månadsarkiv: maj 2018

IFK målar oftast framför Curvan: ”Får mer kraft och energi att anfalla åt det hållet”

Curvan mot Giffarna. Foto: Fredrik Nilsson

Att IFK Norrköpings matchavgörande mål mot Sundsvall kom i den andra halvleken framför Curva Nordahl är ingen slump. På hemmaplan gör IFK de allra flesta målen i andra halvlek framför de egna fansen.

Nio av IFK:s tolv allsvenska mål hemma på Östgötaporten den här säsongen har kommit i andra halvlek – alltid framför Curvan.

IFK:s lagkapten Andreas Johansson säger att man försöker få till det så att man spelar första halvlek mot Berget och således den andra mot Curvan. Den här säsongen har man lyckats med det i samtliga sex hemmamatcher.

– Lite medvetet är det, men man måste ha flyt också, säger han.

Det är hemmalaget som får välja sida på myntet i slantsinglingen. Vinnaren av slantsinglingen får välja planhalva.

– Vinner jag lotten försöker jag alltid se till att vi spelar andra halvlek mot Curva Nordahl. Vi känner oss starka där och vi får mer kraft och energi att anfalla åt det hållet, säger Ante och lyfter fram supportrarna.

– Fansen kan påverka om det händer något nedanför dem i straffområdet till exempel. Det är lite psykologiskt, lite jobbigt att försvara sig emot.

Ni har fått spela sista 45 minuterna mot Curvan i alla hemmamatcher. Det finns liksom ingen överenskommelse med motståndaren om att inte byta sida och krångla till det?
– Nej. Vinner du lotten så kan du inte välja bollen, då måste du välja sida. Han (Sundsvalls kapten, Linus Hallenius) vann lotten igår men de valde att stå kvar.

– Han frågade sin målvakt som sa att det inte spelade någon roll.

Även om man inte vinner lotten, verkar det ändå gå att påverka valet av planhalva lite grann.

– Man tar ju en sida när man värmer upp och den sidan går man ofta ut på sen igen. Då känner nog motståndaren att de kan vara kvar på sin sida. Alla är ju lite rutinmänniskor, menar Ante.

Om motståndarna inser hur starka ni är framför de egna fansen – finns det en risk att de försöker byta planhalva framöver?
– Jag vet inte, nån gång har det väl hänt. Ibland vill man göra det för att störa.

På bortaplan försöker IFK:s lagkapten byta planhalva ifall han vinner slantsinglingen.

– Jag försöker byta sida för att störa motståndarna, säger han och tar ett exempel:

– Mot Göteborg bytte jag sida så att vi skulle få försvara med Isak mot våra egna fans i andra halvlek.

Är du förvånad över att ni gör så många mål i andra halvlek, inför hemmafansen dessutom?
– Det hade jag inte koll på. Men att det just är åt Curvans håll har nog att göra med att det handlar om andra halvlek också. Många spelar tajt mot oss hemma, de backar hem. Då är det naturligt att målen kommer i slutet när spelarna är tröttare. Det är flera saker som spelar in.

– Sundsvall var nog lite trötta när vi tog löpningarna igår och gjorde mål, de hängde inte med i förflyttningarna.

KAMRATERNA


FAKTA: MÅLEN MOT CURVAN

IFK-BP 2-1
41′ David Moberg Karlsson
57′ BP-mål
77′ Kalle Holmberg (mot Curvan)

IFK-Kalmar FF 3-1
9′ KFF-mål
11′ Alexander Jacobsen
46′ David Moberg Karlsson (mot Curvan)
93′ Jordan Larsson (mot Curvan)

IFK-IK Sirius 1-0
52′ David Moberg Karlsson (mot Curvan)

IFK-Trelleborgs FF 1-2
54′ TFF-mål
61′ TFF-mål
62′ Kalle Holmberg (mot Curvan)

IFK-Dalkurd FF 4-2
8′ DFF-mål
33′ Kalle Holmberg
53′ David Moberg Karlsson (mot Curvan)
59′ DFF-mål
72′ Gudmundur Thorarinsson (mot Curvan)
82′ Simon Skrabb (mot Curvan)

IFK-GIF Sundsvall 1-0
77′ Simon Skrabb (mot Curvan)

Totalt antal IFK-mål: 12
Mål i första halvlek: 3
Mål i andra halvlek: 9
Mål mot Curvan: 9

Endast fyra lag kan ta guld 2018 – om man ska tro statistiken

Oavsett hur det går i kvällens match mot Gif Sundsvall kan IFK Norrköping ta SM-guld 2018. Men redan på torsdagskvällen kan antalet lag som utmanar om guldet vara nere på fyra stycken. I alla fall om man ska tro statistiken.

