Thordarson om gamla minnen, targetrollen och nya IFK-jobbet

Stefan Thordarson är åter Norrköpingsbo. Foto: Olof Hansson

Stefan Thordarson spelade för IFK under en av klubbens mörkaste perioder. Men islänningen bidrog till ljuset i tunneln och lämnade så stora avtryck att hans tröjnummer 18 pensionerades av föreningen. Vi pratade med kultspelaren som idag jobbar på ungdomssidan.

Stefan Thordarson kom till IFK Norrköping inför säsongen 2005. Snoka huserade då i Superettan och islänningen var en starkt bidragande orsak till att IFK två år senare tog klivet upp i Allsvenskan.

Thordarson blev snabbt en publikfavorit på Parken. Hemmafansen älskade hans attityd, kämpaglöd och tuffhet. Att den reslige anfallaren dessutom gjorde en del mål skadade inte heller. På sina tre hela säsonger (2005-2007) i Norrköping blev det 23 mål.

Nåt annat många minns är när han lämnade kvar sina skor på planen i samband med en utvisning. Som en markering mot domaren, att han gjorde fel. Något han straffades för med ytterligare en matchs avstängning.

När det allsvenska kontraktet blev klart hösten 2007 deklarerade den då 32-årige Thordarson att det inte skulle bli någon fortsättning i IFK. Han tyckte inte att han hade kvaliteter för den högsta serien. Han vände hem till Island och IA Akranes.

Men två år senare, när IFK igen var i Superettan, återkom Thordarson vid två tillfällen till Norrköping för att försöka lyfta laget som slirade rejält i tabellen. Det lyckades, men det blev sen inga mer framträdanden för honom i IFK. Spelarkarriären avslutades 2011 i moderklubben Akranes.

Men idag är Stefan Thordarson tillbaka i Norrköping. I samband med att hans 16-årige son Oliver Stefansson blev klar för IFK i vintras så bestämde sig pappan att flytta med. IFK erbjöd ett jobb i ungdomsorganisationen där han främst jobbar med P16-laget. Vi ringde upp Stefan för att prata lite minnen och hans roll i föreningen.

Hur gick det egentligen till när du kom till IFK 2005?
– Jag hade spelat ihop med ”Gädda” i Stoke i England. Sen blev det två år på Island och min fru ville plugga här i Sverige. Då hörde jag av mig till Gädda för att kolla om det fanns möjlighet att provspela för IFK. Jag provspelade och tränarna gillade vad de såg.

Det var Stefan Hellberg som var tränare då med Tony Martinsson som assisterande.

Vad var det dom gillade tror du?
– Alltså, jag hade en tuff spelstil, var tydlig med allt jag gjorde. Styrde och ställde på planen. Det var lite det som saknades i laget då. Och så var jag hyfsad bra på huvudspelet också.

Vad minns du av lagkamraterna? Var det nån som var extra bra?
– Hela gänget 2006 och 2007 var ju fantastiska, tyckte jag. Daniel Bamberg, ”Sama” och ”Nurre” i målet. Och Thomas Magnusson. Micke Roth. Det var ett kanongäng. Man kan inte peka ut nån, hela gänget var fantastiskt. En stor anledning att vi gjorde det så bra var att vi trivdes oerhört bra ihop.

Du bidrog med en tuff spelstil och styrka. I dagens IFK finns väl inte riktigt nån spelartyp som din?
– Nej, inte riktigt. Det försvann lite med ”Ante” när han flyttade till HBK. Det var lite hans roll de senaste åren att vara ledare på plan.

För några år sen var du med och räddade en strandad val på Island? Det blev en snackis i Norrköping.
– Ja, precis. Det var skitkul liksom, en spontan grej med min kompis. Vi såg att valarna satt fast och åkte hem och hämtade vadarbyxorna. Vi försökte dra ut dem, och det gick. Det var roligt att det lyckades och att vi kunde hjälpa till.

