månadsarkiv: september 2018

Iwung om läget i backlinjen: ”Jag hoppas på Castegren”

Filip Dagerstål kan inte spela på söndag mot AIK. Nu är även Kasper Larsens medverkan i farozonen. Det kan öppna upp för en efterlängtad debut.

Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson är nog att betrakta som självskrivna i trebackslinjen. Ännu är inget definitivt om Kasper Larsens eventuella frånvaro. Men vi frågade ändå David Iwung på Östgöta Media om hur han ser på läget.

Om nu Larsen inte kan spela, är det då Dagen D för Henrik Castegren?
– Jag hoppas det. Han har hamnat i en udda sits. Det känns som alla är övertygade om hans storhet och det råder konsensus att han skulle klara av allsvenskan utan problem – utan att han visat det. Castegren har inte fått chansen att visa det. (Korsbandsskadan gynnade knappast). Jag gillar bestämdheten, självklarheten och tillslaget. Castegren sitter på ett utgående kontrakt och behöver spela. IFK behöver veta om han håller. Det här är hösten att stärka bilden, att få en klarare uppfattning vad Peking har i den spännande backen.

En annan försvarare i truppen är Johannes Vall. Vänsterfotad och har testats i trebackslinjen i U21. Hur sannolikt eller osannolikt är det att han startar?
– En av de mest märkliga värvningar IFK har gjort. Var Vall tänkt att konkurrera om en plats någon gång eller ansågs han mest som en god utfyllnad till fullplansspelet på träning? Killen är supertrevlig, krigar och kämpar men det känns som det är mil till ett inhopp. Ännu längre till en startplats.

Ser du några som helst andra tänkbara spelare i backlinjen. Smith? Gudi? 
– Larsen har varit här för kort tid för att kunna djupanalyseras. Gerson som hattat runt som ett torrt skinn kommer vara mittback fullt ut från och med nästa säsong. Där har IFK två klara mittbackar men det är en bit till Fjóluson/Johansson-klass. Det är nog alla överens om. IFK måste betala för att hitta den självklara ersättaren till Ante, jag tycker inte han finns i truppen idag. Inte fotbollsmässigt i alla fall.
– Om Gudi kan ta en av de tre backplatserna? Njae. Och om han motvilligt tog wingbackpositionen lär han inte hjula ned ett steg i banan. Ian Smith känns för svag fysiskt för att ha i en trebackslinje. Känslan är att Gerson/Dagerstål/Larsen är grundbulten. Om den trion är tillräckligt bra för ett passningsgnuggande 3-4-3-lag som älskar sitt possession är en helt annan sak.

KAMRATERNA

Förra akademichefen: ”Inte så illa att vara stjärna i Allsvenskan”

De var båda framträdande i IFK Norrköpings akademi. Den ena blev ungdomsproffs utomlands, den andra stannade i IFK och slog igenom i Allsvenskan. På söndag möts Kristoffer Olsson och Alexander Fransson för första gången i allsvenskt sammanhang.

I mitten av 00-talet kom Kristoffer Olsson som tioåring från IK Sleipner till IFK Norrköpings P95-lag. Ett par år senare anslöt Alexander Fransson från Lindö FF till IFK:s ungdomsakademi. De är bara några exempel på de framgångsrika årskullarna födda i mitten av 90-talet som på senare år har gett eko i Fotbollssverige.

Ulf Rann var ansvarig för IFK:s akademi och jobbade i föreningen mellan 2000 och 2010. Idag är han verksamhetsansvarig i Smedby AIS. Vi ringde upp honom för att höra vad han har att säga om sina gamla spelare som alltså möts på Östgötaporten på söndag. Alexander Fransson är tillbaka i IFK efter två år i schweiziska Basel. Och Kristoffer Olsson kom till AIK från danska danska Midtjylland förra året.

– Det jag kommer ihåg om ”Koffe” var att han utanför planen var blyg, men definitivt inte på planen, tvärtom. Han var tidigt duktig, hade bra speluppfattning och bra teknik. Och en enorm vilja att träna. Han var så företagsam att han tog spårvagnen från ”Klocket” där han bodde till träningarna. Han brann för att lära sig mycket och har alltid varit ödmjuk.

