Andreas Johansson och Daniel Sjölund, fyller 35 respektive 34 i år, har varit starkt bidragande till IFK Norrköpings framgångar de senaste åren. Men hur länge till kan de hålla samma nivå? Vi ringde upp en motståndargubbe för att prata om tappad speed, erfarenhet och att orka träna som alla andra.
Nils-Eric Johansson går snart in på sin elfte säsong med AIK. På söndag gör han förmodligen sin 330:e match för klubben när Gnaget möter Dalkurd.
Ditt kontrakt går ut i slutet på året. Blir det sista året med AIK?
– Det vet man inte. Sen har varken jag eller AIK pratat vidare. Men det känns bra i kroppen.
Du fyllde 37 för några veckor sedan. Vad är skillnaden mellan Nisse, 37 och Nisse, 30?
– Jag vet inte om det är så mycket skillnad. Mycket med fotboll har med mognad att göra. Du har mer förståelse ju äldre du blir. Det gäller taktikten, din kropp och träningarna. Den erfarenheten man får med åldern.
Ante och Sjölund blir ju 35 respektive 34 i år. Tycker du att IFK Norrköpings fans borde börja oroa sig?
– Jag vet ju inte hur mycket de tränar på. Men själv kör jag på som alla andra. det är i träningen man kan mäta sig själv. Så länge man kan vara med i träningen på samma villkor som alla andra så är det bara att köra på.
Du har ju spelat med och mot en massa spelare genom åren. Hur ofta tänker man att ”jäklar, han har börjat tappa?”
– Det är ingenting jag tänkt på. Det man märker på oss spelare är att vi tappar speed. Men de som börjar tappa speed brukar återgälda det i placeringsförmåga.
Är det några situationer du hanterar annorlunda på planen eller nåt annat som skiljer nu jämfört med för 5-6 år sedan?
– Ja, nu har vi ändrat lite spelsystem och spelar med tre backar centralt istället för två. Då har det blivit lite lättare som back att våga gå fram och inte falla ner när man har nån som täcker upp bakom.
Du kanske aldrig varit känd som en fartfantom. Kan det rentav vara en fördel, att skillnaden inte blir lika stor som för en snabb spelare?
– Nej, jag har ju aldrig levt på min snabbhet, inte när jag var 25 år heller. Så jag vet faktiskt inte.
Ofta tänker man att en försvare eller central mittfältare åldras bättre än en anfallare eller yttermittfältare? Men spelare som Kristian Bergström och Henrik Larsson höll ju hög klass långt upp i åldern.
– Jag skulle säga att det handlar om hur kroppen hanterar det, vad har man för skadebakgrund. Har man haft mycket skador är det lätt att hamna där igen.
Återhämtning då, både IFK och AIK ska ju kvala till Europa League i sommar. Hur fungerar din kropp vid sådant tätt matchande?
– Det är det vi förbereder oss för nu. Det är bara att trycka kroppen vidare. Det gör man med styrketräning, innan och efter matcher.
De här äldre stöttepelarna som du själv, Sjölund och Ante – en vacker dag måste ni ju ersättas. Hur tidigt bör man börja skola in nya spelare och hur gör man?
– Det handlar om att prestera. Man kan inte göra som i hockey och byta in och byta ut spelare. Jag skulle säga att mycket handlar om att få speltid tillsammans. Kollar man på alla spelare i AIK är jag den som har spelat mest tillsammas med alla. Det handlar om att känna varandra som spelare. Och ju äldre man är, desto mer ligger man i framkant där.
Till sist, Mathias Florén, assisterande tränare i IFK, hoppade ju in några gånger i U21 förra året – och var enligt uppgift bäst på planen. Kan vi förvänta oss samma av dig?
– Jag vet inte. Så länge man kan spela är det kul. Jag kan tänka mig att det är kul att visa yngre hur man ska göra. Det är nog viktigt för honom att få ut det där.
KAMRATERNA