Spelarutbildaren om återväxten i IFK: ”Det kommer alltid talanger”

Jeahze och Lindell – två IFK:are att hoppas på.

Imponerande många ungdomsspelare har tagit sig upp i IFK Norrköpings A-trupp de senaste åren. Men hur ser återväxten ut? Vi frågade Jörgen Johansson på Östergötlands FF som har bra koll på länets ungdomsspelare.

Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, David Mitov Nilsson, Filip Dagerstål… Listan kan göras lång över egna produkter som de senaste åren blivit tongivande i IFK Norrköpings representationslag.

Men hur ser egentligen återväxten ut? Tittar man på uttagningar i de olika ungdomslandslagen lyser IFK:are med sin frånvaro. I sommarens P19/98-EM i Georgien finns ingen IFK:are med. I landslagets P18/99-trupp till dubbelmötet mot Ungern i maj fanns inte heller någon IFK-spelare. I den senaste P16/01-landslagssamlingen var Manasse Kusu den enda från IFK. P17/00-landslaget ska ha ett läger 9-14 juli. I den 68 man stora truppen är bara två från IFK – målvakten Gustav Lindström och mittfältaren/forwarden Carl Björk.

Bör man som Snokasupporter vara orolig?

Vi ringde upp Jörgen Johansson, spelarutbildare på Östergötlands Fotbollförbund, för att prata om saken. Han har ett övergripande ansvar för distriktslagen för spelare födda 2001-2003. Arbetet innebär bland annat att meddela ungdomslandslagens förbundskaptener om intressanta spelare. Jörgen fungerar som en mellanhand mellan förbundskapterna och klubbarna, förutom när det gäller IFK Norrköping där klubbens egna tränare har en direkt kontakt med landslagen.

– De kan ringa mig om en spelare. Då åker jag och tittar på nästa match och ger dem en rapport om han eller hon ska till ett landslagsläger. Jag kan träffa spelaren lite mer kontinuerligt, prata om hur det fungerar i klubben och hur det går i skolan, säger Jörgen Johansson och förklarar vidare:
– Jag blir en mellanhand i en neutral position. Det kanske är den enda neutrala personen spelarna ibland träffar. De blir kontaktade av klubbar och agenter som har ett eget intresse. Då kan jag hjälpa till att sålla ut vad som är intressant. Vart man ska åka och provträna och vilken agent som är vettig.

Känslan är att IFK inte har lika många stora talanger i ungdomslagen nu. Hur ser du på det?
– Det har ju varit extremt. Titta på U21-landslaget. Nästan halva startelvan är ju IFK-spelare. De har ju följt varandra och sporrat varandra i samma miljö. De kan motivera varandra och visa att det är möjligt. Men det är naturligt att man inte kan ligga där hela tiden, det är ju extremt som det ser ut nu.
– De kom in tidigt i A-laget för att de var duktiga så klart men också eftersom att man inte hade råd att köpa spelare i IFK förut. Nu är det tuffare för de yngre att komma in, det finns många spelare framför dem.

Så fördelen med att inte ha pengar är att man tvingas satsa på sina ungdomar?
– Ja, och så var det ju så bra att de också fanns. Hade dessa spelare inte funnits hade det ju varit väldigt tufft för IFK. Nu blev det en jättebra kombination. Och man fick in Janne Andersson som satsade på dem, och nu har Jens Gustafsson tagit det vidare på ett jättebra sätt.
– Miljön har varit optimal för de här spelarna. Både när de var yngre och sen när de tog det svåra steget till A-laget. Allt har fallit på plats på ett bra sätt och det har blivit en vinnarmentalitet där.

Kan man förvänta sig ett par år där IFK inte får fram lika stora talanger?
– Det är lite tidigt att säga just nu. Men att det ska vara fyra, fem stycken i nästa generation av U21-landslaget har jag svårt att se. Men sen kommer det säkert talanger, det gör det alltid. Men det kanske handlar om en till två per årskull, vilket är mer normalt.