Med statistik kan man som bekant bevisa det mesta. Men om man kollar på allsvenskan under 2010-talet kan man ändå konstatera att inget lag har vunnit serien som inte haft minst 17 poäng efter tio omgångar. Normalt krävs att man har kommit upp i 20 poäng efter en tredjedel av serien för att få lägga vantarna på Lennart Johanssons pokal i slutet av året.

För att kunna ta en Europaplats har det inte krävts lika mycket. AIK hade en svag vår 2013 med bara 13 inspelade poäng efter tio omgångar, men tog ändå stora silvret. Två år tidigare var läget ungefär detsamma för Gnaget, och då kom man trea till slut.

IFK Norrköping har just nu 19 poäng, vid vinst mot Gif Sundsvall ikväll har man alltså 22 poäng efter 10 omgångar. Örebro SK klev genom vinsten mot Kalmar FF igår upp på 18 poäng efter tio omgångar. Det är en poäng bättre än 2013 års svenska mästare Malmö FF hade efter tio omgångar det året.

På torsdagskvällen möts BK Häcken och AIK i Göteborg. Hisingslaget måste vinna där för att statistiskt sett utmana om guldet.

Stefan Thylin är journalist, och de senaste åren krönikör på svenskfotboll.se. Han började skriva om Allsvenskan för drygt 50 år sedan.

Vad säger du om årets upplaga av serien så här långt?
– Jag säger som alla andra, den stora överraskningen är att Malmö FF ligger där de ligger. Nästan alla trodde ju MFF skulle vinna i år igen. Man har förlorat bärande spelare, men rekryterat i alla fall på pappret lika bra spelare. Man har saknat Anders Christiansen och inte lyckats ersätta honom. Men det ska inte behöva gå så dåligt ändå.
– Den stora positiva överraskningen är ju Hammarby, som har varit väldigt bra, framförallt offensiven. Det har varit roligt att se?

Tror du man kan säga nu att serien har satt sig?
– Jag tror så här – Norrköping möter Sundsvall ikväll. Vinner man är man uppe på samma poäng som AIK. Ska man vara med i guldstriden är det den typ av matcher man ska vinna.
Jag tror det kommer att handla om Hammarby, AIK och Norrköping. Sen tror jag MFF kommer att klättra. Men jag tror de är för långt efter. De kan säkert avancera, men inte till guldstrid.
– Jag såg Norrköping i Göteborg mot Blåvitt, då var de inte bra. Men det är starkt att vinna ändå. Sen är jag lika imponerad av Andreas Johansson fortfarande. En ledare i försvarsspelet, har rätt positioner, styr de andra. Och sen har du ju djupledsspelare som Moberg Karlsson och spelare som Kalle Holmberg. Det är ovärderligt med sådana spelare. Det såg man mot Blåvitt, man kan vinna även om man inte spelar bra.,
– AIK är ju väldigt starka, frågan är om inte de är guldfavoriter. De har bara släppt in fem mål, väldigt tajta. Just nu framstår AIK som favoriter. Och Hammarby har överraskat, Jiloan Hamad har varit lysande. De har en bra trupp.

Statistiken säger (se nedan) att under 2010-talet har man normalt behövt ta runt 20 poäng, som minst 17, på tio omgångar för att kunna vinna guld.
– Ja, det talar ju också emot Malmö.

Om nåt annat lag än Hammarby, AIK eller Norrköping ska vinna måste det laget göra en extremt stark upphämtning. Har du något minne av någon sådan historiskt ?
– Nu är jag på Mallorca, annars hade jag kunnat gå och slå i böcker. Men på rak arm kan jag inte komma på någon.

