månadsarkiv: februari 2018

”Den här klubben har ju nio liv” – Tomas Nilsson om IFK:s cupmotståndare

2011 vann Helsingborgs IF Allsvenskan. Men nu är det snart dags för andra raka säsongen i Superettan. Hur är egentligen läget hos IFK Norrköpings kommande cupmotståndare?

Tomas Nilsson på Helsingborgs Dagblad har stenkoll på HIF och har följt laget mycket nära under lång tid. Vi pratade med honom om årets upplaga av ”Skånes stolthet” och kom även in lite på cupfinalen mellan IFK och HIF 1994.

Hur mår Helsingborgs IF idag?
– Man kan dela upp det i två saker. Sportsligt så tror jag man mår ganska bra när det gäller vad man kan uppnå resultatmässigt med nyförvärv och att ”Granen” kommer hem i sommar. Det är det snaba svaret. Och ekonomiskt är det samma som vanligt: Sämre än man tror. Man har fortfarande innestående pengar till en huvudsponsor. Det är budgeterat med ett nollresultat i år. Det är tufft, tufft ekonomiskt.

Beror det främst på att man har lägre intäkter i Superettan?
– Det ekonomiska haveriet efter guldet hänger kvar. Och Superettan har inte hjälpt till. Därför är det tillbaka till det sportsliga där man nu gör en satsning och har plockat in Abubakari, Randrup från Elfsborg, Pär Hansson förra sommaren och så ”Granen” så klart. Det är allt på ett kort för att komma upp i Allsvenskan.

Man måste ta sig upp i år?
– Den här klubben har ju nio liv. Det har varit konkurshot 2003, och hade man inte fått räddning för några år sen hade det varit samma sak. Man ska upp och det nya TV-avtalet kickar ju in sen, säger Tomas Nilsson och syftar på de ökade intäkterna det innebär för de allsvenska klubbarna.

Han berättar vidare att i år så är både styrelsen, ledningen och truppen överens om att HIF ska upp direkt, utan kval.

Tycker du man kan förvänta sig det?
– Truppen är så pass bra, det är den. Utan att ha läst in mig så mycket ännu så är Superettan tuffare i år. Det var Dalkurd som var ett hot förra året, de skulle ha ena platsen. Och sen kom BP som ingen hade trott på, nog inte Olof Mellberg själv ens en gång.

– Men nu finns inga livlinor, man ska upp och det tror jag att de gör.

Tror du att ledningen i HIF har tagit lärdom från andra allsvenska lag som har varit nere i Superettan?
– Det tror jag inte. Men det finns exempel som IFK som ju är ett rakt översättningsbart exempel. Om man tittar på att det är en ”traditionsklubb” som man säger i Tyskland och att det är ganska snarlika städer. Hela den biten.

– Hammarby är en annan typ av klubb men var också nere rätt länge.

Vilket typ av fotboll vill HIF spela i år?
– Förra året var det 4-2-3-1 beroende på vad man hade att tillgå. Nu på försäsongen är man tillbaka med 4-4-2 med en lite släpande anfallare tror jag. Och det är väl så man kommer göra.

– Man har haft problem med kantspelet, man vill ha ett mer aktivt och offensivt kantspel. Det var lite si och så med det förra året. Med 4-2-3-1 hade man två sittande mittfältare. De man vill ha in på det centrala mittfältet nu är Johan Persson och Mohammed Abubakari (båda avstängda mot IFK) som har sina främsta styrkor i defensiven.

– Men frågetecken blir då var man ska ha kreatören som är Bojanic som i sina bästa stunder har svensk fotbolls bästa fötter och hjärna. Sen i sina sämsta stunder är det väl si och så med det. Var petar man in honom när dessa två spelare är friska?

Hur tror du helsingborgarna ser på IFK Norrköping som lag och förening?
– De yngre har nog ingen större relation till IFK, det finns liksom ingen. När IFK hade sin förra storhetstid med ”Hella” och åren därefter så började HIF komma upp. 1989 spelade HIF i division 2 Södra och mötte Blomstermåla och sånt. Jag tror att HIF och IFK möttes i cupfinalen 94.

Det stämmer. Den 12 maj 1994 möttes IFK Norrköping och Helsingborgs IF i finalen på Gamla Ullevi.

