månadsarkiv: maj 2015

Mikael Blomberg: ”I Norrköping ska man skämmas när man förlorar”

Mikael Blomberg har gjort över 200 matcher i IFK-tröjan. Men det är de två åren i Kalmar FF han minns som sina bästa rent fotbollsmässigt. Kamraterna har pratat med ”Blomma” inför lördagens match mellan hans båda förra lag.

Det var inför säsongen 1993 som Mikael Blomberg kom till IFK Norrköping från Nyköpings BIS. Att den lovande spelaren skulle välja IFK var inte säkert. Flera klubbar drog i 19-åringen som hade meriter från bland annat P15-landslaget. Såväl Helsingborg, Djurgården och Göteborg ville Mikaels namnteckning. Helsingborg, nykomling i Allsvenskan, var länge förstavalet men från Nyköping till Skåne var det långt för en ung spelare som värderade närheten till familj och vänner högt. Mikael valde Norrköping och IFK för sin fortsatta fotbollskarriär.

– Mitt första år var ett lärlingsår men 1994 blev jag ordinarie som 20-åring och gjorde 19 allsvenska matcher från start, minns ”Blomma”.

IFK slutade fyra i Allsvenskan och vann Svenska cupen det året. Därefter följde en tyngre period för IFK, med bland annat kvalspel neråt mot Gais 1995, som man dock klarade av. 1997 tog Olle Nordin över tränarrollen i IFK efter Colin Toal vilket Mikael tyckte var bra.

– Olle var en tydlig tränare som visste vad han ville. Han ska ha en stor eloge som styrde upp skutan åt rätt håll igen.

Det blev som bäst en femte plats med Olle 1999 som efter säsongen 2000 lämnade IFK för AIK. IFK:s svaga inledning av 2000-talet med degradering till Superettan behöver vi inte gå igenom, men för Mikael Blomberg fungerade spelet bra trots lagets kräftgång. Han var under några år en av de mest tongivande spelarna och 2004 utsågs han till bäste spelare av Folkbladet. Men kontraktet med IFK var utgående och föreningen erbjöd bara ett till år. Till Folkbladet uttryckte han sin besvikelse: ”I dagsläget är jag bitter på IFK. Ett års förlängning med sänkt lön var inte alls var jag hade tänkt mig.”

”Kalmar var på väg upp”

Istället hörde allsvenska Kalmar FF av sig angående mittfältarens tjänster. Smålänningarna hade följt Mikael under säsongen och den då fotbollsansvarige Thorbjörn Bogefors ville ha ”Blomma”. Och så blev det.

Ett tvåårskontrakt med option på ytterligare ett år signerades av mittfältaren som 30 år gammal flyttade 25 mil söderut. Ett inte helt lätt beslut när det handlade om att flytta med fru och små barn till en ny miljö. ”Vi kommer inte att riva upp tryggheten till vilket pris som helst. Men självklart lockar det att spela i Allsvenskan igen”, sa Mikael till Folkbladet innan beslutet var taget.

Fotbollsmässigt var Kalmar utan tvekan hetare än IFK vid den här tiden. Medan ”Peking” harvade i näst högsta serien var Kalmar på väg mot något stort i Allsvenskan efter många års kontinuitet och medvetet arbete under Nanne Bergstrand. Mikael kom till en bra miljö med duktiga spelare som Rasmus och Viktor Elm (”gudabenådade spelare”) och brassarna Fabio Augustu och Cesar Santin.

– Kalmar var på väg upp och vi slutade femma mitt första år. Året efter kom vi trea och tog lilla silvret. Rent fotbollsmässigt var det mina två bästa år som fotbollsspelare, två fantastiskt bra säsonger, säger Mikael.

Det vittnar även statistiken om. Första säsongen gjorde han fyra mål och en framspelning, andra året sju mål och tre framspelningar. Ett bra facit för en spelare som i Norrköping kanske främst uppskattades för sina defensiva egenskaper. I Kalmar var rollen lite friare och Mikael hade mer tillåtelse att följa med i anfallen. ”Jag har väl utvecklat den offensiva biten mer här nere än vad jag gjorde i Norrköping de sista åren”, sa Mikael till Parkens Vita Hjältar på Svenska Fans.

