Jonas Hellberg: ”Har aldrig varit i ett så disciplinerat lag”

Svärfar heter Jan-Åke Jonsson och var målvakt i IFK Norrköping på 1970- och 1980-talen. Första matchen på Parken såg han som nioåring 1979. Så vad gör man när man får ett erbjudande från IFK Göteborg?

– Jag sa till svärfar att jag skulle ta jobbet och lära mig så mycket jag kunde. Sen skulle jag ta med mig kunskapen till Norrköping istället, skrattar Jonas Hellberg, fystränare i IFK Norrköping.

Året var då 2005. Men vi backar klockan något, tillbaka till 1990-talet då Jonas Hellberg fortfarande bodde i uppväxtstaden Linköping. Efter att ha utbildat sig till fystränare på Bosön arbetade han som instruktör på gymmet Fysica Motion och Rehab. Där han kom han i kontakt med Kentys fotbollsdamer och Linköpings hockeyherrar, som brukade frekventera gymmet.

– Många hockeytränare är bra på att lära ut styrketräning, de måste kunna det och börjar med det i unga år.

Hockeyn låg i framkant

På 1990-talet låg svensk ishockey mycket längre fram än svensk fotboll när det gäller fysträning. Inga allsvenska klubbar hade några heltidsanställda fystränare utan det var något man främst ägnade sig åt under försäsongen. Med tack vare Kenty och LHC fick Jonas upp ögonen för möjligheten att jobba professionellt med en klubb i en lagidrott.

– På gymmet jobbade jag mest med vanliga människor som kanske ville komma i lite bättre form eller ville gå ned i vikt.

– Många av hockey- och fotbollsspelarna gillade egentligen inte fysträning men de underkastade sig det. De var beredda att göra det för att älskade sin idrott så mycket. Det var det som var kittlande.

Karriären fortsatte som fystränare för Bälinges damer som då var nykomlingar i Allsvenskan. Sedan blev det Sirius herrar. Parallellt jobbade Jonas på ett gym i Uppsala. Han hade också uppdrag tillsammans med bland andra Peter Gerhardsson och Ola Andersson. De jobbade tillsammans som konsulter och var ute och utbildade mindre fotbollsklubbar eller på läger för barn och ungdomar som ville träna lite extra. Jonas föreläste främst om kosthållning men snappade även upp annat:

– Jag lärde mig massor under den tiden och av de olika tränarna, säger Jonas.

Värvad av Håkan Mild till Blåvitt

2004 var Jonas åter i Linköping och tränade stadens fotbollsdamer som då hade bytt namn till Linköpings FC. Men när Jonas året efter inte fick förlängt kontrakt kom istället ett samtal från IFK Göteborg. Det var Paul Balsom, fysiolog i herrlandslaget, som hade rekommenderat Jonas för Håkan Mild, då var sportchef i Blåvitt.

Thomas Olsson som då snart skulle ansluta till IFK Göteborg har berättat att han aldrig hade haft en ”riktig” fystränare innan 2006 då han kom till Blåvitt. Då var han ändå snart 30 år, hade spelat i Allsvenskan i många säsonger och tagit SM-guld med Malmö FF. Olsson säger också att det faktum att han var förhållandevis skadefri i IFK Göteborg förmodligen kan tillskrivas Hellberg.

– Oj, det var snällt sagt av honom. Men det är ju det man vill, att spelare ska undvika skador.

– Det hände mycket då kring fysträning i Sverige ungefär 2005-2006. Det fanns ett kunskapsglapp och Djurgården som då var så framgångsrika hade satsat på fysträning och tagit hjälp från just hockeyn.

I IFK Göteborg hade sportchefen Håkan Mild och tränaren Stefan Rehn bägge varit utlandproffs och tog med sig influenser hem:

– Håkan Mild hjälpte mig i början. En del saker kostar ju ingenting, t ex att väga spelarna varje dag och att prata kost med dem.

– Och Stefan Rehn sa en gång när jag drillade 16-åringar från Fotbollsgymnasiet på Kamratgården: ”Lyssna nu på Jonas, jag började med det här när jag var 34. Tänk vad bra för er som får börja med det här redan nu!”

Jonas Hellbergs syn på fysträning är att den syftar till två saker: Att träna kroppen för att klara av så mycket fotbollsträning som möjligt. Och träna för att den ska vara skadefri. Samtidigt ställer den moderna fotbollen nya krav på spelarna:

– Spelarna är inte starkare eller uthålligare än förr. Men de behöver göra fler saker upprepade gånger. En mittfältare kan göra tusen riktningsförändringar under en match. Inbromsning och acceleration kostar mycket muskelkraft. Jämför du t ex Daniel Sjölund eller Alexander Fransson med en spelare från en lägre division är de förmodligen ungefär lika snabba på ett lopp över 5 km. Men är det en tävling med korta intervaller så vinner de allsvenska spelarna lätt.