HIF hade året innan gjort sin första säsong i Allsvenskan på länge och var seriens poplag nummer ett med störst publik. Det var också skåningarna som började finalen bäst och ledde med 3-1 i halvtid. Så här sa IFK:s Tonny Martinsson om matchen när vi intervjuade honom inför IFK:s cupfinal mot Östersund förra året:

”Jag kommer ihåg att vi i halvtid sa att vi var bättre, att nu vinner vi det här grabbar.”

Och det gjorde man. I andra halvlek kom IFK igen och lyckades komma ikapp till 3-3 genom en kvittering av Göran Holter. Golden goal – alltså första målet vinner – väntade. Väl där drog IFK det längsta strået med Janne Janssons 4-3-mål.

Det återstår att se om något av lagen får lyfta pokalen senare i vår.

KAMRATERNA

Läs också: ”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

Poya Asbaghi: ”Det gäller att hitta nya sätt med 3-4-3”

IFK Norrköping är inte den enda Kamratföreningen i Allsvenskan som spelar 3-4-3 i år. Vi ringde upp Allsvenskans yngste tränare för att prata wingbacks, förväntningar och förhandsfavoriter.

Poya Asbaghi tog över som huvudtränare i Dalkurd blott 30 år gammal. I fjol lämnade han Dalkurd vid en tidpunkt då laget låga tvåa i tabellen för ett krisande Gefle som han lyckades rädda kvar i Superettan. Sent i höstas blev han klar som ny tränare i IFK Göteborg, 32 år gammal.

Liksom IFK Norrköping spelar ni 3-4-3. Hur beskriver du ert spelsystem?
– Vi spelar med tre mittbackar och med wingbacks istället för ytterbackar.

Era centrala mittfältare, är det en mer sittande och en löpande, eller hur ser det ut där?
– Det ser väldigt mycket olika ut beroende på vilka som spelar. Och på vilka man möter. Det är inget som är hugget i sten, vi kommer vara ganska flexibla där.

Har ni sneglat på andra lag när ni utformat ”ert” 3-4-3?
– Jag har använt mig av trebackslinje sedan 2014 med Dalkurd. Då var det bara vi som höll på med det och Östersund.

Ser du tydliga fördelar och risker med spelsystemet?
– Det finns risker och fördelar med alla spelsystem. Etablerar man inte tillräckligt långa anfall och inte har tillräckligt offensiva spelare riskerar det att bli 4-5-1, väldigt baktungt. Har man för offensiv balans och för offensiva spelare blir det framtungt. Det handlar mycket om vilken balans man ställer upp med.

En sak som IFK har sagt till oss är att det har varit väldigt svårt att möta lag som har tre mittbackar med bara två forwards i det egna laget.
– Ja, när man möter ett lag med tre mittbackar kan det vara lättare att hitta ytor på mittfältet. Eller hitta instick. Försöker du slå mycket inlägg mot ett lag med tre mittbackar, då kanske det är svårt.

Nu när allt fler lag spelar med trebackslinje, finns det risk att det förtar lite av fördelarna med att spela med tre forwards?
– Ja, absolut. Men det handlar väldigt mycket om att inte ta efter andra lag, utan vara tydlig med sitt eget spel. Och kunna vara flexibel också. När vi själva började med 3-4-3 i Dalkurd fanns det en jäkla fördel när man mötte lag som aldrig stött på det. Nu har den konkurrensfördelen minskat, då gäller det att hitta nya sätt.

Vilken position blir svårast i 3-4-3?
– Det krävs mycket av wingbackarna i ett 3-4-3-system. Samtidigt, är man ett offensivt lag som spelar 4-4-2, så krävs det mycket av ytterbackarna då också. Det är inte säkert att det är så mycket mer krävande att vara wingback.

– En annan nyckelposition är den centrala mittbacken, skulle jag säga.

IFK Norrköping har blivit kända för kortpassningsspelet, men en del supportrar saknar en större spelare där framme. Är tiden för stora tunga forwards förbi?
– Nej, den tiden är absolut inte förbi. Men det är svårt för ett lag att ha allt. Det är så typiskt; när ett lag spelar mer direkt efterfrågar supportrarna kortpassningsspel och tålamod. Och när man har kortpassningsspel och tålamod då vill supportrarna se direktspel på forwards och mycket inlägg. Beroende på om man vinner eller förlorar.

– Det viktiga är att man är noggrann i sitt sätt att vara och tror på det. Då kommer man vinna matcher i slutändan, förhoppningsvis.

