Enligt sajten FotbollDirekt är Roar Hansen aktuell att bli Janne Anderssons efterträdare i IFK Norrköping. IFK-supportrarna verkar inte överförtjusta i tanken på att 50-åringen från Perstorp blir boss på Parken, inte minst med tanke på de senaste åren i Hif och ÅFF. Vi frågade Johan Wall, fotbollsreporter på Kvällsposten/Expressen, om hans bild av Hansen.
2011 ledde Roar Hansen Ängelholms FF till en överraskande kvalplats i Superettan. Året därpå tog han Östers IF till Sveriges högsta division. 2013 tränade han Helsingborg, som blev femma i Allsvenskan. Men sedan dess har det gått tyngre. 2014 blev hans Hif bara nia i tabellen, och 2015 åkte han ur serien med ÅFF.
Johan Wall bevakar fotboll för Kvp/Expressen och är stationerad i Malmö. Helsingborgs IF är en av de klubbar han bevakar närmast.
Roar Hansen har efter sista året i Hif och tiden i ÅFF kanske inte rankats så högt. Om du ser till de förutsättningarna han haft att jobba med, vad skulle du ge honom för betyg?
– Roar kom till ett HIF som var ekonomiskt pressat och det ställdes orimliga krav på honom. Det krävdes att han skulle slussa in unga talanger i startelvan samtidigt som det förväntades att laget skulle slåss om topplatser i allsvenskan. Den ekvationen är extremt svår att få ihop. Min känsla är att Roar gick in i HIF-projektet utan att riktigt ha fått full klarhet i omständigheterna. Jag följer inte Åtvidaberg lika nära som HIF men har givetvis noterat att förutsättningarna varit precis lika dåliga där, om inte ännu sämre. Att bedöma Roar utifrån tabellplaceringarna känns därför orättvist.
Vad skulle du säga är Roars starka respektive svaga sidor?
– Roars största styrka är hans förmåga att leda yngre talanger rätt. Även om det inte lyckades fullt ut fick ut en hel del av ungtupparna i HIF. Han lyckades också bra i Öster. Roar är inte den auktoritära gaphalsen som enbart bryr sig om hur hans spelare presterar på planen. Han bryr sig också om hur de mår och hur de utvecklas. En svaghet kan vara hans naivitet och blåögdhet. Att tacka ja till jobbet som HIF-tränare, när förutsättningarna såg ut som de gjorde, var i efterhand kanske inte det bästa valet. Efter succén i Öster sågs han som en relativt ung tränare på väg uppåt. Efter tiden i HIF fanns mer tvekan och det är troligtvis anledningen till att han därefter inte fick ett bättre uppdrag än det i Åtvidaberg.
Roars har kanske en annorlunda utstrålning än vissa andra tränare och kanske inte framstår som handlingskraftig i till exempel intervjuer. Är det rentav så att han får oförtjänt kritik på grund av detta?
– Han är en känslomänniska. När det går dåligt blir han genuint arg, ledsen eller förbannad. Därför kan det kanske framstå som att han inte är handlingskraftig. Men jag känner inte igen kritiken kring det.
IFK har ju ett redan fungerande lagbygge och är en harmonisk klubb. Hur ser du att Roar skulle funka i ett sådant sammanhang?
– Efter turbulensen i HIF och Åtvidaberg vore det spännande att se honom i en mer fungerande miljö. Jag tror att alla tränare föredrar att kliva in i ett fungerande lagbygge och en harmonisk klubb.
Om det nu ligger nåt i ryktena att IFK intresserar sig för Roar, kan man tänka sig att det handlar om honom i en annan roll, t ex sportchef, ass-tränare, akademiansvarig eller dylikt?
– Roar Hansen är inte sportchefstypen så den rollen kan vi nog räkna bort. Men jag tror absolut att han skulle fungera som assisterande tränare. Då får han mer tid att hantera spelarna i det dagliga. Som assisterande tränare är det enklare att bygga relationer med spelarna och jag tycker att det är en av hans styrkor. Men frågan är om Hansen är villig att ta ett steg tillbaka och bli assisterande efter att i så många år varit huvudtränare. Jag tror inte det. Akademiansvarig kan vi nog också utesluta, om du menar det som i en roll där han sitter bakom ett skrivbord och ansvarar för klubbens hela ungdomsverksamhet. Roar Hansen trivs bättre ute på gräset än inne på ett kontor, säger Johan Wall.
KAMRATERNA