Alexander Fransson var några år äldre än Koffe när han kom till IFK.

– Han sökte till akademin när han var 13 år och kom förstås in. Han var liksom Koffe väldigt duktig när han kom. Även han hade bra teknik, god speluppfattning och brann för fotbollen.

Var det något som skilde dem åt fotbollsmässigt?
– Nåt skiljer väl alla åt. ”Alle” hade lite bättre defensiva kunskaper än Kristoffer. Men därmed inte sagt att Koffe inte tog ansvar.

– Jag följde de här spelarna till jag slutade i IFK, det var ungefär då Kristoffer flyttade till London och Arsenal.

Har du följt deras karriärer?
– Det är klart man är intresserad. Jag tittade på Koffe i en ungdomsmatch med Arsenal mot Monaco, omkring 2013, 2014. Och så var jag och tittade på Alexander i Basel mot Manchester United förra hösten.

När de kom till akademin, kunde du ana hur bra de skulle bli?
– Det är en svår fråga. Det man kan säga var att många var duktiga. De två var tidigt duktiga. Framförallt att de själva hade ett intresse och engagemang och vilja att bli bättre och jobba hårt och hade turen och skickligheten att vara skadefria. Alle har fått framgång senare än Koffe.

Kristoffer valde att gå utomlands tidigt medan Alexander stannade kvar. Kan man säga att det ena var bättre än det andra?
– Nej, varje människa är unik, det finns ingen gemensam väg. Vi är så olika på att anpassa oss. Vissa mår bra i samma miljö och att känna tryggheten från nära och kära.

– Andra hittar andra värden och värderingar. Vad det handlar om tror jag är att man får en bra ledning, en bra guidning. Där går grundtryggheten över i mental styrka också. Om man trivs och blir uppmärksammad, att ledaren ser en, så bygger man successivt en grundtrygghet. Sen finns det en annan trygghet i den man får hemifrån.

Tycker du Alle har ändrats något som spelare sen tiden i Basel?
– Han känns mer rejäl. Men det är ju Kristoffer också. Det man utvecklar med åldern är att man anpassar sig till seniorfotbollen. Det är ju det som tar mycket längre tid än vad folk tror, oavsett om man ska till division tre eller Allsvenskan. Anpassningen till seniorfotbollen tar tid och det är ytterst få som går rätt in.

– Bilden jag får när spelarna som kommer hem från proffssejourer där de inte har varit ordinarie är att de har tappat något, men om det är självförtroendet kan jag inte säga. Men nåt gör att det tar tid för dem att acklimatisera sig och komma tillbaka dit man en gång var. Alexander har klarat det här bra.

Tycker du att IFK:s spel har ändrats i och med att Alexander har kommit in och ersatt Eric Smith?
– Alle är ju utifrån mitt perspektiv en mycket bättre spelare, det är en milsvids skillnad. Klart som fasen att spelet blir betydligt bättre.

På vilket sätt?
– Du får ett tryggare passningsspel. Alle ligger ju bättre i position, tycker jag.

Blev du förvånad att han kom tillbaka till IFK?
– Jag vet inte. Men jag tycker det är positivt. Det är roligt att de kommer tillbaka till Allsvenskan istället för att hanka sig fram utomlands. Många spelare tror att gräset är grönare på andra sidan. Att spela och få självförtroende är extremt viktigt, säger Ulf Rann och fortsätter:

– Jag tycker inte det är så illa att vara stjärna i Allsvenskan. Hellre det än bänkspelare i utomlands. Det är jättekul att se Koffe, Mujo (Tankovic) och Alle.

Både Alle och Koffe har tidigare varit med i A-landslaget. Vem ligger närmast just nu tror du?
– Jag vet inte. Lyssna på Sebastian Larsson, säger Ulf Rann med glimten i ögat och syftar till AIK-spelarens uttalanden på sistone om att Olsson är bra nog för landslaget.

– Jag har inte sett tillräckligt mycket. Det är kul om spelarna är aktuella, det är lika kul att Ken (Sema) spelar.

– Det är väldigt bra killar. Ödmjuka och trevliga.

Många IFK-supportrar upplever nog Kristoffer Olsson som lite kaxig?
– Det är han inte när jag träffar honom. Men kanske måste man ha en annan attityd när man spelar i AIK. Då är man mer utsatt än i Norrköping. Sen kan det vara så att han fått den skolningen när han har varit utomlands.

KAMRATERNA

Månsson inför söndag: ”Jag tror AIK kommer spela defensivt”

På söndag möts IFK Norrköping och AIK på Östgötaporten. Vågar man hoppas att AIK ska darra nu, när man har en tillsynes betryggande poängledning inför seriens sista tredjedel?

Vi ringde upp Oskar Månsson, mångårig fotbollsjournalist, som bevakar AIK nära för relativt nya sajten Fotboll Sthlm.

Vad tänker du spontant inför söndagens match?
– Det blir en fantastisk match. Verkligen. Mellan Norrköping och AIK verkar det kunna gå hur som helst nuförtiden, för några år sen vann ju Norrköping med 4-1 och sen AIK med 6-0.

– De närmaste omgångarna blir ett avgörande skede känns det som. Kanske inte att det kommer avgöras helt, men i alla fall vilka lag som är med och slåss om det.

En del IFK:are vågar inte tro på fortsatt guldstrid riktigt. Men IFK är med fortfarande enligt dig?
– Ja, det är dom. AIK är stora favoriter att vinna Allsvenskan, Hammarby och Norrköping finns där bakom. Malmö har en liten chans, säger Oskar Månsson och fortsätter:

– Jag värjer mig alltid mot när folk säger ”nu är det klart”. Eftersom folk gör det så tidigt. Det är tio omgångar kvar. AIK är stora favoriter, inte bara på poängförsprånget utan för att de är så svåra att besegra. Det som gör att jag tycker det är öppet är att AIK har ett tufft återstående spelchema.

Vad tror du AIK går in i matchen med för känsla?
– I en sån match, Norrköping på bortaplan, då är jag övertygad om att AIK anpassar sig mycket. Det är det bästa med AIK:s formation, att den går att anpassa och är svårforcerad.

– Jag tror AIK kommer spela defensivt. Som de gjorde när de vann mot Hammarby borta, det var en väldigt taktisk seger. Jag gissar att det blir åt det hållet.

IFK har ju pressen att vinna medan det för AIK:s del kanske känns helt okej med ett kryss?
– Ja, det kan jag absolut tänka mig att det påverkar. Men det spelar väl större roll när man väl är i matchen. Som jag var inne på tidigare är AIK:s formation en som man kan skruva upp och ned på. Står det 1-1 med ett visst hemmaövertag, då bevakar man poängen.

AIK har ju varit ett stabilt topplag, men inte vunnit Allsvenskan på nästan tio år. Nu är de storfavoriter och bara ska klara det. Hur hanterar dom det, tror du?
– Det är svårt att säga. Det var ju inte bara i fjol som de kom tvåa. Om man tittar på det hittills har man inte sett några tendenser alls till att AIK ska darra, de är ett lag i perfekt balans. Men det är klart i absoluta slutskedet, med små marginaler är det alltid bra att ha haft spelare som varit med förut.

Många IFK-supportrar har nog så smått gett upp gulddrömmen efter TFF-matchen. Men hoppet är kanske större att komma ikapp Hammarby. Hur tänker du om Bajen och sista tio omgångarna?
– De har ju tappat formen kan man säga. De var fenomenala i våras men långsamt har poängsnittet minskat. Från att gått väldigt bra till att det går okej. Om man ser till truppen är den väldigt stark, de saknar ingenting.

– Jag tycker generellt att alla fyra topplagen är i ganska bra fas. Ingen av dem har tappat nån spelare som de har behövt ersätta med ett oprövat kort. Jag tror alla fyra kommer göra en stark höst.

Två andra norrköpingskillar är Mujo Tankovic och Kristoffer Olsson. Hur ser du på dem?
– Olsson har gjort sin bästa säsong i karriären, vissa tycker han borde vara med i en landslagstrupp. Det är inte helt fel utifrån på vilken nivå han presterar. Det som kan tala emot är att han inte passar perfekt i 4-4-2 i landslaget. En anledning att han varit så bra i AIK är balansen på mittfältet, att han har fått spela på sina styrkor fullt ut och fått utnyttja sina finurligheter på planen.