I Göteborg är förväntningarna alltid höga men samtidigt vet alla hur det är med ekonomin. Hur ser du på 2018 för er del?
– Jag tror de flesta förstår att det kommer vara svårt att infria stora förväntningar i år. Vi kom tia förra året och har en ännu lägre budget i år. Däremot är IFK Göteborg en storklubb, vi ska aldrig vara nöjda med att inte slåss om guld. Men vägen dit kanske inte går så snabbt. Vi kommer behöva spara in pengar och bygga ett spel som förhoppningsvis tar oss till en guldkamp igen.

– Vi är där vi är, vi kan inte plocka spelare från samma hyllor som vi plockade från för fem år sen. Att tro att vi ska vara med och utmana i toppen är naivt. Vi kan gärna göra det, men att utgå från det, med en lägre budget än när vi kom tia… man måste vara mer ödmjuk inför Allsvenskan än så. Vi är fortfarande störst, men vi är inte bäst.

Hur ser du annars på konkurrenterna inför 2018?
– Två lag sticker ut lite, det är Malmö och AIK. Malmö har tappat, men har värvat minst lika bra. Malmö är fortfarande favoriter, AIK har värvat jäkligt bra. De två är lite i en klass för sig.

– Men jag tycker ändå Östersund och Norrköping kan vara med och utmana. Norrköping har värvat jäkligt bra och Östersund är Östersund. De kommer inte vara nöjda. Häcken och Elfsborg tror jag också kan överraska, jag tycker att Elfsborg har en riktigt bra mittfältsuppställning.

KAMRATERNA

Läs också: IFK nosar på 3-4-3: ”Vill komma tillbaka till vårt frejdiga spel”

”Jordan har en del att bevisa och behöver få fart på grejorna igen”

På lördag ställs Jordan Larsson mot sitt tidigare lag när Helsingborgs IF kommer till Parken. Jordans senaste match i HIF-tröjan slutade ju som vi alla minns med att HIF åkte ur Allsvenskan och att han blev hotad av de egna fansen.

– Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena, säger Mattias Hjälm om HIF:s kvalförlust mot Halmstads BK i november 2016. Han arbetar på Helsingborgs Dagblad och följer HIF på nära håll. Tidigare har han jobbat fem år på 24NT och bevakat IFK Norrköping en del.

– Det finns en stor likhet mellan Norrköping och Helsingborg: patriotismen. Jag bodde i Linköping och upplevde många gånger hur Norrköpingsbor hade otroligt svårt att se något positivt med Linköping, men att det inte var tvärtom. Samma förhållande skulle jag vilja säga råder mellan Helsingborg och Malmö. Både IFK och HIF har hängivna supportrar och har en stolt historia.

Jordan var med när HIF ramlade ur. Sen flyttade han utomlands och nu är han tillbaka i Sverige, men inte i HIF utan i IFK. Vilken status har Jordan i Helsingborg idag tror du?
– En jättesvår fråga för mig att svara på. Man måste nog vara född och uppvuxen i Helsingborg för att ha de riktiga känningarna ut i den stora HIF-familjen för att kunna göra en samlad och rättvis bedömning.

Om HIF hade varit tillbaka i Allsvenskan nu – hade det varit det självklara valet för Jordan istället?
– Självklart… På ett sätt skulle jag nog svara ja, eftersom HIF är enormt stort i Helsingborg och med Jordans historia skulle det krävas mycket mod att välja en annan klubb för det skulle inte vara populärt. Men det skulle kunna bero på vilka förutsättningar HIF hade haft i Allsvenskan också. Jordan är en ung man med mycket självförtroende och en stark självbild som behöver tänka på sin egen utveckling i första hand för att nå sina mål. Han skulle säkert väga in det mycket i sitt beslut.

Kan det vara så att avslutningen i HIF med degraderingen och planstormningen ändå kunde ha bidragit till att han hade valt ett annat lag även om HIF var allsvenskt?
– Det som hände i samband med att domaren blåste av matchen var riktigt otäckt. Jag minns att jag hade rest mig från min pressplats och stod och kollade på vad som hände. När ett gäng gav sig på Jordan hann jobbiga tankar fara genom mitt huvud. Tänk om någon hade haft något tillhygge på sig och det hade slagit slint i skallen? Usch, jag var rädd där. Stämningen var bland det värsta jag upplevt på plats på en fotbollsarena. Om det hade påverkat hans val är en hypotetisk fråga som nog bara han kan svara på.

