IFK Norrköping har nu gått igenom den tyngsta perioden på flera år. Vi frågade panelen om besvikelser, Jens Gustafsson och en trotjänare som lämnat.
Juli 2017 var den sämsta månaden för IFK Norrköping på flera år. Vi lät Kamraternas panel – Rebecca Stenfeldt, Hasse Eriksson och Jörgen Löwenfeldt – tycka till om läget. Men också minnas en riktig trotjänare.
1. Juli har varit en skitmånad för IFK. Om du får välja ut en sak som gjort dig extra besviken, vad skulle det vara?
Hasse: Svårt att välja bara en lagdel som fallerat. Men måste jag välja blir det försvaret. Det känns som de spelat utan självförtroende och de uppträder tveksamt inom straffområdet. Jag känner inte igen Linus Wahlqvist. Jag förstår inte varför inte Niko får chansen. Innan skadan var han riktigt på gång.
Rebecca: Fy, den här månaden har givit mig vibbar från våra mindre lyckade år när varken passningar eller spel nådde hela vägen fram. Jag är besviken på det mesta från i princip samtliga matcher. Mötet med AIK hade jag inte räknat med att vinna med tanke på att de värvat från höger och vänster vilket brukar resultera i en bra lagboost. I resterande allsvenska matcher hade jag räknat med tre poäng. Det känns just nu lätt hopplöst, passningarna går inte fram, skotten går utanför och vi läcker in mål bakåt. Jag är faktiskt glad för en fotbollspaus i veckan men jag vet att peppen kommer vara total igen på måndag. Då ska vi nämligen börja vinna igen!
Jörgen: Det är uppenbart att en kombination av hårt matchande och sålda spelare har rammat IFK rätt hårt i juli. Att inte rotera truppen mer under dessa matcher var ett stort misstag, eller att inte ha spelare i truppen som tränaren litar på. Men det är inte bara det som är problemet. Den svaga formen har tydligt visat på tendenser vi sett faktiskt sedan Jensa tog över. Att spelet inte är sig likt, att det saknas en tydlig spelidé. Att vi förlorar ibland är okej, men vi måste ha en identitet.
2. Jens Gustafsson har ifrågasatts allt mer. Hur är ditt förtroende för Jens?
Hasse: Jag har haft stort förtroende för Jens. Men är han en förvaltare? Han tog över ett annat lag än vi har nu. Det gick hyfsat bra i början men nu när man tappat så många och ska bygga nytt blir jag osäker på Jens. Men vi måste komma ihåg att vi var ganska irriterade på Janne de första åren. Det tar tid att göra ett lag, även av bra spelare. Jag tror också på kontinuitet, att man jobbar på lång sikt. Sen är jag tveksam till en del av hans uttagningar, men det är många faktorer som vi inte känner till. Jo, jag kommer att fortsätta att ha förtroende för Jens ett tag till.
Rebecca: Jag tror inte på att byta tränare i tid och otid och jag tycker inte vi ska se oss om efter en ersättare till Jens Gustafsson. För mig är det viktigt att ge en tränare tid på sig att spela samman sitt lag men även utrymme att ändra i en icke-fungerande uppställning. Jens Gustafsson gör det kontinuerligt och i de matcher vi förlorat har vi ändå i stort sett haft tillgång till vår bästa trupp. Kanske är det dags att värva spelare istället? Vi kan inte fortsätta att sälja viktiga och tongivande spelare utan att ersätta med likvärdiga.
Jörgen: Jag har, bland annat här, hyllat Jensa för att han infört ett mer cyniskt spel, som fungerar även i svåra bortamatcher. Men han har inte hållit fast vid det, utan försöker sig på ett mellanting nu. Detta är ett stort problem, tycker jag. Laget svajar och saknar identitet. Jag tycker dock att våren var riktigt stark, och det väger upp en del av problemen i juli. Men han har inte oändligt med tid på sig att visa hur IFK ska spela efter Janne-eran. Ännu vet ingen.
3. En riktig gammal trotjänare lämnade IFK förra veckan. Vad är ditt bästa minne av Christopher Telo?
Hasse: Jag har länge tyckt att Telo har varit en av allsvenskans mest undervärderade spelare , jag inbillade mig att han skulle finnas under radarn ett tag till. men till slut var det andra som fick upp ögonen för honom. Är det någon som förtjänar att få pröva på proffslivet är det Telo, men Norge… Jag kanske har fördomar, men Holland eller division två i Tyskland skulle kännas bättre. Sen är det tråkigt att det nu inte är så många ”grabbar från sta’n” i vårt lag.
Jag kommer att minnas Telo för hans sätt att gå på offensiven, när han sätter fart med bollen och viker in mot mitten av plan och sedan skjuter eller levererar en passning. I varje match har han gjort det ett antal gånger. Alla vet han kommer att göra det. Det är förmodligen allsvenskans mest kända rörelsemönster, men ändå har det resulterat i mål många gånger.
Rebecca: När vi startade den här panelen fick vi frågan om vår favoritspelare i IFK, jag svarade att min var Alexander Fransson med Totte Nyman som god tvåa. Inte visste jag då att Christopher Telo var så här betydelsefull för mig! Han har varit med i truppen i så många av mina fotbollsälskande år att jag nästan börjat se honom som en institution. När Telo kommer på kanten med språng, då åker hoppet upp i topp.
Ett starkt minne jag har kommer från den matchen på Tele2 Arena när han satte två snygga mål och för alltid fick Peking-supportrar att kalla just den arenan något annat… Det känns osannolikt att han lämnat och jag hoppas innerligt han vill komma tillbaka hit för att avsluta karriären. Om inte annat för att tangera ytterligare något rekord.
Jörgen: Telo sa för många år sedan i en intervju med tidningen 011 att hans drömmar var att få spela med IFK:s A-lag och om att få göra ett avgörande mål mot klacken. Det här var i superettan och Telo hade börjat leva sin dröm. Jämfört med andra talanger var Telo även med när det var som allra tyngst. Och han har alltid varit lojal mot klubben, oavsett placering i seriesystemet. Han är en riktig kulturbärare som alltid kommer att vara en del av två delar av IFK-historien. 1) När vi var på väg att åka ur superettan 2009 och 2) när vi vann guld. Ingen annan spelare binder samman dessa två perioder. Det gör Telo till en väldigt speciell legend.
KAMRATERNA