– Tankovic såg inte bra ut i höstas. Honom tvivlade jag en del på själv. Jag trodde han skulle vara helt okej i Allsvenskan, men för att vara bättre än så skulle det krävas väldigt mycket. Det jobbet verkar han ha lagt ner. Mujo börjar närma sig nivån igen. Nu börjar han bli bättre tränad, det kanske är ett tecken på mognad. Tankovic har aldrig varit bra på att jobba hem, men nu har jag noterat att han många gånger lägger ner jobbet. Han har mognat och blivit mer lojal.

Oskar Månsson smög igång Fotboll Sthlm i våras med syftet att fokusera på de tre stora stockholmklubbarna. Under sommaren anslöt Mårthen Bergman, tidigare FotbollDirekt, och resultatet har gått över förväntan, menar Oskar Månsson.

– När vi drog igång det här trodde vi stenhårt på det. Men det har väl gott så som vi hoppades och lite bättre. Vi har samlat de som är mest intresserade, de känner till oss, kommenterar och tycker. Nu har vi fått ihop en affär som gör att vi kan jobba med det.

– Vi är övertygade om att intresset är så pass stort, och man ska inte underskatta hur intresserade folk är. Det intresset vill vi tillgodose. Då handlar det om att gå på djupet.

Hur bär det sig?

– Vi hade en idé tidigt att vi inte ville ha en betalsida. Istället satsade vi på att hitta annonsörer som tror på vår idé. Vi har ganska få annonsörer som annonserar på olika sätt. Nu har vi faktiskt fått till det här.

KAMRATERNA

Superettan-experten: ”Sampsted är jäkligt intressant”

Tre IFK-spelare – varav två högerbackar – är utlånade till Superettan. Men det är en annan högerback med IFK-anknytning som har chansen att spela sig upp i Allsvenskan senare i höst. Vi ringde upp Aftonbladets Göran Bolin för att prata Superettan-fynd och spelarutveckling.

22-årige Erik Lindell är för andra året i rad utlånad till Degerfors, där han tagit en ordinarie plats och fått mycket beröm. 20-årige Alfons Sampsted lånades ut till Landskrona BoIS för en dryg månad sedan och har redan av BoIS assisterande tränare utnämnts till seriens bästa högerback. I Eskilstuna och AFC United finns den före detta IFK-spelaren Adnan Kojic, som fyller 23 år senare i höst. Dessutom är Pontus Almqvist utlånad till Norrby IF efter en sejour i Varbergs BoIS.

Göran Bolin har bevakat Superettan för Aftonbladets räkning de senaste sju åren. Vi ringde upp honom.
– Först och främst vill jag säga att jag ser inte alla matcher. Dels hinner jag inte, och sen är det mer fokus på topplagen. Men jag har sett en del matcher med IFK-spelarna.

Du har följt Superettan länge. Hur svårt eller lätt är det att se vilka spelare som kommer att hålla i Allsvenskan?
– Det är bland det roligaste jag vet, att hitta nån eller några spelare som man tror kan bli riktigt bra och som man fäster sig lite vid.
– De senaste åren har det ju värvats från Superettan som det inte gjorts tidigare. Förut var det mer än tummelplats för 30-35 åringar som ville dra in den sista degen. Men idag satsar många på unga spelare och på egna spelare. Många av dem håller hög kvalitet. Kanske fanns det större spelarprofiler i fjol och året innan det, sådana spelare som man känner är ämnade för en högre nivå. Superettan har blivit lite brandskattade på profiler nu. Men visst finns det profiler i år.

Om du får välja några spännande spelare, gärna en i varje lagdel, vilka väljer du då?
–  Om vi börjar med målvakter så har Falkenberg har en väldig duktig, Hampus Nilsson. Han kommer från Djurgården, var utlånad först men tillhör nu FFF.
Adi Nalic i Landskrona BoiS är en offensiv mittfältare, han har rätt attityd, bra karisma, spelteknisk. I Helsingborg finns Max Svensson som spelar till vänster. Han är speedig och löpstark med en stark tro på sig själv. Vågar i alla lägen. Degerfors har en duktig innerback, Oliver Ekroth, pappa är Peter Ekroth (hockeyspelare).

En del IFK-supportrar vill se en central forward i IFK med lite längd och tyngd. Finns det några sådana i Superettan?
– Den bästa nian i Superettan är Helsingsborgs islänning Andri Rúnar Bjarnason. Sen har Halmstad en jättebra, Kosuke Kinoshita. Bägge är hyfsat storvuxna, bra teknik. Sen har Landskrona en bra, Sadat Karim, han är bra både rätt- och felvänd och ett hot i djupled.
– Nu när Helsingborg ser ut att gå upp, så blir nog Bjarnason svår att värva. Men med Kinoshita är min känsla att han kan bli ännu bättre i en bättre miljö.

Två högerbackar från IFK är ju utlånade till Superettan, Sampsted och Lindell. Men det finns också en tredje som har tillhört klubben tidigare, Adnan Kojic. Vad säger du om honom?
– AFC är ju en liten skräll för mig den här säsongen. Jag visste inte vilket lag de hade, det visste de nog själva knappt i och för sig.
– Men AFC spelar trebackslinje, eller om man ska säga fembackslinje, med Kojic som vinge. Både han och Kadir Hodzic på vänsterkanten har varit bra. Jag såg Kojic i HBK lite, där spelade han högerback. Men han kommer bättre till sin roll i den här positionen.

Alfons Sampsted då?
– Honom har jag sett i ett par matcher. Han är ju jäkligt intressant, en sån man direkt får upp ögonen för. Det man generellt kan säga om IFK-spelarna är att de är välutbildade. Du kan lita på att de alltid gör sitt jobb, spelar med bra omdöme. De har bra grundförutsättningar. Men är det nån av de tre som sticker ut är det han, det lilla jag sett av honom.

Vad är det som sticker ut med Alfons?
– När man tittar på unga spelare kan man ibland sakna den självklarheten, den här utstrålningen om att ”jag vill nånting.” Den har han. Han är också löpstark och ganska snabb. Bra funktionell teknik, tar ansvar i båda riktningar. Han har jag blivit lite förtjust i, men sett lite för lite av.

Och Erik Lindell?
– Han var skadad på försäsongen, och har sen kommit igång successivt. Också välutbildad, given i Degerfors. Fantastisk löpkapacitet, ganska bra teknik. Känns också som att han mår bra av den här sessionen och tar kliv hela tiden. Jag tror absolut han kan bli en allsvensk spelare, kanske redan nästa säsong.

Lindell har snart gjort två hela säsonger i Superettan? Hur länge kan han vänta på chansen i IFK?
– Det är väldigt svårt att säga, jag har inte pratat med honom. Han har kapacitet att spela i Allsvenskan. Frågan är om han har spetsen för att spela i IFK Norrköping. Det är kanske i nuläget mer tveksamt. Men han tar kliv hela tiden.
– Om man jämför med Daniel Sundgren som spelade flera år i Degerfors, så tog han också kliv hela tiden. Han var väldigt bra offensivt till en början men hade problem defensivt. Nu har han gjort det bra i AIK. Det finns säkert en möjlighet för Lindell att göra samma utveckling.
– 22 år är ingen ålder för en fotbollsspelare. Du blir färdig som 25- eller 26-åring, även om det finns undantag.

Och Pontus Almqvist i Norrby?
– Har inte sett så mycket av honom, han har spelat som yttermittfältare. Senast blev han utbytt efter 55 minuter, då var han sådär.
– Men generellt är det en spännande spelare som är bra med bägge fötterna. Här handlar det om att se tiden an tror jag. Ha tålamod. Jag tror det är bra att han kliver ner och spelar på seniornivå istället för att spela U21-matcher.
– Det är samma med honom som med många unga offensiva spelare, man kan se att han har fina offensiva kvaliteter, men andra saker som spelmognad kommer med tiden. Prestationerna är ojämna.

