För några år sen var de guldmakare i IFK Norrköping. På söndag träffas de igen – men den här gången i olika Kamratföreningar.
Som supporter har man kanske favoriter eller – möjligen oftare – hatobjekt i andra allsvenska lag. De allsvenska spelarna har förstås kompisar i andra allsvenska lag, men kanske också några motståndare man både tycker det är kul och jobbiga att möta.
I vår artikelserie Käre fiende intervjuar vi motståndare som IFK-spelare har en särskild relation till. Idag har turen kommit till David Boo Wiklander i Blåvitt, som bildade mittbackspar med Andreas Johansson under IFK:s guldår 2015.
Ante om Boo Wiklander: ”En vinnarskalle som satte laget i första hand”
Ante beskriver dig som ambitiös, både på och utanför planen.
– Det vore ju dumt emot att säga emot.
Vad har ni för relation idag?
– Vi har ju spelat ihop i så många år, Ante kommer alltid vara en bra vän och kollega på det sättet. Men privat så umgås vi inte med våra familjer eller så.
Du och Ante var mittbackskollegor guldåret 2015. Hur var det att ha honom vid sin sida?
– Det var ganska lättjobbat får man säga. Vi hade otroligt tydliga roller egentligen. Eftersom att han klev ner från mittfältet så var han kanske inte lika van vid det defensiva spelet nere i banan som jag var, så det fick jag ta ansvar för. Han fick ta ansvar för det kreativa spelet framåt med en bra passningsfot. Man fick öppna ytorna för honom. Det är alltid enkelt att spela med bra spelare.
Ante säger att du alltid talade så varmt om Göteborg, precis som han gör med Halmstad. Känns det som att du kommit hem nu?
– Jo, absolut. Så är det. Men innan jag flyttade till Norrköping så tyckte jag att man hade det mesta i Göteborg. Men nu har jag lärt mig att uppskatta resten av Sverige på ett annat sätt än att bara vara i sin hemstad. Då får man ut mer av det mesta. Göteborg är otroligt fint, men andra städer kan vara mint lika fina på olika vis.
Finns det nåt du saknar med Norrköping?
– Det är väl lagkamraterna och vännerna man har i stan som man inte har de dagliga kontakterna med. Och så hann man få ett gediget nätverk också jobbmässigt.
Han undrar förresten hur det går för dig med aktierna?
– Jag jobbar ju fortfarande med det så det talar väl för att det går åt rätt håll i alla fall.
Du satt till och med och hjälpte spelare att deklarera i bussen berättade han?
– Det stämmer. Jag har ju hållit på med det hela tiden, säger David som i Norrköping jobbade på SEB och nu arbetar på Family Office i Göteborg.
– Vi har sedan drygt två år tillbaka dragit igång en avdelning där vi hjälper till exempel professionella idrottare, artister och entreprenörer som behöver stöttning med finansiell rådgivning med aktier, placeringar och deklarationer, säger David som under de där bussresorna kände att det hos många spelare finns ett behov av hjälp när det gäller ekonomi.
– Jag kände att professionella idrottare ofta behöver lite mer stöttning än vad man kan få från en bank. Dit kommer man och vill ha något och så gör banken det. Men det kanske inte avlastar spelaren för dagen, vilket kanske handlar om att bevaka en försäljning eller ett potentiellt köpobjekt på bostadsmarknaden. Jag har erfarenhet kring detta och den sportsliga delen när det gäller kontakter med agenter om man vill ha det. Vi är inga agenter, men ett bollplank i alla delar.
En fotbollskarriär är ju förhållandevis kort. Hur bra koll har en allsvensk spelare på sin ekonomi på lång sikt skulle du säga?
– Rent generellt inte så bra, tror jag. Men det finns undantag, jag tror Ante är ett sånt. Men annars är det nog få. De får en för bra lön efter gymnasiet, men vad händer den dagen då strålkastaren inte längre lyser på en? Vårt koncept är att vara där från att man är ung och under karriären vara lite stöttande och förbereda för karriären efter.
Har ni allsvenska spelare som kunder?
– Ja, men även utlandsproffs och NHL-proffs. När det gäller allsvenska kunder så förbereder vi dem egentligen för den dagen de – förhoppningvis – blir utlandsproffs. Det är ännu mer påtagligt när de ska flytta till ett annat land och prata ekonomi på ett främmande språk. Då är det skönt att ha någon som sköter det åt en och vara lite av en kravställare och även kunna kvalitetssäkra vad de får där ute.
– Det är lurigt när det många gånger börja tjonga in mycket pengar. Det finns många smarta lösningar som inte presenteras för dem från klubbens sida. Man kan göra bra och kreativa grejor för att optimera den här tiden när man är ute i Europa eller Asien eller vart man nu är.
Har du något exempel på vad det kan handla om?
– Deklarationer och skatter är en djungel i varje land. Skattesatsen är hög i många länder, då är det dumt att plocka ut pengarna just då.
Efter IFK var du i Bajen och nu i Blåvitt. Ser du några likheter och skillnader mellan de båda Kamratföreningarna?
– När jag kom till Norrköping var man ju i Superettan, men Norrköping var likt vilken storklubb som helst. Förutsättningarna var otroligt bra. Det är två stora klubbar som publikmässigt är bäst i sina städer. Även om det är en otroligt bra stämning på Kamratgården så tycker jag att det är en otroligt familjär stämning i alla tre klubbar jag har varit i trots storleken på klubbarna.
– Ser man organisatoriskt så är Blåvitt större, men man huserar i en större stad, Då är arrangemangen större och det krävs mer folk, säger David som ett exempel på en skillnad.
Om du fick värva en spelare från IFK till Blåvitt, vem skulle det vara? Du får inte säga Ante.
– Vi behöver ju en målvakt nu i sommar. Så vi får väl plocka hit Mitov. Han är väl tillbaka från skadan till sommaren.
Du har inte fått så mycket speltid i år. Hur ser du på läget?
– Jag inte fått en enda minut. Inte i cupen heller. Så lite speltid har jag nog aldrig fått. Det känns inte kul på det viset, man vill ju vara med och bidra varje vecka och framförallt bidra på match. Jag är tillräckligt gammal för att inse att man bidrar på träning, men man vill vara med när det smäller inför publik, säger David och minns en annan säsong han inte fick spela i början:
– Jag började på bänken 2015 också och det slutade ju bra. Kommer det en chans på grund av skador eller avstängningar får man vara ambitiös och proffsig och vara redo.
Ni spelar liksom IFK 3-4-3? Hur passar det dig?
– Jag är inte låst vid något speciellt system, tycker det är roligt och utvecklande. Vi smygstartade med det i Norrköping 2015 när vi försvarsmässigt hade en fyrbackslinje och tryckte upp Telo och jag och Ante och Linus kvar. Till slut började väl Linus dra iväg han också så vi var inte så många kvar (skratt).
Er tränare Poya Asbaghi verkar ganska frispråkig och sa något i stil med att ”Malmö har 500 miljoner och slår bara inlägg”. Påverkar snacket er spelare på nåt sätt?
– Jag läser inte så mycket sånt, det är svårt att bedöma. Intresset för Allsvenskan har vuxit så mycket så sådana grejor blir otroligt stora. Vi visste att de skulle slå mycket inlägg.
– Men jag vet inte vad syftet var, kanske att elda på inför matchen. Men det är inget man tar direkt internt. Jag får lite av en känsla att det är lite tränare emellan som de kanske vill sätta press på varandra.
– Det är ett nytt sätt att spela fotboll, vilket känns som den nya generationen. Det gör väl också att det ändras lite när det gäller det här snacket. Janne och Nanne som jag haft tidigare, det var inte riktigt deras grej att köra sånt snack.
Vad har IFK Norrköping för status i Göteborg skulle du säga?
– Det är en hög status skulle jag säga och man märker av respekten till viss del själv när folk vet vartifrån man kom. Norrköping spelar bra och det är med stor respekt och ödmjukhet vi tar oss an dem.
Vilket IFK är favoriter på söndag?
– Jag får väl kasta över den till Norrköping med tanke på att de spelat ihop längre och kört 3-4-3-systemet under en längre period. Men vi har något bra på gång som vi såg senast. Att störa MFF på sin hemmaplan är det inte många som gör, även om de inte är inne i sin bästa period, säger Boo Wiklander om 2-1-segern på Stadion i förra omgången.
KAMRATERNA
Läs också vår avskedsintervju med Boo Wiklander från 2016: ”Med förtroende och speltid kan man prestera på bästa sätt”