Hur kan IFK nu satsa på ungdomarna när konkurrensen är större i A-laget?
– Det krävs ett mellansteg, och där är det ju bra med Sylvia. Eller att man lånar ut till Degerfors som med Erik Lindell och Mohanad Jeahze. Att gå direkt från U-verksamheten till A-laget är det väldigt få som klarar av.
– Att gå genom Sylvia eller andra samarbetsklubbar tror jag är det optimala. Det viktigaste är att spela A-lagsfotboll, det är skillnad på A-lag och U-lag med allt runtomkring med intresset och nerven inför matcher.

Är det någon från Sylvia eller Degerfors som du tycker är nära allsvensk nivå?
– Lindell och Jeahze har jag sett ett par gånger på TV nu och de har gjort det jättebra. Om man ser till vilka som IFK äger så är dessa närmast. De är stöttespelare i Superettan, och man måste komma dit först.
– Det var synd med Henrik Castegrens skada, han var på väg in. Marwan Baze är också en jättebra spelare som varit med i landslaget en del. Det finns spelare, som du ser. Adin Bukva är också intressant.

I Sylvia finns ju Ihab Naser som kom till IFK samtidigt som Tesfaldet Tekie. Hur ser du på Nasers utveckling och potential?
– Ihab är en spelare som vill utmana hela tiden. Det gäller att värdera när man ska utmana eller inte, vilket han nu gör bättre. Av vad jag sett har han haft en bra säsong i Sylvia. Det var perfekt för honom att vara kvar, han var nog på väg till många olika klubbar.
– Men det är bra att landa ibland, att låta det ta lite tid. Inte ha så bråttom. Nu spelar han från start istället för att ha stressat iväg till en klubb i Superettan eller Allsvenskan och sitta på bänken. Då hade han inte haft samma utveckling.

Om man tittar lite på IFK:s ungdomslag; vad finns det för namn att hålla koll på?
– Det finns en jättefin målvakt född 2002, Otto Lindell. Han är något utöver det vanliga. Det är fint skolad målvakt. Sen tidigare har ju IFK fått fram Mitov Nilsson som jag verkligen tycker är bra. Och Julius Lindgren är ju född 1997, det kan hända massor där.
– Det är fascinerande hur man får fram spelare på olika positioner. Man får verkligen fram bredden och olika spelartyper, säger Jörgen Johansson och räknar upp alltifrån försvarare som Linus Wahlqvist, mittfältare som Alexander Fransson och anfallare som Christoffer Nyman.
– En del klubbar får bara fram särskilda spelartyper, man ser nästan att spelaren kommer från en viss klubb för att man vet hur den klubben jobbar. Men i IFK tyder det på en bredd i verksamheten.

Manasse Kusu den enda från IFK i P16/01-landslaget. Vad säger du om honom?
– Han kan spela både försvarare och mittfältare. Är ganska kraftfull. Han har inte varit med i landslaget tidigare för att han inte var svensk medborgare. Men nu är han det. Han har varit med i distriktslaget och är ett namn att hålla ögonen på, absolut.

Förutom IFK, hur ser det ut på talangfronten i Östergötland i stort?
– Det finns ju några 00:or i Borens IK, till exempel Jonatan Gren och Khaled Qasem. De går till IFK nu i och med fotbollsgymnasiet. Sen har ju Åtvidaberg en 00:a med i landslaget till och från, Adrian Pettersson.

När kan man säga att en lovande spelare har etablerat sig på en viss nivå?
– Ska man bli elitspelare så någonstans kring 30 matcher från start på en viss nivå. Då är man där. Nu är Filip Dagerstrål en bra allsvensk spelare, han närmar sig väl 30 matcher. Och han kan spela på flera platser. Det gäller för övrigt Linus Wahlqvist med som är minst lika bra som mittback.

KAMRATERNA

”Det ideala för honom vore att skina i debuten” – polska reportern om Bärkroths nya klubb

Bärkroth med sin nya tränare. Foto: Adam Ciereszko

En tränare som förespråkar en snabb och aggressiv fotboll. Supportrar med höga förhoppningar. Vi kontaktade en sportjournalist som bevakar Lech Poznań för att få veta lite mer om Nicklas Bärkroths nya klubb i Polen.