Vinnarkultur i Norrköping

Norrköping är ju en klassisk fotbollsstad som har rykte om sig att vara gnälligt och krävande. Hur var det då i Kalmar?

– Intresset var jättestort, faktiskt. Det kom alltid fem, sex tusen till Fredriksskans. När man förlorade fick man en klapp på axeln, ”kom igen vi tar nästa match”. Det skiljde sig åt från Norrköping där kulturen är att man ska vinna. Man ska skämmas när man förlorar.

– På så sätt var det ganska jobbigt i Norrköping när man var yngre. Man ville inte kliva utanför dörren efter en förlust. Det sitter i väggarna i Norrköping. Visst är det positivt att man vill vinna, men samtidigt finns det kanske många medgångssupportrar som inte stöttar på samma sätt när det går dåligt, vilket kan vara negativt.

Fotbollsmässigt var tiden i Kalmar kanon för ”Blomma”. Men det fanns andra bekymmer som gjorde att en flytt från Småland till IFK, som åter visade intresse, blev ett alternativ för mittfältaren. Till Parkens Vita Hjältar sa han: ”Det är väl på grund av lite sociala bitar som vi känt inte riktigt har fungerat här i Kalmar. Det har ingenting med fotbollen att göra … Vi har haft lite problem med barnvakt och lite sånt här dylikt som vi känner att vi saknar.”

Mikael valde att inte utnyttja optionen i kontraktet och lämnade Kalmar efter säsongen 2006. En klausul sa att det var okej att flytta om det inte var för en allsvensk konkurrent. IFK hade ett intressant lag på gång och satsade på att ta sig till högsta serien igen. Bland annat hade Magnus Samuelsson anslutit från Elfsborg.

Mikael skrev på ett treårsavtal med IFK. Fotbollsmässigt kändes det rätt och dessutom hade han redan börjat fundera på karriären efter fotbollen, som han ville fortsätta i Norrköping som han trivdes så bra i.

Det blev några händelserika år som följde. Hösten 2007 firade han allsvenskt avancemang på Tyska torget, för att ett år senare åka ur högsta serien igen. I ”Blommas” sista säsong med IFK, 2009, höll laget till och med på att åka ur Superettan men kontraktet säkrades sent.

Idag arbetar Mikael som säljchef i Norrköping på ett företag inom kontorsprodukter. Både IFK och Kalmar följer han noga.

– Jag har hjärta för Kalmar men följer IFK betydligt mer. Min fotbollskarriär i IFK har varit helt fantastisk och IFK ligger mig varmast om hjärtat.

KAMRATERNA

Jonas Hellberg: ”Har aldrig varit i ett så disciplinerat lag”

Svärfar heter Jan-Åke Jonsson och var målvakt i IFK Norrköping på 1970- och 1980-talen. Första matchen på Parken såg han som nioåring 1979. Så vad gör man när man får ett erbjudande från IFK Göteborg?

– Jag sa till svärfar att jag skulle ta jobbet och lära mig så mycket jag kunde. Sen skulle jag ta med mig kunskapen till Norrköping istället, skrattar Jonas Hellberg, fystränare i IFK Norrköping.

Året var då 2005. Men vi backar klockan något, tillbaka till 1990-talet då Jonas Hellberg fortfarande bodde i uppväxtstaden Linköping. Efter att ha utbildat sig till fystränare på Bosön arbetade han som instruktör på gymmet Fysica Motion och Rehab. Där han kom han i kontakt med Kentys fotbollsdamer och Linköpings hockeyherrar, som brukade frekventera gymmet.

– Många hockeytränare är bra på att lära ut styrketräning, de måste kunna det och börjar med det i unga år.

Hockeyn låg i framkant

På 1990-talet låg svensk ishockey mycket längre fram än svensk fotboll när det gäller fysträning. Inga allsvenska klubbar hade några heltidsanställda fystränare utan det var något man främst ägnade sig åt under försäsongen. Med tack vare Kenty och LHC fick Jonas upp ögonen för möjligheten att jobba professionellt med en klubb i en lagidrott.

– På gymmet jobbade jag mest med vanliga människor som kanske ville komma i lite bättre form eller ville gå ned i vikt.

– Många av hockey- och fotbollsspelarna gillade egentligen inte fysträning men de underkastade sig det. De var beredda att göra det för att älskade sin idrott så mycket. Det var det som var kittlande.

Karriären fortsatte som fystränare för Bälinges damer som då var nykomlingar i Allsvenskan. Sedan blev det Sirius herrar. Parallellt jobbade Jonas på ett gym i Uppsala. Han hade också uppdrag tillsammans med bland andra Peter Gerhardsson och Ola Andersson. De jobbade tillsammans som konsulter och var ute och utbildade mindre fotbollsklubbar eller på läger för barn och ungdomar som ville träna lite extra. Jonas föreläste främst om kosthållning men snappade även upp annat:

– Jag lärde mig massor under den tiden och av de olika tränarna, säger Jonas.

Värvad av Håkan Mild till Blåvitt

2004 var Jonas åter i Linköping och tränade stadens fotbollsdamer som då hade bytt namn till Linköpings FC. Men när Jonas året efter inte fick förlängt kontrakt kom istället ett samtal från IFK Göteborg. Det var Paul Balsom, fysiolog i herrlandslaget, som hade rekommenderat Jonas för Håkan Mild, då var sportchef i Blåvitt.

Thomas Olsson som då snart skulle ansluta till IFK Göteborg har berättat att han aldrig hade haft en ”riktig” fystränare innan 2006 då han kom till Blåvitt. Då var han ändå snart 30 år, hade spelat i Allsvenskan i många säsonger och tagit SM-guld med Malmö FF. Olsson säger också att det faktum att han var förhållandevis skadefri i IFK Göteborg förmodligen kan tillskrivas Hellberg.

– Oj, det var snällt sagt av honom. Men det är ju det man vill, att spelare ska undvika skador.

– Det hände mycket då kring fysträning i Sverige ungefär 2005-2006. Det fanns ett kunskapsglapp och Djurgården som då var så framgångsrika hade satsat på fysträning och tagit hjälp från just hockeyn.

I IFK Göteborg hade sportchefen Håkan Mild och tränaren Stefan Rehn bägge varit utlandproffs och tog med sig influenser hem:

– Håkan Mild hjälpte mig i början. En del saker kostar ju ingenting, t ex att väga spelarna varje dag och att prata kost med dem.

– Och Stefan Rehn sa en gång när jag drillade 16-åringar från Fotbollsgymnasiet på Kamratgården: ”Lyssna nu på Jonas, jag började med det här när jag var 34. Tänk vad bra för er som får börja med det här redan nu!”

Jonas Hellbergs syn på fysträning är att den syftar till två saker: Att träna kroppen för att klara av så mycket fotbollsträning som möjligt. Och träna för att den ska vara skadefri. Samtidigt ställer den moderna fotbollen nya krav på spelarna:

– Spelarna är inte starkare eller uthålligare än förr. Men de behöver göra fler saker upprepade gånger. En mittfältare kan göra tusen riktningsförändringar under en match. Inbromsning och acceleration kostar mycket muskelkraft. Jämför du t ex Daniel Sjölund eller Alexander Fransson med en spelare från en lägre division är de förmodligen ungefär lika snabba på ett lopp över 5 km. Men är det en tävling med korta intervaller så vinner de allsvenska spelarna lätt.

Individuell träning viktig

Alla spelarna i IFK Norrköping har individanpassad fysträning, sen finns det fyra basövningar alla ska göra. Men i det stora hela så tränar de flesta spelarna ganska likt. Det finns vissa grundtal, i t ex ett jojo-test, som alla spelarna ska komma upp i.

– De äldre spelarna har en buffert av att ha spelat många matcher. En sådan spelare som Andreas Johansson vet vad för träning hans kropp behöver.

Då är det lite mer jobb med att hitta rätt med de unga spelarna. En del av Jonas Hellbergs uppgift är att bygga upp dem så att får fysiken för att hävda sig i Allsvenskan.

– De unga spelarna får en aha-upplevelse när de kommer till A-laget. De tycker att det går fort eller att det smäller på rejält. Då blir de motiverade att träna.

Men hur snabbt kan en ung lite ”tanig” spelare lägga på sig muskler? Och är det alltid en anpassning till sin ”nya” kropp?

– Det är olika från person till person hur snabbt man kan bygga. Men det gäller att finslipa grundförutsättningarna och hitta vad som passar den spelaren, inte ändra på en persons fysik. Tess Tekie ska man inte göra till en biff. Men en ung spelare kanske behöver bygga upp bålstyrka för att bättre kunna stå emot tacklingar.

– Helst så ska påbyggnaden av muskler ske så succesivt att spelaren inte märker det. Det får inte bli någon negativ effekt av styrketräningen. Det finns inget bättre än när spelaren känner att de orkar mer eller känner sig kvickare. Känslan av att känna sig snabb eller uthållig är också viktig.

”Dale Reese kan allt”

Jonas Hellberg har som sagt bytt IFK Göteborg mot IFK Norrköping. Vad är den stora skillnaden rent sportsligt?

– Ekonomin. I Göteborg så var det andra ekonomiska förutsättningar. Alla spelare hade egna pulsklockor där, det har vi inte här. Här betalar spelarna sin återhämtningsdryck själva, så var det inte i Göteborg.

– Men i IFK Norrköping har vi Dale Reese som kan allt. Han är som ett uppslagsverk. Någon sådan person fanns inte i IFK Göteborg.

Jonas beskriver också samarbetet mellan fystränarna i de olika svenska klubbarna som gott. Man pratar med varandra om olika saker och önskar varandra framgång. De flesta klubbarna arbetar ungefär likadant och man har rätt bra koll på varandra. Men så är det inte i t ex England

– Jag vet att Arsenals fystränare hade jobbat för klubben i 18 år men aldrig hade besökt eller haft någon dialog med fystränarna i de andra storklubbarna.

Träning är ju kanske den viktigaste delen av spelarnas liv. Kosthållning och vila är två andra saker som spelarna behöver sköta för att utvecklas på bästa sätt. Frågan är hur mycket Jonas Hellberg lägger sig i det?

– De yngre spelarna påverkar man så mycket som möjligt. De äldre spelarna de vet vad deras kropp behöver.

– Men jag har aldrig varit i ett lag där man är så disciplinerade som här. När Svenska Fotbollsförbundet mäter kroppsfett hos spelarna i de Allsvenska lagen så är vi bland de bästa.

Ingen pizza i omklädningsrummet

Per Mathias Högmo, succétränare i Djurgården för några år sedan, blev omskriven för att laget fick pizza i omklädningsrummet direkt efter matchens slut. Jonas Hellberg bekräftar att det är viktigt att få i sig något direkt efter match. Men någon pizza blir det inte i IFK.

– Nej, det där är något de kör med i Norge. Vi kör lite annat. Efter matchen mot Sundsvall blev det kyckling och ris i bussen på väg hem till exempel. Men det är viktigt att få i sig något snabbt efter t ex en match. Det är den närmaste timmen där då man är extra infektionskänslig.

Den uppmärksamme besökaren på Nya Parken har kanske noterat att laget har börjat med lite uppvärmning efter halvtidsvilan. Jonas Hellberg ställer ut koner och spelarna värmer upp med några snabba stegövningar.

– Juventus började med det på 90-talet.  Vi gör det för att vi märkte när vi studerade statistik att vi släppte in en del mål i början på de andra halvlekarna. Det brukar vara färre maxlöpningar då. Många spelare säger att det är skönt med lite snabba fötter. Att jogga ger inte så mycket, utan det handlar om att få igång fötterna och temperaturen i musklerna.

Till sist: hur mycket kan du om fotboll själv? Har du nån gång föreslagit något byte?

– Nej, aldrig! Det skulle jag aldrig göra. Det jag kanske får göra är att hålla extra koll på en spelare under en match, för att se om den verkar trött eller om det är något med spelarens fysiska status. Annars har jag inte så mycket att göra på matchdagar faktiskt.

KAMRATERNA

U21, AIK-IFK 0-3: Eftersnack med hemmatränaren

Ikväll spelade IFK borta mot AIK i U21-serien och det blev en klar 3-0-seger för ”Snoka” på Skytteholms IP. Kamraterna pratade med motståndarens tränare Patric Jildefalk om hans syn på matchen.