Det förstärker bilden av dig som en kämpe.
– Jo, men det var inte tanken.

Nu är det ju många snabba och tekniska spelare i IFK, inte den stora typen som du var. Hur ser du på det?
– Fotbollen har ändrats, det går mycket snabbare än på min tid. IFK har ju fått fram ett spel på konstgräset där man är svårslagen. Det går himla snabbt i vissa i matcher.

– Men Kalle (Holmberg) är en liknande typ, en större forward men kanske inte den riktiga targetspelaren.

Kan du sakna den här spelartypen i dagens fotboll?
– Ja, absolut. Det är bra att kunna variera spelsätt bereonde på motstånd och så. Men generellt i fotbollen i Europa så saknar jag den här spelartypen.

Vad skiljer IFK som klubb idag från det att du lämnade för mer än tio år sen?
– Alltså, pratar man om anställda så har klubben vuxit enormt mycket. Det har blivit ett stort företag jämfört med när jag var här för tolv år sen. Det har gått väldigt snabbt och man har gjort det oerhört bra på ganska kort tid. IFK har etablerat sig som ett topplag i Allsvenskan. Det är en stor skillnad.

Är du förvånad att det gått så snabbt?
– Jag vet inte, de som styrt klubben nu på sistone har gjort ett hästjobb tycker jag. Det ser bra ut för fratmiden.

Hur då menar du?
– Tanken om att slåss om guldet varje år, målet är att alltid ligga i toppen. Det är jäkligt starkt om vi har en klubb som kan göra det varje år.

Kan du berätta lite mer om din roll i IFK nu?
– Jag jobbar på ungdomssidan, mest med P16-laget som assisterande till Vedran (Vucicevic). I våras och vintras hjälpte jag till lite i P17 och P19 också. Jag hoppar in där jag behövs. Och så tar jag hand mina grabbar här också, säger Stefan och syftar på sonen Oliver Stefanson och Isak Bergmann Johannesson.

Hur fungerar det för dem?
– Väldigt bra för Isak framförallt. Min son Oliver har haft skador ganska länge nu. Det är nåt med ljumsken och han har fortfarande problem. De håller på att utreda vad det är för nåt.

Vad kan du bidra med på träningsplanen?
– Jag ger mina åsikter och jobbar mest med forwards i ungdomslagen, speciellt i P16.

Vilket tips får du ge oftast?
– Det är väldigt olika. Men framförallt, om man ska lyckas med fotbollen, måste man lägga ner extra tid på träningar för att bli bättre och rycka iväg från de andra. Det gäller att vara ödmjuk, det är en viktig del för att bli en bra spelare. Ödmjukhet tar dig längst tycker jag.

Är det något som utmärker dagens unga spelare tycker du?
– Nä, inget som jag kan säga som gäller alla. Det finns styrkor och bristrer hos alla, och gjorde det på också på min tid när jag var ung. Allt går att jobba med, allt handlar om inställning och tålamod.

Staden Norrköping då, hur tycker du den ändrats sen din förra sejour här?
– Den har bara blivit finare tycker jag. Vi trivs oerhört bra här. Strömmen och området runt Strömmen tycker vi mycket om. Det är hur vackert som helst.

Men det kan inte mäta sig med Island?
– (Skratt). Det är olika, det är fint på sitt sätt. Men Island är alltid bäst tycker jag. Så är det.

KAMRATERNA

Gädda Hansson inför IFK:s resa till Israel: ”Vill få en känsla för värmen”

Tisdag morgon reser IFK Norrköping till Israel för sin viktigaste match på länge. Vi ringde upp Players Manager Mikael ”Gädda” Hansson för att kolla hur laget förbereder sig.

På torsdag kväll klockan 19.30 svensk tid blåser domaren igång returmötet mellan Hapoel Beer Sheva och IFK Norrköping. Men redan på tisdag morgon påbörjar IFK resan mot det förlovade landet.