KAMRATERNA

FAKTA: Alla SM-guldvinnare under 2010-talet och deras poängställning efter tio omgångar

2010 Malmö FF 23 poäng
2011 Helsingborg 20 poäng
2012 Elfsborg 24 poäng
2013 Malmö FF 17 poäng
2014 Malmö FF 25 poäng
2015 IFK Norrköping 20 poäng
2016 Malmö FF 21 poäng
2017 Malmö FF 21 poäng

FAKTA: så många poäng har som minst krävts under de första tio omgångarna för Europaplats

DIF 2017- 15 poäng, slutade trea
AIK 2016 – 18 poäng, slutade tvåa
AIK 2015 – 16 poäng, slutade trea
IFK Göteborg 2014 – 17 poäng, slutade tvåa
AIK 2013 – 13 poäng, slutade tvåa
Häcken 2012 – 19 poäng, slutade tvåa
AIK 2011 – 14 poäng, slutade trea
ÖSK 2010 – 18 poäng, slutade trea

Brännström: ”Peking en outsider om guldet”

Han har tränat två uppstickare i svensk fotboll och tagit en av dem till Allsvenskan. Just nu tycker han till från sidan istället. Vi ringde upp en frispråkig 42-åring för att prata allsvensk toppstrid, integration och vad IFK Norrköping kan lära av AFC och Dalkurd. 

Andreas Brännström debuterade som A-tränare i Sirius, blott 33 år gammal. Tränarkarriären fortsatte i AFC, Dalkurd och i Hammarbys ungdomsverksamhet. 2017 var han tillbaka i Dalkurd, och förde då upp klubben till Allsvenskan.

I höstas var han väldigt nära att ta övel IFK Göteborg, men Blåvitt valde i slutändan Brännströms gamla Dalkurd-kollega Poya Asbaghi istället. Idag följer han nu Allsvenskan från sidan, och han tycker då och då till på Twitter.

Vad har du för reflektioner om Allsvenskan så här långt?
– Fembackslinjen har slagit rot, det får man säga. Jag har inte sett statistiken, men det känns som att det är färre chanser i matcherna. Tätare lag. Man pratar gärna om trebackslinje och att man ska föra spelet, men det är ganska tajt runt straffområdena.

Hammarby – hur imponerad är du av dem?
– Jag är imponerad. Stefan Billborn är ny, det man normalt sett gör när man kommer som ny tränare är att be om tålamod, man pratar om unga spelare och så vidare. Jag tycker Hammarby har varit tuffa i sin retorik trots dåligt cupspel, väldigt tuffa i sin målsättning, men man har levt upp till det. Både från VD, sportchef och tränare har man haft en enad linje och sagt att man ska spela offensivt och vara ett topplag. Jag är jätteimponerad.

Du tränade Hammarby U19 och U21 för två år sedan, kunde man se det här komma litegrann?
– Ja, snacket var väl att ”nu har vi länge sagt att klubben har potential, men nu måste det synas sportsligt”. Man började ställa tuffare krav, även på juniorverksamheten. Även om det inte syntes på plan då så började man prata i andra termer.

– Allsvenskan är så jämn, det är så tidigt på säsongen. Hammarby kanske inte är ett topplag de tre kommande åren för att man är det nu.

Och AIK?
– Man tänkte ju i februari att ”oj vilken trupp”. Sen har de fått såna skador, på Nisse Johansson och Nyholm och Lundström. Då tänkte jag att de skulle få det tuffare. Men det verkar inte spela någon roll vem som spelar.

– AIK är kanske bäst i Allsvenskan defensivt. De har en massa offensiv spets, fast de inte glänser. Svåra att bryta ned.

Vad säger du om IFK Norrköping?
– Kraven i Norrköping är högre nu än förut. På nåt sätt kändes det som att de hackade sig fram de första matcherna. De finns många potentiella guldklimpar i truppen känns det som. Många som kan slå igenom stort, men vem eller vilka kan vara svårt att säga. Jag tycker att spelet har hackat lite, men de ligger där och skuggar. I en tajt inledning handlar det mycket om att få in poängen.

Vilka spelare har imponerat mest på dig?
– I Hammarby hade man förväntningar på Hamad och Tankovic förra året, men de fick ingen utväxling. Det har de fått nu. Sen värvade man in Djurdic, han har varit riktigt bra. Men Hamads förvandling med lite friare tyglar har kanske varit den största förändringen.
– AIK är mer imponerande som lag. Att de tappat så många spelare defensivt, men fått in nya spelare och det ser precis likadant ut. Kristoffer Olsson har också höjt sig.

