på konstgräs uppmärksammas mer än de som sker på vanligt gräs.

Hur ser du annars på din säsong så här långt?
– Det känns bra, sen jag kom tillbaka förra sommaren (2017) har det gått bra för laget och då är det svårt att slå sig in när man varit borta i två år. I år är första gången på tre år som jag haft en vanlig försäsong. På så sätt är jag väldigt glad att jag kan spela och göra det jag älskar.

– Jag har spelat ganska mycket. Jag kan inte säga att jag är helt okej, men ganska okej med tanke på hur länge jag varit borta. Nu efter sommaren har jag gjort fyra assist, två mål och fixat två straffar. Man har krav på sig själv, att man kan mycket mer. Det är bra att vara skadefri och spela de flesta matcherna, i min ålder så är det många som ger upp efter såna skador.

Förre IFK:aren Nicklas Bärkroth är din lagkamrat sedan i somras, vad har han bidragit med?
– Jag tycker framförallt att han är lätt att prata med. Han har kommit in i gruppen, både på och utanför plan.

– Han hade det lite svårt i Polen och det är svårt att visa sina bästa kvaliteter direkt. Men man vet ju att han spelat i BP och Norrköping och andra lag, man vet om hans kvaliteter. Han har inte fått ut det ännu, men med tiden kommer allt.

Med tanke på att du har bott i Linköping och spelat för ÅFF – betyder matcherna mot IFK något extra?
– Nej, det känns som att man bara kommer hem när man kommer till Östergötland. Min fru är från Norrköping så jag har hängt där ganska mycket. På så sätt är det alltid kul att slå Norrköping. Skämt åsido, det är match som match i Allsvenskan. Varje match handlar om tre poäng, man får inte fyra poäng för att vinna mot ett visst lag.

Hur ser du på IFKs säsong?
– Tabellen säger väl allt. De har gått bra, varit stabila hela året och legat i toppen. En ung trupp som är ganska hungrig, och några äldre spelare som varit där länge. De kan hålla kontinuiteten och går att bygga vidare på.

Åtvidaberg har det minst sagt tufft. Följer du dem numera?
– Jag följer mycket fotboll. Så jag har lite koll, jag träffar på dem som jag har spelat med i Åtvid och pratar lite. De har det tufft, det är svårt när man rasar genom divisionerna och ekonomin inte är den starkaste. Då är det svårt att hålla sig kvar. Det kommer krävas mycket tid för att ta sig upp igen och nosa på Allsvenskan, speciellt när Linköping (FC Linköping City) har ett lag i division ett som har gått bra.

Hur går det på söndag då?
– Jag går alltid för att vinna. Nu när vi ligger där vi ligger så är det viktigaste att avsluta säsongen så bra som möjligt. Det vore skönt att avsluta med några vinster. Vi åker ner för att ta poäng.

KAMRATERNA

Läs också: Forskaren: ”Inte helt ovanligt att korsbandsskador kommer i kluster”

Experterna om toppkonkurrenterna: ”Europaplats stor bonus för Bajen”

Det mesta tyder på att AIK tar SM-guldet 2018. Men det är desto mer öppet om de två Europaplatserna där bakom. IFK:s närmaste konkurrenter har haft en känslomässig bergochdalbana under säsongen. Kan det påverka toppstriden?

AIK leder just nu Allsvenskan på 57 poäng med sex omgångar kvar. Närmast bakom följer IFK Norrköping (49), Hammarby (47) och Malmö (44).

Inför säsongen var det ganska enkelt. Malmö FF var – som vanligt de senaste åren – favoriter att vinna SM-guldet, men AIK målades ut som den stora utmanaren. IFK Norrköping tippades av många på platserna 3-5. Hammarby IF tippades i mitten av de flesta, och fick knappt ett enda topp fem-tips.