– Vi flyger reguljärt via Istanbul till Tel Aviv. Att chartra ett plan hade blivit för dyrt, säger ”Gädda”.

– Sen är det någon timme drygt med buss till Beer Sheva där vi ska bo.

Värmen och ökenklimatet är en anledning att man reser såpass tidigt.

– Så att vi vaknar i Israel dagen innan match, att inte dagen innan är själva resdagen. I Riga blev det inte bra, en timmes flygresa tog…jag vet inte hur länge.

– Vi ville ha en heldag i Israel för att få en känsla för värmen. Acklimatisera sig tror jag inte att man kan, men få en känsla i alla fall. Sen tränar vi på kvällen innan matchen.

Alla i A-truppen som kan representera IFK i Europa League kommer att åka med. Det innebär att endast de som även spelar för Sylvia – Pontus Almqvist, Manasse KusuCarl Björk, och Julius Lindgren – stannar hemma.

Hur gör ni med maten, tar ni med kock från Stjärnkrogen?
– Nej, ingen egen kock, men vi har skickat menyer fram och tillbaka och haft kontakt med hotellet. Det har varit jätterörigt, vi har ju en grund med lite önskemål, inga konstiga grejer.

– Men här får vi inte ha skaldjur, inte mjölk, inte fläsk. Det är kosherregler.

Det låter inte som ett jätteflexibelt hotell?
– Nej, jag tror att de kör sina regler. När Beer Sheva bodde här på Scandic var de inne i köket och sa ”inga skaldjur” och vilka livsmedel som inte fick blandas.

Har ni haft nån israelkännare som har hjälpt er inför resan?
– Nej, men vi har varit i kontakt med folk som har spelat fotboll i Israel, men det är ingen som har varit i Beer Sheva.

– Vi tror inte att det ska bli några problem men det kan strula i tullen, på flygplatsen. Det är bra att vara mentalt förberedd på att det kan ta tid.

KAMRATERNA

Håkan Mild om Europasatsningar, transferfönstret och komplicerade IFK

Om en vecka stänger det svenska transferfönstret, samtidigt som IFK – förhoppningsvis – kommer att spela säsongens fyra viktigaste matcher på lika många veckor. Hur hanterar man det? Vi ringde upp en blåvit IFK:are med koll.

Håkan Mild slog igenom i IFK Göteborg för snart 30 år sedan och är en klubbens stora spelare i modern tid. Mellan 2005 och 2014 var han klubbens sportchef och var med och vann SM-guld, vilket han gjort ett flertal gånger som spelare.

Som sportchef var han dessutom med och kvalade till UEFA-cupen/Europa League vid ett antal tillfällen och Champions League en gång.

Idag hörs Håkan Mild ibland som expert i Radiosporten, vid sidan om sitt arbete i några olika företag.

Svenska transferfönstret stänger om en vecka, internationella om ytterligare ett par veckor. IFK kvalar både till EL och spelar i Allsvenskan. Hur är den här perioden som sportchef?
– Det kan vara väldigt hektiskt. Man tappar spelare eller får spelare skadade eller det är något som man måste förbättra. Man brukar försöka se till att det inte blir så hektiskt, men det blir det alltid ändå.

Och i IFK Norrköpings fall där Jens Gustafsson är både sportchef och tränare i ett?
– Ja, jag skulle vilja påstå att han måste ha väldigt god hjälp vid sidan om för att det ska fungera på ett bra sätt.

I det här läget är det alltid en avvägning mellan europaspel och Allsvenskan, och om hur man ska disponera spelartruppen. Hur resonerade ni i Blåvitt?
– Visst har man lite rotation men man försöker alltid spela med bästa laget. Jag är lite frågande till den här attityden att det blir mycket matcher. Hur många matcher spelar vi i Sverige jämfört med de stora ligorna? Och under den här perioden borde man klara av både och tycker jag. Visst kan man vila spelare, men inte så att man satsar på någon tävling mer än den andra.

