månadsarkiv: april 2016

Ingen ”Fimpen” i IFK Norrköping i vår

David Mitov Nilsson missar resten av säsongen och IFK Norrköping lär vara på jakt efter en ny målvakt. Många supportrar hoppas att Henrik ”Fimpen” Gustafsson ska kunna fylla Mitovs skor under våren, men det är inte möjligt enligt Gerhard Sager, ordförande i SvFF:s tävlingskommité.

Det svenska transferfönstret är nu stängt. För att en allsvensk klubb ska få dispens och kunna registrera en ny spelare får spelaren först och främst inte vara registrerad för någon annan klubb, och sen måste spelaren aktiv ha sökt kontrakt med klubbar under perioden som klubblös.

– Man måste visa dokumentation från de klubbar man varit i kontakt med och måste ha varit igång och sökt hela tiden, säger Sager.

Eftersom ”Fimpen” är registrerad för Horn/Hycklinge IF, där han för övrigt spelar mittback, så finns det ingen möjlighet för honom att representera IFK Norrköping innan transferfönstret öppnar igen 15 juli.

Positionen som målvakt är extra utsatt. Det är inte lättare att få dispens då?
– Nej, det är ingen skillnad. Vi tar inte hänsyn till positionen i laget. För några år sedan begärde Mattias Hugosson dispens på våren för att kunna registreras för IFK Göteborg. Men han fick vänta tills transferfönstret öppnade.

Hur är det med utländska spelare?
– Det är samma regelverk där, säger Sager.

KAMRATERNA

Kvällsposten-Wall om Roar Hansen: ”Hans största styrka är att leda talanger rätt”

Enligt sajten FotbollDirekt är Roar Hansen aktuell att bli Janne Anderssons efterträdare i IFK Norrköping. IFK-supportrarna verkar inte överförtjusta i tanken på att 50-åringen från Perstorp blir boss på Parken, inte minst med tanke på de senaste åren i Hif och ÅFF. Vi frågade Johan Wall, fotbollsreporter på Kvällsposten/Expressen, om hans bild av Hansen.

2011 ledde Roar Hansen Ängelholms FF till en överraskande kvalplats i Superettan. Året därpå tog han Östers IF till Sveriges högsta division. 2013 tränade han Helsingborg, som blev femma i Allsvenskan. Men sedan dess har det gått tyngre. 2014 blev hans Hif bara nia i tabellen, och 2015 åkte han ur serien med ÅFF.

Johan Wall bevakar fotboll för Kvp/Expressen och är stationerad i Malmö. Helsingborgs IF är en av de klubbar han bevakar närmast.

Roar Hansen har efter sista året i Hif och tiden i ÅFF kanske inte rankats så högt. Om du ser till de förutsättningarna han haft att jobba med, vad skulle du ge honom för betyg?
– Roar kom till ett HIF som var ekonomiskt pressat och det ställdes orimliga krav på honom. Det krävdes att han skulle slussa in unga talanger i startelvan samtidigt som det förväntades att laget skulle slåss om topplatser i allsvenskan. Den ekvationen är extremt svår att få ihop. Min känsla är att Roar gick in i HIF-projektet utan att riktigt ha fått full klarhet i omständigheterna. Jag följer inte Åtvidaberg lika nära som HIF men har givetvis noterat att förutsättningarna varit precis lika dåliga där, om inte ännu sämre. Att bedöma Roar utifrån tabellplaceringarna känns därför orättvist.

Vad skulle du säga är Roars starka respektive svaga sidor?
– Roars största styrka är hans förmåga att leda yngre talanger rätt. Även om det inte lyckades fullt ut fick ut en hel del av ungtupparna i HIF. Han lyckades också bra i Öster. Roar är inte den auktoritära gaphalsen som enbart bryr sig om hur hans spelare presterar på planen. Han bryr sig också om hur de mår och hur de utvecklas. En svaghet kan vara hans naivitet och blåögdhet. Att tacka ja till jobbet som HIF-tränare, när förutsättningarna såg ut som de gjorde, var i efterhand kanske inte det bästa valet. Efter succén i Öster sågs han som en relativt ung tränare på väg uppåt. Efter tiden i HIF fanns mer tvekan och det är troligtvis anledningen till att han därefter inte fick ett bättre uppdrag än det i Åtvidaberg.