Elaka tungor tycker att han inte haft så bra utdelning med tanke på att han spelar på ett femmannamittfält med tre mittbackar bakom sig.
– Jo, jag håller med lite grann. När han slår en fin djupledspass mot Sirius får han jättemycket beröm. Ska han med i en VM-trupp? Nej. Han är bättre än förra året. Men hans rykte är fortfarande bättre än han är.

Vilka lag blandar sig i toppstriden?
– Norrköping har inte sett ut som ett topplag, men just för de har ett sån intressant trupp så finns det ändå potential. Jag tror på AIK och Hammarby med Norrköping som outsider, säger Brännström och fortsätter:
– Kraven har höjts i Norrköping. Man har förväntningar med rätta, de ska vara höga och det bör finnas en tydlig utveckling. De har en ung trupp, potentiellt den trupp som kan växa mest under året. Det finns en jättepotential.

– Det brukar alltid vara nåt lag som smyger sig in i toppstriden. Men ta ett lag som Örebro, de har gjort det väldigt bra, men jag har svårt att se dem göra det bättre i höst. Snarare tvärtom.
– Häcken är väldigt ojämna men blixtrar till ibland. De såg stabilare ut förra året tycker jag. Truppmässigt borde de var i toppen, men de ser inte ut som ett topplag.

För ett tag sedan twittrade du en sekvens från Gais-Helsingborg i Superettan, där Gais slarvar bort ett fyra-mot-två-läge. Har vi för låga krav ibland på fotbollsspelare?
– Det kan jag tycka. Fortfarande har vi det gamla tänket om att göra jobbet och ligga rätt –
där har det alltid funnits en tydlig kravställning. När lag på många håll vill bli mer passningsbaserade ställer det helt andra krav. Då kan man inte lägga en passning bakom en spelare, den ska vara en meter framför honom, på hans bästa fot.
– Förut var det ”gör jobbet defensivt, det andra blir som det blir”. Men om man inte är noggrann i passningsspelet öppnar man inga låga försvar.

Du är gammal kompis med Magnus Pehrsson – har ni kontakt idag?
– Vi har spelat ihop i juniorlandslag. Jag brukar skicka ett sms till många tränarkollegor när det går tyngre, för de får alltid tusen sms när det går bra. Jag sms:ade honom för ett litet tag sedan. Inget mer än det.

Vissa menar att vem som helst kunde tagit guld med MFF 2016 och 2017. Som tränare, hur ser du på det?
– Det kanske stämmer. Det är ganska lätt när man ser ett bra lag, många tänker att det är ett självspelande piano. Då tror folk att man visar på taktiktavlan och sen går ut och kör.

Men det är inte så lätt, menar Brännström.

– Men det är mycket mer i tränarskapet än att ställa de bästa spelarna på plan. Det finns inga självspelande pianon. Det är klart att när det gäller ett lag som vunnit SM-guld så är det spelmässigt ganska lätt att hålla dem bra året efter också.

När Stefan Billborn blev klar som tränare för Hammarby var det många som reagerade, vissa till och med hånfullt. Att man såg honom som ett svagt namn och inte tillräckligt stark personlighet. Lägger man för stor vikt vid det yttre, karisman?
– Ja, det är ju klart att det påverkar en styrelse. Det var ett modigt val av Hammarby, det stormade lite. Det var mycket lättare när man tog Nanne när man låg i Superettan. Hade man gjort på ett liknande sätt hade man haft en lugn februari.
– Man hade Stefan Billborn i föreningen redan. De i föreningen visste mycket mer om honom än vad folk utifrån visste. Men det var ett tufft beslut, för ingen tyckte det var särskilt spännande och då får du kritik. Skepsis i bästa fall och ren ilska i sämsta fall.

Eller är det så att sportchefen Jesper Jansson vill ha en ”svag” tränare?
– Det kanske till och med ligger nåt i det. Men det Jesper uttalar ligger nära det Stefan säger. Jesper valde en som delade hans filosofi.