Lech Poznań spelar i den polska högstaligan Ekstraklasa som består av 16 lag. De åtta främsta lagen avslutar säsongen i en mästerskapsserie, medan de åtta övriga spelar en typ av nedflyttningsserie. Den gångna säsongen, som avslutades bara för några veckor sedan, kom Lech trea både i ”grundserien” och i mästerskapsserien (två poäng efter segraren Legia Warszawa).

Lech Poznań grundades 1922 och har vunnit mästerskapet sju gånger, senast 2015. Bland spelare som representerat klubben genom åren kan nämnas Robert Lewandowski, Maciej Żurawski och Jacek Bąk.

Poznań är Polens femte stad med omkring 540 000 invånare. Lech spelar på Stadion Miejski som rymmer 43 000 åskådare. Arenan, som genomgick en rejäl renovering och utveckling 2003-2010, stod värd för tre matcher i EM 2012.

Liksom IFK Norrköping kommer Lech Poznań gå in i den första kvalomgången till Europa League den 29 juni då man möter makedoniska FK Peilster Bitola. Lech har deltagit regelbundet i Europaspel de senaste tio åren. 2012 åkte man ut mot AIK i den tredje kvalomgången till Europa League.

Hanna Urbaniak på tidningen Wyborcza Poznań följer Lech Poznań på nära håll och svarar på några frågor om Bärkroths nya klubb.

Vilken fotbollsfilosofi har tränaren Nenad Bjelica?
– Nenad Bjelica gillar särskilt aggressiv fotboll med en hög press, en offensiv och snabb fotboll. Lech vann åtta matcher förra säsongen med 3-0. Det är rekord i polska ligan. Bjelica kräver hårt arbete från spelarna och en professionell attityd. Lech behöver fler spelare med vinnarmentalitet, som kan hjälpa till att höja laget i svåra situationer.

I Norrköping spelade Bärkroth i en offensiv roll till höger på mittfältet. Hur kommer Bjelica använda honom?
– Ja, han kommer spela högermittfältare. Bjelica har berömt Bärkroth för hans snabbhet och förmåga att snabbt skapa bra chanser.

Hur ser konkurrensen i laget ut för Bärkroth?
– Främst kommer han konkurrera med Maciej Makuszewski. Han spelade högermittfältare förra säsongen. Han är också väldigt snabb men hade ingen konkurrens förra säsongen. Han gjorde två mål och nio framspelningar. Han har förlängt sitt kontrakt med tre år.

I Norrköping fick Bärkroth ibland kritik för att dribbla och hålla i bollen för mycket istället för att passa. Kommer sådant accepteras i Lech?
– Bjelica gillar inte för mycket dribblande. Sättet Lech spelar på är med ett snabbt passningsspel.

Är det viktigt att Bärkroth lyckas direkt eller kommer tränaren ge honom många chanser?
– Jag tror att han kommer få flera chanser, men det ideala för honom vore att skina i debuten. Lech har många offensiva spelare, bara på högerkanten kan Makuszewski, Radut, Rakels och Sutim spela förutom Bärkroth. Men han kommer att få chanser eftersom supportrarna har höga förhoppningar på honom.

KAMRATERNA

Inför IFK-Prishtina: ”Det är roligt för albansk fotboll”

När FC Prishtina kommer till Östgötaporten är det första gången ett lag från Kosovo deltar i europeiskt cupspel. Men laget kan även förvänta sig stöd från albanskt håll. Vi ringde upp Kushtrim Prekadini på Svenska Fans för att hänga med.

Kosovo är ett land vars självständighet är omtvistad. Liksom Slovenien, Kroatien, Serbien Bosnien, Montenegro och Makedonien ingick landet i Jugoslavien fram till början av 1990-talet. 2008 utropade Kosovo sig till självständig republik. Detta erkänns dock inte av Serbien som anser att Kosovo är en autonom provins tillhörande Serbien.

Drygt två miljoner människor bor i Kosovo och över 90 procent är albaner. Bland dessa är samhörigheten stor med grannen Albanien i sydväst.