Skulle vi behöva spela fler matcher i Sverige för att få upp nivån på fotbollen här?
– Ja, jag har ju haft en idé att man skulle minska lagen så att det blir tolv lag i Allsvenskan och tolv i Superettan och att man skulle mötas fler gånger. Det skulle ge fler matcher som betyder nånting. Men det känns inte som att de andra klubbarna är så intresserade av det (skratt), säger Mild och fortsätter:

– Jag tycker ju om att svenska lag kommer ut i Europa. Det föder ekonomi och intresse. Är lag inte ute i Europa regelbundet blir det normaltillståndet, vilket leder till att europaspel inte anses viktigt.

– Ibland hör man svenska lag säga att man har klarat av både Europa och Allsvenskan och oja sig över att det är jobbigt…men det är ju dit vi vill! Det kan ju inte vara en belastning utan en enorm positiv bit för både spelare och ledare att tävla med de bästa. I alla fall i min värld.

– Då skulle vi behöva fler allsvenska matcher och lite mer matcher som betyder något. Om vi hade tolv lag så skulle vi också ha en mästerskapsserie för de åtta bäst placerade lagen. Då blir det matcher som gäller nånting hela tiden.

När det gäller spelare som kan lämna klubben, har man bra koll redan i början på fönstret vilka som lär bli aktuella?
– Det beror på. Det man kan veta är att alla spelare vill ut. Och när det internationella fönstret stänger så händer det mycket. Det kan vara en klubb som inte lyckas få sitt första-, andra-, eller ens tredjeval, men där en svensk spelare är fjärdevalet. Och då blir det en svårighet eftersom man inte kan ta in en ersättare.

– Visst, har man bra ekonomi kan man alltid säga nej. Men då har men en grupp som man ska hantera. Eller så kan man bli känd som en klubb som inte släpper spelare och det är inte heller bra.

Man pratar ibland om rutin av europaspel, både för spelaren men också för hela organisationen. Hur viktigt är det och vad betyder det?
– Jag tror att det är en mental inställning och då är det bra att veta vad som händer. Erfarenhet är alltid bra. Det är en stor grej att spela de här matcherna och då ska man ha en positiv attityd. Och har du en organisation som aldrig varit med om det här tidigare så är det lätt att man glömmer bort själva syftet och det är att vinna matchen. Det behöver hela organisationen ha med sig. Jag tycker det en fråga svenska fotbollsklubbar måste ställa sig, varför man finns till. Och hela syftet är att vinna fotbollsmatcher.

Blir en allsvensk klubb blir mer attraktiv för spelare om man kvalar till Europa?
– Ja, absolut. Alla vill vara med i en vinnande klubb. För en yngre spelare är det viktigt att klubben ger unga spelare chansen, och är du ute i Europa så syns du mer.

Samtidigt är risken ganska stor att du åker ut redan efter en eller två matcher?
– Jo, men det är det jag menar, vinnarmentaliteten måste bli starkare. Det måste den vara oavsett motstånd. Visst är det roligare att möta Ajax än att möta Ljubljana eller nåt annat lag, där inte ens publiken tycker att det är spännande. Men det får man ju jobba med.

I Norrköping har man ju inte satt några stolar på ståplatsläktaren utan nöjt sig med befintliga sittplatser.
– Alltså, jag blir ju… utifrån mitt perspektiv och erfarenheten jag kommer ifrån tycker jag att det är ruskigt tråkigt. Att man inte försöker göra mer. Det är ju en ledningsfråga, då säger man ungefär att ”det här är inte så viktigt”.

Vi får se, om man slår ut israelerna så kan det bli Feyenoord i nästa omgång.
– Jamen, då vete sjutton om man ska göra det då. Man måste ju se till att alla känner att de här matcherna är något stort. För annars känner man inte det.

Hur förberedde ni er inför bortamatcherna i europaspel?
– Vi var där innan och rekade så att när spelarna kom är det fixat och klart. Man har inte så mycket tid på sig när laget väl kommer. Vi har haft kock och grejer med oss för att det ska fungera på bästa sätt. När jag hade Roger Gustafsson som tränare lämnade han inget åt slumpen, det var ju redan på 1990-talet.

Var det han som förbjöd peppar i köttfärssåsen?
– Nja, det finns olika myter om det där men det stämmer att han inte ville att man skulle krydda för mycket. Vi hade med oss pasta till Italien (skratt). Det är ju lite töntigt, men jag kan verkligen gilla det här att man gör allt vad man kan för att förbereda sig på bästa sätt för att vinna matcherna.

– Det är kul att mäta sig med AIK men det är mycket roligare att mäta sig med Feyenoord. Och kan du mäta dig med Feyenoord, varför skulle du inte kunna mäta dig med Everton? Det ena leder till det andra och sen får du en mentalitet i klubben vilken nivå man ska hålla. Annars står man där och stampar. Det är det som svensk fotboll kanske gör ibland.

Hur får man till den här vinnarmentaliteten?
– Man måste inte gå ut på stora trumman och säga att man kommer att gå till gruppspel men internt tror jag att man måste tävla. Min erfarenhet från Blåvitt är att vi tävlade jämt. Det spelade ingen roll om det var inlägg på träningen eller något annat, vi tävlade jämt. Det har man tappat lite grann tycker jag. Jag kan köpa att man tränar på ett annat sätt idag, men jag tycker att man har tappat det här med att vinna och vinna till varje pris.

– En sak som jag saknar i Allsvenskan i år är den här desperationen. Det är inte i så många matcher jag har sett den här desperationen att vinna.

Det här med att tävla, går det kanske emot en lite modernare, mjukare ledarstil?

– Nej, det tror jag inte. Man kan vara hur go’ mot varandra som helst, men på planen tävlar man.

Vad tror du om Allsvenskan i år?
– Jag tror att det är Malmö och Stockholmslagen som krigar om guldet. Häcken kommer lite bakom. De har alla förutsättningar egentligen men känns lite nöjda att vara där man är. Man säger att man inte är nöjd men ändå tar man inte det sista steget fullt ut. Man säger inte ”vi ska slåss om SM-guldet” utan är lite nöjda med att glida i bakvattnet. Man kanske kör ut bröstet internt, men inte externt.

Och Blåvitt, som väl fortfarande är ”din” klubb?
– Ja, jag har ju varit i klubben i 27 år, även om jag jobbar för radion nu och måste vara professionell. Blåvitt har ju överraskat verkligen i år och är ett av de bästa lagen på att ställa om och spela snabbt i djupled. Det tycker jag många saknar, däribland Norrköping.

– När Totte Nyman är med får Norrköping ett djupledsspel av bra klass, när han inte är med står man och stampar och det tar för lång tid innan man tar sig framåt. Jämfört med vad man gjorde förr. Jag tycker att man har komplicerat sitt spel. Man kommer för sällan in i straffområdet och tar sig förbi motståndarnas mittfält och backlinje alltför sällan.

– Jag har sett Norrköping ganska mycket i år och det tar alldeles för lång tid. Och man har tillräckligt bra spelare för att det ska gå mycket fortare. Det blir bekvämlighetsfotboll. Jag såg matchen mot Blåvitt och det är sällan jag sett så mycket felvända spelare som Norrköping hade i den matchen. Sen kommer Nyman in och det blir ett djupledsspel.

– Om försvaret får samla sig då kan till och med Sverige spela jämnt med Spanien. Och är du i Europa måste det gå snabbare, du får inte lika många chanser.

