På lördag möter IFK Norrköping Sirius i Uppsala. Det blir den tredje matchen på åtta dagar. Men någon oro för den fysiska statuset känner inte Jonas Hellberg, IFK:s fystränare.
Hur är den fysiska statusen på truppen?
– Den är bra. Vi är förberedda, det kom ju inte som en överraskning att vi skulle spela tre matcher på åtta dagar. Men vi har skött återhämtningen bra. Kalle är ju avstängd, men de andra kommer att behövas.
Hur har ni tränat dagen efter matchen mot Malmö?
– Vi började klockan 12, försöker bli så fräscha som möjligt och göra saker som är snälla för kroppen. Men det är svårt att påskynda återhämtningen.
– Idag (läs igår) har vi kört foam rollers, rullarna kallar vi dom. Vi kör tio minuter hela laget, det är ganska tufft om du har lite träningsverk. Sen körde vi ett rörlighetsprogram. Några körde isbad, andra överkroppsövningar i gymmet. Det var många spelare som ville ha massage, vi var tre i ledarstaben som knådade spelare på löpande band.
– Mycket handlar om känslan. När du vinner matcher är det väldigt lätt att köra återhämtning. Om du har förlorat två matcher, då är det tungt. Det påverkar humöret. Vaknar man med dåligt humör, kanske har man sovit dåligt, så avspeglas det på träningen dagen efter. Det är också mycket lättare att jogga ner matchen när du har vunnit. Men du måste göra det oavsett.
Hur är det egentligen med flåset under säsongen för de här spelarna, hur underhåller man det?
– Jag brukar jämföra det med om man har influensa eller något liknande och ligger till sängs. Efter sex dagar tappar man muskelmassa eller blir lite svagare. Men det tar upp till 14 dagar innan konditionen börjar försämras. De här spelarna har så mycket att ta av, säger Jonas Hellberg och fortsätter:
– Fotboll är så pass mycket skicklighetssport, det är inte som löpning eller cykling. De idrottarna behöver köra kondition även när de har vilodagar. Cyklar du Tour De France sitter du några timmar på cykeln även en ledig dag.
Hur håller du koll på spelarnas fysiska status? En del kör med GPS-västar för att se hur mycket spelarna löper och på vilket sätt?
– Vi hade mycket sånt på försäsongen. Men jag är inget fan av det under säsong. Man vet ungefär hur mycket de löper under en match.
– Jag behövde ingen GPS för att se att David Moberg Karlsson har mest löpmeter i hög fart. Det ser jag från bänken och då pratar jag med honom om det. Eller som med Thern som också löpte kopiöst och täckte ytor och då frågar jag hur han känner sig.
Med en GPS-väst kan man se allt som spelarna gör på planen. Till exempel om en spelare löper mindre i slutet av matchen, eller om han gör färre maxlöpningar. Men Jonas Hellberg tycker att västarna är ett trubbigt verktyg.
– Varje match lever sitt eget liv, det beror helt på vilken matchbild det är. Man måste synka GPS:arna med matchbilden för att kunna analysera.
– En annan indikator på att man är bra tränad brukar man säga är om ett lag har gjort många mål sista kvarten. Men det kan också vara så att man hamnat i underläge och måste forcera.
Man ska inte stirra sig blind på tekniken, menar IFK:s fystränare:
– Jag tycker nästan att de mjuka värdena är viktigare. Hur det känns dagen efter är viktigare än vad utrustningen visar.
– Lagen på allra högsta nivå har alla mätredskap. Men att använda GPS under matcher ser du mer av i Allsvenskan än internationellt. Det är för att de har kommit längre.
Tio av spelarna som startade mot MFF spelade även mot Dalkurd. Det kan bli 270 minuter på sju dagar för rätt många?
– Det är inga problem.
När går gränsen, hur länge måste man ha det schemat för att det verkligen ska påverka?
– Match fyra eller match fem i ordningen, när man har spelat var tredje eller fjärde dag. Då blir match fyra inte så roligt för publiken att titta på.
Kan du dra några lärdomar av Europa League-kvalet 2017, där det var matcher parallellt I EL-kvalet och i Allsvenskan?