Kushtrim Prekadini är född i Pristina och skriver om albansk fotboll på Svenska Fans. När man pratar med honom märks de täta banden mellan Kosovo och Albanien.
– Det var riktigt roligt när jag hörde om lottningen. Jag och en vän ska se matchen på plats. Det är roligt för albansk fotboll.

Det är den första matchen i europeiskt cupspel för ett lag från Kosovo. Men hur är det med landslaget?
– De kvalar till VM nu, i samma grupp som Kroatien bland annat.

Hur är intresset för matchen i Norrköping bland kosovaner i Sverige?
– Jag vet inte riktigt, vad jag har sett så är intresset ganska stort. Men att det spelas i just Norrköping gör att det är lite långt att åka för många. Om matchen hade spelats i till exempel Malmö hade det varit mer folk.

Kosovo har ju nära band med Albanien, är det många albaner i Sverige som kommer ta sig till Norrköping tror du?
– Det tror jag absolut. Men procentuellt sett är det många fler albaner från Kosovo än från Albanien som bor i Sverige. Men det finns även albaner från Makedonien som kan vilja se matchen.

IFK:s David Mitov Nilsson representerar Makedoniens landslag och Nikola Tkalcic är kroat. Kommer de få något särskilt mottagande?
– Nej, det tror jag absolut inte. I synnerhet med Kroatien är det en bra relation. I makedonska landslaget finns det många albaner.
– När Albanien mötte Serbien i EM-kvalet i Belgrad blev stort kaos. Men i returmötet i Albanien gick det väldigt lugnt till. Jag tror absolut inte det är något problem.

Hur är Prishtinias supportrar Plisat?
– Det är den största albanska supportergruppen tror jag, även större än Partizan Tiranas. Men jag tror inte den är så aggressiv vad jag känner till. Jag har inte sett nånting om att folk går ut och slåss. Däremot är det killar som står upp för sitt lag.

Förutom människor som redan bor i Sverige eller Skandinavien, tror du många reser från Kosovo till matchen i Norrköping?
– Nja, det blir nog ganska få, de får inte åka utan visum. Det kanske kan bli 150 personer från Pristina, främst från Plisat.
– Sammanlagt tror jag inte att det blir mer än 1000 personer på bortaläktaren om jag ska vara helt ärlig. Det är semestertider och det blev ganska kort varsel.

Det är nog få svenskar som har varit i Kosovo. Många tänker att det är ett krigshärjat land och känner kanske lite osäkerhet. Hur blir det för IFK under bortamatchen?
– Jag tycker överlag att det är väldigt bra, turistvänligt och gästvänligt. Om du åker ner där kan du inte märka att det varit krig.

KAMRATERNA

Läs också: Hasani: ”Jag tror på uppemot tusen kosovaner till Norrköping”

Hasani: ”Jag tror på uppemot tusen kosovaner till Norrköping”

FC Prishtinas supportergruppering Plisat. Foto: Besnik Kciku

FC Prishtina från Kosovo blir IFK Norrköpings motståndare i första omgången av Europa League-kvalet. Vi ringde upp Shpetim Hasani, femfaldig landslagsman för Kosovo och före detta IFK-spelare för ett snack.

Vad tänker du spontant om IFK mot Prishtina?
–  Jag tycker det var kul att det blev så. Att det blir i Sverige som ett lag från Kosovo ska spela sin första Europamatch.

Kommer det många kosovaner?
– Det tror jag definitivt. Folk har väntat så länge att vi ska bli accepterade som land. Jag tror det kommer komma en hel del folk till Norrköping.
– Jag tror inte  det spelar roll vilket lag från Kosovo som det är. Det borde komma uppemot tusen personer. Inte bara från Sverige, säkert från Norge och andra grannländer också.

Hur skulle du beskriva fotbollen i Kosovo generellt?
– Jag har inte sett så mycket på sistone. Men den är ganska teknisk, inga fysiska spelare. Man försöker spela fin fotboll och utvecklas tekniskt och taktiskt.
– Nu på senare år har man börjat få lite bättre planer och färdigheter. Förut var det mer bara att gå ut och köra. Det är många tränare som utbildar sig utomlands och tagit med sig mer taktiskt tänkande senare år.