Har du någon särskild favoritspelare under de här åren du har följt Superettan?
Ken Sema i Ljungskile. Där såg man att det fanns resurser som man inte ser varje dag. Han var väldigt, väldigt bra. Sen har jag en fäbless för offensiva spelare som kan göra skillnad i matcherna. Ska jag säga nån mer så är det Saman Ghoddos när han var i Syrianska.

KAMRATERNA

Jens om förlängningen med IFK: ”Finns inget mer attraktivt jobb i Sverige”

Jens Gustafsson fortsätter som manager i IFK Norrköping till och med säsongen 2021. Vi ringde upp skåningen för att fråga varför han ville fortsätta – och hur han vill utveckla laget i fortsättningen.

Det var inget lätt uppdrag han ställdes inför när han tog över IFK Norrköping sommaren 2016. Hans företrädare Janne Andersson hade tagit IFK till det första SM-guldet på 26 år och blivit utsedd till svensk förbundskapten. Förväntningarna på IFK hade skruvats upp rejält.

Hösten 2016 tog Jens Gustafsson i alla fall IFK Norrköping i mål på en tredjeplats, trots att laget tappat spelare som Emir Kujovic, Arnor Traustason och Christoffer Nyman under sommaren. Året därpå blev inte lika lyckat. IFK misslyckades i kvalet till Europa League när man åkte ut redan i andra omgången mot Litauiska FK Trakai. I Allsvenskan slutade laget sexa.

Samtidigt har Jens Gustafsson och IFK haft ett bra facit när det gäller att utveckla spelare och sälja vidare. Niclas EliassonTesfaldet Tekie, Eric Smith och – alldeles nyligen – Arnor Sigurdsson är fyra spelare som inbringat stora summor till föreningen vid försäljningar.

Inför 2018 var målsättningen att förbättra tabellpositionen jämfört med i fjol. Det vill säga topp fem i Allsvenskan, vilket ser troligt ut i dagsläget då man ligger trea när en tredjedel av säsongen återstår.

Varför ville du stanna kvar i IFK?
– Det finns flera anledningar. Men den som står högst upp är att jag trivs utmärkt. Och jag tycker att vi byggt upp en bra plattform för framtiden som jag gärna vill vara en del av. Sen styr man inte detta helt själv, det är med stor ödmjukhet man har den här typen av tjänster i livet med tanke på att det finns få (såna tjänster) och många som vill ha dem. Det är värt att beakta när man pratar om det här.

Vad menar du med en bra plattform?
– Dels finns det ekonomiska förutsättningar på grund av spelarförsäjningar och annat som också gör att vi har möjlighet att vara slagkraftiga framöver. Många klubbar vrider på den ekonomiska delen. Den delen har vi tagit oss förbi som det ser ut idag.

– Sen finns det andra delar: Jag vet att vi har byggt upp ett anseende kring IFK Norrköping som gör klubben attraktiv att komma till. Vi har och håller på att anpassa akademin så att den blir bättre och bättre, ett arbete som pågått en längre tid. Vi jobbar väldigt tufft med den för att i framtiden kunna få fram ännu fler spelare.

Hur menar du att ni anpassar akademin?
– Utifrån den kvalitet som IFK Norrköpings A-trupp idag håller så är det ingen tvekan om att spelarna som är i akademin behöver hålla en annan kvalitet för att ta sig fram i A-truppen än vad som är fallet när IFK var i Superettan. Allting hänger ihop. Det hade varit en sak om IFK vann guld och sen krigade om sin allsvenska existens, då hade säkert akademin kunna fortgå på samma vis som förut.

Hur het är du på marknaden? Hade du andra erbjudanden att ta ställning till?
– Om man som tränare har massa alternativ är man nog väldigt unik tror jag. Det är inget som jag vill prata om eller uttrycka. Det finns inget jobb i Sverige som i nuläget är mer attraktivt än det som manager för IFK.