Roars har kanske en annorlunda utstrålning än vissa andra tränare och kanske inte framstår som handlingskraftig i till exempel intervjuer. Är det rentav så att han får oförtjänt kritik på grund av detta?
– Han är en känslomänniska. När det går dåligt blir han genuint arg, ledsen eller förbannad. Därför kan det kanske framstå som att han inte är handlingskraftig. Men jag känner inte igen kritiken kring det.

IFK har ju ett redan fungerande lagbygge och är en harmonisk klubb. Hur ser du att Roar skulle funka i ett sådant sammanhang?
– Efter turbulensen i HIF och Åtvidaberg vore det spännande att se honom i en mer fungerande miljö. Jag tror att alla tränare föredrar att kliva in i ett fungerande lagbygge och en harmonisk klubb.

Om det nu ligger nåt i ryktena att IFK intresserar sig för Roar, kan man tänka sig att det handlar om honom i en annan roll, t ex sportchef, ass-tränare, akademiansvarig eller dylikt?
– Roar Hansen är inte sportchefstypen så den rollen kan vi nog räkna bort. Men jag tror absolut att han skulle fungera som assisterande tränare. Då får han mer tid att hantera spelarna i det dagliga. Som assisterande tränare är det enklare att bygga relationer med spelarna och jag tycker att det är en av hans styrkor. Men frågan är om Hansen är villig att ta ett steg tillbaka och bli assisterande efter att i så många år varit huvudtränare. Jag tror inte det. Akademiansvarig kan vi nog också utesluta, om du menar det som i en roll där han sitter bakom ett skrivbord och ansvarar för klubbens hela ungdomsverksamhet. Roar Hansen trivs bättre ute på gräset än inne på ett kontor, säger Johan Wall.

KAMRATERNA

Henrik Castegren lovordar samarbetet med Sylvia: ”Har hjälpt mig otroligt mycket”

Castegren i Sylvia. Foto från spelarens Twitter.

Henrik Castegren i Sylvia. Foto från spelarens Twitter.

Till matchen mot Falkenbergs FF är Henrik Castegren för första gången med i en allsvensk trupp. För en tid sedan pratade vi med honom samt Tony Martinsson som tränade Henrik i Sylvia.
– Han har haft några motgångar, men jag tror att det kan vara bra för en ungdomsspelare, säger ”Tonna” som tror mycket på mittbacken.

20-årige Henrik Castegren har spelat för IFK sedan han var omkring fem år gammal. Han har gått hela vägen genom ungdomsleden ända upp till A-laget. 2014 och 2015 tillhörde han IF Sylvia där han fick värdefull matchtid i division ett och två. Förra säsongen var han lärling hos IFK men tillhör från och med i år IFK:s A-trupp.

Åren i Sylvia var mycket viktiga för hans utveckling, säger Henrik till Kamraterna.

– Mina erfarenheter därifrån har hjälpt mig otroligt mycket. Tror inte att jag hade varit samma spelare idag om jag inte gått till Sylvia som då spelade i division ett. Det var även bra med division två där jag fick en ledarroll. Jag tror mycket på det här sättet att utveckla unga spelare genom att ta in dem i seniorfotbollen direkt.

IFK:s samarbete med Sylvia ger unga spelare möjligheter att spela seniorfotboll kontinuerligt. Det är ett bra upplägg, oavsett om det handlar om division ett eller två, tycker Henrik:

– Jag tror att division ett är en rimlig nivå om man ska spela där i tre, fyra år. Men division två ger bra matchning för en ung spelare om man ska vara där i ett, två år och sen ta klivet uppåt.

På IFK:s hemsida står Henrik Castegren listad som försvarare. Men i det allsvenska genrepet mot Djurgården spelade han på mitten vilket han också gjorde mot till exempel AIK i U21-serien. Men det är i försvaret han trivs bäst.

– Jag kommer mest till min rätt där. Men jag har spelat mittfältare fram till 2012, 2013 så jag kan spela på flera positioner.

Varför trivs du bäst som mittback?
– Det är svårare att på mittfältet veta vad man har bakom sig och när man kan vända upp. Det jag gillar med mittback är att man har allt framför sig och kan styra och ställa, speciellt med det spelsättet som IFK har. Mina egenskaper kommer bäst tillrätta där.

Snackar du lite extra med Andreas Johansson?
– Det är klart att man pratar lite extra med honom och får tips och råd. Men man lär sig mest av att titta på honom, se vad han gör. Men oavsett vilken position man har så är det nyttigt att titta på honom.