Ibland har folk starka åsikter om tränare, men är inte alla tränare i Allsvenskan och Superettan i grunden väldigt bra tränare?
– Jo, alla är ju bra. Det får man säga. Men de har olika profil, nån är väldigt bra taktiskt, nån är bra med människor. Nån är bra på att utveckla unga spelare. Ibland går en klubb bara på ett namn när man värvar en tränare. Det kan vara en jättebra tränare, sen får han nytt jobb och sen sparken efter sex månader. Då har klubben scoutat för dåligt.

Kan det vara så att de enda som kommer undan med att inte vara bra tränare är sådana som har haft en så betydande spelarkarriär att det är svårt att ifrågasätta dem?
– Utan att baktala nån, men ta Henrik Larsson, efter sina år i Landskrona så fick han ta över en allsvensk klubb? Det finns ex-spelare som är utmärkta tränare. Men de har också en frisväng. Över flera år talar resultaten starkare än namnet.

På Twitter ibland refererar du till din uppväxt i förorten. Hur bra är Fotbollssverige på att ta tillvara på den talang som finns där?
– Det är stor skillnad mot för bara 10-15 år sedan. Det syns framförallt i ungdomslandslagen. Man kan tycka vad man vill om Zlatan, men han har medfört något bra där.
– Men det är klart, ska du vara med i en akademi i Stockholm till exempel så kostar det pengar. Det har gått åt det hållet, jag ska inte säga överklass-sport riktigt men ändå. Är du låginkomsttagare är det tufft att ha två barn i en akademi. Det är väldigt mycket dyrare än för några år sedan. I och för sig gör man mycket, åker på internationella turneringar och så, men man betalar mer också, säger Brännström och tar ett skräckexempel:

– Hockeyn i Stockholm är tyvärr redan där. De har diskvalificerat halva befolkningen.

Janne Andersson har fått viss kritik för att välja en viss typ av personligheter – mer klassiskt ”svenska” personligheter. Ligger det nåt i kritiken?
– Jag pratar väldigt mycket om de här frågorna generellt. Men jag tycker inte det ska ligga så mycket på Janne. Han har minst ansvar av alla för det där, det är så många steg där innan i klubbarna på att ge förutsättningar till alla.
– Det skulle underlätta för Janne att ha fler spelare med olika bakgrund att välja mellan på. Men han kan inte påverka så mycket vad som händer på gräsrotsnivå.

Dina gamla klubbar AFC Eskilstuna och Dalkurd – föreställer man sig – är annorlunda jämfört med andra elitklubbar. Vad kan de andra allsvenska lagen lära av ”uppkomlingarna”?
– Ja, alltså…nånstans vet man ju att långsiktighet är bra. Men om vi tittar på svensk fotboll idag, vi kan inte behålla spelare särskilt länge. Det bästa sättet att få kontinuitet är att komma elva i Allsvenskan. Men gör du det bra och kommer högt i tabellen så får du en fruktansvärd omsättning på spelare. Du tvingas jobba i ett annat tempo, du får truppen klart sent och så vidare.
– AFC och Dalkurd är extrema i det, de är ytterligheterna i det här hjulet, men hela Fotbollsverige går åt det hållet. En spelare som blir bra säljs snabbare, många klubbar måste lära sig att det går mycket snabbare idag. AFC och Dalkurd är välanpassade för den nya tiden. Man kan inte bara prata om kontinuitet och långsiktighet.

Och på andra sidan av pendeln har vi Halmstads BK?
– Det är ett bra exempel, HBK är allt man förknippar med vad jag har växt upp med. Hitta talanger i halländska lägre divisioner, ge dem tid att utvecklas i lugn och ro. Klubben är ifrånsprungna nu. Men de har fortfarande en fin ungdomsverksamhet.
– Ta Sead Haksabanovic, förut hade han varit kvar i klubben i två år. Nu lämnar han efter ett halvår. De är ingen maktfaktor i svensk fotboll längre, som de var när jag växte upp.