Var IFK ett ”ofarligt” val av honom när han vände hem till Sverige? Att gå till rivalen MFF hade väl varit uteslutet?
– Ofarligt och ofarligt. Man kan väl säga så här; alla andra alternativ än MFF är att föredra ur en helsingborgares ögon. Ja, MFF tror jag skulle vara uteslutet, vilket han själv också sagt i någon intervju när det ryktades om återkomst till Allsvenskan och just MFF. Sen finns det garanterat HIF-fans som inte accepterar att Jordan spelar någon annanstans än i HIF. Samtidigt är jag rätt övertygad om att rätt många förstår Jordans val i det läge han befinner sig karriären. Superettan är ett för långt steg ner för honom.

Du som följde honom nära säsongen 2016: Tyckte du att han var redo för att flytta utomlands då?
– Utan att vara en fotbollsexpert skulle jag svara både och. Som människa ja, som fotbollsspelare är jag inte riktigt lika säker. Han var inte dominant i det HIF som åkte ur och hade kunnat behöva något år till i ett allsvenskt lag.

– Å andra sidan, för att säga emot mig själv, varför skulle han inte lika gärna kunna ha utvecklats och få till en fullträff direkt utomlands? Jag är kluven här. Samtidigt, att gå till ett annat allsvenskt lag när HIF precis hade degraderats skulle definitivt inte ha varit populärt. Så för hans eget välbefinnande och ambitioner talade det för en utlandsflytt.

Vad behöver han utveckla i sitt spel för att ta ytterligare kliv?
– Alltså, Jordan har många kvaliteter. Först och främst, han har huvudet och en övertygelse om vad han kan och vad han kommer att kunna uträtta på en fotbollsplan. Rent fotbollsmässigt är han en snabb spelare som har förmågan att utföra aktioner i hög fart. Han är vass i djupled. Hans bollbehandling är mycket bra, och så ska vi inte glömma hans tillslag med vänstern, det är en fröjd att se honom ta skott, det borde han göra oftare.

– Jag personligen tror att han har gjort ett smart val att gå till IFK Norrköping. När jag var på Norrköpings Tidningar fick jag se IFK spela några år i Superettan och två i Allsvenskan. När jag hade flyttat började Janne Andersson den stora förändringen och där har Jens Gustafsson tagit vid. Vad jag har kunnat se från håll har IFK varit väldigt bra på att få fart på offensiva spelare och i IFK lär Jordan användas centralt – och det är där han vill spela och är som bäst.

Att IFK Norrköping spelar sina hemmamatcher på konstgräs tror inte Mattias Hjälm behöver vara någon nackdel.

– Visserligen är Jordan uppväxt med gräs, killen har Barcelona som moderklubb, bara en sådan sak! Men han borde kunna tackla plastgräset mycket bra eftersom han gillar att spela snabbt, så jag tror att IFK var ett av de bästa valen för honom i Sverige. Men helt klart är också att han har en del att bevisa och behöver få fart på grejerna igen nu.

KAMRATERNA

Så går det för hjältarna och klabbet – Kamraterna-kollen med ett litet nytt upplägg

Mycket speltid för Alle, Totte och Bärka i helgen.

I Kamraterna-kollen försöker vi hålla koll på hur det går för ex-IFK:are, både utomlands och i Sverige. Våra källor är bland annat Transfermarkt, Forza-appen och klubbarnas egna hemsidor.

I förra veckan frågade vi er läsare vilka spelare ni vill att vi ska skriva om och hur vi ska lägga upp den här kollen. Vi fick en del idéer och förslag (tack!) som vi nu kommer använda oss av. Det handlar främst om att vi kommer att kategorisera de förra IFK:arna utifrån tre olika kategorier, enligt följande:

  • Kom tillbaka! Det här är kategorin för de riktiga hjältarna som vi verkligen tror vill – och kommer – spela i IFK igen.
  • Lycka till! Det här är kategorin för spelare som gjort fina avtryck i IFK och verkat stolta över att ha spelat i IFK.
  • Klabbet. Det här är kategorin för de som vi generellt bryr oss lite mindre om. Antingen för att de aldrig varit riktiga favoriter under sin tid i IFK, eller för att de kanske tagit dåliga beslut. Tänk Frillan och Mujo.