Det var Tony Martinsson, tränare i Sylvia 2014, som ”gjorde om” Henrik från mittfältare till mittback.

Varför tyckte du att han skulle gå ner ett steg i banan?
– Dels på grund av hans passningsfötter, och dels på grund av hans närkampsspel. Han saknade  också lite kvickhet och då kan det vara enklare som mittback än som central mittfältare. Han måste jobba med att bli lite kvickare och snabbare i förstastegen, men det vet jag att han har jobbat på i ett par år, säger ”Tonna”.

Vidare berättar Tony att Henriks karriär inte  har inte varit en dans på rosor så här långt.

– Lite brokigt har det varit. Han var bra som yngre men fick sen lite bekymmer, han växte mycket på kort tid. Och så bröt han benet när han var 16 år eller så. Då tappade han ganska mycket tid. Så det har inte varit spikrakt uppåt.

– Han har haft några motgångar, men jag tror att det kan vara bra för en ungdomsspelare. Det är många i A-laget som haft det, menar ”Tonna”.

Henrik Castegren tillhör generationen som i princip är uppväxta på konstgräs och till stora delar har sluppit grusplaner och dåliga gräsmattor. Vi frågar vad det har betytt för hans utveckling som fotbollsspelare:

– Ser man generellt till Parkens konstgräs och de förutsättningar jag har haft så är det helt perfekt. Kvaliteten på Parkens gräs när det lades om 2014 var nästan som ett riktigt gräs. Men det ger efter lite med vintrarna. Men möjligheterna man har med konstgräsplaner är otroligt stora.

En annan framgångsfaktor för många unga IFK-spelare är att Janne Andersson vågar ge dem chansen.

– Han ser verkligen potentialen i spelarna, vilket han har visat flera gånger. Men det är svårt att peka exakt på vad det är han gör, säger Henrik om den blivande förbundskaptenens fingertoppkänsla när det gäller att utveckla unga spelare.

Vad har du för mål med säsongen 2016?
– Att prestera så bra som möjligt på varje träning. Får jag chansen i Allsvenskan ska jag vara förberedd att ta den, målet är att få minuter i Allsvenskan. Men får jag inte det så får jag jobba på andra sätt och samla på mig erfarenheter.

Målsättningen kan alltså bli uppfylld redan i den femte omgången mot Falkenberg, då Henrik alltså är med i truppen för första gången.

KAMRATERNA

Falkenbergs tränare tror att Sebastian Andersson kan bli skyttekung

Inför fredagens bortamatch mot Falkenbergs FF ringde vi upp tränaren Hasse Eklund för att kolla läget. Trots att ”laget vid havet” är poänglösa verkar han ganska hoppfull inför den svåra uppgiften mot IFK.

Hur är läget i FFF inför matchen?
– Skadeläget är bra, vi börjar få tillbaka spelare. Det är bara en spelare, Hampus Svensson, som inte är tillgänglig. Vår form… ja vi har ju förlorat alla matcherna men det har varit okej prestationer. Jag är nöjd med delar i spelet. Vi gjode en rätt bra match mot Hif men sen är det fem minuter som förstör mycket.

Vad blir nyckeln för FFF-vinst mot IFK?
– Nyckeln blir att arbeta stenhårt i 95 minuter. Det gäller att vi är på toppen av vår förmåga för att ha en chans.

De senaste tre matcherna har IFK spelat på konstgräs. Er matta på Falkenbergs IP uppges vara lite ojämn. Vad betyder det för matchen?
– Det vet jag inte. Men även om vi har hemmaplan kommer IFK att driva matchen.
Möjligtvis får de inte upp samma tempo som på konstgräs. Men de imponerade mot AIK.

Vad krävs för att Falkenbergs FF som ändå har små resurser långsiktigt ska bli etablerade i Allsvenskan?
– Det handlar om att flytta fram positionerna i ekonomin. Få bättre omsättning och lite bättre spelarkontrakt, jobba långsiktigt och ha tålamod. Vi är på god väg med en bra akademi och har nästan dammsugit området på lokala förmågor.

– Förut hade vi svårt att få ihop spelare,  många i närområdet valde Halmstad eller Varberg istället. Nu får vi säga nej till spelare.

