månadsarkiv: januari 2017

Klubbchefen om näringskedjan: ”IFK:s tredjeplats var en viktig signal”

Att ta ”kliv uppåt i näringskedjan” har varit ett av Peter Hunts återkommande mantran. Men hur ser näringskedjan ut egentligen. Och hur funkar den?

Silly season är här, och som vanligt är det dragkamp om de hetaste spelarna. Efter SM-guldet i fjol och tredjeplatsen i år har IFK Norrköpings dragningskraft helt klart ökat.
– Jag tror tredjeplatsen var en viktig signal från Norrköping att man inte är en dagslända, säger Svante Samuelsson som var klubbchef i Kalmar FF från 2006 fram tills i fjol.

IFK:s ordförande Peter Hunt pratar ibland om näringskedjan. Men vad betyder det?
– Rent krasst handlar det om omsättningen ekonomiskt. Det handlar lite grann om status och historik också. Men ekonomin som klubben har idag är det viktigaste.

Svante Samuelsson är före detta mittfältare i bland annat Örgryte och Kalmar FF. Under hans två sista säsonger som spelare etablerade sig Kalmar FF som ett lag strax under toppen. 2006 tillträdde han som klubbchef och fick uppleva lagets första – och hittills enda – SM-guld 2008.  Den andra hälften av 00-talet var den mest framgångsrika perioden i klubbens historia. Under sex år i rad var KFF som sämst femma i Allsvenskan.
– Rent objektivt var det rätt osannolikt att vi kom topp fem så många år i rad. De stora klubbarna var ju större än oss då också. Vi hade goda chanser att locka till oss spelare för att vi hade spelat så bra, men ekonomiskt kunde vi inte mäta oss. Det var nog fem, sex klubbar eller kanske ännu fler som betalade högre löner än vad vi gjorde, säger Svante Samuelsson.
– Det var svårt för oss att värva spelare även om vi var ett topplag. Det var sällan vi lyckades konkurrera med AIK eller MFF. Vi har väl aldrig egentligen värvat spelare som varit etablerade, snarare att de blivit etablerade hos oss.

Att vissa klubbar betalar högre löner än andra är känt. Men hur stor skillnad är det egentligen?
– I mittenskiktet av Allsvenskan är det ganska homogent. Från lag fem till elva, tolv tror jag lönerna är ganska lika. Vissa av de klubbarna är kanske beredda på att satsa stora pengar på en eller ett par spelare.
– För IFK Norrköping är det nog viss skillnad jämfört med bara några år sedan. Men det är naturligt att de värvningar de gör nu plockas från den högre hyllan och därmed har högre lön.

En spelar som IFK plockat från ”den högre hyllan” är Simon Skrabb. Det ryktas även om Kristoffer Olsson. Men vad är det som spelare generellt värderar när man väljer mellan olika klubbar. Är det möjlighet till speltid, lönenivån eller att få spela inför ett lag med en stor publik?
– Det kan skilja en del. För vissa är lönen väldigt viktig. Många tänker mer långsiktigt än så. Norrköping har nu visat att man är bra miljö för spelarens framtida karriär. Det tror jag är det viktigaste .
– Men jag tror fortfarande det är fyra, fem klubbar som kan betala bättre löner än Norrköping. Alla klubbar har ju sina konkurrensfördelar och -nackdelar. Som det är nu så tror jag IFK Norrköping ska lyfta fram sin miljö.

Du var klubbchef i drygt tio år tills du slutade i fjol. Har du märkt någon skillnad vad spelare värderar nuförtiden jämfört med när du började?
– Det är kanske lite fler som är kortsiktiga nu, men det gäller absolut inte alla. Jag tror det är viktigt att spelarna är självständiga kontra sina rådgivare och går på sin egen känsla. Det kanske inte är lika många som gör det jämfört med tio år sedan.
– Ibland kan jag känna att spelarna är lite mer naiva idag. För tio år sedan kanske fler var vana att ta sina egna beslut.

En faktor när en ung spelare ska välja klubb är förstås om klubben man kommer till är en bra språngbräda för en framtida karriär. Klubbar som sålt många spelare till kontinenten blir därför attraktiva för unga spelare, säger Svante Samuelsson.
– Jag tror att klubbarna i Europa skapar sig en bild av vilka svenska klubbar som tar fram mycket spännande spelare. Därför är det klart att utländska klubbar är mer observanta på IFK Norrköping nu än tidigare.