Idag lämnar unga spelare Sverige allt snabbare. Vissa hinner knappt visa upp sig för den allsvenska publiken innan de lämnar för stora summor. Hur ser du som gammal sportchef på det?
– Det är klart att de andra lagen har mer pengar så att de kan köpa på spekulation på ett annat sätt. När det gäller de offensiva spelarna så kan du säkert få tillbaka nån del av summan du satsat oavsett hur spelaren lyckas.

– Det är en kombination av att det är svårt att stoppa spelaren, det blir inte bra för gruppdynamiken, och att försäljningen är viktig för klubbens ekonomi.

– Men jag som har jobbat med det här, det hände ju att även jag tänkte ”hur gick det här till?” efter en försäljning. Men det är en del av att jobba i en klubb, att göra det för klubbens bästa.

KAMRATERNA

Jingblad om Leo Bengtsson: ”Påminner om en ung Telo”

Hammarbys Leo Bengtsson ryktas vara på väg till IFK Norrköping. Vi pratade med Bajens tidigare sportchef som lyfte upp Leo till A-laget för några år sen.

Mats Jingblad var sportchef i Hammarby från 2013 till våren 2017. För IFK Norrköpings supportrar är han nog mest ihågkommen som tränaren som tog upp IFK till Allsvenskan hösten 2007. För den bedriften fick han till och med en sång uppkallad efter sig, ”Jingis Khan”. Men hallänningen lämnade IFK året därpå efter att man slutat sist i Allsvenskan.

Häromdagen skrev Sport-Expressen att Hammarbys offensiva mittfältare Leo Bengtsson finns på IFK:s radar. Stockholmskillen med Ingarö IF som moderklubb fick sitt första A-lagskontrakt med Bajen hösten 2016. Mats Jingblad så då till klubbens hemsida att det är ”ännu ett gott betyg för vår akademi att vi kan plocka upp en spelare till.”

Debutsäsongen i Allsvenskan 2017 gick bra för Leo som spelade 18 matcher. Men året därpå blev speltiden mindre och han lånades ut till Gefle IF. Så sent som i våras förlängde Hammarby Leos kontrakt med tre nya år.

Men den här säsongen har det bara blivit fyra inhopp i Allsvenskan. Istället har 21-åringen huserat en hel del i samarbetsklubben IK Frej där han så sent som i söndags gjorde lagets mål i 1-1-mötet med Västerås.

Mats Jingblad, som idag är tränare i moderklubben BK Astrio i Halmstad, säger så här om ”sin” gamla spelare:

Bengtssons förebild?

– Leo är ju ung, lovande spelare, väldigt flink i det offensiva spelet och duktig en mot en. En poängspelare. För Norrköpingspubliken skulle jag nog säga att han och en ung Christopher Telo påminner om varandra, innan Telo blev ytterback. Han var ju mer offensiv i yngre år.

– Leo är inte den kraftfulla spelaren. Lite som Alexander Kacaniklic, ganska snabb.

Det låter som den typ av spelare som IFK attraheras av?
– Ja, det skulle jag nog säga.

Tror du att IFK Norrköping vore en bra klubb för honom?
– Jag har bara läst om detta igår, jag vet inte om det ligger nåt i det. Men det som är viktigt för Leo är att hitta en klubb där han får speltid, om han inte blir kvar i Hammarby. En klubb där han kan utvecklas. Han behöver ju spela A-lagsfotboll på hög nivå vecka ut och vecka in.

Vad minns du från din tid som tränare i Norrköping?
– Det var trevligt, jag trivdes bra. En jättefin klubb med ett stort intresse. När vi vann Superettan 2007 var det en enorm glädje i hela föreningen.

Håller du ett extra öga på klubben idag?
– Jag håller en extra tumme, och jag känner Jens (Gustafsson) sen hans tid i Halmstad. Så jag har ett bevakande öga och ett extra hjärta för IFK.

