Varför har IFK Norrköping knappt några spelare i åldern 27-30? Hur bör man resonera kring långtidsskadade Andreas Blomquist? Och hur kan man se på mediaskugga som något positivt? Vi ringde upp en erfaren sportchef som ofta säger vad han tycker.
Sonny Karlsson har varit i BK Häcken i mer än 30 år och gör sin tionde säsong som sportchef. Som spelare var han med om at föra upp Häcken i Allsvenskan för första gången 1982. Han har också hunnit med att varit assisterande tränare och huvudtränare i olika omgångar för Hisingslaget.
Vad säger du om Allsvenskan och vårsäsongen?
– Den är väl lite överraskande med några etablerade lag längre ner i tabellen än vad man hade trott. Lite överraskande att Hammarby gått så in i helsike bra.
– Vi i Häcken är lite missnöjda med några poäng för lite, vi har gjort tillräckligt med mål för att ha mer poäng. Eller rättare sagt: vi har haft en jäkla massa målchanser, kanske inte gjort tillräckligt med mål sett till det. Vi har pendlat i prestationer, ibland fågel, ibland fisk.
Vad tänker du om IFK Norrköping?
– Ja, de fortsätter att göra det bra. Startade lite knackigt men höjde sig undan för undan. De vann dom matcherna som krävdes för att hänga på i toppen, lite som vi hade hoppats göra.
Vilka tror du det kommer att handla om till slut?
– Svårt. Det är nog ändå så, när man tittar på tabellen och på vad AIK värvar och vad de får tillbaka, så lär de bli det starkaste laget. Sen är Hammarbys prestation den starkaste under vårsäsongen. Kan Hammarby fortsätta spela som de gjort spelar det nog ingen roll vad AIK gör.
– Djurgården ligger på och försöker värva Erik Johansson. DIF, Norrköping och Hammarby är de som utmanar AIK. Jag har svårt att se att de som ligger efter kan komma ikapp. Då måste man vinna fem matcher i rad. Visst, det kan hända. Men jag har svårt att se att Malmö vinner resten av sina matcher.
IFK har ju ett läge nu med Andreas Blomqvist som har ett utgående kontrakt. Två korsbandsskador, och bara spelat kort däremellan. Hur tänker man som sportchef då?
– Den är svår. Det beror på hur det gått för de andra under tiden. Om det är en egen spelare som man haft i många år har man en större känsla för den spelaren. Är det nån utifrån är man nog mera krass eller cynisk, säger Sonny och fortsätter:
– Å ena sidan ska man ta hand om spelaren men samtidigt ska man bedriva professionell verksamhet. Att förlänga nåns kontrakt utan att veta om han kan spela, det är inte särskilt professionellt.
– Men som sagt, det är ju lite skillnad om nån spelat i klubben sen den var tio år.
Att förlänga är ju en chansning, men att inte förlänga är ju också det. Hur ska man tänka?
– Jag vet inte. Det är så små marginaler. Har man behövt skaffa in en ny under tiden, eller har nån annan slagit igenom? Kanske har man inte behov av nån med den kompetensen längre.
Finns det en gentlemens agreement om att inte spelaren inte bara ska lämna som bosman när klubben har stått för rehab och betalat lön?
– Nej, det är samma sak åt båda håll. Jag resonerar som så att i slutet av varje månad är spelaren och klubben kvitt. Lönen är betald, spelaren har gjort det han har kunnat, oavsett om det är rehab eller tränat. Man kan inte både ha kakan och äta den, oavsett vad supportrarna tycker, säger Sonny och tar ett exempel från sin egen förening:
– Vi har ju Jasmin Sudic som är i samma läge som Blomqvist. Han drog sitt fjärde korsband hos oss. Hur gör vi med honom? Jag har ingen aning just nu.
Du har varit lite arg på Göteborgs-media, att de skriver mycket om Blåvitt och lite om Häcken? Lite som Peking-supportrar ser på Aftonbladet eller Expressen som skriver mer om de större klubbarna.
– 70 procent av stan håller på Blåvitt, det är inte så konstigt att det skrivs mer om dem. Men nånstans borde det finnas en respekt mot vad vi håller på med. En av tjugo artiklar handlar om oss, fast vi ligger högre i tabellen. Det måste finnas en rimlig nivå, men jag har inte sagt att de ska skriva lika mycket om oss som om Blåvitt.
Både IFK Norrköping och Häcken hamnar ju lätt lite i skuggan mot till exempel Blåvitt och Stockholmsklubbarna. Hur kan man vända det till nåt positivt?
– Det är väl det vi har gjort i alla år. Det ger energi, nåt att fajtas för. Det vi har bevisat under de här tio åren i Allsvenskan. Vi har byggt med försiktighet och tålamod, publik och sponsorer, inte varit så kortsiktiga. Inte vara förbannad på verkligheten utan använda den.
IFK har just nu en ung trupp, med några få lagpappor men annars nästan bara spelare i åldern 19-26. Vilken ålderssammansättning tycker du en allsvensk trupp ska ha?
– De enda som blir köpta är unga spelare. Du kan aldrig ha en riktigt ung trupp. I snitt hamnar man på 25-27 år. Jag vet inte vad vi har för snittålder längre. Plötsligt säljer du två unga spelare, då går snittet upp. Sen plockar du upp några underifrån, då går det ner.
I IFK har det fått effekten att det bara finns en fåtal spelare (Gerson, Mitov Nilsson och Fjoluson) i åldern 27-31. Den ålder då spelare ofta ska vara som bäst.
– Nej, i den åldern är de utomlands. Det är svårt att värva prime-ålder-spelare, det är det. Det har med ekonomi att göra. Har du pengar kan du få en viss sorts spelare, annars inte.
– Det är ingen som köper en 27-30-åring från oss. Varför ska utländska spelare köpa nån som man inte har nån chans att sälja vidare? Visst, vinner du skytteligan kan du bli såld. Men är de äldre får de ofta spela ut sina kontrakt, ingen vill betala. Men skyttekungar blir alltid köpta. Emir Kujovic gjorde en jäkla säsong. Vad har han gjort nu? En enda match från start och några inhopp i Düsseldorf? Men det är en jävla bra fotbollsspelare.
Har du nån favoritspelare i IFK, nån som du skulle vilja ha plockat till Häcken?
– Andreas Johansson, det han har varit med och bidragit till hade vi gärna sett hos oss. Sen finns det många bra unga spelare. Men det Andreas och Daniel Sjölund byggde i Norrköping, tillsammans med Janne, var fantastiskt bra.
För några veckor sedan intervjuade vi Andreas Brännström som menar att man måste anpassa sig till en ny fotbollsvärld med mer kortsiktighet. Hur ser du på det?
– Så kan det väl vara, men man försöker i de flesta fallen vara långsiktig. Jag i alla fall. Om man som klubb tvingas välja kortsiktighet, då ligger man ofta illa till.
– Vi hade en situation där vi blev kortsiktiga med Micke Stahre, men det var inget vi ville. Innan dess hade vi Gerhardssson i nio år. Ibland kan det bli stunder av kortsiktighet, det hjälper inte vad man gör, det blir så ändå. Då får man lösa det. Idén är ändå alltid långsiktighet.
KAMRATERNA