– IFK hade väl fler allsvenska minuter i sin trupp jämfört med oss. Men vi försökte hantera det och i första halvlek var det en ganska jämn match. Oavgjort hade passat matchbilden, säger Patric som dock fick se Joel Enarsson göra 1-0 till IFK innan pauskaffet.

– Vi jobbade hårt men IFK utnyttjade våra misstag min sin skicklighet. Vi slarvar lite och tog slut i andra halvlek. IFK hade ett bra U21-lag, fortsätter AIK:s tränare som framhåller sin mittback Strahinja Golic.

– Han gjorde en bra försvarsinsats över hela matchen och var en anledning att IFK inte skapade fler chanser.

Även Axel Björnström från Vasalunds IF lyfter Patric fram som en av AIK:s bästa.

Den kanske namnkunnigaste spelaren i hemmalaget, Niclas Eliasson, hade dock ingen lyckad afton. Redan efter knappa halvtimmen fick han utgå på grund av skada.

Hos IFK tycker Patric att kantspringarna Mirza Halvadzic och Gentrit Citaku stack ut. Även Mathias Florén och Rawez Lawan får beröm.

– Florén är smart och skicklig i sitt spel, och Lawan är en klasspelare i en sådan här serie.

Det blev som sagt 3-0 till IFK vilket kanske var något för stora siffror enligt hemmatränaren.

– Men visst var det rättvist, det går inte att säga något annat om det.

KAMRATERNA

Läs vidare: Mer om matchen på IFK Norrköpings hemsida.

Skadeläget i truppen och veckans träningar

Kamraterna pratade kort med Janne Andersson dagen efter 1-0-viktorian i Sundsvall.

Vad säger du om första tredjedelen av säsongen?

– Vi kan i år spela på lite olika sätt och har höjt både lägsta- och högstanivån. Vi har haft en del skador och en del bökiga beslut kring spelare under våren. Allt har inte bara rullat på men utifrån det så har vi gjort en stark prestation. So far so good.

– Det är upp till oss själva och vi ska inte sväva iväg nu, säger IFK:s manager om den bästa starten för IFK i Allsvenskan på 25 år.

Gällande skadeläget i truppen ser det ut som följer. Christoffer Nyman, som gick ut mot Sundsvall, är det inte någon fara med. Han var lite tröttare än vanligt efter den lätta hjärnskakning han ådrog sig mot Hammarby. Men det var ingen medicinsk risk med att han spelade igår, säger Janne som räknar med anfallaren på lördag hemma mot Kalmar.

Nikola Tkalcic fick en smäll på foten mot Sundsvall, men det ska inte heller vara några problem med honom.

Mittbackarna Filip Dagerstål och David Boo Wiklander är tveksamma inför helgens match. Båda testar senare i veckan och därefter får man se om de kan vara aktuella för Kalmarmötet.

Gentrit Citaku har haft problem med ett lår men är nu på gång igen. Han spelar imorgon onsdag borta mot AIK i U21-serien (laget ej klart i övrigt).

Nicklas Bärkroths rehab går bra, men han beräknas inte vara tillbaka i spel förrän efter semestern. Han har börjat träna lite lätt med boll på egen hand, alltså inte med i den kollektiva träningen ännu.

Mittbacksklippan Andreas Johansson ska ju bli pappa vilken dag som helst. Därför inget klart besked om han spelar på lördag.

Veckans träningsupplägg:

Tisdag: Träning 14.30
Onsdag: U21-match borta mot AIK kl 17. Övriga lediga.
Torsdag: Fotbollsträning kl 10.
Fredag: Fotbollsträning kl 10.
Lördag: Matchvärmning och därefter väntar Kalmar på Parken kl 16.00

KAMRATERNA

Jonas Wallerstedt tror på kryss ikväll

Norrporten Arena – tidigare känd som Sundsvalls Idrottspark – är en arena som många spelare och supportrar till IFK Norrköping förknippar med degraderingen till Superettan. Men med på plan den där lördagseftermiddagen i november 2002 var en IFK-spelare som några år senare skulle göra arenan till sin hemmaplan.

– Nej, det var inte så roligt. Vi hade en boll i stolpen minns jag. Hade vi vunnit så hade Blåvitt åkt ur. Nu fick de kvala mot Västra Frölunda och lyckades hålla sig kvar, minns Jonas Wallerstedt.

Jonas Wallerstedt föddes i Linköping 1978 och började spela fotboll i IK Östria Lambohov. Karriären fortsatte i Linköpingsklubben BK Kenty som på den tiden lockade talangfulla Linköpingskillar. Efter det blev det fotbollsgymnasium i Norrköping och redan som 17-åring fick han debutera i Allsvenskan. Året var 1995 och IFK tränades av Kent Karlsson.

Några år senare var Wallerstedt en etablerad allsvensk spelare. Hösten 1999 var det också dags för landslagsdebut. Det blev ett kort inhopp i en vänskapsmatch mot Sydafrika, och några månader senare var han uttagen i Tommy Söderbergs trupp till januariturnén.

Under slutet på 1990-talet var IFK Norrköping fortfarande en klubb att räkna med i Allsvenskan. Man lockade till sig unga talanger som Martin Åslund, Kleber Saarenpää och Eddie Gustavsson som liksom Wallerstedt nådde landslaget. Men några år senare hade alla ovan nämnda lämnat IFK. Och 2002 avslutades som bekant med degradering till Superettan.

– Vi hade många olika tränare på kort tid. Sen var det byte av spelsystem och många nya spelare in. Det blev ingen kontinuitet. Samtidigt var det stora krav.

Efter nedflyttningen drog Jonas Wallerstedt till Ryssland, men han var åter i Sverige redan efter fem månader, då i GIF Sundsvalls tröja. Åren i Sundsvall innebär både en överraskande sjundeplats i Allsvenskan 2004 men också degradering till Superettan året efter. Det sista året missade nästan han helt till följd av en skada han ådrog sig redan i premiären.

– Jag gjorde några inhopp de sista två matcherna på säsongen. Men då hade vi bara en teoretisk chans att hänga kvar.

Karriären fortsatte sedan i IFK Göteborg. Mellan 2006 och 2008 spelade han för Blåvitt och återförenades där med forne lagkamraten Thomas Olsson. Det blev SM-guld, guld i supercupen och europaspel, bland annat när Blåvitt kvalade till Champions League.

När Jonas Wallerstedt började se slutet på karriären var IFK Norrköping intresserade av hans tjänster.

– Det var lite surr om att IFK var intresserade men ingen konkret förhandling. Man hörde att det var på gång. Men jag och min flickvän, som är från Sundsvall, ville tillbaka hit och avsluta karriären här uppe.

Det blev ytterligare tre säsonger i Giffarnas mörkblå tröja. Och under 2009 och 2010 blev det några heta matcher mot IFK Norrköping då bägge klubbarna spelade i Superettan.

– Även då IFK Norrköping och Gif Sundvall har haft ungefär jämbördiga spelartrupper så har kraven i IFK varit att man skulle vara på övre halvan i Allsvenskan, medan man i Sundvall varit nöjda med att hänga kvar.

2011 blev Jonas Wallerstedts sista säsong i Sundvall. Efter det blev det korta sejourer i Umeå och Hudiksvall där han avslutade karriären 2012 som spelande tränare. Han har haft några mindre uppdrag som tränare men har inga ambitioner att gå vidare med detta. Istället har han utbildat sig till pilot. Och ser fotboll från sidan istället:

– Jo, jag följer allsvenskan och tittar lite extra på Norrköping, Göteborg och Sundsvall. I Göteborg finns en del gamla spelare kvar som jag själv har spelat med. I Norrköping är det väl bara Stefan Hellberg och Mathias Florén som är kvar.

Om GIF Sundvall säger han att de nu står för ett mer passningsorienterat spel även fast folk ute i Sverige kanske inte riktigt har uppfattat det.

– När jag kom till klubben hade vi en norsk tränare och storväxta spelare. Men Sören Åkeby införde mer passningsspel. Och nu har man fått in spelartyper som passar.

– Sundvall har gjort det hyfsat så här långt i år. Man har spelat bra men poängen har inte trillat in. Det känns som en typisk kryssmatch, typ 1-1.

KAMRATERNA