Du har gjort smått osannolika 135 mål för Öster och Helsingborg och är förmodligen Allsvenskans mesta målskytt under de senaste, tja, 30 åren. Om du kollar på fredagens forwards, har nån av dem Eklund-potential?
– Hehe… Jag levde ju på spelförståelsen och hade ju ingen spetskvalitet direkt. Man jag tycker bägge lagen har intressanta forwards. Nyman och Andersson är väldigt rörliga, både target och djupledspelare.  Sebastian har ju en otrolig potential och skulle kunna bli allsvensk skyttekung.

– I FFF har flera vi som har potential som Gustaf Nilsson  och Hakeem Araba, även om inga av dem kanske är färdiga allsvenska spelare än.

KAMRATERNA

Storseger för IFK mot Sirius i U21: ”Många som blivit överkörda av Peking”

Idag vann IFK med 5-1 mot Sirius i Folksam U21 Allsvenskan Norra på Östgötaporten. Det var IFK:s sjätte seger på lika många matcher! Vi ringde upp Uppsalalagets tränare Mirza Jelecak för att få hans bild av matchen.

Men först en liten tillbakablick. Hösten 2002 slogs både IFK Norrköping och Örebro SK för att hålla sig kvar i Allsvenskan. I seriens slutskede möttes lagen på Idrottsparken. IFK ledde med 2-1 i med några minuter kvar och såg ut att ta tre viktiga poäng. Men då drog Mikael Blomberg på sig en frispark strax utanför eget straffområde. Frisparken placerade en viss Mirza Jelecak behärskat in i mål…

– Det målet var nog lite av smolken i bägaren för IFK. Vi i ÖSK spelade också för vårt kontrakt och var tvungna att ta en poäng för att hålla oss kvar. Visserligen hade vi en match kvar sen men det hade inte varit kul att ha kniven mot strupen i sista omgången. Dessutom låg ju IFK efter oss i tabellen och hade de tagit tre poäng hade de kommit ifatt eller gått förbi oss, minns Mirza Jelecak som sedan 2013 ingår i Sirius ledarstab.

IFK åkte som bekant ur Allsvenskan det året medan Örebro höll sig kvar.

– Men nu är det ju nya tider i Peking, konstaterar Uppsalalagets tränare innan vi går in på dagens match i U21-spelet mellan IFK och Sirius.

Hur tycker du matchen var i stora drag?
– Vi börjar ganska okej första kvarten. Vi visste vilka ytor skulle se upp med och visste att dom var bra. Så det var ingen överraskning. Men vi har lite för många bolltapp i väldigt dåliga lägen och åker på omställningar som leder till mål. Vi gör inte det vi ska. Sista 25 minuterna av första halvlek är det bara ett lag på banan.

– Men i halvtid snackar vi ihop oss, går tillbaka till grunderna. Sen tycker jag att grabbarna gör det ganska bra i andra. Vi försöker men vi möter ett otroligt bra lag, jag är djupt imponerad både individuellt och att IFK spelar snabb fotboll med en otroligt bra variation.

Men finns det någonting för er att ta med er?
– Ja, andra halvlek framförallt med försvarsspelet. Vi är hängivna, gör det fullt ut. Det är lätt att det rinner iväg, men vi får en effekt i halvtid. Vi tar mindre felbeslut, även om vi spelar långt ifrån så som vi vill. Men det är många som blivit överkörda av Peking, ett otroligt bra lag som bevisligen satsar på U21-serien.

Var det någon i Sirius som får en guldstjärna?
– Svårt att säga. Men mittbacken Patrick Hopkins är den som står upp bäst.

Någon i IFK du tyckte imponerade?
– Många. Joel Enarsson är duktig och Gentrit Citaku till höger på mittfältet.

Man pratar ofta om att utvecklingen är viktigare än resultatet i U21-spelet. Vad har ni för målsättning med U21?
– Så är det väl lite grann. Det är väldigt varierande från match till match vilket lag man kan ställa på benen. Det blir lite annorlunda i och med att det är ett ihopplock av spelare från U19- och A-laget och ibland någon provspelare. Det gör att det blir svårt att jobba med saker, man kan prata, men man måste träna på det också.

– Man vill så klart vinna, det är så mycket roligare. Men om vi gör bra prestationer så räcker det också ganska långt. Vi är supernöjda med att spela i U21-Allsvenskan. I fjol när vi mötte Syrianska och Forward kunde det bli 15-0 i matcherna. Det här ger oss mer, det blir fotboll på riktigt.

KAMRATERNA

Läs också: Måltjuven Sanel Hamzic från start mot Sirius