Mikael Blomberg: ”I Norrköping ska man skämmas när man förlorar”

Mikael Blomberg har gjort över 200 matcher i IFK-tröjan. Men det är de två åren i Kalmar FF han minns som sina bästa rent fotbollsmässigt. Kamraterna har pratat med ”Blomma” inför lördagens match mellan hans båda förra lag.

Det var inför säsongen 1993 som Mikael Blomberg kom till IFK Norrköping från Nyköpings BIS. Att den lovande spelaren skulle välja IFK var inte säkert. Flera klubbar drog i 19-åringen som hade meriter från bland annat P15-landslaget. Såväl Helsingborg, Djurgården och Göteborg ville Mikaels namnteckning. Helsingborg, nykomling i Allsvenskan, var länge förstavalet men från Nyköping till Skåne var det långt för en ung spelare som värderade närheten till familj och vänner högt. Mikael valde Norrköping och IFK för sin fortsatta fotbollskarriär.

– Mitt första år var ett lärlingsår men 1994 blev jag ordinarie som 20-åring och gjorde 19 allsvenska matcher från start, minns ”Blomma”.

IFK slutade fyra i Allsvenskan och vann Svenska cupen det året. Därefter följde en tyngre period för IFK, med bland annat kvalspel neråt mot Gais 1995, som man dock klarade av. 1997 tog Olle Nordin över tränarrollen i IFK efter Colin Toal vilket Mikael tyckte var bra.

– Olle var en tydlig tränare som visste vad han ville. Han ska ha en stor eloge som styrde upp skutan åt rätt håll igen.

Det blev som bäst en femte plats med Olle 1999 som efter säsongen 2000 lämnade IFK för AIK. IFK:s svaga inledning av 2000-talet med degradering till Superettan behöver vi inte gå igenom, men för Mikael Blomberg fungerade spelet bra trots lagets kräftgång. Han var under några år en av de mest tongivande spelarna och 2004 utsågs han till bäste spelare av Folkbladet. Men kontraktet med IFK var utgående och föreningen erbjöd bara ett till år. Till Folkbladet uttryckte han sin besvikelse: ”I dagsläget är jag bitter på IFK. Ett års förlängning med sänkt lön var inte alls var jag hade tänkt mig.”

”Kalmar var på väg upp”

Istället hörde allsvenska Kalmar FF av sig angående mittfältarens tjänster. Smålänningarna hade följt Mikael under säsongen och den då fotbollsansvarige Thorbjörn Bogefors ville ha ”Blomma”. Och så blev det.

Ett tvåårskontrakt med option på ytterligare ett år signerades av mittfältaren som 30 år gammal flyttade 25 mil söderut. Ett inte helt lätt beslut när det handlade om att flytta med fru och små barn till en ny miljö. ”Vi kommer inte att riva upp tryggheten till vilket pris som helst. Men självklart lockar det att spela i Allsvenskan igen”, sa Mikael till Folkbladet innan beslutet var taget.

Fotbollsmässigt var Kalmar utan tvekan hetare än IFK vid den här tiden. Medan ”Peking” harvade i näst högsta serien var Kalmar på väg mot något stort i Allsvenskan efter många års kontinuitet och medvetet arbete under Nanne Bergstrand. Mikael kom till en bra miljö med duktiga spelare som Rasmus och Viktor Elm (”gudabenådade spelare”) och brassarna Fabio Augustu och Cesar Santin.

– Kalmar var på väg upp och vi slutade femma mitt första år. Året efter kom vi trea och tog lilla silvret. Rent fotbollsmässigt var det mina två bästa år som fotbollsspelare, två fantastiskt bra säsonger, säger Mikael.

Det vittnar även statistiken om. Första säsongen gjorde han fyra mål och en framspelning, andra året sju mål och tre framspelningar. Ett bra facit för en spelare som i Norrköping kanske främst uppskattades för sina defensiva egenskaper. I Kalmar var rollen lite friare och Mikael hade mer tillåtelse att följa med i anfallen. ”Jag har väl utvecklat den offensiva biten mer här nere än vad jag gjorde i Norrköping de sista åren”, sa Mikael till Parkens Vita Hjältar på Svenska Fans.

Vinnarkultur i Norrköping

Norrköping är ju en klassisk fotbollsstad som har rykte om sig att vara gnälligt och krävande. Hur var det då i Kalmar?

– Intresset var jättestort, faktiskt. Det kom alltid fem, sex tusen till Fredriksskans. När man förlorade fick man en klapp på axeln, ”kom igen vi tar nästa match”. Det skiljde sig åt från Norrköping där kulturen är att man ska vinna. Man ska skämmas när man förlorar.

– På så sätt var det ganska jobbigt i Norrköping när man var yngre. Man ville inte kliva utanför dörren efter en förlust. Det sitter i väggarna i Norrköping. Visst är det positivt att man vill vinna, men samtidigt finns det kanske många medgångssupportrar som inte stöttar på samma sätt när det går dåligt, vilket kan vara negativt.

Fotbollsmässigt var tiden i Kalmar kanon för ”Blomma”. Men det fanns andra bekymmer som gjorde att en flytt från Småland till IFK, som åter visade intresse, blev ett alternativ för mittfältaren. Till Parkens Vita Hjältar sa han: ”Det är väl på grund av lite sociala bitar som vi känt inte riktigt har fungerat här i Kalmar. Det har ingenting med fotbollen att göra … Vi har haft lite problem med barnvakt och lite sånt här dylikt som vi känner att vi saknar.”

Mikael valde att inte utnyttja optionen i kontraktet och lämnade Kalmar efter säsongen 2006. En klausul sa att det var okej att flytta om det inte var för en allsvensk konkurrent. IFK hade ett intressant lag på gång och satsade på att ta sig till högsta serien igen. Bland annat hade Magnus Samuelsson anslutit från Elfsborg.

Mikael skrev på ett treårsavtal med IFK. Fotbollsmässigt kändes det rätt och dessutom hade han redan börjat fundera på karriären efter fotbollen, som han ville fortsätta i Norrköping som han trivdes så bra i.

Det blev några händelserika år som följde. Hösten 2007 firade han allsvenskt avancemang på Tyska torget, för att ett år senare åka ur högsta serien igen. I ”Blommas” sista säsong med IFK, 2009, höll laget till och med på att åka ur Superettan men kontraktet säkrades sent.

Idag arbetar Mikael som säljchef i Norrköping på ett företag inom kontorsprodukter. Både IFK och Kalmar följer han noga.

– Jag har hjärta för Kalmar men följer IFK betydligt mer. Min fotbollskarriär i IFK har varit helt fantastisk och IFK ligger mig varmast om hjärtat.

KAMRATERNA

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *