Rikard Norling ryktas vara aktuell att ta över efter Janne Andersson. Den förre AIK- och MFF-tränaren är meriterad men han har också omgärdats av kontroverser. Är han rätt person att föra Janne Anderssons arv vidare? Vi har pratat med en AIK-supporter och en MFF-dito som ger sin syn på tränaren.
Hösten 2004 ramlade AIK ner i Superettan efter ett kaotiskt år. Tränaren Richard Money hade kastat in handduken bara några matcher in på säsongen, och efterträdaren Patrick Englund fick inte ordning på laget. 2005 spelade AIK därmed för första gången på 25 år i Sveriges näst högsta division. Den som fick uppdraget att leda Gnaget åter till Allsvenskan var Rikard Norling. Förutom en bakgrund som assisterande tränare i AIK hade han lett Gif Sundsvall till en sjundeplats i Allsvenskan 2004.
– Det var allmänt kaos i klubben då. Alla avgick och alla spelare flydde. Det var efter en period av rejäl misskötsel av föreningen som kan härledas ända tillbaka till Champions League 1999. År av märkliga satsningar, dyra spelarköp och märkliga tränarbyten kom till sin ända, säger Björn Enjebo, AIK-supporter och en av personerna bakom podden Radio Råsunda.
– 2005 kom Rikard in och förändrade allt. Det året beskrivs av mig och många supportrar som ett av de bästa åren i våra AIK-liv. Hur allt var positivt, vi spelade en attraktiv och underhållande fotboll, vi var enade på läktarna, vi hade en oerhörd framtidstro tillsammans. Vi värvade ett gäng ganska medelmåttiga spelare egentligen men med oerhörda hjärtan. Namn som Dennis Östlund, Kristian Haynes och Niklas Carlsson kanske inte skrämmer direkt men de blev våra hjältar och oj vad de levererade under Norling. Vi hade en knackig start men sen när det väl lossnade så rann det bara på och vi stormade genom serien.
”Han är nog inte helt diplomatisk”
2006 var alltså AIK åter i landets högsta division och laget levererade direkt. Man kom på andraplats i tabellen, bara en poäng efter mästarna Elfsborg. Men åren därpå lyckades man inte haka på i toppen. Både 2007 och 2008 slutade AIK femma och efter detta valde klubben att sparka sin tränare, trots att både fansen och spelarna ville ha honom kvar. Att samarbetet med klubbdirektör och sportchef inte varit friktionsfritt verkar de flesta vara överens om.
– Norling är en stor person, en poet och en fritänkare. En som kanske inte går att måla en ruta runtom och säga ”inom denna ska du hålla dig”. Jag tror att han tänker väldigt mycket och ser en helhet och en framtid inom sig. När det inte stämmer överens med hur till exempel en sportchef tänker så kan det bli konflikter. Jag kan tänka mig att han inte alltid är helt diplomatisk internt heller vilket möjligtvis leder till ytterligare konflikter. Men å andra sidan, man ska inte underskatta konflikters möjlighet att driva en verksamhet framåt, säger Björn Enjebo.
När Norling tvingades lämna AIK tog istället Mikael Stahre över som huvudtränare, och denne tog 2009 AIK till dess första SM-guld på 2000-talet. Frågan är hur mycket av det som ”egentligen” var Norlings förtjänst?
– Jättesvårt att svara på. Norling hade ju varit med och byggt ett lag tillsammans med sportchefer och det laget plus några nyförvärv tog Stahre över. Stahre var en helt annan typ av ledare och efter dessa år med Norling så var Stahre precis det truppen behövde, säger Enjebo.
För Norlings del blev det ett sabbatsår innan karriären fortsatte i Assyriska. Men det dröjde inte länge innan en annan allsvensk storklubb efterfrågade hans tjänster. Malmö FF hade under Roland Nilssons ledning vunnit SM-guld 2010. Men när guldtränaren plötsligt lämnade för FC Köpenhamn gjorde istället Norling entré i maj 2011, med uppdrag att försvara guldet och kvala in till Champions League. Men även här var det lite rörigt i klubben.
– När Nilsson lämnade var det en chock för alla. Dessutom försvann några av spelarna, Guillermo Molins den mest kännbara förlusten. Till detta kan man lägga läktarskandalen då en åskådare sprang in på planen mot HIF, en match vi blev dömda 0-3 i. Rörigt, minst sagt, säger Tony Ernst, MFF-supporter och före detta ordförande i SFSU.