– Jag får kolla i mina gamla rullar för att säga säkert. Men i fjol tidigarelade vi matchen mot AIK redan i maj, för både de och vi visste att det var skönt att slippa dubblera. Det är ju även resorna som kostar på. MFF åkte flyg hem efter matchen, för det är viktigt att få sömn. Vi har som längst varit i Gefle nu och vi ska till Uppsala på lördag.
– Det jag ser i efterhand och som gör mig irriterad är att vi inte kom upp i nivå mot Trakai, jag tycker inte de var särskilt bra även om de slog ut oss. Men jag tror det var andra saker än fysen som spelade in. Det var ingen av spelarna som sa ”vad sliten jag är”. Det var mer som en cupmatch, ibland åker man ut helt enkelt.
Hur ser du på ditt jobb under resten av säsongen?
– Jag kan inte göra någon starkare, snabbare eller till en bättre fotbollsspelare just nu. Men jag kan hjälpa spelarna att undvika typiska höstskador som till exempel överbelastningar på ljumskar, köra återhämtningspass och skadeförebyggande. Det är också viktigt att killarna vågar säga till att de vill stå över en träning. Det gör de inte på försäsongen när de ska visa upp sig. Vi för ju statistik på varenda träningsminut. Hur många minuter de gör i U21, Sylvia, vad de kör för styrketräning och så vidare.
– Skulle en spelare som ”Ante”, som inte missat en match förutom vid avstängning eller när hans barn har fötts, säga att han vill stå över en träning är det förstås ingen som ifrågasätter det.
Hur kan man motverka en kultur där spelare som har en liten känning biter ihop och inte vill visa att det gör ont?
– Jag har ju haft fördelen att jobba med två tränare som är lite listigare och lite smartare och som vill ha en rak och ärlig dialog. Upptäcker jag eller Dale (Reese, idrottsskadeterapeut) att nån har en liten känning så har vi en dialog med spelaren om det. Bättre att man står över nu än spelar och riskerar en värre skada.
– Den här machokulturen var mer förut, när jag började för 18 år sedan. Då var det mer okunskap också. Spelarna är nyfikna, kroppen är deras arbetsredskap. Jag har aldrig tränat ett så professionellt lag som det här laget.
Det sa du redan för tre år sedan. Har de blivit ännu proffsigare?
– Ja, ännu ett steg, det är så man utvecklas. Man får in spelare som har varit utomlands, många är skickliga och har lite mer krav på sig. Likaså när Dale Reese, Daniel Ekwall och Maths Elfvendal är iväg med landslaget. Vi försöker suga åt oss.
För tre år sedan berättade du även om en uppvärmningsövning med koner ni körde för att komma igång med fötterna direkt efter halvtidsvilan. Vad hände med den?
– Då var det så att vi släppte in mycket mål första tio efter halvtid. Det finns evidens att det är minst antal maxlöpningar vid två tillfällen i matcherna: I början på andra halvlek och på stopptid. Janne (Andersson) och jag pratade om det, inspirationen kom från Juventus.
Men hur löser ni det nu så att ni är pigga direkt i början på andra halvlek?
– Oftast är man uppe och rör på sig, vi gapar på dem efter tio minuter, tio minuter kan du sitta still men där går en gräns.
– Det vi gör nu är att lägga mer tid på avbytarna. Mot Malmö sa Jens till mig att Jakobsen, Skrabb och Dagerstål skulle värma hårt första kvarten. Då är jag uppe och värmer med dem. De enda av mina fystränarkollegor som värmer med spelarna är AIK och Örebro, jag brukar prata med Jimmy Högberg i ÖSK och Johan Svensson i AIK och så delar vi upp planen mellan oss.
– Det är något som kommer mer och mer; avbytarna ska vara så varma att man kan slänga in dem direkt. Vi försöker komma ifrån det här att spelarna glömmer bort sig bara för att IFK får en hörna och kollar på matchen istället för att fortsätta med uppvärmningen.
Det är väl lite som när man är på en krog och det är en match på teven. Blicken dras dit oavsett?
– Hehe, ja exakt.
KAMRATERNA