Individuell träning viktig

Alla spelarna i IFK Norrköping har individanpassad fysträning, sen finns det fyra basövningar alla ska göra. Men i det stora hela så tränar de flesta spelarna ganska likt. Det finns vissa grundtal, i t ex ett jojo-test, som alla spelarna ska komma upp i.

– De äldre spelarna har en buffert av att ha spelat många matcher. En sådan spelare som Andreas Johansson vet vad för träning hans kropp behöver.

Då är det lite mer jobb med att hitta rätt med de unga spelarna. En del av Jonas Hellbergs uppgift är att bygga upp dem så att får fysiken för att hävda sig i Allsvenskan.

– De unga spelarna får en aha-upplevelse när de kommer till A-laget. De tycker att det går fort eller att det smäller på rejält. Då blir de motiverade att träna.

Men hur snabbt kan en ung lite ”tanig” spelare lägga på sig muskler? Och är det alltid en anpassning till sin ”nya” kropp?

– Det är olika från person till person hur snabbt man kan bygga. Men det gäller att finslipa grundförutsättningarna och hitta vad som passar den spelaren, inte ändra på en persons fysik. Tess Tekie ska man inte göra till en biff. Men en ung spelare kanske behöver bygga upp bålstyrka för att bättre kunna stå emot tacklingar.

– Helst så ska påbyggnaden av muskler ske så succesivt att spelaren inte märker det. Det får inte bli någon negativ effekt av styrketräningen. Det finns inget bättre än när spelaren känner att de orkar mer eller känner sig kvickare. Känslan av att känna sig snabb eller uthållig är också viktig.

”Dale Reese kan allt”

Jonas Hellberg har som sagt bytt IFK Göteborg mot IFK Norrköping. Vad är den stora skillnaden rent sportsligt?

– Ekonomin. I Göteborg så var det andra ekonomiska förutsättningar. Alla spelare hade egna pulsklockor där, det har vi inte här. Här betalar spelarna sin återhämtningsdryck själva, så var det inte i Göteborg.

– Men i IFK Norrköping har vi Dale Reese som kan allt. Han är som ett uppslagsverk. Någon sådan person fanns inte i IFK Göteborg.

Jonas beskriver också samarbetet mellan fystränarna i de olika svenska klubbarna som gott. Man pratar med varandra om olika saker och önskar varandra framgång. De flesta klubbarna arbetar ungefär likadant och man har rätt bra koll på varandra. Men så är det inte i t ex England

– Jag vet att Arsenals fystränare hade jobbat för klubben i 18 år men aldrig hade besökt eller haft någon dialog med fystränarna i de andra storklubbarna.

Träning är ju kanske den viktigaste delen av spelarnas liv. Kosthållning och vila är två andra saker som spelarna behöver sköta för att utvecklas på bästa sätt. Frågan är hur mycket Jonas Hellberg lägger sig i det?

– De yngre spelarna påverkar man så mycket som möjligt. De äldre spelarna de vet vad deras kropp behöver.

– Men jag har aldrig varit i ett lag där man är så disciplinerade som här. När Svenska Fotbollsförbundet mäter kroppsfett hos spelarna i de Allsvenska lagen så är vi bland de bästa.

Ingen pizza i omklädningsrummet

Per Mathias Högmo, succétränare i Djurgården för några år sedan, blev omskriven för att laget fick pizza i omklädningsrummet direkt efter matchens slut. Jonas Hellberg bekräftar att det är viktigt att få i sig något direkt efter match. Men någon pizza blir det inte i IFK.

– Nej, det där är något de kör med i Norge. Vi kör lite annat. Efter matchen mot Sundsvall blev det kyckling och ris i bussen på väg hem till exempel. Men det är viktigt att få i sig något snabbt efter t ex en match. Det är den närmaste timmen där då man är extra infektionskänslig.

Den uppmärksamme besökaren på Nya Parken har kanske noterat att laget har börjat med lite uppvärmning efter halvtidsvilan. Jonas Hellberg ställer ut koner och spelarna värmer upp med några snabba stegövningar.

– Juventus började med det på 90-talet.  Vi gör det för att vi märkte när vi studerade statistik att vi släppte in en del mål i början på de andra halvlekarna. Det brukar vara färre maxlöpningar då. Många spelare säger att det är skönt med lite snabba fötter. Att jogga ger inte så mycket, utan det handlar om att få igång fötterna och temperaturen i musklerna.

Till sist: hur mycket kan du om fotboll själv? Har du nån gång föreslagit något byte?

– Nej, aldrig! Det skulle jag aldrig göra. Det jag kanske får göra är att hålla extra koll på en spelare under en match, för att se om den verkar trött eller om det är något med spelarens fysiska status. Annars har jag inte så mycket att göra på matchdagar faktiskt.

KAMRATERNA