Är det en bra plantskola för en tränare att träna AFC och Dalkurd?
– Ja, absolut. Poya Asbaghi kan nog intyga samma sak, det är den absolut bästa skolan. Det är alltid en halv kris runt hörnet, du får klart truppen sent på året. Andra klubbar har tjugo spelare på träningen i januari, du har tolv stycken. Det blir inga rutiner, säger Brännström och tar ett annat exempel:

– Kolla Özcan Melkemichel, han är van att hantera kriser från Syrianska och AFC, kolla Poya i Göteborg. Men när Pelle Olsson kommer till AFC blir det en chock. Han kommer dit och har en långsiktig plan, men det funkar inte.
– Fixar du AFC eller Dalkurd klarar du allt. Jag var i Hammarby när Nanne var där, han har det oändligt mycket lugnare där än vad man har i de klubbarna. Att hantera fans är en sak, men i andra klubbar är det andra krav och krismöte efter ett kryss.
– Man pratar ofta om gruppen, vi var nog ganska öppna för olika personligheter i AFC och Dalkurd. Låt säga att du har en spelare som är väldigt bra i fotboll, men har rykte om sig att vara stökig. Vi kan ta en annan spelare som sköter sig perfekt men som är lite sämre, och kostar lika mycket. I de klubbarna får man ta de som inte passar in i mallen och får vi ordning på vissa saker så får vi väldigt bra fotbollsspelare.
– Det är det jag menar med en bra skola, i de klubbarna får du göra lite av allt – vara psykolog och annat som ligger utanför tränarrollen.

Du fick gå från Dalkurd och var nära IFK Göteborg. Vad gör du annars nu?
– Jag gör smågrejer. Jag har en Fifa-pro-utbildning som jag ska uppdatera. Annars gör jag små scoutjobb för klubbar, smågrejer. Åker runt och titta lite.
– Jag skulle till Östersund faktiskt, men fick ställa in då det hände lite saker där utanför planen (skratt). Men jag har varit nere i Malmö och i Portugal.
– Portugiserna är framgångsrika just nu. De är heta som tränare, duktiga på att strukturera upp träningen, det blir nog många som sneglar på dem.

I Sverige är det nu possession och trebackslinje på tapeten. Vad kommer härnäst?
– Förmodligen kommer det snart gå mycket snabbare framåt igen. Alla kan inte ha kontroll och possession, någon kommer förmodligen börja anfalla snabbare. Och får något lag framgång med det kommer andra följa efter.

KAMRATERNA

Hunt om hemvändare: ”Totte skulle vi givetvis ta emot alla dagar i veckan”

Flera är dom Norrköpingsgrabbar som har lämnat IFK de senaste åren för spel i Europa. Men det har kanske inte blivit precis vad de hoppades på alla gånger. Vi pratade om möjliga hemvändare med Peter Hunt.

Christoffer Nymans Eintracht Braunschweig åkte ur tyska andraligan och själv har han mest varit skadad det senaste året. Alexander Fransson platsade inte i FC Basel och blev utlånad till Lausanne som åkte ur den schweiziska ligan. Och i vårt västra grannland får Christopher Telo knappt någon speltid.

Vi ringde upp IFK:s ordförande Peter Hunt för att höra hur man resonerar kring de gamla guldhjältarna.

Har ni någon regelbunden kontakt med gamla IFK-spelare och följer hur det går?
– Ja, men kanske inte helt rutinmässigt. Men givetvis följer vi de spelare som vi också framöver har ett intresse av och även har sin uppväxt i Norrköping och tillhört IFK i många år. Givetivis har vi lite extra koll på Fransson, Nyman, Telo och dom.

– De här killarna har ju en viss förmåga att dyka upp på Östgötaporten när de har möjlighet. Nyligen var Telo här, ”Totte” är här nu. Vi har goda relationer och kontakter med dem. Men givetvis har vi inte kontakter med alla, men sådana vi gärna tar hem igen.

Men som supporter ska man inte läsa in för mycket i det, menar Peter Hunt.

– Det är inte så att det pågår någon bearbetning i den bemärkelsen. Vi får se hur saker utvecklar sig. Det är agenter och spelare inblandade. Jag vill inte säga att vi bevakar på kort sikt utan även på lång sikt.

Telo får ju knappt någon speltid i Molde. Skulle det vara intressant att få hem honom redan i sommar?
– Jag kan inte bedöma det, frågan har inte varit uppe. Det är framförallt Jens och ledarna som gör den bedömningen. Så jag har egentligen inget svar på en sån fråga. Det är alltid så att man tittar på hur truppen ser ut och vad som kan ske när fönstret öppnar och stänger. Just Telos fall kan jag inte kommentera överhuvudtaget.

