Nyligen förlängde Marcus Falk Olander sitt kontrakt med IFK Norrköping. Han är knappast en spelare som spetsar laget, men däremot en viktig kulturbärare. Men vad innebär det – egentligen? Vi ringde upp en före detta slitstark mittfältare som vet.
För några veckor sedan förlängde Falk Olander kontraktet med IFK, till många supportrars glädje. ”Falken” framhålls ofta som ett föredöme med sin träningsvillighet och professionalism. Samtidigt menar många att han inte håller måttet i ett allsvenskt topplag. Eller gör han det, fast på ett annat sätt? Och vad är egentligen en kulturbärare?
– För mig är en kulturbärare är en person som är professionell ut i fingerspetsarna, i allt vad man gör. Som alltid är förberedd, säger Magnus ”Sama” Samuelsson som spelade i IFK Norrköping 1990-1998 samt 2007-2009.
– Jag tycker att kulturbärare är några av nyckelstenarna för att nå framgång. Dels för ledarna och staben – att man har några som man alltid vet vad man får ut av. Men även som ansiktet utåt för föreningen.
– Träffar du Marcus Falk Olander så är ju han en sån som stärker varumärket. Han representerar IFK Norrköping 2016, du sätter ett likatecken mellan honom och föreningen. En sån person är ovärderlig mot sponsorer och supportrar.
Hur ser du på hans betydelse på och vid sidan av planen?
– Falken gör ju inte femton mål, det är klart. Men nu spelade han ett antal matcher under hösten. Var han dålig då? Nej, det tycker jag inte .
– Han kan sitta på bänken i 20 matcher utan att visa det minsta lilla missnöje. Han spelar i U21 där han är ovärderlig. Han är inte ledande i A-laget, men man vet Marcus värde, säger ”Sama” och fortsätter:
– Ur IFK:s synvinkel är han ovärderlig. Han sätt att vara, att ta hand om unga spelare på väg upp så att de får en bra utveckling. Marcus netto är så viktigt på så många sätt. Han levererar varje dag i IFK:s vardag.
Det här med att ha en bra vardag pratas det allt mer om.
– Jag har ju spelat elitfotboll i 20 år så jag vet vad som fungerar. Sakerna med vardagen ska man inte underskatta.
Vad har de kulturbärarna som du spelat med gemensamt?
– Jag tror det är att leverera nåt sju dar i veckan. Det är gott att ha det i ett lag. Man vet vad man får varje dag i veckan.
Vilka är det största kulturbärare du själv spelat med?
– Oj, det är många. Ta en sån som Jonas Lind – han var IFK trogen i alla år. Levererade varje dag på träning, och på match. Han var inte den spektakulära spelartypen, men levererade i femton års tid. Sulo Vaattovaara var en likadan kille.
Hur många sådana karaktärer behövs det i en grupp?
– Har du en grupp på 22-23 spelare behöver du fyra, fem eller sex stycken informella ledare, som bygger upp en kultur i gruppen. Det är ett måste för att nå framgång.
Du var med 2008 när IFK åkte ur Allsvenskan. Hur var den gruppen?
– Det var en spretig grupp, det blev platt fall. Vi fick inte ihop det.
KAMRATERNA