Eliassons förra tränare: ”Sambatåget har gått!”

Niclas Eliasson mot Ängelholm 2013. Foto: Sami Grahn

Niclas Eliasson har verkligen fått sitt genombrott under våren i IFK Norrköping. Men varför kom det först nu och inte under åren i AIK? Vi ringde upp en av hans gamla tränare i Falkenbergs FF för att få en bättre bild av den vindsnabbe yttern.

”Samba-Nicke” som han ibland kallas på grund av sin spelstil och brasilianska bakgrund (mamma är från Brasilien och pappa från Sverige) började i fotbollsskola i Falkenbergs FF 2002 och stannade i klubben till och med genombrottet i Superettan 2013.

Simon Frankfeldt var ungdomstränare i Falkenbergs FF mellan 2011 och 2013. Även om inte Niclas Eliasson tillhörde Simons lag var han ibland med och tränade med dem, träningsvillig som han var.

Idag är Simon assisterande tränare i Varbergs GIF i division två. Han följer Niclas Eliassons succé i IFK Norrköping och pratar även med honom då och då.

Vad är din bild av Niclas från tiden i Falkenberg?
– Jag tränade det ungdomslag som fanns under det lag som Niclas tillhörde när han var i Falkenbergs FF. Jag var ung, hungrig och ville väldigt mycket, och Niclas var ju ett snäpp värre, och någonstans där byggde vi en stark relation.

– Först och främst är min bild att det var en enormt trevlig och sympatisk kille med stora drömmar och ambitioner. Han hade något utöver det vanliga; tillslaget, blicken för spelet, tekniken. Men framförallt så tränade han hela tiden. Det fanns inget stopp på det. Ibland fick man säga att ”nu måste du vila” när han kom dragandes och ville träna extra med det laget jag ansvarade över. Man fick helt enkelt hjälpa honom att inte träna för mycket, berättar Simon.

Ungefär så här kunde en vanlig träningsdag se ut för Niclas Eliasson i Falkenberg:

– Han kunde träna med A-laget på förmiddagen, med U19-laget klockan fyra och med P15-laget klockan sex. Och på morgonen var det fotbollsgymnasiet. Han bodde i en lägenhet tvärsöver idrottsplatsen, den var som hans vardagsrum. Det spelade ingen roll när man var där, Niclas var alltid där också.

– Niclas har haft den där brinnande lågan och viljan att utvecklas och har glädjen för fotbollen, lättsamheten till den. När Hasse Eklund kom så valde han att ge Niclas större utrymme, både som människa och för att utnyttja hans fulla potential på plan. Man såg tidigt att Niclas var något utöver det vanliga, säger Simon.

I april 2013 debuterade Niclas för Falkenbergs FF i Superettan. Och det skulle bli ett riktigt bra år för honom och laget. Falkenbergs FF gick för första gången upp i Allsvenskan och Eliasson noterades för ett mål och elva framspelningar på 29 matcher. Men han skulle inte följa med FFF upp i Allsvenskan, utan valde att skriva på för AIK som hade fått upp ögonen för 17-åringen.

Vad tänkte du när han blev klar för AIK?
– Det var väl främst att han hade analyserat det steget ganska noga, inget han bara hoppade på. Han var noga med att undersöka det och då jag själv är uppvuxen i Stockholm bollade jag lite med honom om hur det var att bo och leva i en storstad. Men framförallt att han kände förtroende för tränare och ledning, att det fanns en utvecklingsplan för honom. Samtidigt hade han väldigt bra tränare och personer runt omkring sig i Falkenbergs FF som kunde ge honom det stödet han behövde i ett så pass stort beslut.

– Att komma från lilla Falkenberg med en ödmjuk inställning till en klubb av AIK:s historia och mentalitet så kunde man kanske bli lite fundersam. Hur ska det gå? Men man kände att det var en nyttig skola att gå. Fotbollen är hård och tuff. I AIK är det tryck från fans och det finns en mentalitet av att alltid vinna. Från jordnära och familjära Falkenberg, en liten föreningen med små resurser, till en stor klubb och en storstad. Men AIK hade ett upplägg för Niclas, han fick rätt förutsättningar med bra faciliteter, individuella tränare med mera.

I Stockholm gick det lite tyngre för Niclas Eliasson. Första säsongen blev det 16 matcher, varav sex från start. Säsongen 2015 endast tre starter och sju inhopp och 2016 tre starter och två inhopp innan han lånades ut till IFK Norrköping.