Och ligan?
–  Har inte så bra koll, den ska vara lägre nivå än i Sverige definitivt. Det finns några topplag som ändå är rätt bra. Jag tror inte det blir en helt lätt match för Norrköping. Men på två matcher borde de ta hem det.

Har du nån koll på FC Prishtina?
Nej, det har jag inte. Jag spelade en säsong i Drita Giljan, de var våra rivaler då. Men har inte följt det så noga på senare år.

IFK börjar hemma på konstgräs. Vad innebär det?
– Det blir fördel Norrköping. Stor fördel. Jag tror inte så många har spelat på konstgräs i Prishtina. De flesta har nog inte ens sett konstgräs på stor plan.
– De är säkert vana vid lite sämre planer, där det är lättare att komma in i press. Kan Norrköping höja tempot kan de skapa stora problem för Prishtina.

För IFK blir det en bortaresa till ett okänt land  med lite andra förutsättningar än laget är vana vid.
– Ja, Prishtina har galna supportrar och de har jättemycket folk på hemmamatcherna. I ligan när de möter bra lag blir det ganska intensivt. Själva planen och gräset är väl lite annorlunda mot vad man är van vid i Sverige.
– Nu vet jag inte var de spelar, arenan i Pristina tror jag ska byggas om. Men spelar de i Pristina så blir det något annat än man är vad vid. Men även om de spelar någon annanstans kommer många ta sig till matchen ändå. Kosovo är ganska litet.

Och själv, ska du se mötet på Parken?
– Jag ska kolla hur schemat ser ut men finns det möjlighet så ska jag definitivt försöka se den.

Vilka kommer du heja på?
– Ja, det är frågan (skratt). Jag tycker att Norrköping ligger lite närmare hjärtat. Men vi får se.

Hasani i IFK:s tröja samt i landslagsdressen.

När jag ändå har dig på tråden, din lagkamrat Erik Lindell i Degerfors har gjort en stark säsong.
– Han har varit fantastiskt bra. Överraskat positivt. Svårt att veta, jag hade inte så bra koll innan. Han har visat jättemycket. Stor potential, kan gå långt.

Håller han allsvensk klass redan?
– Det är svårt att säga. Jag tycker i alla fall att han inom kort borde få chansen i Allsvenskan. Han har spelat alla matcher i  Superettan och gjort det fantastiskt bra. Han kommer klara det lika bra i Allsvenskan tror jag.

Men är han som bäst som yttermittfältare eller som ytterback?
– Hos oss är han winger i en 3-4-3-uppställning. Han är med både i anfall och i försvar. Han har stor löpkapacitet. Jag tror att han skulle kunna klara av 4-4-2 som högerback eller som yttermittfältare. Men främst som högerback.

Hur är det med Mohanad Jeahze?
– Han har gjort det bra också. Skillnaden är att Lindell är lite mer offensiv, Mohanad är lite mer defensiv i sitt spel. Sejfar lite mer och går inte upp lika mycket som Lindell.

Till sist: du spelade i IFK 2010-2012. Vad minns du bäst?
– Det var jättefina år. Jag har bara bra minnen därifrån. Året då vi gick upp var helt fantastiskt, både personligen och för hela laget. Det är sånt man inte glömmer.

KAMRATERNA

IFK:s nya scout: ”Man måste ut på fältet och leta”

Stig Torbjørnsen. Foto: Wegard Wiwestad Grøtt.

Nu ska IFK Norrköping bli bättre på scouting. Den kanske viktigaste pusselbiten i detta är att man anställt Stig Torbjørnsen som chefsscout. Vi ringde upp norrmannen som bland annat jobbat tio år i Rosenborg.

Stig Torbjørnsen kommer närmast från danska Viborg som han fick lämna i början på juni efter att laget åkt ut danska Superligan. Mest känd är han kanske för sina tio år i Rosenborg BK där han varit med att ta spelare som Kris Stadsgaard, Marek Sapara och Mike Jensen till den norska storklubben. Kontraktet med IFK Norrköping sträcker sig över 2018. Vid sidan av jobbet för IFK kommer Torbjørnsen även att bevaka Skandinavien för Udineses och Watfords räkning (bägge klubbarna ägs av den italienska familjen Pozzo).

Hur ser ditt uppdrag från IFK Norrköping ut?
– I det stora hela ska jag titta på spelare som kan vara aktuella. Egentligen över hela värden, det kan vara Island eller Slovakien, Amerika eller Afrika.

Är det några särskilda ligor eller regioner du kommer fokusera på?
– Tillsammans kommer vi bestämma vilka marknader som är mer aktuella än andra. Jag har jobbat med det här ganska länge, men det ska alltid vara föreningens val vad man vill satsa på. Jag ska inte komma in och säga hur man ska scouta spelare. Men jag kan ha en idé hur man får bästa spelare till bäst pris. Jag kan säga vilka nationaliteter som har fungerat i Skandinavien tidigare. Ska man ha en anfallare från Tyskland eller från Ghana?
– Jag ska inte bestämma, jag ska ge råd till föreningen. Jag gillar att man är i ett team, tillsammans funderar vi på riktningen.

Hur många matcher ser du i veckan under säsong?
– Oj, det är svårt att säga. Alla matcher som jag ser live skriver jag ner. Det kan bli en match om dagen. Är du i Danmark kan du se en match på fredagen, en på lördagen, en på söndagen och en på måndagen. Har du tur kan du hinna se två matcher på samma dag, eller till och med tre matcher på lördagen.

Det låter inte som du har några problem med att resa.
– Jag reser väldigt mycket. Jag har inga barn och jag har ingen tjej. Så jag kan åka till Sydafrika i morgon om det behövs. Jag är rätt flexibel och gillar att jobba mycket. Min livssituation gör det ganska enkelt för mig.

Var kommer du att bo?
– Jag bor i Oslo och kommer bo där. Jag bodde där när jag jobbade för Rosenborg också. Det tar lika lång tid att köra till Trondheim som till Norrköping därifrån. Men jag behöver inte se så många av IFK:s matcher live. Jag kommer se ett antal hemmamatcher och när laget spelar i Göteborg till exempel.

Är det nån specifik åldersgrupp du ska kika på? Eller kan det bli allt från 15-åringar till 30-åringar?
– Jag ska nog inte resa till Gothia cup eller Norway cup. Jag tänker primärt att det är spelare till A-laget jag tittar på. Men om jag får tips så kan jag titta på yngre spelare också. Norrköping som förening har nog bättre koll än vad jag har där. Jag tror inte de anställer mig för att scouta 16-åringar i Sverige.
– Istället för att lita på agenter och få tips från dem så är det bättre att få styrning själv. Att först kolla in en spelare och efter det ta kontakt med agenten. Alla klubbar blir bombarderade med mejl och tips om spelare. Ju mer information man har, desto lättare är det att fatta beslut

Ska du fokusera på någon särskild spelartyp eller egenskap?
– Jag vet faktiskt inte exakt vilka spelartyper IFK går efter nu. Säljer man tre spelare i sommar så vill man kanske ha in ersättare. Gör man inte det kanske man inte ska ha in nån. Men det kan hända något med några IFK-spelare om de till exempel gör ett bra U21-EM.

Förut har IFK jobbat med en skuggelva, det vill säga en tilltänkt reserv på varje position. Är det så ni kommer jobba fortsättningsvis?
– Ja, det tror jag är en bra idé.

Har du några spelare redan nu som du vill ha in i skuggelvan?
– Ja, det har jag. Flera stycken faktiskt (skratt). Jag tror Norrköping tänker långsiktigt när man anställer mig. Men om man behöver plocka in spelare nu i sommar är jag redo.
– Jag har en spelarbank. Man måste alltid ha flera alternativ, nån spelare du är intresserad av hamnar nån annanstans. Det är inte jättekomplicerat, men det är många värderingar du måste göra när du ska köpa en spelare. Vad har spelaren för mentalitet, nationalitet och pris? Vad finns det för alternativ? Kan man tjäna pengar på spelaren längre fram?