Spelarna kan hoppa mellan olika kategorier över tid. För ett tag sen tillhörde till exempel Tesfaldet Tekie kategorien Lycka till! Men det gör han ju inte längre.

Som vanligt går det bra att kontakta oss med tips och idéer på Twitter eller med ett mejl till kamraterna17@gmail.com.

Kamraterna-kollen måndag 12 februari

Kom tillbaka!

Christopher Telos Molde förlorade borta mot Lilleström med 2-1. Det har varit svårt att hitta uppgifter om matchen, men det verkar som att Telo inte var med från start i alla fall.

Christoffer Nyman fick äntligen spela från start efter höstens och vinterns skador. Eintracht Braunschweig spelade 0-0 borta mot Sandhausen och ”Totte” blev utbytt i slutminuten.

Alexander Fransson spelade hela matchen och drog på sig ett gult kort när hans Lausanne-Sport förlorade hemma mot Young Boys. ”Alle” har direkt fått mycket speltid i nya klubben som han är utlånad till från Basel.

Lycka till!

Nikola Tkalcic spelade första halvlek när Sarpsborg 08 vann hemma mot Kalmar FF med 1-0. IFK-bekantingarna Aslak Falch och Joonas Tamm är för övrigt lagkamrater med ”Niko”.

Kaiserslautern spelade 1-1 hemma mot Holstein Kiel. Sebastian Andersson fick hoppa in i 87 minuten. Hans gäng ligger fortfarande sist i 2. Bundesliga.

Emir Kujovic startade på bänken i samma serie när Düsseldorf spelade borta mot Union Berlin. ”Kujo” kom in med kvarten kvar vid underläge 1-2. Berlinlaget vann till slut med 3-1.

Niclas Eliasson fick se en målrik match från bänken när hans Bristol City spelade 3-3 hemma mot Sunderland. Bristol ligger sexa av 24 lag i Championship.

Nicklas Bärkroth spelade 80 minuter när Lech Poznan kryssade borta mot Arka Gdynia i en mållös match. Det är inte alltför vanligt att ”Bärka” får chansen från start i den polska ligan. Poznan ligger tvåa, fyra poäng efter huvudstadsklubben Legia Warszawa.

Erik Lindell, även i år på lån hos Degerfors, startade som höger wingback i Rödvitts bortamatch mot Örebro. ÖSK vann länsderbyt med 1-0.

Adnan Kojic startade till höger i backlinjen när AFC Eskilstuna vann hemma på Tunavallen mot division 1-laget Arameiska-Syrianska med 4-0.

Klabbet

Arnor Traustason har ännu inte debuterat för Malmö FF efter skadan han drog på sig i landslaget för några veckor sedan. MFF vann mot DC United med 2-1 på lagets Floridaläger.

Muamer Tankovic gjorde Hammarbys tröstmål i 4-1-förlusten borta mot IK Frej. ”Mujo” som hade en svag höst har nu svarat för ett par försäsongsmål.

Tesfaldet Tekie stod för ett mål när Östersund slog Trelleborg med 3-0 i Svenska cupen.

Kristoffer Olsson spelade hela matchen för AIK i 2-0-förlusten mot FC Shakhtar.

KAMRATERNA

Jens efter lägret: ”Arnor kommer bli ett utropstecken”

IFK Norrköping är åter på svensk mark efter en dryg vecka i Portugal. Vi ringde upp manager Jens Gustafsson för att prata dåliga gräsplaner, Arnor Sigurdsson och vad som är viktigast som wingback.

Fick du några nya besked under lägret? Eller något som stärkte din uppfattning?
– Det får man hela tiden. Här kommer vi lite närmare varandra, får en bredare uppfattning hur människan bakom spelaren fungerar. Det ger oss en stark hint om vad som behöver göras. Det kan låta luddigt. Men alla beslut vi fattar som fotbollsarbetare gör oss antingen bättre eller sämre.
– Om jag ska vara lite mer konkret: vi fick besked om att vi har en bred kvalitativ trupp. Där framförallt spelare som kanske varit längre ifrån i konkurrenssituationen förra året har tagit rejäla kliv nu. Bredden i truppen blir mycket bättre.

