Ett nytt inslag på bloggen den här säsongen är Kamraternas panel. Den består av tre personer som med jämna mellanrum svarar på aktuella frågor som rör IFK eller Allsvenskan i stort. Idag presenterar vi de tre deltagarna som är Jörgen Löwenfeldt, Rebecca Stenfeldt och Hans Eriksson. Vi är glada att de vill bidra med sina kunskaper och åsikter till vår blogg!
Jörgen Löwenfeldt, 32 år, Stockholm
”Fram till år 2000 hade jag nästan nära-döden-upplevelser varje gång IFK gjorde mål, men det har avtagit en aning med åren…”
Jörgen är för de flesta IFK:are kanske mest känd som mannen som startade Go Peking 1998. Han jobbar som frilansjournalist med fasta uppdrag för Internetmuseum och TT. Har tidigare även varit en sväng på NT.
Han har många favoritspelare i IFK i olika epoker. Robert Steiner, Darko Mavrak, (”för att han tunnlade Fredrik Ljungberg”), Mathias Florén, Kristian Bergström, Balász Rabózckí, Stefan Thordarson (”för att han räddade oss”). I dagens lag är det Christoffer Nyman, Nikola Tkalcic (”för att han saknar nerver”) och Alhaji Kamara.
När Jörgen inte ser matcherna hemma i TV-soffan i Stockholm eller med Exilsnokarna i Gamla Stan håller han till på Curva Nordahl.
Han såg sin första IFK-match 1991 på Stockholm stadion med morfar som var djurgårdare. Första besöket på Parken var troligen 1996 mot Öster, 0-0. ”Efteråt ansåg andra att det var en dålig match, men för mig var det ett möte med himmelriket.”
Rebecca Stenfeldt, 31 år, Norrköping
”Kärleken till laget växte fram under den säsongen och är fortfarande lika stark!”
”Rebruska” som hon kallar sig på Twitter arbetar som sjuksköterska på Vrinnevisjukhuset. innan det har hon även jobbat i yrket i Stockholm och Barcelona.
Hennes favoritspelare genom tiderna är Alexander Fransson. ”Han har imponerat på mig från dag ett med sin spelstil och sätt att föra sig på planen.” Även ”Totte” Nyman har en särskild plats i hennes hjärta.
Rebecca såg sin första IFK-match 2002 hemma mot Landskrona. Trots att IFK ramlade ur Allsvenskan det året ”växte kärleken till laget fram den säsongen”. Den är fortfarande lika stark och hon har haft årskort på alla läktare genom åren. Idag står hon på Curva Nordahl.
Hans Eriksson, 62 år, Norrköping
”Med Superettan hände något, då var alla tvungna att hjälpa till”
Hasses första minne från en fotbollsmatch var IFK:s möte mot Benfica i Europacupen i början
av 60-talet. Skolorna och fabrikerna i Norrköping stängde redan klockan tolv eftersom det inte fanns eljus på Parken och matchen startade klockan två på eftermiddagen.
Han har alltid gått på IFK sedan dess, även om det under en tid bara blivit några matcher om året. ”IFK var ju alltid med i toppen, det var normalläget. Men med Superettan hände något, då var alla tvungna att hjälpa till”. Sedan dess har han gått på i stort sett alla hemmamatcher som han ser från Curva Nordahls vänstra sida.
Favoritspelare genom tiderna är Ove Kindvall i hård konkurens med Harry Bild och han var på Oves sista match innan han försvann till Holland.
Hasse är en välkänd person i Norrköpings kulturliv och spelar trummor i Blå Häst, vars låt ”Jag har aldrig varit på fotboll” förmodligen slår världsrekord i IFK Norrköping-referenser. Dagarna tillbringar han som chef på Kulturskolan, som är närmaste granne med Nya Parken. Tidigare har han arbetat som kultursekreterare och formade bland annat Kulturnatten.
KAMRATERNA