De senaste åren har många scouter följt IFK Norrköping. Har du följt några IFK-spelare för till exempel Viborgs räkning? Eller för Rosenborg?
– Ja, Alexander Fransson till exempel. Jag menar att det hade varit en drömspelare för Rosenborg. Men där blev det en situation där du inte får tag i spelaren för att andra klubbar med mer pengar kom in i bilden.
– Det kan bli samma situation i sommar, det vet man inte. Det kan vara någon man är intresserad av som hamnar i Kina eller Serie B, där det är helt andra pengar.

Tidigare har du tagit många afrikaner till skandinavisk fotboll. Finns det några ”up and coming”-länder som du ser det?
– Jag tror det är ungefär samma afrikanska länder som man kommer hitta spelare i framöver som vi har sett tidigare.

Men finns det andra länder med mycket bra spelare som vi i Sverige inte har koll på?
– Ja, Iran är ett bra fotbollsland till exempel. Men ska Norrköping gå till Iran för att värva spelare? Jag tror inte det. Språk, traditioner, kultur – det är ganska många saker som ska till för att det ska fungera. Men isolerat är Iran ett bra fotbollsland. I Tyskland har det varit väldigt många iranier. Det är lite av ett underdog-land. Men jag tror kanske inte IFK kommer värva därifrån.

Många supportrar sitter och hobbyscoutar framför teven eller Transfermarkt. Brukar du få nån hjälp av dem?
– Faktiskt aldrig. Fans är det bästa som klubbar har, klubben lever av fans. Men det är väldigt stor skillnad att kolla Transfermarkt och spela Playstation. Många fans kollar på nätet eller tror att nån har väldigt hög score utifrån vad de sett på Playstation. Men det räcker med att kolla upp IFK:s nuvarande spelare på Transfermarkt för att se att mycket inte stämmer. Särskilt på priset, det kan stå ett pris på en spelare på en miljon euro samtidigt som jag vet att spelaren har en utköpsklausul. När man jobbar dagligen med något har man en massa information som andra inte har.
– Det är inte så att jag vet allt och fans inte vet nånting. Men det finns så många andra saker kring en transfer. I Rosenborg undrade folk varför man inte tog Anders Christiansen när han gick till Malmö FF. Men folk vet inte allt. Klubben och vi runtomkring vet mycket mer.

Om nån supporter ser en supertalang, var hör den av sig då? Vill du höra av dem?
– Jag är öppen för alla tips och alla råd. Men av erfarenhet så vet jag att det är väldigt få som vi har plockat efter tips från fans.

Spelarövergångar är lite speciella med hemlighetsmakeri, planterade nyheter och lite rävspel. Är du bra på det?
– Jag har mer den passiva rollen. Jag ser ju vad agenter och andra har för behov av att plantera ut fejk. Det är jag bra på, att förklara hur det hänger ihop. Varför saker och ting hänger samman.
– Det är därför det kommer upp en massa förslag som verkar bra men som inte är så bra. Säg att en spelare vill ha en miljon euro i signing fee, fansen vet det inte men vi vet det. Vi vill inte ha in en sån spelare i vår trupp.

Det känns som att konkurrensen ökar då fler klubbar har scouter. Hur hittar man sin egen väg för att nå framgång?
– Det gäller att resa och jobba så hårt som möjligt. Det är väldigt många klubbar som sitter på sitt kontor och kollar Wyscout. Man måste ut på fältet och leta. Då kanske man träffar en scout från Feyenoord, man får veta att de har en spelare som är tillgänglig. Jag känner inte precis alla, men jag känner rätt många i hela Europa. Det är lätt för mig att ringa. Det får du inte tag på om du sitter på ditt kontor.
– Från andra scouter får du alltid en ärlig och uppriktig värdering. Frågar du en agent får du bara tips om hans spelare. Agenter finns och de har ett fotbollskunnande. Men de har en egen agenda. Men en scout vill bara vara ärlig mot den andra scouten. Jag har ingen vinning i det.

KAMRATERNA

Läs också: