Nyss spelade han sin hundrade allsvenska match för IFK Norrköping. Men hur kommer det sig att IFK värvade den då 21-årige ytterbacken från en klubb i norra Kroatien? Vi ringde upp Tony Martinsson för att prata om Nikola Tkalcic.
Svenskar, islänningar, en finländare, en dansk och en norrman. De senaste åren har IFK Norrköping främst värvat skandinaver från Allsvenskan eller från någon av grannligorna. Men det fanns en tid då klubben värvade helt okända spelare från andra sidan jorden eller från europeiska avkrokar.
En av de sista (?) spelarna i den här kategorin är Nikola Tkalcic som kom till IFK i augusti 2011. Tony Martinsson, som gjort det mesta inom IFK och nu jobbar med ungdomsverksamheten, var inblandad när kroaten värvades.
– Jag minns inte vilka som var ytterbackar då, men vi behövde en till, som kunde spela både till höger och vänster.
Det var bland andra Mathias Florén, Bobbie Friberg Da Cruz och David Boo Wiklander som spelade ytterbackar då. Men IFK sökte alltså efter en till och vände blickarna mot Balkan.
– Vi åkte till Kroatien för att kolla på honom, jag tror det var efter tips från Miralem Jaganjac, agenten. Vi bedömde att han var helt okej. Klubben han spelade i hade problem med ekonomin.
NK Varazdin, från staden med samma namn i norra Kroatien, låg vid den här tidpunkten sist i tabellen och coachen Samir Toplak valde att avgå. Det var så illa att klubben inte mäktade med att slutföra säsongen utan spelade bara 24 av 30 omgångar. Idag finns klubben inte mer.
– Jag minns att det var stressigt när han blev spelklar för oss. Jag satt vid mitt eget köksbord och hade flera telefoner uppkopplade, säger ”Tonna” och fortsätter:
– Det var inte så lätt att få tag på nån i klubben som pratade engelska. Det blir lite svårt när man ska förklara vilka papper man behöver och vilka som ska stämplas.
Idag känns en sån värvning från Kroatien ganska otypisk för IFK?
– När vi åkte ur 2008 tog vi ett beslut att satsa mer på egenfostrade spelare. Vi hade väldigt många kommande duktiga spelare 2011. Flera spelar ju fortfarande kvar i IFK eller någon annanstans. Men vi gjorde då bedömningen att det inte fanns någon ytterback i våra egna led.
Miralem Jaganjac hämtade upp den tystlåtna Nikola Tkalcic på Kastrup första gången han skulle besöka Norrköping. ”Jag tror han sa tre meningar på fyra timmar”, har agenten sagt till oss tidigare.
Nikola är ju ganska blyg och tystlåten, var det ditt intryck också?
– Det var han ju då med. Men det är en stabil kille, menar Tony Martinsson.
Och ditt intryck av honom som spelare?
– Samma som man ser idag – med en kvickhet, snabbhet, aggressivitet och ett bra tillslag på bollen.
Kan du se vad det är som har gjort att Nikola anpassat sig så bra till IFK:s spel?
– Lite grann är det karaktären, han har en bra karaktär. Det är lite svårt att säga. Men det är en bra person överhuvudtaget.
Nikola har många tillskyndare men också belackare. Kan du med ditt fotbollsöga se något som andra kanske missar?
– Jo, det finns många läktarexperter. Jag tycker att Nikola har en aggressivitet i sitt spel som kanske saknas bland vissa andra spelare. Han är ettrig och snabb.
I början av 2000-talet gjorde IFK lite mer vilda värvningar från hela jordklotet – det känns som att man sköt lite mer från höften då?
– Allt har väl sin tid, jag vet inte exakt hur alla spelare värvades på den tiden. När jag var sportchef ville i alla fall jag se spelaren på plats själv. Inte titta på någons CV eller höra från någon agent. Spelarens kvalitet är en färskvara.
Men för supportrarna blev spekulationerna lite roligare – det kunde hända lite vad som helst?
– Ja, det var väl en period när många svenska klubbar värvade brasilianare. Alla vill ha ett namn, heter man Kalle Karlsson och kommer från någon ort i Sverige så är inte det så sexigt.
Nej, då låter Renato Braga bättre
– Renato Mello Braga.
Ja, just det.
– Renato Mello Braga little banana.
Det var tydligen så han kallades i IFK Norrköping. Fråga oss inte varför.
KAMRATERNA