– I AIK gick det inte spikrakt uppåt, det gick ofta bra på försäsongen men inte när tävlingssäsongen drog igång. Men han har tränat och tränat, bara kört på. Nu lossnar det ju i Norrköping, och det unnar man verkligen honom. Han knyter näven i fickan. Nu får han förtroende från Jens Gustafsson och gör det han är bra på.

Varför tror du inte han riktigt slog igenom i AIK?
– Nu har jag inte full insikt i hur det såg ut. Men jag var uppe på en studieresa och träffade Andreas Alm i tre dagar. Både han och Björn Wesström pratade varmt och gott om Niclas och såg en stor potential. Han ville mycket men var kanske inte fullt mogen i sitt spel. För att utnyttja en så pass irrationell spelare som Niclas är, handlar det även om en helhet och det ska vara ett spelsätt som passar.

Varför går det bättre i IFK Norrköping tror du?
– IFK Norrköping spelar en snabb och teknisk fotboll, med mycket kantspel och mycket spelare i boxen. Det känns som att Niclas har fått mer utrymme och friare tyglar i IFK än hos Alm och Rikard Norling i AIK.

Rätt omgivning och förtroende är viktiga ingredienser för att lyckas, tror Simon Frankfeldt.

– Det handlar mycket om miljön, att tränaren tror fullt ut på en. Att man får utrymme som kreativ spelare att göra sin grej. I Norrköping har han dessutom fått lägga lite mer fokus på försvarsspelet, det handlar också om att försvara sig och det har han anammat. Det ska Jens ha mycket kredd för, att han förädlat det lilla sista.

Du är inte förvånad att det går så bra nu?
– Absolut inte. Niclas kunde nog känna att det skulle bli en explosion förr eller senare och att han har haft tålamod, det är man bara glad för. Det är många aspekter som ska vägas in för att man ska få det genombrottet, säger Simon och utvecklar:

– Man ska ha rätt spelare omkring sig till exempel. När han slog igenom i Falkenberg och blev en tongivande spelare så var FFF inne i en trend som var positiv med flera spelare i form, som Victor Skiöld. Nu är det Kalle Holmberg som kan ta tillvara på passningarna.

Efter den här succévåren pratas det redan om en utlandsflytt. Vad säger du om det?
– Jag har inte den erfarenheten och fulla insikten att säga vad han ska göra, han måste följa sitt hjärta och sina drömmar. Han vet om vad det innebär att flytta, från Falkenberg till AIK, från AIK till IFK. Föreningar där det ställs krav, att fotbollen kan vara tuff.

– Jag är övertygad att han kan klara det rent socialt, det tvekar jag inte på. Men det är viktigt med en tränare och en klubb som tror på honom, som delar hans spelsätt och syn på fotbollen som passar hans spetskvaliteter.

Vilket land eller vilken liga skulle passa honom?
– Det får väl vara en teknisk fotboll. Holländska ligan kanske är ett bra steg rent storleksmässigt. Det är mycket man-mot-man, en tydlig offensiv och defensiv roll. Men jag tror mer att man ska gå på en klubbs filosofi snarare än ett specifikt land och storlek. Någon klubb som andas offensiv och snabb fotboll med mycket fart och fläkt, där tror jag han skulle må bra.

Men ska man tro Simon Frankfeldt så har inte Niclas så bråttom vidare.

– Jag tror inte han har någon brådska, med tanke på tiden i AIK där det inte blev så mycket speltid. Nu utvecklas han och levererar med en tränare och klubb som tror på honom. Man får inte heller glömma bort att han fortfarande är väldigt ung. Han har sina bästa år framför sig.

Är det något du tycker han behöver utveckla?
– Jag vill inte uttala mig för detaljerat i det avseendet då jag inte ser honom varje dag i den dagliga verksamheten. Men det handlar väl om att förädla de spetsegenskaper han faktiskt har, samtidigt som jag upplever att han har blivit mer konkret i sitt spel. Han utmanar för att vinna något. Och så har han börjat skjuta mer, han har ett jävla fint tillslag. Och det har ju gett resultat. Sambatåget har gått!

KAMRATERNA

En reaktion på “Eliassons förra tränare: ”Sambatåget har gått!”

  1. Pingback: Gott nytt år! Här är Kamraternas årslista för 2017 | Kamraterna

Kommentarer inaktiverade.