Stefan Hellberg – IFK Norrköpings ”passningsgeneral”

IFK:s assisterande tränare Stefan Hellberg har en stor del i lagets fina passningsspel. Han drillar spelarna på träning och analyserar sekvenser efter match.
– Det är roligt för min del att tränga in i de här sakerna, säger Stefan.

I vår avskedsintervju med Janne Andersson kallade han Stefan Hellberg för ”passningsgeneralen” och syftade på allt arbete den assisterande tränaren lägger ner på att utveckla IFK:s passningsspel.

Men Stefan är, som vanligt, ödmjuk och säger när vi ringer upp honom att Janne och Mathias Florén är lika delaktiga i att IFK kanske har Allsvenskans mest attraktiva passningsspel. Stefan berättar engagerat i stora drag om sina tankar kring ett väl fungerande passningsspel:

– Alla elva spelare, inklusive målvakten, ska vara delaktiga. Alla ska fatta rätt beslut när vi har bollen. Är inte alla aktiva så blir det svårt att ha ett bra passningsspel.

Spelarnas rörelser är mycket viktiga för att ställa till problem för motståndarna, menar han.

– Det som är intressant är att varje rörelse innebär att motståndarna måste ta ett beslut. Man försöker få motståndarna att ta många beslut hela tiden, då är chansen stor att de tar fel beslut någon gång.

En annan viktig sak för att passningsspelet ska fungera är tanken bakom en enskild passning. En enda passning kan skapa olika möjligheter för mottagaren som i sin tur påverkar resten av laget och motståndarna. En lös kontra en hård passning kan signalera helt olika saker. Stefan tar ett exempel med en hård passning som kan signalera att mottagaren ska vända upp när han får bollen:

– Slår Ante en hård passning till Daja kanske han bedömer att Daja kan vända upp med bollen. Även om det är trångt runt honom vet han att medspelarna kommer hjälpa honom.

Det gäller att hela tiden ha ett samspel och en stor rörlighet för att lyckas.

– Gör vi det inte tillsammans, så får vi ingen effekt, menar Stefan.

För att till exempel Andreas Johansson och Daniel Sjölund ska kunna ha det här samspelet och förstå varandra är den dagliga träningen oerhört viktig. Det är inte något som en tränare bara kan lära ut.

– Man måste hitta kontakten mellan varandra. Grunden är att all träning ska vara matchlik. Man får inte lura sig själv att göra det på en annan nivå än vad en match kräver.

Kan alla bli en bra passningsspelare?
– Alla kan det i förhållande til den kapacietet man har. Det gäller att skaffa sig läget, tricket är att komma ur en situation. Utifrån sina förutsättningar kan alla bli jäkligt bra passningsspelare. Där är väl också något vi tjatat om; att varje passning på träning är viktig. Slår man slarvigt på träning så kommer man ha större bolltapp i en match också.

Konstgräset, som blir allt vanligare i Sverige, har gjort svenska spelares passningsspel bättre, tycker Stefan.

– Konstgräset spelar en jättestor roll. Det går så fort på träningarna och det lägger ribban för matcherna.

Utvecklingen i Sverige med konstgräs, men också fler bra gräsplaner, som utvecklat passningsspelet har inneburit ett helt annat spel jämfört med bara för några år sen, menar IFK:s assisterande tränare.

– Tappar man bollen idag så tar det längre tid innan man får tillbaka den, det kostar att få tillbaka den. Det var inte alls samma sak för fem, sex år sedan, då fick man tillbaka den tidigare.

Viktigt med variation

Ett bra passningsspel betyder inte bara att man ska slå korta passningar mellan varandra hela tiden, menar Stefan. Det blir inte effektivt. Det gäller att hitta en balans mellan ett lite kortare och längre passningsspel, förklarar han:

– Man kan inte bara hamna i ett kort passningsspel. Det gäller också att ha variationen som vi har haft med snabba spelare som gör att vi blir bra i omställningar. Men det är svårare.

– Det gäller att hitta passningar som skapar effekt, till exempel bakom backlinjen eller på bröstet på forward. Annars blir det för enkelt för motståndarna.

IFK har blivit duktiga på att spela sig ur situationer långt ner på egen planhalva. Från läktaren kan det ibland se väl risktagande ut. Stefan berömmer spelarnas kvalitet – och mod:

– Försvarspelarna är skickliga. Och Janne säger att vi ska våga, men det finns alltid en gräns.

Han tar som exempel matchen mot Jönköpings Södra där ett naivt passningspel vid eget straffområde från hemmalaget ledde fram till Christoffer Nymans 1-0-mål.

Men att att bara sparka iväg bollen är sällan den bästa idén.

– Rensar du bara får du tillbaka trycket igen.

Unga spelare har mycket att lära

Tesfaldet Tekie har fått mycket beröm under våren. Men också kritik för han ibland slarvat i passningsspelet. Till exempel slog han en misslyckad crossboll i premiären mot Malmö FF som föranledde hemmalagets kvittering. Det här är typiskt för unga spelare, menar Stefan Hellberg.

– Konsekvensen av att tappa bollen i ungdomsfotbollen är inte lika stor som i seniorfotbollen. Har du som ung varit bäst i ditt lag så ska du slå svåra passningar. Arnor och ”Tess” är vana att slå svåra passningar. Men ibland är det bättre sätta en passning på  7-8 meter och sen har den spelaren en lättare passning.

Men samtidigt måste en ung spelare få misslyckas.

– Det man älskar med Tess är att han hela tiden vågar, även om det blir misstag ibland så vågar han igen. Det är grunden för att bli riktigt bra.

En annan sak unga spelare måste lära sig för att passningsspelet ska flyta bättre är att värdera sina löpningar.

– De bästa unga spelarna har alltid fått bollen på fötterna, de måste inte springa för att få bollen. Arnor har lärt sig att dra iväg för att få bollen, men det blir  inte så mycket sånt i ungdomsfotbollen. Det måste utvecklas för att de ska bli mer beredda.

Finns saker att förbättra

För att ta passningsspelet till ytterligare en nivå pekar Stefan på några saker som lag i Europa ofta är bra på. Det handlar om ”sista passningen”.

– Sista passningen leder till målchans, men har en större riskfaktor. Det krävs en oerhörd tajming för att lyckas, oavsett om det är ett inlägg, ett instick eller ett inspel. Vi kan utvecklas genom att inte alltid spela på första löpningen, utan istället kanske slå på den andra eller tredje löpningen som är svårare för motståndarna att plocka upp.

För att lyckas med det här behöver man få möjligheten att slå den avgörande passningen högt upp i banan, vilket kräver ett stort bollinnehav.

– Man behöver ett bollinnehav för att komma en bit in på plan. Det är svåra passningar och svåra löpningar, kanske måste man löpa tio gånger för att få bollen en gång. Men kommer man högt upp i banan blir inte löpningarna 30-40 meter som på den gamla goda tiden, utan istället bara tio meter.

Det är så klart viktigt för att spara på krafterna och att inte behöva ta de längsta löpningarna hela tiden.

Vad mer kan IFK göra för att utveckla passningsspelet som i förlängningen kan skada motståndarna ännu mer?

”Passningsgeneralen” säger:

– När ett läge uppstår så måste alla gå för det. Ett exempel: har man en forward som jagar 30 meter och övriga ej gör det, så är det totalt bortkastat. Man kan inte spela i full fart i 90 minuter, men när det är läge ska man som lag, både offensivt och defensivt, utnyttja kraften på ett effektivare sätt. När man bestämmer sig går man till hundra och tar löpningar i maxfart.

KAMRATERNA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *