Det har snart gått tre månader sedan Andreas Blomqvist slet av det främre korsbandet. Kamraterna ringde upp mittfältaren för att höra hur rehabiliteringen går och prata om hans första säsong i klubben.
Det var den 13 september som IFK tog emot Malmö FF på Parken i U21-slutspelet. Efter bara några minuter fastnade Andreas i gräset och vred om knäet. Det visade sig vara korsbandet som var av och säsongen tog hastigt slut för nyförvärvet som kom från danska Ålborg i vintras.
Hur är läget nu?
– Jag opererades den 1 oktober. Det går bra, jag är ganska långt framme. Det var en ganska stor operation eftersom att det inte bara handlade om korsbandet, utan också om ledbandet som de gick in och stramade åt.
Du fastnade och vred om knäet. Kan konstgräset vara en bov i dramat?
– Det är svårt att säga. Det var en ganska märklig situation, inte så mycket som skedde egentligen. Förmodligen hade jag haft lite problem med ledbandet som tänjts ut med åren och det kan ha bidragit till att korsbandet gick av just då.
Vad gör du om dagarna?
– Jag går till en sjukgymnast tre gånger i veckan allt som oftast. Jag får nya övningar och stegrar upp rehabiliteringen hela tiden. Och så kör jag gym på egen hand. Tanken är att jag ska vara tillbaka i Norrköping när vi återstartar efter semestern.
IFK samlas igen den 5 januari och ”Blomman” berättar att hans mål är att kunna börja jogga under januari månad. Än så länge har han bara fått hålla sig till gymmets cykel.
Även Nikola Tkalcic och Marwan Baze är just nu borta från fotbollen på grund av korsbandsskador. För Nikola var det tredje gången han slet av korsbandet i matchen mot IFK Göteborg i maj. Vi frågar Andreas om kroatens erfarenheter har hjälpt honom något i rehabiliteringen och vägen tillbaka:
– Absolut. Jag har pratat med Nikola ganska mycket. Det var ju första gången för mig, så jag vet inte vad man har att vänta sig.
Vad har han sagt?
– Att det tar lång tid, att det är de första veckorna efter operationen som är de jobbiga. Han säger att det går att komma tillbaka. Det är bra att ha någon att bolla med, säger Andreas.
Hur ser du annars på din första säsong med IFK?
– Jag tycker väl att första matchen jag startade, hemma mot AIK (4-1), var en fantastik match. Efter det rullade det på, presterade bättre ju mer jag fick spela. Allt som allt är jag ganska nöjd fram till att skadan kom.
Andreas noterades för tre mål och två målgivande passningar på 18 allsvenska matcher (varav tre inhopp) under sitt första år i IFK.
– Jag kunde önskat att det blivit några fler poäng, jag vill vara en poängspelare. Det kan bli mer om man säger så och det förväntar jag mig när jag kommer tillbaka.
Du fick spela på lite olika positioner på mittfältet. Vilken trivs du egentligen bäst i?
– Det är väl egentligen centralt, på innermittfältet. Den rollen som jag hade bredvid Sjölund i några matcher. Där kan jag vara lite fri. Det är som tvåvägsspelare jag trivs bäst.
– Men det var kul att spela vänsterytter. Jag gjorde någon bra match där, och i någon försvann man lite. Det är en position man får växa in i.
SM-guldet följdes upp av en tredjeplats. Hur ska IFK behålla positionen i toppen av svensk fotboll?
– Vi ska fortsätta med vår spelidé, värva smart, och ha en bra lagsammanhållning, säger Andreas som menar att den lagsammahållning som finns i IFK Norrköping är den bästa han varit med om.
Att skapa en bra lagsammanhållning är nog lättare sagt än gjort. Varför är den så bra i IFK?
– Jag vet inte varför det är så. Men det känns som en familjär klubb. De rutinerade gubbarna tar hand om de unga, alla tar hand om varandra.
När hoppas du vara tillbaka i spel?
– Det är svårt att svara på, rehaben kan ta allt ifrån sex till nio månader. Det är klart att man vill vara tillbaka så snabbt som möjligt. Men det gäller att inte stressa och skynda sig tillbaka.
KAMRATERNA