Vår eminenta panel med Rebecca Stenfeldt, Hasse Eriksson och Jörgen Löwenfeldt pratar om ”IFK-landslaget”, policys vid utgående kontrakt och känslan inför den sista delen av Allsvenskan.
1. Spelmässigt var det kanske sisådär mot Holland, men det finns numera en stark IFK-anknytning i landslaget. Känner ni en nytändning inför Blågult?
Rebecca: Jag känner en extrem nytändning för landslaget. Det började smyga sig på redan i våras när det stod klart att Janne skulle ta över och Emir skulle få vara med i EM-truppen. Visst har jag följt Blågults matcher genom åren men intresset har sviktat, jag har alltid sett på IFK som mitt främsta lag. Nu känns det annorlunda, jag tror det beror på att så mycket är möjligt i nuläget. Janne och hans trupp är laddade för att bygga något nytt, i nuläget har de inte den absoluta pressen på sig. Givetvis är IFK fortfarande nummer ett men jag ser fram emot mera från ”Sveking” och jag saknar inte ens Zlatan.
Hasse: Det tänder till med den starka IFK-anknytning det är i landslaget. Det är nästan som det var på 60-talet, då hade vi sju spelare som gjorde minst 30 landskamper. Förhoppningsvis blir det fokus på laget under Janne. Det var för mycket fokus på Zlatan, och inte på vad laget kunde göra tidigare. Det var skönt att Janne pratade fotboll och analyserade matchen och inte pratade känslor i eftersnacket.
Jörgen: Landslaget känns som en ny version av IFK, som att vi klarat banan och nått till en högre nivå. Alla ledare lyfts upp, liksom spelarna. Dessutom äger vi ju U21-landslaget också, så det är svårt att tappa intresset. Men kanske är det allra viktigaste att det känns som att det finns en plan och att alla gör sitt bästa. Mitt intresse för landslaget avtog kraftigt efter Tommy Svensson-åren. Först på grund av för tråkig fotboll, sedan på grund av Hamréns fotboll. Men kanske är det också så att IFK tog över.
2. Peter Hunt uttryckte en viss besvikelse efter att Totte lämnade och pratade om policys för spelare med utgående kontrakt. Hur tycker du IFK ska resonera vid såna lägen?
Rebecca: Ett lag ska förstås formas ihop med de spelare som kommer att stanna kvar. Det känns dock som ett skott i egna foten om en spelare som faktiskt behövs för att vinna matcher utesluts. Jag tror man får besluta från situation till situation, det gäller att prioritera de spelare som har kontrakt och sedan använda hela truppen vid behov.
Hasse: Jag kan inte ge något generellt svar på frågan. Det finns så många parametrar att ta hänsyn till. Man ska alltid spela med bästa spelarna som gör den bästa elvan. Men i ett lag eller grupp finns det så mycket som måste fungera. Vi har sett många individuellt bra spelare som inte tillför laget något. Exempel på det tycker jag är Astrit Ajdarevic, en individuellt skicklig spelare som inte gjorde laget så mycket bättre under sin tid i IFK. Om man ska ”straffa” spelare så måste det finnas sakliga skäl till det.
Jörgen: IFK ska så klart respektera kontrakten, men ta Bärkroth som exempel. Redan nu bör man ha rätt bra koll på om han avser förlänga kontraktet eller inte. Vill han inte det får man förklara för agenten att det är dags att försöka hitta en köpande klubb. Vi har inte råd att tappa spelare som Bosman eller semi-Bosman, om det inte är så att vi själva har valt att göra det. När det gäller äldre spelare är det förstås en annan situation, då det ändå inte handlar om övergångssummor i den utsträckningen som för yngre.
3. På lördag börjar Allsvenskan igen, den sista tredjedelen av serien ska spelas. Känner ni ångest eller förväntan?
Rebecca: Jag är förväntansfull och ser fram emot att få se lite allsvensk fotboll igen. Den här tiden på året innebär dock en mix av alla möjliga känslor, under mina år som IFK-supporter har jag alltid känt nervositet och en brutal fotbollsångest. Det spelar liksom ingen roll om vi vinner SM-guld eller ligger på vippen till nedflyttning, det är bara jobbigt. I år ser det trots allt bra ut och jag ska försöka hålla mig lugn – trots nervositeten som bubblar i mig.
Hasse: Att vara fotbollsälskare är att vara en nutida flagellant. Det är ofta ett självplågeri med både ångest och förväntan. Den ”magiska” tiden tar alltid slut för alla lag och sedan förra sommaren har jag inför varje match tänkt att nu är det över. Men det är inte över, det fortsätter trots ett nytt lag. Vi kommer att slåss om guldet med MFF och vi ska fortsätta njuta så länge vi kan.
Jörgen: Ärligt talat känns det fortfarande som en efterfest. Jag njuter av SM-guldet och har inte fattat att det börjat på nytt ännu. Så att vi plötsligt har chans på ett till guld är ofattbart. Sett till inspelade poäng är vi dessutom bäst i landet, så något annat än full satsning mot guldet vore orimligt. Men räkna inte med att jag är närvarande under resan…
KAMRATERNA