…som har sammanställt statistik från IFK Norrköpings alla hemmamatcher sedan 2001.
Varför har du egentligen gjort det här?
– Det började egentligen med att jag efter söndagens match mot Östersund var oerhört irriterad över att IFK Norrköping ännu en gång blivit nollade på hemmaplan. Alltså inte lyckats göra mål. Någonstans inom mig grodde funderingen om det verkligen kan ha hänt lika ofta förut, som det har i år.
– På svenskfotboll.se finns resultat från alla matcher i Allsvenskan och Superettan sedan säsongen 2001 sparade. Så jag roade mig med att plocka ut IFK Norrköpings alla hemmamatcher för att undersöka hur hemmaspelet har förändrats år för år. Längs vägens gång gav det dessutom härliga flashbacks till stora segrar, som 6-1 mot Gefle och 6-0 på Friska Viljor 2004. Liksom hemska minnesbilder från debacle som Anders Frisks feldömda straff på Alexander Östlund 2002 som skänkte Djurgården en sen 0-1-seger, vilket i förlängningen blev den enskilda match som skickade IFK Norrköping ner i Superettanmörkret.
Vad har du kommit fram till efter att ha tittat på materialet?
– På kort sikt att IFK Norrköping 2017 såhär långt, rent statistiskt, offensivt är den näst sämsta upplagan på 2000-talet och det sämsta sedan nykomlingsårgången 2011. Defensivt är den här varianten av IFK-lag det bästa vi sett, där Michael Langer/David Mitov Nilsson tillsammans med mittlåset Andreas Johansson-Jón Fjóluson spikat igen helt i 50 procent av årets hemmamatcher. Men intressant nog, snittar man ändå nästan ett insläppt mål per match. Antingen kan man se det som en strålande säsong defensivt, med mindre än ett mål per match insläppt. Eller så ser man det som ett stort misslyckande, att fem lag har kommit till Parken och nollat IFK Norrköping. Skillnaden mot de två senaste åren är hur som helst enorm.
– På lite längre, i ett historiskt perspektiv, handlar det nog mest om kuriosa. Att 2007-laget var bra kommer nog många ihåg, men exakt hur överlägsna de var är kanske svårt att minnas. Elva vinster, två oavgjorda och två förluster är emellertid exakt samma tabellrad som presterades både guldåret 2015 och 2016 och målskillnaden 33-9 med åtta hållna nollor på 15 hemmamatcher är extremt bra. Förvisso på en lägre nivå, men det är ändå fantastiska siffror.
Med statistik kan man ju vinkla saker lite hur man vill egentligen. Men är det något i det här materialet man ska ta hänsyn till när man läser det?
– En väldigt svår fråga att svara på. Inledningen av 2016 var egentligen en enda fortsättning på guldsäsongen, där allt gick som på räls fram till Janne Anderssons avskedsmatch mot Elfsborg. 0-0-resultatet där innebar punkt på den drygt ett år långa svit av matcher där IFK Norrköping gjort mål på hemmaplan. 2015 var just Elfsborg ensamma om att nolla IFK på Parken och avgick dessutom med en tung 0-4-seger.
– De flesta förväntade sig nog att reaktionen skulle komma redan sommaren 2016, men faktum är att allting bara fortsatte. Inte förrän Mark Dempseys fradgatuggande gegenpress-Djurgården kom till Parken på höstkanten, föll hemmasviten. Men trots att många spelare kommit och gått fungerade offensiven fortfarande. Säsongen 2016 är den starkaste jag hittar, offensivt, med det smått galna målsnittet 2,67 mål per match framåt. Därför kan åtminstone inte jag finna bevis för att enbart truppförändringar skulle ligga bakom skillnaden mellan 2016 och 2017. Snarare är det nog så att vi förra hösten såg de sista döende resterna av Janne Anderssons fantastiska IFK Norrköping-fotboll, den som blivit stilbildande för hela Allsvenskan, försvinna för gott.
– Jens Gustafsson har valt en annan modell, som bitvis gett en starkare defensiv, men också gjort anfallsspelet i högsta grad lidande. Min enda konklusion är att det är oerhört svårt att vinna fotbollsmatcher om ett lag inte gör mål.
KAMRATERNA
Fotnot: Här kan du ladda hem statistiken som Magnus Cadelin har sammanställt.