Två klubbar som har två lite sämre säsonger bakom sig är Elfsborg och IFK Göteborg. Den sistnämnda har dessutom ekonomiska problem. Om de fortsätter missa europaplatser, kommer de tappa statusen som storklubb?
– Nja, både Elfsborg och IFK Göteborg har ju kommit topp fem, då är du med på kartan. Och de utländska klubbarna följer ju Viktor Claesson oavsett var Elfsborg hamnar i tabellen.
– Men jag tror att för IFK Norrköping så var tredjeplatsen en viktig signal att man inte är en dagslända. Vissa klubbar gör en bra säsong, men de hinner nästan inte räkna hem det.

Många säger att klubbar som IFK Norrköping eller Kalmar FF aldrig kan få lika bra betalt som till exempel Malmö FF eller AIK för en spelare.
– Jo, det ligger en del i det. Det är svårare för de mindre klubbarna. Det är ändå en status, du markerar nån form av revir. Men det gäller utanför Sverige också, FC Köpenhamn kan sälja för andra belopp än vad svenska klubbar kan. Och en klubb i Championship kan få gigantiska belopp för en forward som går till Premier League.

Har det inte varit tröttsamt att vara i en mindre klubb och sälja en spelare och veta att andra skulle kunna få mycket mer betalt?
– Nja, man anpassar sig efter den föreningen man jobbar i. Nånstans blir det ändå ett marknadsvärde.

KAMRATERNA

Pär Zetterberg om Kujovic och slukhålet Belgien: ”Jag förstår det inte”

Bänkad – och nu även offentligt sågad av tränaren. Liksom många andra svenska spelare har Emir Kujovic det tufft i Belgien. Vi ringde upp en före detta svensk storspelare för att försöka förstå varför.
– Jag trodde absolut Emir Kujovic skulle lyckas bra. Han har jag trott på, säger Pär Zetterberg.

Pär Zetterberg lämnade Falkenbergs FF som 16-åring för belgiska Anderlecht. Då, i mitten på 1980-talet, var det allt annat än vanligt att svenska ungdomar lämnade Sverige så tidigt. Men det skulle visa sig vara ett bra val – i alla fall för klubblagskarriären. Zetterberg spelade över 280 matcher för Brysselklubben och tog hem fem ligatitlar. Det blev också en avstickare till den grekiska storklubben Olympiakos där han var med och vann ligan tre gånger.

Anderlecht och Belgien har av naturliga skäl en särskild plats i hans hjärta. Men någon bra anledning till varför så många svenskar misslyckats i Belgiska Jupiler League har han faktiskt inte.

– Jag förstår det inte. När nån har frågat mig om en svensk spelare som går till Belgien har jag alltid sagt att jag tror att de kommer lyckas. Och det har slagit fel varje gång. Nu undrar folk vad fan jag säger, säger Zetterberg.

Men varför är Belgien så svårt att lyckas i? I Holland går det ju rätt bra för svenska spelare.
– I Holland ska man vara bra en mot en. De som är bra på det är ofta de som lyckas där. I Belgien är det väldigt taktiskt och man ska kunna lite av varje. Jag tycker ändå svenskar oftast är tillräckligt allround för den ligan.

Om man jämför kvalitetsmässigt, hur stor är skillnaden mellan Belgiska Jupiler League och Allsvenskan?
– Jämför man topplagen och säger att de möts tio gånger, så tror jag de belgiska skulle vinna sju och de allsvenska lagen tre. Men samtidigt går Allsvenskan framåt. För några år sedan skulle kanske de allsvenska lagen vinna en eller två matcher av tio.

– Topplagen i Sverige blir absolut bättre, samtidigt har vi fortfarande problemet att de allsvenska toppspelarna har svårt att ta plats i Belgien. Men det har inte så mycket med spelarnas kvaliteter att göra, tror jag.

En klubb som Gent har 31 spelare i truppen och nio utlånade. Samlar man på sig för många spelare?
– Ja, det gör de. Man betalar ganska bra, överdrivet bra, till många spelare. Även fast du sitter på bänken eller kanske inte ens är med i truppen tjänar du bra. Det är därför många stannar kvar.

Emir Kujovic tränare sågade ju honom nyligen. Är det normalt?
– Nej, jag blir överraskad själv, faktiskt chockad att han gjorde så.  Jag tycker inte man har gett honom chansen. Och då tycker jag det är konstigt att man uttalar sig på det sättet.

Nyligen blev Isaac Kiese Thelin klar för Anderlecht på ett lån. Blir du rådfrågad inför en sån affär?
– Nej, det visste jag faktiskt inte om. Jag har en känsla av att det har gått ganska snabbt. Annars pratar jag fortfarande med klubben men jag tar inga beslut.

Hur ser du på honom som spelare?
– Jag kan inte säga att jag följt honom men han gjorde fantastiskt bra ifrån sig i Malmö FF. Jag har inte fått den här inblicken egentligen. Han har väldigt många egenskaper som gör att han kan lyckas.

”Vi kommer få se Jens i större sammanhang”

I Sverige är Falkenbergs FF laget i Pär Zetterbergs hjärta. Fram tills i höstas satt han i föreningens styrelse och dessutom har sonen Erik Zetterberg nu debuterat för FFF. Genom åren har han då och då tränat med klubben, och har då stött på IFK:s nuvarande tränare Jens Gustafsson en del, som ju spelat närmare 200 matcher för klubben.

– Jag känner Jens ganska bra, jag har tränat med honom och har ju sett honom spela i FFF. Även då var han en väldigt ledande person. Man märkte ganska tidigt att han hade egenskaper att bli en väldigt bra tränare. Han coachade enormt mycket, berättade mycket för spelarena om de stod rätt i positionerna. Vad jag har förstått har han alltid stått högt i rang.

– Väldigt många var överraskade när han fick gå från Halmstad. Han lyckades väldigt bra där med det materialet.

Janne Andersson har ju varit ”Mr Norrköping” de senaste åren. Men att Jens lyckats så bra trots att så många spelare försvann – utan att klaga utan bara fortsätta på sin inslagna linje – är fantastiskt bra. Det är egentligen nu det riktiga arbetet börjar för honom. Om Jens fortsätter att utvecklas kommer vi få se honom i större sammanhang framöver. Det är jag hundra procent säker på.

Vad tror du om Allsvenskan 2017?
– Malmö kommer alltid vara favoriter. Det är intressant att de har ny tränare, men de är ju ändå storfavoriter. Sen kommer de andra lagen, AIK är ju alltid där, Norrköping tror jag fortfarande kommer vara med där uppe. Elfsborg tror jag kommer vara bättre än i fjol. Det är svårt att veta. Man har ju alltid ett eller två överraskningslag. Kommer det vara något av stockholmslagen? Jag vet inte. Men i mars månad när alla övergångar är klara tror jag att man vet mer hur bilden kommer att se ut.

KAMRATERNA

Tonna om sin nya roll: ”Får en bättre överblick av alla ungdomsspelare”

Tony Martinsson slutar som tränare för U17-laget för att istället ansvara övergripande för spelarutbildning i ungdomsverksamheten. Men vad innebär det? Vi ringde upp ”Tonna” för att prata om den nya rollen.

Tony Martinsson har haft många roller i IFK Norrköping genom åren – spelare, tränare och sportchef för att nämna några – och nu är det dags för ytterligare en. Från och med årsskiftet är ”Tonna” ansvarig för spelare och ledare i IFK:s U14- till U17-lag samt för Sylvias ungdomsspelare. Det innebär till exempel att han ska se till att utbildningsplanen följs och ansvara för rekryteringar av spelare och ledare (vilket han gjort även tidigare). I den nya rollen för Tony även en bättre möjlighet att kunna följa enskilda spelares utveckling mer i detalj.

– Jag kan följa spelarna mer i deras vardag, säger Tonna som trots den mer strategiska rollen kommer fortsätta finnas på träningsplanen även fast han inte coachar något lag.

– Jag får en bättre överblick av alla spelare och kan ge feedback till tränarna så att vi jobbar med rätt grejor.

Hur känns det att gå in i den här rollen?
– Det var en roll jag själv ville ha som jag tycker att vi saknat. Internationellt är titeln ”teknisk direktör”, men det vill jag inte heta (skratt). Jag vet inte vad titeln ska bli.