MFF tappade också många spelare från guldlaget 2010 – Jimmy Durmaz, Daniel Larsson, Agon Mehmeti, Ivo Pekalski och Wilton Figueiredo lämnade alla klubben och Daniel Andersson slutade.
– Dessutom hade Norling att handskas ned röran efter Miiko Albornoz. Jag tyckte att han gjorde det oerhört bra. Han gav oss ett guld 2013, och vi var nära 2012 då vi slutade trea. Dessutom var vi väldigt nära Champions League 2011, och han tog oss då till Europa League-gruppspel. Vi blev verkligen bättre och bättre under åren och 2013 var vi ju suveräna seriesegrare med ett väldigt fint lag som spelade härlig fotboll, säger Tony Ernst.
Men även i MFF slutade Norlings sejour abrupt. Efter en långvarig konflikt, eller kanske maktkamp, med sportchefen Per Ågren valde Norling att säga upp sig kort efter SM-guldet 2013 och skrev därefter på för norska Brann. Tony Ernst ger ungefär samma bild som Björn Enjebo:
– Norling är en man som följer sitt hjärtas väg. Han har väldigt strikta principer och så fort han känner att det ruckas på så är det his way eller the highway. Han är ingen diplomat precis.
Skapar en stark gruppkänsla
Hur är Rikard Norling som tränare då? Björn Enjebo understryker att det var länge sedan Norling var i AIK och att han säkert har förändrats sen dess. Men säger att hans starka sidor är att han är noggrann och driven.
– Han har ett fantastiskt språk och är väldigt kommunikativ. Oavsett var han är så älskar jag att lyssna på Rikard prata. Hans metaforer och hans poetiska ådra är otrolig. Men han är också bra på att se folk. Han har en förmåga att ta sig an spelare och få dem att tycka om honom och få dem att kämpa för honom. Jag tror att han bygger en stark gruppkänsla.
Tony Ernst säger att Norling är bra på att utveckla fotbollsspelet, lyfta spelare och lag.
– Han hittar en passion till laget och samlar en grupp kring sig. Dessutom har han stor förståelse för fans och kan supporterkulturen.
– En svag sida är matchcoachning, han hade sällan en plan B, säger Ernst.
Om Norling tar över IFK Norrköping kommer han till ett väldigt färdigt bygge. Frågan är om han i så fall vill sätta sin prägel direkt eller kommer vara lite mer avvaktande?
– I MFF byggde han definitivt vidare på Roland Nilssons fotboll, något han ofta poängterade. Det var possession-inriktad fotboll med många passningar inom laget, och där vi ofta vände hemåt om vi inte kom i läge. Han hade många tekniska spelare till sin tjänst som verkligen anammade detta också. Jag rankar guldet 2013 väldigt högt, säger Ernst.
Björn Enjebo tror att om Norling tar över IFK kommer han ta det ganska lugnt till en början.
– Jag tror att dessa år och de erfarenheter han har gör att han nog inte kommer kliva in och ändra på saker direkt. Jag tror att han har stor respekt för klubbidentitet och framför allt för supporterskapet. Något man kan säga om honom är att han verkligen förstår och känner supporterskapet. Det är nog därför han är så populär hos alla klubbar han har varit, i alla fall hos supportrarna. Till och med Branns supportrar älskade honom när han åkte ur Tippeligan med dem.
Janne Andersson är ju en av få tränare i Allsvenskan som haft titeln manager, alltså att han både är tränare och sportchef. Tony Ernst tror att detta skulle passa Norling som hand i handske. Björn Enjebo håller med.
– Jag tror att Rikard själv skulle trivas som manager, att få ansvar för både spelet och vilka spelare som ska utföra spelet. Jag vet inte hur det skulle bli i slutändan. Jag tror personligen att manager-rollen kräver sin organisation. Frågan är om vi har ekonomin i Sverige att anställa en stab som skulle behövas för den rollen, säger Enjebo.
– Men hursomhelst så tror jag att Rikard Norling skulle trivas i rollen och att det är en roll han alltid velat ha. Att slippa tampas med en sportchef.
KAMRATERNA