Totte, som är hemma nu, tränar lite med IFK?
– Ja, han går lite rehab nu, han har opererats i Tyskland. Honom hjälper vi gärna att komma igång.

Men kittlar det inte lite att försöka få hem de här spelarna ganska snart?
– Ja, det är klart. Det är attraktiva spelare. Totte skulle vi givetvis ta emot alla dagar i veckan. Men med det vill jag inte säga att Telo eller någon annan är ointressant.

– Vi får se hur truppen ser ut och om det kan öppna sig någon möjlighet. Annars är det svårt att spekulera i spelare med fleråriga kontrakt. Det gäller att vara taktfull i alla de här lägena. Men, det är klart, vill de hem och man bryter kontrakt och annat ska vi naturligtvis försöka vara med.

Hur ser du annars på inledningen på säsongen?
– Resultatmässigt är det ju bra. Med det program som kommer nu på kort sikt så kan vi ligga hyggligt bra med fram till uppehållet.

– Även om spelet inte alltid har klaffat så bra så har vi ändå tagit de poäng man rimligen kan begära. Vi har inte haft det tuffaste motståndet, men Östersund och Göteborg borta är inte de lättaste matcherna, säger Peter Hunt och fortsätter:

– Jag är nöjd. Vi har många nya spelare, det tar tid och spela in ett lag och att alla ska hitta sina roller. Sen tror jag i höst att bredden vi har i truppen kommer att ge utslag när det är tätt matchande. Och vi har inget Europaspel som vissa andra. Jag är optimistisk för den här säsongen.

Jens Gustafssons kontrakt går ut i år. Har ni börjat inleda några diskussioner om framtiden?
– Vi har väl inte hunnit så långt, vi vet var vi har varandra. Det har inte varit på tal ännu, men det kommer väl så småningom. Vi är jättenöjda med Jens och hans arbete och har fullt förtroende för det jobb han gör.

Du låter positiv.
– Ja, absolut. Han har inte på något sätt fallerat i sin roll under två års tid. Det är egentligen en trupp som blivit brandskattad och spelare har ersatts och det tar lite tid. Vi har sagt internt att vi vill vända trenden med att komma etta, trea, sexa.

– Men det handlar inte bara om han, det är så mycket annat i föreningen med truppen, fönstret omlopp på spelare, skador. Men visst bär han ansvaret när det gäller det sportsliga. Man måste vara balanserad i ros och ris. Man är inte värd all ros när det går bra och inte all ris när det går dåligt.

I sommar öppnar transferfönstret. Räknar du med att ni kommer att bli eftertraktade?
– Ja, det kan nog bli en del frågor. Det beror kanske lite på hur det går i kommande matcher. Men det finns inget konkret idag, även om det ryktas mycket. Det finns ju en del som har ögonen på sig och det här kan gå fort när det väl händer nåt.

Ni har ju budgeterat med spelarförsäljningar på 10 miljoner. Innebär det att ni i princip räknar med att sälja någon eller några nu i sommar?
– Ja, ligger vi i toppen av Allsvenskan så får man ögonen på sig. Vi är inte tvingade att sälja för att få in de här tio miljonerna. Men om det inte försvagar laget och vi har ersättare i truppen att ta in så behåller vi också gärna de spelarna. Men det är rimligt att tro att en del kan säljas.

Om ni säljer – handlar det främst om att ersätta med spelare i truppen?
– Svårt att svara på. Det kan ju vara allt från tre till sex spelare som har ögonen på sig.

Ni kan stå emot och behöver inte sälja. Kan man säga att det här är ett år när ni satsar sportsligt?
– Ja. Vi har köpt spelare under 2017 och 2018 för uppemot 40 miljoner kronor inklusive agentarvoden och sign-on med mera. Det har IFK inte varit i närheten av någon gång tidigare. Det är historiska investeringar. Det är klart att vi kan stå emot, vi vill jobba för det sportsliga.

– Men ofta när erbjudanden kommer så måste vi ta en diskussion och se vilka pengar det är fråga om. Men vi har prioriterat den sportsliga biten och hoppas att det visar sig framåt hösten.

