Det är bara några dagar kvar innan Janne Andersson lämnar sitt arbetsrum på Parken för nya äventyr som förbundskapten. Kamraterna ringde upp IFK:s manager för en liten ”hej då-intervju”.
SM-guldet var ju kronan på verket. Men i det stora hela: vad är du mest nöjd med under dina år i IFK?
– Hur vi har byggt upp det här, att gå från en klubb som gjorde det jättebra i Superettan 2010 men kanske överpresterade, till att idag vara ett topplag i svensk fotboll. Vi blev femma 2012 men fick sen ta ett omtag när vi tappade spelare som vi inte kunde behålla på grund av ekonomin. Vi började bygga på vägen med egna spelare. Jag är extremt glad och nöjd med hur strukturen kring fotbollen ser ut. Det har blivit rejält och robust med en bra mentalitet. Vi har en jäkla bra vardag tillsammans.
Vad menar du med ”strukturen kring fotbollen”?
– Det är en samsyn i klubben om hur vi jobbar, med en närhet mellan ungdom, Sylvia och a-truppen. Det är många som kommit fram via Sylvia, senast Henrik Castegren. Strukturen handlar om vad vi betonar i vardagen, vad det innebär att vara en elitidrottsman och träna hårt. Det ni ser är matcher, när det är skarpt läge. Men vi jobbar hela tiden med alla förberedelser på vägen, noggrannheten och professionalismen. Där är jag enormt konsekvent och envis hur jag vill ha saker och ting i den processen, tillsammans med mina kollegor så klart. Vi är många som har hjälpts åt.
Är det något du ångrar under de här åren?
– Att jag bråkat med domarna lite mycket ibland, det kan jag vara lite ångerfull och inte så stolt över. Annars är jag inte mycket för att vara ångerfull. Man tar massor av beslut hela tiden; byten, laguttagningar med mera. Ibland blir det rätt, ibland fel. Vi utvärderar efter match och sen går vi vidare, det som är gjort är gjort.
– Men det är inget stort organisatoriskt, strukturellt, som jag tycker har blivit fel. Men visst finns det saker man alltid kan göra bättre.
Hur har du utvecklats som tränare sen du kom till IFK?
– Jag har utvecklats mycket tillsammans med tränarteamet och med spelarna, man lär sig av varandra. Även om jag har varit med i 19 allsvenska säsonger och gör min 496:e match på söndag så är man inte fullärd. Människor är komplexa, fotboll är komplext. I grunden har man en riktning i vad man tror på och hur man vill ha saker, att man tror på sig själv. Jag försöker vara lyhörd, öppen och mottaglig, och det tycker jag att jag är.
Har du förändrat något i hur du vill spela fotboll?
– Det har jag gjort. Ett av skälen är att det är så bra träningsförutsättningar här med konstgräset och Teknikhallen. Det är en bra träningsmiljö på Parken, vilket är grundförutsättningar för att utveckla spelet. I det såg jag en möjlighet att utveckla spelet.
– Vi har lagt ner extremt mycket jobb med vårt passningsspel, främst genom Stefan Hellberg som är ”passningsgeneralen”, på varenda träning. Det har gjort att vi kunnat höja kvaliteten och spela fotboll på ett annat sätt i takt med att vi höjt kompetensen.
– Såsom vi spelar idag är nytt i svensk fotboll, det är ingen annan som spelat så här tidigare. Både jag och mina kollegor har hittat en väg framåt och där har jag utvecklats som tränare.
Var det tanken från dag ett att gå mot ett passningsorienterat spelsätt?
– Ja, det var tanken när jag såg träningsförutsättningarna. I HBK hade vi ett ojämnt underlag, det går inte att få samma kvalitet då. Att vi spelar som vi gör idag har också med spelarnas egenskaper att göra. Många är delaktiga. Att vi skulle vara mer passningsorienterade var jag helt övertygad om när jag kom hit.
Är det någon värvning du är extra glad över?
– Det är många spelare som har kommit hit som gjort det bra. Men ”Ante” är fundamentet, bottenplattan i huset. Hans förmåga att göra alla andra bra är helt unik. Det är många spelare som är bra idag som Ante har varit med att forma genom sitt sätt att vara och spela. Samma dag som jag blev klar för IFK kontaktade jag Ante och började bearbeta honom. Det tog ett år innan vi fick hem honom.
– Men alla har inte blivit fullträffar, men jäkla bra killar och människor har det varit som har kommit. Meneses och Skagestad blev inte succéer av olika skäl. Men de var bra killar att ha att göra med och gjorde avtryck på det mänskliga planet.
Är det någon värvning du var nära att göra, men som inte blev av, som grämer dig?
– Magnus Eriksson satt i soffan på Parken inför säsongen 2013. Jag kände: ”fasen, det här har vi”, men så kom Malmö FF in i bilden och han gick dit och gjorde succé.
Vår uppfattning är att du har varit väldigt tillgänglig för media under din tid i IFK. Varför har det varit så?
– För mig handlar det om respekt för varandras roller. Jag har sagt det många gånger: behandlar folk mig med respekt, så vill jag behandla folk tillbaka med respekt. Vi har olika roller och har ett stort intresse att det skrivs om IFK, och då måste det vara bättre att jag pratar med er som vill och är intresserade, än att jag inte gör det. För mig är det en självklarhet.
– Sen vill jag bli behandlad med respekt, att man ska skriva det jag säger och inte hitta på skräp. Så länge jag och IFK får respekt är jag noggrann med att vara respektfull tillbaka. Jag kommer fortsätta vara det. Det är många som säger att jag kommer bli mer utsatt som förbundskapten, det förstår jag, men varför skulle folk nu vara dumma och skriva lögner? Det är bättre att prata med varandra än att inte prata med varandra.
Du har ofta återkommit till ”näringskedjan”. Hur mycket har IFK klättrat i den?
– Vi har ju klättrat så klart. Men hur mycket är svårt att säga. I grunden är det ju ekonomi vi pratar om. Med det publiksnitt vi hade förra året, även om jag inte kan ekonomi och marknad på samma sätt, har vi ju lyft även där.
KAMRATERNA
1 kommentar