Gällande din egen insats – vad är du mest nöjd med i IFK så här långt?
– Jag har inte åstadkommit så mycket, men spelarna har. Det finns en stolthet runt omkring att klara en kritisk period efter guldet. Det är en sak att driva det innan en framgång som ett guld. Men att hantera förväntningar som kommer efter ett guld är helt plötsligt en aspekt som kommer med spelarförsäljningar och rekryteringar. Att hålla en kvalitet i truppen då är en tuff utmaning. Ofta säljer man de mest framträdande spelarna och det påverkar laget. Men den övergången har vi hanterat bra tycker jag med hjälp av spelarna som gjort det möjligt. Mitt arbete handlar om att utveckla spelarna och laget, men utvecklas inte spelarna så utvecklas inte laget.

Är det något du inte är nöjd över eller ångrar?
– Oh ja. Det finns enormt mycket som man i efterhand kunde ha gjort annorlunda. Det som fortfarande kan gnaga ibland är ju de två möjligheterna vi haft at spela olika kval till Europa. Där var vi inte riktigt förberedda storleksmässigt som trupp.

– Det ligger kvar, det vill vi gärna få en ny chans till. Då vet jag att vi kommer att vara bättre förberedda nästa gång utifrån hur vi har byggt upp det nu.

Hur ska ni ta näst steg som lag? Vad kan spelmässigt bli bättre?
– Spelmässigt finns det säkert mycket. Vi vill få en större kontinuitet i spelartruppen, vilket är en utmaning som jag tror vi kan förhålla oss till bättre nu än tidigare. Kontinuitet i truppen och i laget kommer att hjälpa till att få spelet ännu bättre.

– Sen handlar det mest om att klara att spela i ett högre tempo. Vi ser idag att de flesta lag som kommer till Östgötaporten anpassar sitt spel ganska rejält och en av våra utmaningar blir att bättre behärska den nya matchbilden som råder i de flesta matcher.

Att öka kontinuiteten i truppen kan ni göra med hjälp av en bättre ekonomi?
– Ja, så är det ju.

Ni ville värva ”Totte” i somras – vad är det för egenskaper du ser hos honom?
– Det finns en styrka i hans spel och en frejdighet och fysik som kommer att hjälpa IFK i framtiden. Vi kan inte säga när, men är övertygade att det kommer en dag där han kommer hjälpa laget med sitt sätt att vara.

Kan man säga att han är stark djuplepslöpande centerforward?
– Så är det ju. Det är väl också något som det inte finns många av i Allsvenskan. De lag som trots allt har möjlighet att ha den typen av starka spelare som också är bra spelare är Malmö och AIK. Men vi har möjlighet att utveckla dem. Vi har redan spelare i vår trupp som kommer utvecklas åt det hållet.

Som vilka?
– Egentligen alla dom som vi använder som forwards kommer ju kunna bli bättre och bättre. Men det sker inte över en natt.

I Superettan har ni Erik Lindell, Alfons Sampsted och Pontus Almqvist. Kan du säga något om hur du ser på dem nästa säsong?
– Jag skulle säga att det är lite för tidigt att uttrycka något kring dem tre. Vi följer dem nära. Stefan Hellberg var och såg Erik och Pontus när de möttes för två omgångar sen. Och jag såg
Pontus och Alfons förra helgen. Vi ser de mesta av vad de gör.

– Men det är för tidigt att se vad som är bäst för spelarnas utveckling och för IFK. Det säger lite om vår verksamhet – att de spelare som kommer till Superettan är väldigt framträdande där. Det ska vi vara stolta över.

Vilka egna talanger ser du annars komma upp underifrån? 
– Det är ingen som jag vill namnge, det har alltid en förmåga att bli onödig press då. Men vi ser att vi har unga spelare som fostrats i vår egen akademi.

Isak och Mitov står för en stark konkurrens. Hur ser du på längre sikt att ha två så pass bra målvakter?
– Det är ju nästan de som får svara på det. Jag förhåller mig till att vi har en kvalitativ målvaktsbesättning. Som tränare vill man ha så bra spelare som möjligt. Men vart det tar vägen är för tidigt att svara på.

Det har pratats om ett samarbete med isländska IA Akranes. Finns det något formellt samarbete?
– Nej, inget formellt. Men förutsättningarna har ju inte direkt blivit sämre efter Arnors utveckling. Men det är för tidigt att säga mer nu. Men fördelen är ju att vi har kontakter där sen många år som ser IFK som ett bra steg för isländska spelare.

KAMRATERNA