KAMRATERNA

Comeback av Erik Lindell – Kamraterna-kollen 15 maj

Lindell i bortamatch mot Syrianska 2017. Foto: Göran Johansson, Frilansfotograferna

Tungt i Norge för IFK Norrköpings förre detta kantspringare. Men på hemmaplan börjar det röra på sig för Pontus Almqvist och Erik Lindell.

I Kamraterna-kollen försöker vi hålla koll på hur det går för ex-IFK:are, både utomlands och i Sverige. Våra källor är bland annat Transfermarkt, Forza-appen och klubbarnas egna hemsidor.

Har du funderingar eller tips på ex-IFK:are vi borde följa? Hör gärna av dig till kamraterna17@gmail.com, eller skriv till oss direkt på Twitter.

Sverige

Pontus Almqvist är utlånad till Varbergs BoIS i Superettan. Han har dock inte spelat något ännu då han dragits med knäproblem. Men i 2-2-matchen mot AFC Eskilstuna var han i alla fall med på bänken. I Eskilstuna spelade Adnan Kojic högermittfältare hela matchen.

Tesfaldet Tekie, utlånad från Gent till Östersund, har fått måttligt med speltid hos jämtarna. I gårdagens 1-1-match mot AIK fick han hoppa in – för andra gången i Allsvenskan – med knappa halvtimmen kvar.

Andreas Hadenius blev inbytt med fem minuter kvar när HBK vann hemma mot Gais med 2-1. ”Hadde” fick inledningsvis spela en del från start men har allt oftare förpassats till bänken, även om det blivit speltid i nästan varje match.

Erik Lindell i Degerfors gjorde comeback – och sin första match i Superettan i år – i 3-1-vinsten mot Norrby. Norrköpingslånet bröt ett ben i vänsterfoten i februari och har bara varit i träning i några veckor men fick spela hela 85 minuter direkt.

Tyskland

Redan nedflyttningsklara Kaiserslautern vann borta mot Ingolstadt med 3-1. Sebastian Andersson med ett mål – hans tolfte för året. Enligt Jonathan Walsh som bland annat har en podd om Zweite Bundesliga är det tangerat målrekord för en spelare som åker ur ligan.

Emir Kujovic blev inbytt för uppflyttningsklara Düsseldorf borta mot Nürnberg. Totalt har det blivit fyra matcher från start för ”Kujo” på 32 trupputtagningar. Två mål har han noterats för.

Christoffer Nyman har ju haft en eländig säsong med massor av skador. Dessutom slogs hans Braunschweig ganska långt ner i tabellen under säsongen och det slutade faktiskt med degradering till 3. Liga. ”Totte” kan se tillbaka på en säsong där han var med i truppen 18 gånger, startade tolv matcher och gjorde fem mål.

Norge

Molde, återigen utan Christopher Telo i truppen, förlorade hemma mot Bodö/Glimt med 2-1. Telo har efter nio omgångar bara spelat 62 minuter – alla i en och samma match. Molde öppnade serien starkt men har sakta dalat ner till en sjätte plats.

Samma förlustsiffror blev det för Nikola Tkalcic Sarpsborg 08 borta mot Strömsgodset. Ex-IFK:aren satt på bänken hela matchen. Men Aslak Falch och Joonas Tamm spelade 90 minuter. Tkalcic har inte fått en enda spelminut i Tippeligan. Sarpsborg ligger sjua.

Övriga Europa

I Schweiz har Alexander Fransson överlag fått mycket speltid under sin utlåning till FC Lausanne. Senast 90 minuter i förlusten mot Thun. Lausanne åker ur Super League. ”Alle” har ett år kvar på kontraktet med Basel som slutade tvåa efter Young Boys. Vad som händer med Alle nu återstår att se.

I Polen blev Nicklas Bärkroth inbytt i 95 minuten när Poznan spelade 1-1 borta mot Wisla Krakow i slutspelet av Ekstraklasa. Inte heller Bärkroth får spela särskilt mycket, bara sex starter och 13 inhopp på 36 seriematcher. Poznan som vann grundserien ligger nu trea i mästerskapsserien där allt ska avgöras.

Alhaji Kamara var inte med i moldaviska Sheriff Tiraspols trupp i bortamatchen mot Zaria Balti. FC Sheriff vann med 1-0. Petru Racu spelade som vanligt hela matchen.

KAMRATERNA