Vi frågar Tony om det är viktigt att ungdomslagen och A-laget spelar på samma sätt.

– Vi har pratat om det i många år, men gör inte det. När en 14-åring om sex år är 20 år spelar vi förmodligen inte likadant med A-laget. Men vi har sagt att vi ska ha vissa saker som man ska jobba med för den som är IFK-spelare.

Han exemplifierar:

– En sak är karaktären, att jobba med beteende. En annan sak är att spela med två forwards i lagen. Däremot kan man spela med tre eller fem backar, men två forwards ska det vara.

Det här med beteendet på planen – att till exempel göra tummen upp eller ge en high five – är något IFK:s psykologiska rådgivare Daniel Ekvall har talat mycket om de senaste åren.

Tonna:

– Det kan vara alltifrån att hälsa på varandra till utanför-planen-grejor. Sköter vi oss rätt där så är det enklare att sköta sig innanför linjerna. Man förändras inte när man går innanför linjerna, det vet jag av erfarenhet.

Den som följer IFK på nära håll har säkert hört att bland annat Jens Gustafsson och Stefan Hellberg pratat mycket om hög intensitet och maxlöpningar på sistone. Även Tonna tar upp det:

– Vi ska träna med hög intensitet i allt vi gör, lära spelarna att springa mycket mer i två riktningar. Det är glädjande att vårt A-lag ligger på övre halvan i Allsvenskan vilket ställer högre krav i hela ungdomsverksamheten. Spelarna måste vara bättre för att slå sig in i A-truppen. Därför måste vi driva på med saker på U-sidan tidigare än vad vi gjort förut. Kravställningen måste höjas.

Det handlar dock inte om en tidigare elitsatsning, menar Tony.

– Det är ingen utslagning, men vi ska bli ännu mer proffsiga än vad vi är.

IFK verkar satsa allt mer på ungdomsverksamheten och vill till exempel ha fler tränare i varje grupp.

– Jag har rekryterat alla ledare och legat i så att vi blir fler ledare kring varje grupp och får in mer kompetens, säger Tony.

Om sin ersättare i U17-laget, dansken Henrik Jensen, säger han så här:

– Jag pratade med honom redan för två år sedan. Han har en bra erfarenhet av ungdoms- och seniorfotboll. En bra kille som inte är rädd för att ställa krav.

Skiljer sig dagens ledare från tidigare generationer?
– Den yngre generationen som kommer har ju kanske en mer teoretisk syn på det hela. Förut var det lite mer praktiskt. Nu får vi en mix av allt, man ska inte tappa något.

Satsningen på ungdomsverksamheten har ju under de senaste åren verkligen givit resultat med flera egna produkter som slagit igenom i A-laget. Att satsa mer på sina egna talanger var ett mål Tony hade redan 2008 när han var sportchef.

– Nu är jag glad att många spelare i ungdomslagen har som mål att hamna i IFK:s A-lag. Så såg det inte ut för tio år sen, då hoppade man över A-laget. Nu ser man att våra A-spelare blir förebilder.

Det beror inte bara på representationslagets framgångar i Allsvenskan de senaste två åren, menar Tony.

– Vi jobbar också hårdare för att knyta ihop A- och U-verksamheten. Vi har kontinuerliga möten mellan A-laget och lagen nedåt.

Har du någon uppfattning om hur IFK:s U-verksamhet står sig gentemot andra klubbar?
– Vi jobbar väl lite olika. Vi får ju ofta kanske stryk mot Malmö, AIK och Göteborg i yngre åldrar. Men sedan kommer vi ikapp i 15-årsåldern och det är då vi börjar mer med vår elitsatsande del.  Vi står oss rent generellt väldigt bra jämfört med våra konkurrenter.

Tony menar att en del klubbar arbetar mer med att bli framgångsrika som lag på U-sidan, medan IFK mer ser till den individuella utvecklingen i ung ålder.

– Vi har alltid slussat spelare vidare utan att bygga något lag för att vinna 17-årsserien. Är man bra så åker man vidare, målet att få fram A-lagsspelare. Det är en individuell lagidrott, varje person måste dra sitt strå till stacken men är också beroende av de andra för att de ska bli bättre.

KAMRATERNA

Fotnot: Läs också vår intervju med nya U17-tränaren Henrik Jensen.