Att planerna i Portugal inte var de bästa – påverkade det ert spel tycker du? Tänker på att passningsspelet kanske blev lidande?
– Ja, det gjorde det. Absolut. Den stora delen av vårt sätt att uppträda på planen handlar om att vi själva vill ha bollen. Det blir alltid lättare att utöva försvarsspel när planen inte är så bra.

Hemma på Parken är det lättare att spela det spelet vi är vana vid att se IFK spela. Men framåt april på en dålig gräsplan kanske det krävs en plan B?
– Vi blev väldigt uppmärksamma på det när vi var på Örjans Vall i höstas. Jag tror vi mötte Häcken matchen innan och var lyckosamma och sen åkte vi till Örjans vall och det funkade inte. Det har vi pratat om sedan dess.
– Det är väldigt svårt att hitta spelare som både är tunga och starka men också löpstarka, snabba och bra passningsspelare. Såna spelare hittar man inte i Allsvenskan.

Positionen till vänster på mittfältet, wingback, hur ser du på den?
– För oss är det en position där vänsterfoten är väldigt viktig. Med det sagt är Johannes Vall en av dem som tagit kliv i sin utveckling under det senaste halvåret. Men vi ser också att ”Gudi” kan vara ett alternativ där. Han är både löpstark, skicklig med bollen, och bra med sista passen.

Många tänker nog att wingbackarna ska slicka kanten.
– Nja, vi vill nog berika den positionen med lite större friheter.

Förutom att vara vänsterfotad, vad är det viktigaste för den rollen? Är det att man ska vara bra man-man defensivt, orka springa upp och ned hela tiden eller att bidra offensivt med sista passen?
– Det är alla de sakerna (skratt). Men det beskriver också svårigheten i rollen.

Kan du säga något om statusen på Simon Skrabb?
– Nej egentligen inte. Han tog bort gipset den 31 januari tror jag det var.

Simon Thern är en spelare du vill bygga kring?
– Ja, då har du inte lärt känna mig alls som tränare om du tror jag bygger spelet runt en spelare.

Okej, men han känns som en spelare som ligger, vad ska man säga, bra till för startelvan?
– Såhär kan man säga: vårt centrala mittfält har en enorm kvalitet. Thern är en av dem. Eric Smith är en av dem som växt otroligt. Gudi är ett alternativ. Arnor är ett annat alternativ som definitivt kommer bli ett utropstecken under sin framtid i IFK.

Ser du Sigurdsson som central mittfältare?
– Han har klarat av både att spela central fält och som forward. Där kommer han konkurrera.

Holmberg, Moberg Karlsson, Jordan Larsson och Jakobsen tävlar om tre platser i kedjan. Är någon av dem lika given som till exempel Andreas Johansson?
–Det kommer vara tajt. Deras skicklighet är väldigt enkel att se. Sen kommer vi spela med dem som har den bästa förmågan för lagets bästa. Som tar det hårda arbetet i försvarsspelet. Det blir en fight om de platserna. För några månader sen gnälldes det över att vi inte hade forwards (skratt). Nu undrar folk om vi inte har för många. Jag är väldigt nöjd med konkurrensen.

Många förvånades över att Alfons Sampsted spelade i trebackslinjen mot Beijing?
– Ja, det blir tuff konkurrens till höger med Ian Smith och Linus. Som en av tre backar får Sampsted hela spelet framför sig. Det visade sig att han var väldigt framträdande. Dessutom har han en löpkapacitet som är viktig. Vi vill att två av de tre i backlinjen ska kunna kliva fram och byta plats med wingbackarna. Det såg vi att Jon också gjorde i Portugal.

Kommer ni lugna ner träningen lite nu när tävlingsmatcherna snart börjar?
– Vi kommer fördela speltiden på tisdag för att inte spela oss omöjliga inför matchen i cupen. Men det är lite för tidigt för att hålla igen med träning. Vi kommer köra på rätt rejält, men balansera det.

Cupen är ju tävlingsmatcher, samtidigt med viss försäsongskänsla. Kommer du ställa absolut bästa möjliga lag på benen eller finns det utrymme för att testa lite?
– Nja, testa skulle jag inte säga. Däremot så kommer det fortsatt vara väldigt svårt, det hade det varit för vem som helst, att ta ut den bästa elvan.
– Det vore väldigt dumt att spela samma elva från Helsingborg i första cupmatchen fram till BP i den allsvenska premiären. Vi kommer garanterat att ha väldigt olika elvor i matcherna framöver.

KAMRATERNA