Hur ser du på Jens utveckling som tränare efter tiden i HBK?
– Jens är ju duktig mot media och i intervjuer. Sen vet jag vad han står för i sitt ledarskap. Han är duktig i Norrköping och driver på utvecklingen där. Det är kul att se att Norrköping har utvecklats till en av de största föreningarna i Sverige, som den ska vara. Som Peter Hunt sa nyligen; nu kan man köpa från en annan hylla än vad man kunde förut. Föreningen har utvecklats år för år.

KAMRATERNA

IFK:s anfallstalanger tillbaka – men A-lagsspel lär få vänta

Carl Björk kan åter spela matcher för IFK Norrköping och Pontus Almqvist är tillbaka i full träning. Men det lär dröja innan vi ser någon av dem i den vita tröjan.

Carl Björk kom till IFK Norrköping från Umeå FC 2016. Den 19-årige anfallaren var med att spela upp Sylvia i fjol och belönades med att flyttas upp till IFK:s A-trupp inför den här säsongen.

Under försäsongen skadade han sig och blev därefter utlånad till Sylvia för att hitta tillbaka till formen. Då handlade det om ett regelrätt lån, det vill säga att han bara kunde spela matcher för Sylvia. Men från och med nu så är han en av de spelarna som står på listan för kortidshyra, vilket innebär att han kan spela både för Sylvia och IFK, dock inte i Europa League.

– Carl är ju en stark och snabb spelare, en målskytt. Bra i djupled och bra med bägge fötterna, säger IFK:s assisterande tränare Stefan Hellberg.

– I våras hade vi tillräckligt mycket spelare på forwardssidan även utan Carl. Då var det bra att han fick hitta tillbaka till formen i Sylvia efter sin skada, fortsätter IFK:s assisterande tränare.

Om det nu blir några framträdanden för Björk i IFK i år är dock oklart. Men nu finns i alla fall möjligheten.

Förutom Björk står i dagsläget Pontus Almqvist, Manasse Kusu och Julius Lindgren på listan över korttidshyror. Det får vara max fyra utespelare samt en målvakt. Spelarna måste dock ha kontrakt med IFK och kan därifrån lånas ut till Sylvia, vice versa fungerar inte. Man kan byta vilka spelare som står på listan, dock är listan ”låst” efter den 31 augusti.

Hur är läget med Pontus Almqvist?
– Han kör för fullt nu. Vi får se om han är med på U21-matchen i morgon mot BP (läs: idag).

Ser du honom närmast i IFK eller Sylvia?
– Han måste visa att det går bra i Sylvia först. Han har ju inte spelat nästan nånting i år. Han har unika egenskaper med fart och styrka, även om man jämför med etablerade spelare. Pontus var så bra i våras, hade han fått fortsätta så hade han absolut kunna spela i Allsvenskan i år.

– Men vid en skada brukar man falla tillbaka lite längre när man är ung som han är. Man kan inte räkna med att han går in och dominerar på division ett-nivå utan vi måste ha tålamod. Men vi har längtat efter att få se honom på planen igen.

En annan spelare som visat framfötterna i Sylvia är Antonios Badhke?
– Ja, Tony har tagit stora steg. Han tränar hårt och är noggrann i sin träning, berömmer Stefan.

– En anledning att Sylvia finns är ju att unga spelare som ska till IFK är på en högre nivå än tidigare. Vi är mycket bättre nu än för några år sedan och då krävs det mer för att ta plats.

– Den andra delen, som är lika viktig, är att många spelare har tränat och kämpat i tio år i IFK och sen får möjlighet att fortsätta något eller några år i Sylvia. Träna mer än man gjort i en annan division ett-klubb. Förra året gick Tarik Hamza och Hampus Lönn till Mariehamn och Marwan Baze gick till Norrby. Den delen är lika viktig. Ken Sema, Adnan Kojic och Lukas Jonsson har också gått den vägen.

KAMRATERNA