Men det var ändå laget från Södermalm som inledde Allsvenskan bäst. Hammarby gick upp i serieledning från och med första omgången och innehade den till omgång elva, då AIK gick om. Under sensommaren började spelet att hacka lite, men Hammarby behöll ändå andraplatsen till mitten av september.

De senaste veckorna har varit tyngre för Bajen, med poängtapp mot Sirius och förluster mot AIK och Elfsborg. Men senast slog man IFK Göteborg med 3-0, vilket gjorde att man återtog tredjeplatsen från MFF.

Frida Fagerlund är reporter på Sportbladet och följer Hammarby nära. Hon tror att vinsten mot Blåvitt var viktig mentalt.

– Jag tror att vinsten kan bidra till att greppa en Europaplats. Stefan Billborn menar att det är farligt att börja experimentera för mycket, förändra en massa när det inte har fungerat i några matcher. Jag förstår vad han menar. Bajens problem de gånger som poäng har tappats den här säsongen har många gånger varit att de inte har varit tillräckligt effektiva framåt. Ibland har de även en tendens att bli lite för arroganta om de känner att de har övertaget, säger hon och fortsätter:

– Kanske har den senaste tidens dipp fått spelarna att inse att det inte går att anta att målen bara ska komma av sig själv. Förväntningarna är givetvis höga numera men de som ser med nyktra ögon på Bajens år förstår att de redan har påbörjat något riktigt, riktigt bra. Slutar det med en Europaplats får det ses som en stor bonus.

”MFF skulle aldrig nedprioritera Europa”

Malmö FF, å andra sidan, hade en närmast katastrofal vårsäsong under Magnus Pehrssons ledning, med förluster mot bland andra IFK Göteborg, Trelleborg och Kalmar. I slutet av maj låg laget på tionde plats i tabellen. Men efter att Pehrsson tvingats lämna och tyske Uwe Rösler tagit över gjorde laget en markant uppryckning och kvalificerade sig till gruppspel i Europa League samtidigt som man klättrade i den allsvenska tabellen.

Laget, som varit borträknade från guldstriden av de flesta, började på allvar nämnas som en utmanare till AIK, och många supportrar och bedömare räknade med att skåningarna åtminstone skulle greja en tredjeplats. Sen kom en vecka för MFF med förlust borta mot IFK Norrköping som följdes upp av ett kryss hemma mot Gif Sundsvall.

Max Wiman följer MFF nära på Sydsvenskan. Han tror inte att MFF är stressade över att ha tappat poäng i två matcher i rad

– Nej, egentligen inte. Att det inte blev mål mot Sundsvall var en besvikelse, mot Norrköping kände man att man borde fått åtminstone oavgjort. Men samtidigt är säkert alla medvetna om att det skulle komma bakslag. Inget lag går rent.

Hur ser du på MFF:s mentala form i dagsläget – kommer man orka jobba sig ifatt lagen ovanför ännu en gång?
– Ja, det tror jag att man orkar. Det hänger lite på om det går bra i Europaspelet och ytterligare kraft hämtas därifrån. Viktigt att klara Häcken och sedan få ett uppehåll, så att en forward, Carlos Strandberg, kommer tillbaka och kan avlasta.

MFF har dessutom EL-kvalet att tänka på. Hur tror du man prioriterar mellan Allsvenskan och Europa? Är det viktigare att nå topp-tre i Allsvenskan än att vara framgångsrika i Europa League?
– Malmös tradition av att vilja lyckas i Europa är stark. Det säger sig egentligen själv att MFF aldrig skulle prioritera ner Europa. Varför skulle man då kämpa för att nå tredjeplatsen som innebär Europaspel nästa år? Det är två målsättningar som hänger ihop, säger han och avslutar:

– För mig som fotbollsvän är det bara så obegripligt och bedrövligt att övriga svenska klubbar tycks strunta helt i Europa. På annat sätt kan inte misslyckandena år efter år både resultat- och publikmässigt förklaras.

KAMRATERNA